Fortfarande på banan.

Hej på er!
Nu är det bara ett par veckor kvar tills jag fyller jämnt.
För den som inte vet hur mycket har jag gömt några ledtrådar i det här inlägget.

Min far hann aldrig uppleva sin stora dag, hans målsnöre satt strax innan 60-strecket.
Jag vet att han var mäkta besviken över att han inte kunde köra några varv till.

Så här långt har det för det mesta gått bra på banan, men några gånger har jag slagit runt ordentligt. Då efter att ha tappat markkontakten.
När det snurrat som mest har jag undrat vad som gått fel, men vid en titt i backspegeln inser jag att det har varit lärorikt att hitta "The Point of No Return"

Idag känner jag mig som en vinnare.
Maskineriet fungerar, vi är ett bra och tajt team, det är många skratt och mycket kärlek.

Om någon till äventyrs skulle vilja gratulera så går det alldeles utmärkt bra.
Jag vill inte ha några presenter, snarare önskar jag att jag kan bli av med en hel del saker.
Den bästa gåvan vore att köpa något från mitt innehållsrika lager.
Ni får ett unikt minne för livet och eventuella intäkter går direkt till min pensionsfond.
Den är fri från förvaltningsavgifter, ingen skor sig på min bekostnad.
Målet är att ha 64 ägodelar, det är åtta gånger så många som en buddhistmunk, men bara en tiondel av det genomsnittliga antalet leksaker ett svenskt barn har idag.

What the Hell

Jag har också sagt att jag ska hålla på med antik och företag så länge det är roligt.
Jag tror till och med att jag sagt det förr, det är inte så roligt längre.
Det som ger mig en kick är att hitta fynden.
Jag är ingen förvaltare.
Jag vill inte ha saker i lager längre än en vecka, möjligen två.
Efter det är fynden kvar på övertid.

Jag vill att mina kunder ska bli lika glada som jag en gång blev, när de upptäcker fynden jag har till salu.
Det händer alltför sällan.
Med konkurrens i form av välgörenhetsorganisationer, kyrkor, gratisarbetare och svartsäljare är steget till nolltaxering inte långt.
Jag har varit medlem i FAK, Förenade Antik- och Konsthandlare, sålt på större och mindre mässor och på nätet och i butik.
Det har inte hjälpt.
Om man som jag vill bo på landet eller iallafall i någorlunda sund miljö finns ingen uppsjö av kunder.

Jag är förmodligen ingen bra försäljare.
Mitt tålamod med buttra, snåla, prutande kunder är förbrukat.
Jag vill bara träffa trevliga, glada människor.

Jag har naturligtvis under de här femton åren träffat många trevliga och glada människor.
Det är dom som har varit den stora behållningen.
Tyvärr kan jag nog inte leva på dom, inte ens om jag frågar snällt?

Under det senaste halvåret har jag, i gott sällskap, vänt och vridit på problemet för att hitta en ny infallsvinkel.
Kan det kombineras med något annat?
Vill jag lägga ner ytterligare timmar per dygn?
Jag hittar inget alternativ som känns lockande.

På något sätt får jag försöka bli av med mitt lager.
Det känns inte heller frestande, men det kanske lättar efter ett tag?

Jag kommer att fortsätta skriva här, då mest om det jag säljer.
Mer kåserande, fabulerande inlägg lägger jag upp på min nya blogg Strålande tider Härliga tider.
På så sätt kan jag separera det gamla från det nya.

Så.
Nu har jag sagt det som inte bör sägas.
Återstår att se vad som händer.

Jaktsäsongen har startat.

Efter två år med i det närmaste totalt inköpsstopp, är det roligt att gå runt på en loppis med radarn på.
Vad är detta? Nagg? Undrar om det där kladdet går att få bort? Tryck eller litografi?
Där är en signatur, men vad fan står det?
- Anna? Kan du läsa vad det står?
Vilken fräck glasyr!
Det här känner jag igen men jag kan inte placera det? Men jag tror det är bra.
Har vi kvar av den gamla teakoljan?

