Går i graven

Nu står det klart att Bonnier Tidskrifter lägger ner Antikvärlden.
Någon som är förvånad?
Inte jag.
Inte heller flera av mina trogna läsare.
Någon?
Inte det.

Jag har tidigare skrivit om det utarmade upplägget som Antikvärlden och Antik & Auktion haft fram tills idag.
Det återstår att se om det blir någon förändring i samband med nedläggningen.
Kommer den att påverka innehållet i Antik & Auktion.
Kanske i en ny riktning?
Det är knappast troligt.
Man är helt beroende av de stora annonsörerna och de lokala (läs Stockholm) aktörerna för att det ska bli någon förändring.
Bonnier Tidskrifter kommer att satsa på tidskriften Hem & Antik, då trenden nu är att inreda hemmen tryfferade med antikviteter och udda föremål.
Jag har köpt några lösnummer av magasinet och jag kan säga att jag inte imponerats av innehållet.
Antikvärlden kommer att läggas ned i januari 2015 och jag kommer då att recensera ett nummer av Hem & Antik.
Man vet aldrig, det kan ju bli riktigt bra.

Nedan finns länkar till mina tidigare inlägg i frågan.
Läs även kommentarerna.
Kommentera gärna detta inlägget.

Nu får det vara slut.
Brev till redaktionerna. 
Svar från redaktionerna
 

Blaskor på tapeten

Minnesgoda läsare tänker genast på min sågning av den etablerade antikmagasinen, läs sågningen här.
Jag skickade ett brev till de båda redaktionerna
De utpekade tidskrifterna gick i svaromål.
Viljan till förnyelse lyste med sin frånvaro.
Vem vill trampa de stora elefanterna, handlarna och auktionshusen, på tårna?
Behöver jag säga att jag inte saknat, varken Antik & Auktion eller Antikvärlden?

Glädjande nog har jag funnit ett magasin som känns fräscht och som ligger helt i tiden.
Kloka hem.
Ledord som hållbarhet, miljö, grön design, hållbara material, plastbanta och tidlöshet gör mig glad.
Bara det faktum att orden riva och onödigt förekommer i samma mening gör mig tårögd.
Om ni funderar på att förnya ert läsande och söker något fräscht, testa Kloka hem.

Bilder från ett av inredningsreportagen.
Allmoge, barock, tenn, böcker, naturligt slitage.

Form och fantasi.
Nya användningsområden.
Riktigt kul.

Massivt trä, granit, äggoljetempera, kemikaliefritt.
Bara fina ord.

Ett kyffe på 200 kvadrat

Nu lite reklam.
En inredningstidning som känns vettig, där hemmahos-reportagen verkar vara äkta.
Då till skillnad mot lismande floskelskriverier man kan hitta hos konkurrenterna.
En del av deras texter är fyllda av floskler, halvsanningar och paradoxer.
Exempel på det kommer i slutet av inlägget.

Men först till det positiva.
I en artikel får vi läsa om ett par som sålde av det allra mesta och började ett nytt liv.
Jag citerar direkt ur artikeln.

En viktig insikt som satte saker och ting i perspektiv fick paret när de försökte sälja bort allt de ägde.
- Ingen ville ha dem! Här omgav vi oss med saker som vi trodde var avgörande för våra liv och så märkte vi att de var värdelösa i andras ögon. 
I slutänden är det minnen, vänskap och upplevelser som är det enda som egentligen betyder något.
Det känns ju inte så upplyftande när man är precis i början av sitt avvecklande, men det ska väl gå på något vis.
Nu över till avdelningen - Hur tänkte man här?
Detta exempel är hämtat ur magasinet Residence.

Tonen slås an redan i andra stycket.
...sedan två år tillbaka bor de och deras fyra barn i en 200 kvadratmeter stor lya i Vasastan i Stockholm.
Synonymer till lya är bland annat liten bostad, krypin, kyffe.
Tvåhundra kvadrat i Vasastan låter inte som något kyffe precis.
Alltnog, sedan börjar det.

