Jag har prenumererat på Antik & Auktion och Antikvärlden/Antikbörsen i dussinet år.
Till detta har jag införskaffat de allra flesta numren, från start, av båda magasinen.
Jag har kommit fram till att de är likartade, tråkiga och bjuder sällan på några upplivande reportage.
Tema-artiklar med föremål, ständigt från samma, samma, samma antikhandlare i Stockholm.
Antikvärldens hela redaktion verkar höra hemma i Stockholm eller möjligen någon förort.
A & A har bättre spridning på personal och krönikörer respektive artikelförfattare.
Ständigt återkommande antikexperter plockar ut sina fynd på auktionsvisningar.
Svenskt Tenn, Haupt, Liljefors, Carl & Karin Larsson och Bukowskis i en aldrig sinande ström.
En bondauktion på sommaren, kräftskiva i augusti, julpynt till jul.
Hej och hå.
Finns det inget nytt och fräscht grepp att ta?
Jag undrar vad medelåldern är i läsekretsen?
Jag gissar på hög, möjligen jävligt hög.
Antiktidningarna fokuserar på auktionshus, handlare och branschpersoner.
Jag kan inte låta bli att jämföra med motortidningar, både bil och mc, där ligger fokus på ett helt annat plan.
Där handlar det om samlarna, utövarna, de kreativa människorna.
Genast blir läsningen intressantare.
Nu säger jag upp mina prenumerationer på obestämd tid.
Hoppas att jag får anledning att återkomma.
Håller med...tröttnat för länge sedan....
SvaraRaderaKorrekta ord och inga visor! Jag håller helt med. Detta har jag sagt i många år. Jag kan inte skilja ett nummer från ett annat...
SvaraRaderaSå sant!
SvaraRaderaJa, jag har gjort detsamma, sedan ett drygt år har jag skippat Antikvärlden. Jag är dessutom mest fokuserad på 40-70-tal vad gäller prylar så därför känns de bra malätna, Antik & auktion brukar jag inte ens köpa för en femma på loppisar...
SvaraRaderaHar även slutat prenumenera på Gård och Torp som jag haft sedan den startade, den då mest intressanta tidningen vad gäller renovering och tips för mitt gamla hus, man hittar ett och annat roligt nu och då, annars är det bara tråkigt och upprepande av samma teman år efter år. Man funderar på om de återanvänder en del av materialet med jämna mellanrum i sina artiklar...de har också delvis samma redaktion (eller hade) som Antikvärlden, så man känner igen stilen...
Själv har jag tröttnat och sagt upp prenumerationen på Gård & Torp som jag har haft sen starten. Den blev bara tråkigare och tråkigare...
SvaraRaderaJag håller med, jag får Antiktidningen av svärmor, men det blir mest att man sitter och slöbläddrar, inte intressant alls...
SvaraRaderaJag får ofta stora buntar av tidningar som min man har med sig från sitt jobb. För någon vecka sedan läste jag någon av dessa antik-tidningar. Jag tänkte för mig själv att jag borde läsa såna oftare så hade jag vetat vad alla gamla saker är värda. Tänk om mormors gamla prylar hade kunnit inbringa en massa pengar istället för att skänkas!
SvaraRaderaMen nu när jag reflekterar över saken så är det ett fruktansvärt tråkigt förhållningssätt till antikviteter. Gamla skruttiga föremål kan vara minst lika intressanta som det där dyra fina märket som alla vill ha. Det vore roligt med djupgående reportage, där man gör kopplingar till historia.
Efter att ha varit en trogen prenumerant av Antikvärlden i flera år så la jag ner det i vintras. Det är så tröttsamt med samma skit hela tiden. Jag bryr mig inte om Anders Tengners samlande. Jag vill inte ha stilskolor om barockmöbler. Och om det är något jag inte vill ha så är det deras vidriga köpochsälj-sidor.
SvaraRaderaMossan växer sig tätare och tätare över den tidningen. Ingen känsla för trender eller vad som är på gång alls.
