fredag 31 maj 2013

Nu får det vara slut


Jag har prenumererat på Antik & Auktion och Antikvärlden/Antikbörsen i dussinet år.
Till detta har jag införskaffat de allra flesta numren, från start, av båda magasinen.
Jag har kommit fram till att de är likartade, tråkiga och bjuder sällan på några upplivande reportage.
Tema-artiklar med föremål, ständigt från samma, samma, samma antikhandlare i Stockholm.
Antikvärldens hela redaktion verkar höra hemma i Stockholm eller möjligen någon förort.
A & A har bättre spridning på personal och krönikörer respektive artikelförfattare.

Ständigt återkommande antikexperter plockar ut sina fynd på auktionsvisningar.
Svenskt Tenn, Haupt, Liljefors, Carl & Karin Larsson och Bukowskis i en aldrig sinande ström.
En bondauktion på sommaren, kräftskiva i augusti, julpynt till jul.
Hej och hå.
Finns det inget nytt och fräscht grepp att ta?
Jag undrar vad medelåldern är i läsekretsen?
Jag gissar på hög, möjligen jävligt hög.

Antiktidningarna fokuserar på auktionshus, handlare och branschpersoner.
Jag kan inte låta bli att jämföra med motortidningar, både bil och mc, där ligger fokus på ett helt annat plan.
Där handlar det om samlarna, utövarna, de kreativa människorna.
Genast blir läsningen intressantare.

Nu säger jag upp mina prenumerationer på obestämd tid.
Hoppas att jag får anledning att återkomma.

tisdag 28 maj 2013

Ekivok


Den vinner knappast något designpris, men är den mest lustfyllda saltströaren jag sett.
Ett så kallat "conversation piece" vid frukostbordet.
Hur ser era ströare ut?
Större?

måndag 27 maj 2013

Anna-Lisas Antik


Lagom till loppis-säsongen är det premiär för en färgklick som sticker ut mot allt det beigea inom dagens antikhandel och antikmagasin.
Det är boken Anna-Lisas Antik av Eli Åhman Owetz.
Eli som har bloggen Femtiotalsjakten.
Boken är ett härligt tidsdokument och den innehåller omistliga ingredienser såsom tjuveri, förälskelse, praktarslen, sex, hopp och förtvivlan.
Jag ler igenkännande och skrattar högt ibland.
Boken handlar om att leva sin dröm och att det är möjligt att göra just det, även om det inte alltid blir som man tänkt sig.
Eli har en beundransvärd känsla för nostalgi och ibland blir jag faktiskt femton år igen.

Det här är en bok som kan läsas av alla, men den har naturligtvis ett mervärde för alla intresserade av loppis och antikt.
Jag själv hade kunnat sträckläsa den, nu valde jag att dra ut på upplevelsen några dagar.
Läs den, och bli glad.

Sen undrar jag, har Rutger en tvillingbror som heter Fabian?

måndag 20 maj 2013

Skåne utforskas I


Som nyinflyttad i den södra delen av landet har lusten väckts att utforska vad som bjuds.
I helgen gjorde fröken Perkele och jag ett besök på en inredningsbutik i storformat.
Jag fastnade för besticken man kan hänga samlade i en lädersnodd, passar utmärkt till pilgrimsvandringen.


På den billiga avdelningen kunde man fynda ett välkommen till Medelped.
Ped i betydelsen barn?
Medel-Svenssons ungar har fått en egen skylt.


Den enes bröd, den andres död.


En soffa för herrummet!
Art Deco är en stil som tilltalar mig.
I fantasin har armstöden lönnfack med ett rikligt utbud av rökig whisky och feta cigarrer.
En ljugarbänk för två, de luxe.


En kort stund blev vi sugna på en trädgårdsstaty i gjutjärn.
Riktigt tung och en bra bit över metern hög.
Prissatt till 4500 kronor.
Damen föll på att hon inte var snygg från alla håll.


Flickan i naturlig storlek var aldrig aktuell.
Dels passar den inte in i vår trädgård, dels är det något med den döda blicken.
Glada barn ska det vara.


Det fanns ingen prislapp på T-Forden.


Annars var det mesta prissatt.
Etablissemangets restaurang ståtar med en konstgjord ros à 25 kronor.
Något att vila ögonen på under måltiden.

 


Maten var helt OK, till och med över förväntan.
Vi blev mätta och glada.