- Lägenheter där man ändrar planlösningen förlorar ofta sin charm och känns konstiga..
följs av beskrivningen
Fredrik greppade omedelbart ritpennan och började skissa. Köket flyttades, hallen delades upp, fem sovrum placerades i en mer privat del och ytterligare ett badrum tillkom.Om jag uppfattar allt rätt så har lägenheten förlorat sin charm och känns nu konstig, eller?

Nu över till medbestämmandet.
Vi är ju båda ganska petiga, dessutom skulle barnen ha ett ord med i laget.Det uttalandet följs snabbt av:
Men sedan bestämde vi oss för den här lägenheten. Alla fyra barnen ville lägga in veto....
Är det bara jag som har svårt för att hänga med i svängarna?

Överraskningar och Trendbrott

För några dagar sedan fick vi hem ett exemplar av ELLE Decoration, tidigare ELLE Interiör.

Till min glädje hittar jag fyra annonser som trycker på långsiktighet, och det innan jag hunnit till magasinets innehållsförteckning.

Andra uttryck som återfinns i annonser är Tradition, Småskaligt hantverk och Unna dig giftfria väggar.

Jag tycker det är riktigt skönt att slippa slitochsläng-mentaliteten som på senare år urartat till köpochsläng.
Idag hinner man inte ens slita på inköpen innan de är mogna för att kasseras.

Buy now keep forever.

Det gillar jag.

Bland övriga annonser sticker Kvänum kök ut.
Annonsen sträcker sig över två sidor.
Det är en bild på ett kantigt, nästan sylvasst, sterilt kök i vitt, grått och mullvad.
En liten företagslogga skvallrar om att här tillverkas kök minsann.
Utan den lilla faktarutan hade det lika gärna kunnat vara december i obducentföreningens kalender.

Övriga glädjeämnen är två hemmahosare.
Nils Ströyer Christophersen, grundaren av designbyrån FRAMA.
Han målade sin nyinköpta lägenhet vit, och ångrade sig när han såg resultatet.
Bara det är värt en eloge.
Resultatet blev istället en rå yta med känsla av tjugotalets arbetarbostad.
Utanpåliggande el. Läckert.
Nadia Tolstoy och Jan Sandbladh.
Färg! Glädje! Lekfullhet! Färg!
Rubriksättaren har valt att kalla artikeln: Med känsla för funktion.
Fullständigt obegripligt.
Den borde heta: Med fantasi och lust.
När det skrivs om vita hem pratar man aldrig om funktion.
I Tolstoys och Sandbladhs spännande och annorlunda hem är funktion helt plötsligt väldigt viktigt.

En överraskning av det mer otrevliga slaget fick Nicklas Cederqvist med bloggen Antikmonologen.
Nicklas har med en god portion civilkurage påtalat bristerna i de stora auktionshusens beskrivningar av föremål, framförallt de med asiatiskt ursprung.
Detta har bland annat resulterat i att polisen gjort ett tillslag på Uppsala Auktionskammare och beslagtagit ett tjugotal föremål av elfenben.
Nu har Uppsala Auktionskammare avslutat Nicklas Cederqvists konto hos dem, detta utan att redovisa något skäl till åtgärden.
Man kan fundera på om det inte handlar om den rättmätiga kritik som Nicklas riktat mot auktionsbranschen i ett flertal blogginlägg.
Läs gärna hela historien på Antikmonologen.

Jag har tidigare kontaktat Antikvärlden och Antik & Auktion och efterlyst en uppryckning.
Upprinnelsen finns i ett blogginlägg som heter Nu får det vara slut.
Jag återkommer igen till det faktum att branschen består av ett kotteri av väldigt få människor och företag.
Detta är, enligt mitt sätt att se det, inte bra för den stora gruppen av samlare och intresserade av antikviteter.
Faktum är att jag redan sett alldeles för många exempel på protektionism i toppen av branschen.
Mångfald framför enfald!