Enda gångerna jag bläddrar igenom Antikvärlden eller A&A är om dom finns på bibblan alternativt mamma har köpt begagnade för 1 kr/st på nån loppis. Är en aningen leds stockholmsfixeringen, och det gällar allt, inte bara tidningsvärlden. Det finns en hel värld utanför tullarna men det är tydligen ointressant. Det är knappt jag läser Retro-tidningen även fast jag får den i brevlådan. Jag gillar bloggkonceptet där "vanligt folk" skriver istället.
SvaraRaderaHåller fullständigt med, skall det bli intressant så måste man ta in reportage om "vanliga" människors samlingar. Att tidningarna blir som en enda hög reklamannonser för utvalda handlare och auktionshus gör dem rätt ospännande faktiskt.
SvaraRaderaVälkommen till klubben... De tidningar som jag gillar mest (just nu) är Minnernas Journal, Riksettan och Retro. Antik tjosan står mig upp i halsen...inklusive antikrundan .
SvaraRaderaTänk om du, Femtiotalsjakten och andra kunde starta en tidning! Den skulle jag vilja se. Älskade ditt kataloginlägg om sanitetsvaror t ex. :) Ju nördigare desto bättre även om jag inte är intresserad av just det ämnet från början. :)
SvaraRaderakan inte mer än att hålla med. antikvärlden anser jag det finns lite mer hopp om (lite) men antik och auktion är det ju väldigt hög medelålder på. de känns väldigt mossiga och inriktade på en läsekrets med väldigt mycket pengar. då och då förekommer det som du skriver "gå på bondauktion och fynda!" och då står det hur man kan få t.ex en hel låda vackert linne för hundringen! det är ju så det ska vara. jag gillar inte alls hur båda de tidingarna riktar sig till någon övre välbestämd medelklass. usch för det!
SvaraRaderaHåller helt med! Antikrundan är ockdå lika trist. Tidningsrna kör om gammal skåpmat hela tiden. Och nu när man kan hittta så mycket info på nätet så gäller det att hitts en vinkling på artiklarna som är något utöver det. Men läsekretsen använder säkert inte dator ;-) Däremot har jag inget emot att det finns tidningar för sådana som gillar föremål från före 1900-talet. Fast jag kommer inte att köpa just dem!
SvaraRaderaJag instämmer...Antikvärlden är urtrist och vänder sig till en redan nischad läsarkrets. Bläddrar bara i den sporadiskt då jag besöker biblioteket. Den enda läsvärda tidningen är Hus och hem RETRO. Se och lär av den säger jag till Antikvärlden!
SvaraRaderaAntikvärlden är endast för en redan smal nischad läsekrets och är i skriande behov av förnying om de vill nå nya yngre läsare. Men de kanske är nöjd med sin upplaga och inte vill nå flera?? Tyvärr tilltalar tidningen inte mig, bläddrar bara i den sporadiskt då jag besöker biblioteket.
SvaraRaderaDen enda läsvärda tidningen är Hus & Hem RETRO, se och lär av den Antikvärlden ;-)
Håller helt med, det värsta är ändå alla dessa reportage från mindre nogräknade antikhandlare där de utan hut i kroppen visar upp sina "antikbyggen". Fackpressen borde vara mer kritiskt granskande. Har en känsla av att redaktionerna består av en klubb för inbördes beundran.
SvaraRaderaHar precis börjat arbeta som frilansande fotograf och skribent, och riktar mitt material till många av dessa magasin, och liknande. Har fått mig förstå att de inte vill ha nytänkande, inga mer avancerade foton, inget eget konstnärligt skapande, inga texter som är lite annorlunda och så vill de ha "samma" material gång på gång på gång...bara fotat någon annanstans eller från nån annan vinkel.
SvaraRaderaOch jag, som helt ny och på G (!) är bunden till deras "önskemål" annars kan jag inte sälja.
Innan jag började som frilans arbetade jag som mediabevakare i 18 år. Företaget hade alla sveriges tidningar, fack- och dagspress, så jag vet hur det har sett ut i decennier. OCH vad som skulle kunna vara såååå nyskapande! OCH säljande!
Men, som sagt, de vill inte ha det. Och på mina kommentarer om vad som skulle, antagligen, kunna locka nya läsare så...är de inte intresserade. (!)