Den här dagen blev det mest tyska vaser, tätt följt av Upsala Ekeby.
Svampvasen i blått är av Göran Andersson och har nummer 7060.
Skålen med däckmönster är Ingrid Atterbergs Roma, nummer 2677.
Till höger en svårfotograferad liten skål, också den av Ingrid Atterberg.
Den är onumrerad men jag tror den kan ha nummer 2071, serien heter Grafika.
Till vänster hästfatet jag kände igen, men inte kunde placera.
Den är mycket lik Rosa Ljungs vackra "Pampas vilda hästar" men en variant jag inte kunnat hitta på nätet.

Favoriten denna gång är Grafika, tillverkad mellan 1951 och 1954.

Som ni ser kan det vara fler frågetecken än utropstecken när man är ute i verkligheten.
Det är nog det som gör det så spännande.
Man får lita till kunskap och intuition.
Ibland kan det behövas lite humor också, om intuitionen skulle slå fel.

Sol inne

Värmelampor av den här typen brukar stå och skämmas längst in på loppisarna.
Det verkar finnas en mängd olika fabrikat och designer.
Jag har ännu inte mött en levande människa som säger sig ha nyttjat dessa underverk.

Designen är ofta tilltalande.
Den vänstra skulle passa bra på en gammal Harley eller varför inte ett par på en Rat Rod?
Skulle det möjligen gå att konvertera dessa till vanliga bords-eller sänglampor?
Någon som testat?

Andra dagen

Den här dagen var något av en nostalgitripp.
På bilden Linnebäcks folkskola där jag lade grunden till min utbildning.
Klass 1-2 i ett klassrum, klass 3-6 i ett annat.
Då var det grusplan framför skolan, idag är asfalten lika sprucken och trasig som dagens skolsystem.
Det var trist och skräpigt runt byggnaden, längan med torrdass är riven, förmodligen sedan många år.
Det lilla huset där vi skrubbades rena med rotborste av magister Jansson likaså.

Otroligt nog fanns barren kvar, där vi övade svingar, vändningar, fram- och baklängesvolter samt propellern.
Dåförtiden var underlaget grus, för att säkerställa förekomsten av skrubbsår.

Mittemot skolan låg E W Anderssons lanthandel. kallad EWE:s om jag minns rätt.
Här förslösades en och annan krona efter en pengavinst i Expressens jultävling.
På vänstra långsidan kunde man gå in i ett hål i väggen om man ville besöka Posten.
EWE ombesörjde även den servicen.

Huset där jag tillbringade mina ljusa lyckliga barndomsår innan vi flyttade in till den depraverade kanonstaden Karlskoga.
Byggnaden med skorsten à la bergsmansgård är sig ganska lik än idag.

Flygelbyggnaden eller magasinet med sina vackra fönster och skiffertak.

Lite annorlunda snickarglädje ovanför fönstret.
Här vid gaveln låg tidigare en syrenhäck.
Om man gör en utgrävning här kommer man att finna Dinky Toys och Matchbox-bilar begravda.

Anna-Lisas Antik

Lagom till loppis-säsongen är det premiär för en färgklick som sticker ut mot allt det beigea inom dagens antikhandel och antikmagasin.
Det är boken Anna-Lisas Antik av Eli Åhman Owetz.
Eli som har bloggen Femtiotalsjakten.
Boken är ett härligt tidsdokument och den innehåller omistliga ingredienser såsom tjuveri, förälskelse, praktarslen, sex, hopp och förtvivlan.
Jag ler igenkännande och skrattar högt ibland.
Boken handlar om att leva sin dröm och att det är möjligt att göra just det, även om det inte alltid blir som man tänkt sig.
Eli har en beundransvärd känsla för nostalgi och ibland blir jag faktiskt femton år igen.

Det här är en bok som kan läsas av alla, men den har naturligtvis ett mervärde för alla intresserade av loppis och antikt.
Jag själv hade kunnat sträckläsa den, nu valde jag att dra ut på upplevelsen några dagar.
Läs den, och bli glad.

Sen undrar jag, har Rutger en tvillingbror som heter Fabian?

Rimini Blu - Bitossi

Den är mäktig, Aldo Londis tjur.
Här på grönbete i form av en marmorerad bordsskiva.
Alla har väl någon gång sett en figur, en vas, en lampfot eller något annat med den så typiska blågröna glasyren.
Den kallas Rimini Blu och om man har sett Medelhavet så förstår man varför.
Jag ser sololja, salt på kroppen, en paraplydrink, ögonen kisar mot horisonten.
Någon hävdar att Rimini Blu är en stor vägkorsning i Italien, jag föredrar min tolkning.