En bra kanin...

...är en träkanin.
Den här veteranen har framlevt sitt liv under golvet i ett gammalt hus.
Dagens kaniner käkar däremot upp det mesta av det våra odlarmödor frambringat.
Nu odlar vi inte för kaninerna utan för det egna hushållet, det ser ut att bli en mager vinter för vår del.
Antikhunden Balder Karlsson försöker hålla efter den organiserade brottsligheten i grönsakslandet med blandat resultat.
Den kortklippta delen av tomten är någorlunda fredad, men i det höga gräset regerar kanineländet.
Nåja, vi får väl äta kaniner till vintern i stället för morötter.

Nu märks det att det är sommar och semestertider.
Nästan varje dag rullar det in besökare på det skånska residenset.
Ofta resulterar det i gott fika, glada skratt och en och annan försäljning.
Till besökarna kan jag räkna in Stina med bloggen allt det gamla goda och Eli med femtiotalsjakten.
Dagens besök bestod av ett riktigt skepp som ankrade upp på redden utanför entrén.
En glad fader och tre döttrar ute på turné.

Det har varit en månad ledig från bloggande och en månad fylld med aktiviteter av annat slag.
Jag har samlat på mig en del material under tiden, och det är dags att ta tag i antiktidningarna igen.
Tidningar kommer i brevlådan tills prenumerationerna löpt ut, en tidningsrecension kanske är på sin plats?

Jag har haft ett maraton med Antiques Roadtrip som går på TV8play.
Det är kul att se nya gamla saker och framför allt är det kul att se de brittiska småstäderna.
Att jämföra dessa med Degerfors, Falun, Lidhult och Gullspång låter sig knappast göras.
Det verkar finnas en uppsjö av udda föremål, ett eldorado för en sakletare.

Till helgen är det marknad i Degeberga, hur många ska dit?

Svar från redaktionerna

Nu har det kommit in svar från respektive chefredaktör.
Jag återger dem i sin helhet.
När jag läser svaren tycker jag mig se en skillnad i hur man förhåller sig till kritiken.

Antik & Auktion:

Hej Thomas, och tack för ditt brev! Vi tar alltid emot åsikter med stor glädje! Dock måste jag säga att vi här på tidningen minst lika ofta får höra att vi förändras i alltför stor takt och har alltför många nya inslag – det beror naturligtvis på vem det är som tycker till. Du får gärna precisera vad det är du saknar i tidningen, så blir det lite lättare för oss att ta till oss kritiken. Vi lägger ner mycket tid och stora resurser, på att skicka våra skickliga team land och rike runt, på loppisar, antikrundor, kvalitetsauktioner, stadsauktioner, retromässor... Vi satsar också på våra kunniga krönikörer, som bevakar marknaden. Vad är det mer du vill se i A&A?
När det gäller minskningen av upplagan för båda tidskrifter du nämner, så hänger det snarare ihop med att hela papperstidningsmarknaden, som ju – som du vet – minskar. Vi är dock mycket glada för att vår minskning inte är i paritet med andra tidskrifter i vårt segment och att vi håller ställningarna som Nordens största antiktidning.
Ser fram emot att höra av dig igen!
Carin

Antikvärlden:

Hej Thomas,

tack för ditt mejl, som givetvis gör mig bekymrad också.

Har även läst alla blogginläggen. Mycket, mycket tråkigt att synen på i princip alla antik/byggnadsvårdstidningar är så negativ.

Mitt mål, sedan fyra år som chefredaktör är att göra Antikvärlden pigg, nytänkande, kunnig och trovärdig. Jag jobbar vidare i den riktningen och tar gärna emot konkreta förslag på vad det är du/ni saknar i tidningen.
Hälsar Erika Funke

Brev till redaktionerna

Hej!