Det fanns även en "antik" avdelning, den vi sparade till sist.
Jag måste säga att det var den mest optimistiska prissättning jag sett på länge.
Rundvandring i vantro.
Ett avlutat litet hängskåp från Hälsingland kostade 7500 kronor.
På kvalitetsauktion skulle ett liknande skåp MED vacker originalmålning ha ett utropspris på 6-8000 kronor.


Eller varför inte investera i en krakelerad PYRO-form med generationers fett i godset?
En hundralapp måste vara billigt för lite snusk.

tisdag 14 maj 2013

Avgiftning

Är det någon mer än jag som är trött på alla avgifter?
Hela tiden är det någon som vill rycka mig på pengar i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Jag hör hur det knaprar i börsen, ohyra som tuggar i sig krona efter krona.

Måndag:
Jag har beställt ett mobilskal från USA och får en avi i brevlådan.
Naturligtvis ska jag betala tull och moms på mitt inköp.
Summan 56 kronor känns högst rimlig.
Men sedan ska det sjunkande skeppet Posten ha 100 kronor i avgift?
Den avgiften känns varken rimlig eller rolig i det här sammanhanget.



Tisdag:
En återbetalning från Transportstyrelsen på 65 kronor.
Återbetalningen gäller ett fordons registerhållningsavgift, en "tillfällig" avgift som infördes av staten 1967 och som nu verkar vara allt annat än tillfällig.
Inom parentes: Registerhållningsavgiften genererar drygt 500.000.000 per år till staten.
Jag kan lösa in  "kontantavin" hos ICA, COOP med flera andra kedjor
Av de 65 kronorna ska företaget Kuponginlösen ha 25 kronor för sitt besvär.
Jag vill inte att företaget Kuponginlösen ska ha 38% av min utbetalning.
Varför tas inte avgiften ut av den myndighet, fackförening etcetera som skickar ut avin?
Varför måste jag betala för att få mina pengar?

Nu vill jag ytterst gärna ha exempel på avgifter som vi medborgare kan ta ut av banker, myndigheter, kortföretag, med flera.

måndag 13 maj 2013

Ännu färglöst förutom Lilliputt


Nu är det dags att ta itu med övervåningen hos mig och fröken Perkele.
Den gamla inredningen är snart ett minne blott.


Den här morgonens övningar bestod i att riva inredningen i det här rummet.
På golvet fanns en heltäckande flätad bastmatta av äldre modell.
Jag har svårt att föreställa mig något mer osexigt i inredningssammanhang.
Nästa steg är att ta bort fönstret och väggen för att rummet ska kunna gifta sig med nybygget utanför.


Ett utbygge finns även på motsvarande gavel.
På ovanvåningen ska barnen husera i varsitt stort rum.
Det känns lite tråkigt med den totala avsaknaden av färg, en grav kontrast mot bottenvåningen.


Enda färgklicken är den här lilla boksidan som fanns instoppad mellan innervägg och sågspånsisolering.
Den närmaste tiden blir det till att sprida gracerna.
Regniga dagar kan jag jobba på övervåningen, dagar med bättre väder är det fasaden på handelsstationen som gäller.

tisdag 7 maj 2013

Handelsstation


Handelsstation, eller Trading Post som det kallades i Vilda Västern, ett fenomen man inte stöter på så ofta i gamla Svedala..
Det här är det senaste fyndet.
Då Godsmagasinet inte fungerat som det var tänkt, har jag sagt upp det och satsar nu på något eget istället.
För att få till en trevlig och mer (o)tidsenlig exteriör kommer det modernare fönstret att bytas ut mot ett gammalt, helt i stil med de övriga.
Porten får kamoufleras om det skulle visa sig nödvändigt.


En del panel måste bytas, det gör jag samtidigt som fönstret byts ut.
Framför allt behövs det färg som skyddar den gamla panelen.
Idag har jag målat den första delen.
Det suger duktigt....färg alltså


Och så här fint blir det med lite färg.
Att rödfärga en gammal blek byggnad måste vara något av det mest tacksamma som finns.
Notera vagnshjulet, allt för stämningen.
Elskåpet kommer också att "gömmas" på ett eller annat sätt.
Räkningarna lär nog komma ändå.

måndag 6 maj 2013

Ståndaktig


På vägen hem från fröken Perkeles jobb passerar vi det här ödehuset.
Huset har säckat ihop sedan länge, men den erigerade skorstenen håller fortfarande stånd.
Antennen tar inte längre emot några signaler, men den strävar fortfarande mot rymden.