Jag är bekymrad.
Som samlare, handlare och nostalgiker tycker jag att jag får ut allt mindre av er tidskrift.
Jag saknar nya grepp, spänning och fräschör.
Antik & Auktion samt Antikvärlden har rullat på i samma gamla hjulspår så länge nu att underredet börjar ta i.
Det går trögare och trögare och i förlängningen kanske ekipaget kommer att stanna helt.

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan uttryckte jag, att jag kommer att avsluta mina prenumerationer på ovanstående magasin.
Det intressanta (och alarmerande) är kommentarerna jag fått på mitt inlägg.
Samtliga, arton stycken så långt, har åsikter som inte skiljer sig nämnvärt från mina egna.
Mina bloggläsare är genuint intresserade av gamla saker, retro, vintage, att fynda och att lära sig mer.
Många av dem har egna bloggar och skriver om mässor, auktioner, fynd, loppisar, fusk, misstag, glädjeämnen ”och därmed förenlig verksamhet”.

När jag kollar tidningsstatistiken har tidningarnas upplagor minskat med 6,4 % (A & A) respektive 4,5 % (Antikvärlden) under förra året.
Sedan 2006 har Antik & Auktion tappat 26,2 %, Antikvärlden har minskat med 27,3 %.

Kan det möjligen vara dags att se över innehållet i era tidningar?

Jag, och fler med mig, ser fram emot ert svar.

Vid Gott Humör,
Thomas Sagergrim
Skaffaren

Nu får det vara slut

Jag har prenumererat på Antik & Auktion och Antikvärlden/Antikbörsen i dussinet år.
Till detta har jag införskaffat de allra flesta numren, från start, av båda magasinen.
Jag har kommit fram till att de är likartade, tråkiga och bjuder sällan på några upplivande reportage.
Tema-artiklar med föremål, ständigt från samma, samma, samma antikhandlare i Stockholm.
Antikvärldens hela redaktion verkar höra hemma i Stockholm eller möjligen någon förort.
A & A har bättre spridning på personal och krönikörer respektive artikelförfattare.

Ständigt återkommande antikexperter plockar ut sina fynd på auktionsvisningar.
Svenskt Tenn, Haupt, Liljefors, Carl & Karin Larsson och Bukowskis i en aldrig sinande ström.
En bondauktion på sommaren, kräftskiva i augusti, julpynt till jul.
Hej och hå.
Finns det inget nytt och fräscht grepp att ta?
Jag undrar vad medelåldern är i läsekretsen?
Jag gissar på hög, möjligen jävligt hög.

Antiktidningarna fokuserar på auktionshus, handlare och branschpersoner.
Jag kan inte låta bli att jämföra med motortidningar, både bil och mc, där ligger fokus på ett helt annat plan.
Där handlar det om samlarna, utövarna, de kreativa människorna.
Genast blir läsningen intressantare.

Nu säger jag upp mina prenumerationer på obestämd tid.
Hoppas att jag får anledning att återkomma.

Retro för bostadsrätten

Klicka för större bild

Finns det någon sån här bastu kvar någonstans?
Det låter nästan för bra för att vara sant.
Bastun ryms på en kvadratmeter och monteras på fem minuter. Fönster och belysning ingår.
IKEA, släng dig i väggen!
Annonsen med den nakna damen endast iförd en pigg bröstvårta, hittar jag i tidningen Sveriges Natur från 1969.
En annons som idag inte skulle klara sig fem minuter utan att bli anmäld.
Om jag bläddrar vidare i tidningen ser jag att mycket hänt på drygt 40 år.
DDT förbjuds 1/1 1970.
En razzia bland konservatorer kring Skellefteå resulterade i ett beslag av 370 fridlysta fåglar.
Så ser det förhoppningsvis inte ut idag.
Flera lasarett släpper ut sitt vatten orenat i närmaste vattendrag. Hu!
Allt var inte bättre förr.
Den där bastun, den har jag svårt att släppa.
Monteras på fem minuter, helt otroligt!

Nya loppisfynd

Jag har sett att våra mjölkkrukor fått ett nytt användningsområde.
Vid ett flertal tillfällen har ett gäng småfåglar använt locken som fågelbad.


Nu är det ganska fullt i verkstaden.
Trots, eller kanske på grund av, röran har det blivit något av en succé.
Det triggar kanske igång fyndnerven?


Här finns gott om renoveringsobjekt.


Dagens loppisrunda resulterade i ett tidningsställ på hjul och en orange ledbarpåallahåll skrivbordslampa à la 70-tal (ej på bild).


En kista med platt lock.


Ovanlig avslutning på smidesbeslagen.


Till sist en gammal fållbänk som kommer att göra sig bra i en ljusare kulör.
Jag säger det igen.
Man ska alltid ha släpkärran påkopplad.

Stängt?

Nej då.
Snarare öppet dygnet runt.
Jag har känt att jag vill visa både nyinkommet och det jag säljer just nu.

Tiden räcker bara till att visa en liten del av allt jag får in, inte mer.

När jag har fotograferat och dokumenterat det jag säljer på internetauktioner, ja då känns det inaktuellt att skriva om.
Hur göra?

Nu har jag lagt till en gadget som visar vad jag har till avsalu på Tradera.
Faktiskt en behändig lite grunka som visar alla auktioner, med bild och med aktuellt pris.
Håller man muspekaren över bilden kommer en kort beskrivning i en liten ruta.
Det går dessutom att klicka på varje bild för att komma direkt till auktionen och få en mer utförlig beskrivning.

Se där.
Ingen bloggläsare behöver sväva i ovisshet någon tid på dygnet.
Inte heller jag.

Illustrationen ur Allers 1930

Svenskt Folklif med överraskningar

Det finns en serie vykort från 1900-talets början som heter Svenskt Folklif.
Vykorten måste ha varit något av en försäljningssuccé på sin tid, man ser dem här och var.
En del motiv är vanliga, andra rent av sällsynta.
Något som gör dem intressanta att samla på.
Kortet ovan brukar ha texten; När barnen har farit till Amerika.
I det här fallet var det helt sant.
Kvinnan kallades Nilsa-Tilda och bodde i byn Smedstorp, barnen hade emigrerat till det stora landet i väster.
Egentligen heter hon Matilda Karlsson och var gift med Nils Svensson.

I tidningen Såningsmannen från 1942 hittar jag samma bild med den skillnaden att här har Nisse dykt upp!
Jag har alltid trott att Nilsa-Tilda var änka, förmodligen är det så att Nils blev bortklippt för att ge kortet lite mer dramatik. Tänk ensam kvinna, vinter, stor vedhög, elände, kallt.
Mannen bakom serien Svenskt Folklif hette Gustaf Heurlin och blev sedermera hovfotograf i Stockholm. När dessa bilder togs bodde han i trakten av Hova.

När vi köpte huset i byn Smedstorp för sex år sedan uttalade jag en förhoppning om att det skulle vara kul att hitta ett gammalt vykort från byn.
Idogt rotande i vykortslådor på mässor gav ett nedslående resultat.
Ingenstans stod något Smedstorpskort att finna.
Vändningen kom när jag lärde känna den lokala lokalhistorikern och storsamlaren Harry.
Han känner väl till det mesta som hänt i trakten.
Kvinnan på bilden ovan är Matilda Olofsdotter och var bodde hon om inte i vårt hus!
Det är nu man börjar känna sig lätt bönhörd.
Visst fanns det kort från Smedstorp, till och med från vårt vardagsrum.

Även hemskomakaren bodde i Smedstorp.
Hans yrkesbana blev inte lång, han tog sig av daga meddelst hängning ett par år efter att fotot togs.