På ena gaveln finns en liten samling av smide.
Det är snyggt med det det rostiga järnet mot det obehandlade träet.


Behagligt välpumpad efter många års ensamhet vill hjulet hitta en partner för ett lyckligt dubbelmontage.
Det finns mycket att se i det öde.
Det finns mycket vackert i det fula

söndag 5 maj 2013

Vårbruk över generationer


Som liten knort på 50- och 60-talet brukade jag tillbringa en del av sommaren hos mormor och morfar i Älvdalen.
Under de sommarveckorna fick jag outplånliga minnen.
Morfars snickarverkstad med doften av trä och linolja, verktygen jag inte fick röra.
Ibland kunde jag få följa med morfar till kallkällan.
Där hade morfar byggt ett litet hus, och istället för ett riktigt golv var det en spång.
Till vänster och höger stod rader av saftflaskor nedsänkta i det kalla källvattnet.
Överallt växte smultron, på myrarna växte hjortron, i skogen fanns blåbär och lingon i mängder.
Vi fiskade på den ännu inte uppdämda Österdalälven och metade abborre i skogssjöarna.
Och det fanns jordgubbar.
De godaste jordgubbar jag någonsin smakat.
Morfar dog ganska tidigt och jordgubbslanden växte igen.
För några år sedan såg jag jordgubbsblad i det som numera är gräsmatta framför snickarboden.
Kunde det vara möjligt att de överlevt i över 30 år?
Det visade sig vara smultron vid ett odlingsförsök.
Sommaren efter gick jag på jakt igen och grävde upp några små plantor och tog med söderut.
Visst var det jordgubbar av den bästa sorten.
Lycka!


Idag har jag planterat vinterns och senaste flyttens överlevare i en odlingsbädd.
Nu håller jag tummarna för att det ska gå vägen, och att jag kommer att njuta av de gamla gubbarna när jag själv blivit en gammal gubbe.
Då kan jag gå i barndom igen.

lördag 4 maj 2013

Stuvning


När det är dags för trerätters stuvning hos goda vänner, då åker bästa blusen på.
Fröken Perkele glad och färgglad.
Nu vankas stuvad förrätt, stuvad huvudrätt och stuvad efterrätt
Nästa gång satsar vi på trerätters pudding.

Roulette


Igår var vi ute på äventyr, fröken Perkele och jag.
Vi hämtade upp en gammal reklamskylt som nu pryder sin plats i vårt röda och gula kök.
Skylten är förmodligen från 60-talet.
Vi noterade att en skylt som är två meter lång tar upp ganska stor plats i en liten kombi.
Fröken Perkele fick gå från 183 centimeter till 158 under hemfärden.
Som tur var handlade det inte om någon längre sträcka, vid hemkomsten kunde hon veckla ut sig till sitt vanliga jag igen.
Nu sitter skylten uppe, till höger vårt röda teskåp, ett allmogesnickeri med glasade dörrar.
Den uppmärksamme läsaren noterar att det saknas taklist.
Det ska det inte göra så länge till.

fredag 3 maj 2013

Omöjligt idag Retro


Annonser som ingen reagerade särskilt på omkring 1970 är helt omöjliga idag.
Här hemmafrun med puddingvarning, sminkad, hövolmad och uppdaterad på det senaste skvallret.


Naket var populärt.
Varje bastutillverkare med självaktning hade naken hud i sina annonser.
Man tävlade med dåtidens herrmagasin.


Eternit är bra skit!
Asbest och cement i skön och tålig förening.


Rökning!
Varje månad satsar 1000-tals rökare på lungcancer, KOL, försämrad kondition och blodcirkulation.


Fördomar.
Gemytlig dansk i den bekväma nationalställninngen, tryggt tillbakalutad med en lille bajer....


....och nomader som inte flyttar.
Istället köper de en köksfläkt till kåtan.

torsdag 2 maj 2013

Retro-brott


Jag kan omöjligt undanhålla läsekretsen denna dramatiska händelse som utspelade sig en kall novemberdag under 1950-talets första år.
Jag kan lika omöjligt föreställa mig vad som ledde fram till detta nidingsdåd.
Var det noggrant planerat eller slumpens ingivelse?
Kände offret och förövaren varandra?
Var det textilbrist i november eller var det ett brott med erotiska förtecken?