I grannbyn Nolkvarn bodde den här herren i sin lilla stuga.
Idag finns bara rester av en husgrund kvar samt en idag jättelik tall som då fungerade som dörrpost.
Gångjärnen till vedboddörren spikades helt sonika in i tallen som också bildade uthusets en hörn.
Jag minns inte namnet på mannen på bilden och jag har inte all dokumentation tillgänglig.
På ålderns höst blev han misshandlad på väg hem från Hova marknad.
Några unga pojkar hade retat sig på honom då han var lite speciell och hade svårt att tala.
Han repade sig inte efter misshandeln utan dog efter några dagar.
Det meningslösa våldet fanns redan då.

Auktionbilden lär också vara tagen i Hova alldeles i början av 1900-talet.

Lösöret från det hus vi köpte gick på auktion redan 1999, samma år som jag började med gamla saker på allvar.
Jag har lyckats komma över kopior på auktionsprotokollet och kan konstatera att det fanns många roliga saker och att man fick bra betalt på auktionen.
Skåpet gick för 1800, soffan för 1000, spinnrocken för 100, skänken 1600, ljusstakar 60, spegel 200, två tavlor 20.

Det skulle ha varit kul om man varit på auktionen och kunnat rädda kvar en del lösöre till det kommande hemmet. Nu var vi sex år för sent ute.
Jag har sett några enstaka möbler, bland annat ett skrivbord, men det har inte varit till salu.

Damernas önskedröm

Föga anade vi när vi köpte Ekenäs att damernas önskedröm ruvade i verkstaden.
Under våra arkeologiska utforskningar med kulturlager ända ner till 1700-talet har vi sett både det ena och det andra.
- Den här vill jag klä om! utbrast hustrun när den nu något bedagade önskedrömmen lyfts fram.
Ett uttalande som inte överraskade mig det minsta, ity vår önskedröm var kommunalt gråblåaktig, inte frivolt blommande som den i annonsen.
-Kul design! var vi överens om och vem som står bakom den, är som vanligt höljt i dunkel.
Därför var det roligt när jag en vecka senare hittade den här annonsen i tidningen Såningsmannen, närmare bestämt nummer 15, 1954.
Senare bytte tidningen Såningsmannen namn till Saxons.
Vid närmare granskning ser jag att tidningens prenumerant var min morfar och just i april 1954 gick min mor med spänt bukskinn, bärande en liten skaffare.
Ödets väv har många trådar.

Kyssarnas mystik

Lagom till helgen tänkte jag inviga läsekretsen i Kyssarnas mysterier.
Detta helt utan ersättning.
Nyckeln till mysterierna kostade 1:75 år 1947.
Jag upplyser mina medmänniskor utan tanke på snöd vinning.


Snöd vinning har jag en annan blogg för här.

Bilderna klickbara för bästa genomslag.

Låt er inte avskräckas av tafattheten hos nybörjaren.
Han kan lätt tränas upp till att bli en formidabel kyssare.
En villligare elev får man leta efter.

Nu går det lite bättre.
Upptäckten att handen är till för annat än att hälsa med, sporrar vår hjälte till nya stordåd.

En snabb vridning med överkroppen i kombination med sidoförflyttning.
Gossen har övat på lektion 4 med sin moster.

Och se! Målet nått.
Hennes rosenröda läppar möter hans.
Den häckande svalan tittar förvånat fram.

Så.
Nu kan ni fylla helgen med salig berusning, längtande och trängtande.
Eldiga och heta.
Själv ska jag jobba med flytten, men ni kan väl berätta om det fungerar?

Trendspaning

En titt runt i den närmaste bloggvärlden ger vid handen att skrivmaskinen är på väg tillbaka.
Möjligen.
Randiga Tråden har lagt upp bilder på sitt senaste vindsfynd, en Torpedo.
Kommentarerna lyder: COOL, Häftig, oerhört cool.

Bloggaren Kerstin Kokk har skrivmaskinstangenter i sin vinjett.

Den här bilden visar min nyinkomna Juwel:s tangenter,

Juwel's logotyp är en skrivmaskinstangent med bokstaven T.
T som i Text.
Vilken skribent blir först med att adoptera denna idé?

Pedagogiska pilar på låset till maskinens låda.
Först upp med den lilla flärpen, sedan för man låsfronten till höger.
Undrar om pilarna fanns på de första exemplaren eller om frustrerade kunder tvingade fram dem senare i produktionen?

En annan trend är stolsitsar utan stol.
När man som jag, köper hela hem, händer det understundom att jag hittar stolsitsar, väl inpackade i skyddande plast. Men var är stolarna?
Jag har svårt för att slänga flera stycken med ljuvliga rosor på.

Den här sorten har jag iofs lättare för att göra mig av med, men, inga stolar här heller.
Mysko.

En annan trend är koppar, annorlunda eller riktigt gamla kopparsaker.

Det här är en variant jag inte sett förut. Rymmer 3-4 liter. Någon som vet?

Tidningen A & A har också förändrats.
Numera har man en kåsör Tidholm som inte räds för att trampa någon på tårna.
Uppfriskande ibland, bitande ibland.
Känslan som stannar hos mottagaren är förmodligen beroende av hur djupt insyltad i branschen man är.

En föryngring av medarbetarna har inletts, tillskottet som lyfts fram är blott 31 år fyllda.

Pontus Silverstolpe sätter fingret på dagens penningfixering i ett välbehövligt inlägg.
Mängder av välgjorda möbler och även andra saker slängs, förstörs, eldas upp bara för att det inte är gångbart just nu. Jag kan bara hoppas att någon lyssnar till hans visdomsord.

"Hemma-hos" reportaget är mer personligt än vad som tidigare varit brukligt.
Det är numera OK med ett stort antal nytillverkade möbler i gammal stil.
Fokus har flyttats från antikviteter till inredning.
Jag tycker artikeln är personlig på gränsen till kontaktannons, och som sådan får man anse den som näst intill oslagbar.
Läs och begrunda.

Vägglös, hjullös och färglös

Nu har jag haft möjligheten att gå igenom ett hus, tidigare bebott av en man som var "eljest".
Idag stod en skylt LOPPIS och ÖPPET utefter vägen.
Svarta Maja nosade sig in till det gamla reveterade huset.
Fönsterkarmarna var målade röda för att hålla de onda andarna borta enligt utsago från dagens ägare som nu höll på att tömma huset.
Jag tog vara på vägglösa tapetbitar. Den ovan går i brunt och guld.
Den som gillar gamla tapeter kan även kolla Gittes blogg.



Tidigare ägare hade samlat på allt i pappersväg fick jag höra.
Dessutom hade han en betydande korrespondens med myndigheter och andra, breven blev dock aldrig ivägskickade. Möjligen litade han inte på Posten heller.
Nya ägarna hade kört iväg fyrtio sopsäckar med papper till tippen.
Jag beklagar att jag inte fick tillfälle att komma in i ett tidigare skede.

Tapetbiten ovan känns som om den vore tillverkad av lumppapper.
Förutom tapetbitarna kunde jag rädda ett antal gamla veckotidningar, vykort samt några nyckelknippor och lite annat smått.

Tidigare ägaren var konstnärligt lagd.

Det fanns väggmålningar i trappen till övervåningen och någon teckning kvar.

Fyrtiotalsbilen ovan har han tillverkat i gips, hjulen saknas men jag tycker inte att det gör någonting. Bra proportioner.

Det färglösa kom in igår. Ett avlutat skåp från 1827.
Ägarsignaturerna och årtalet finns kvar på insidan högerdörren.

Låset saknas och är ersatt av en knarvel. Lås mer om knarvlar här.

Avlutningsvågen har numera ersatts av vit/grå/shabbymålningar.

En annan färglös individ dök upp igår när jag och kantarellhunden gjorde ett svep i Magiska skogen.

Den heter Tallört och saknar klorofyll.
Jag trodde först att det var ett par exemplar av Vätteros, en annan växt som saknar klorofyll.
De här blommorna ser spöklika ut med sina likbleka köttiga stjälkar.