Förutom tjuren finns många andra djur i serien.
Katter, elefanter, bockar, taxar, fåglar, hästar, fiskar med flera.
Min klara favorit är piggsvinet och min förhoppning är att jag någon gång kunna lägga vantarna på ett exemplar.
Vantar är extremt bra då de är ganska vassa. (Hrm...)
Gör gärna en bildgoogling på något av namnen.
Piggsvin heter förresten porcupine på engelska, på franska porc-epic och afrikaans ystervark.

Bitossi Keramik har förutom Aldo Londi haft tillgång mästare som Ettore Sottsass och Piero Fornasetti.
Aldo Londi var engagerad redan på 50-talet.

Dagens husmorstips:
Om man dräller ut morgonfilen på köksbordet fungerar det utmärkt bra att sanera med hjälp av en fönsterskrapa.

Retrotextil säljes

Nu har jag startat min försäljning av textilier.

De har legat nerpackade i åratal.
Igår började jag lägga upp auktioner på Tradera, ni hittar dem hos Skaffaren.
Alla på denna sidan bör finnas där senast ikväll.

Jag låter bilderna tala för sig själva.

Kino Rörstrand och Mumin Arabia

Jag hittade denna TV-kopp i en av mina lådor, visst är den snygg!
Det dyker upp överraskningar nu när jag packar upp.

Tidstypisk design.
Koppens modell heter SD3

Rörstrand Kino 



Jag hittade även en Mumin-mugg.
Mooomin :-)

Viss Finess

Idag finns det många inrednings- och livsstilsmagasin.
Det finns tidskrifter som visar lägenheter och husinteriörer som är 50- och 60-tal in i minsta detalj.
Men hur såg det ut i verkligheten?
Jag har intervjuat mannen på bilden, en av de som var med då det begav sig.
Obetydligt större än sin nallebjörn memorerade han omgivningen med gott humör.
Man drack kaffe i kopp med fat, serverat ur föregångaren till perkulatorn.
Den ersattes på 60-talet av Don Pedro, en skör bryggare i glas som ger ack så gott kaffe. 
Ryakudden i den tidstypiska bäddsoffan är tidstypisk.
Notställ med noter då nästan alla medborgare, på den tiden, kunde traktera ett instrument.
De flesta ägde ett Hagströms dragspel, i vår familj fanns en Levin orkestergitarr samt fioler.
Golvurna med kitschig dekor i pastellage. 
Rörradio med skal i ädelträ, en apparat där man kunde ratta in Hilversum, Kalundborg och andra exotiska metropoler.       

Hängselbyxan var populär, här sommarmodellen med korta ben.
Gossen har de tidstypiska smala benen som går som trumpinnar.
Den unga damen har kvar något av spädbarnets rondör.
Alla hundar med självaktning hade hundkoja och löplina.
Folkvagnar hade takräcke och däck som bakelitpuckar.

 

Ja, det ska erkännas att jag var något av flickornas Laban redan på den tiden.

Sommarmodet för barn och backfisch var träningsoverall, jmfr Saltkråkan.
Blixtlås på benen var riktigt cool.
Som färsk vuxen hade man brett uppvik på succén blåjeans.
Man hässjade hö på gammalt sätt, ett arbetskrävande men roligt jobb. 

Nu har vi kommit till 60-talet.
Väggen pryds av en fiol och det då obligatoriska flygfotot över gården.
Konsumismen har nu slagit klorna i befolkningen och denna julafton är bordet täckt av julklappar.
Far i huset har fått en kastrull, något som tio år senare resulterade i att han började laga mat.
Mor har fått ett smyckeskrin att förvara familjejuvelerna i.
Mormor verkar lottlös.
Den unge gossen har fått en kasperdocka.
På bordet katten Tusse och en liten kopia i porslin.
Kopian finns kvar, numera lagad med Karlssons Klister men ack så kär.
Till höger storebror som fått nyttiga raggsockor av mormor.
Så här i efterhand kan jag tycka att tre julklappar var ganska lagom.

Tryffering

I väntan på bilder från dagens måleri lägger jag upp en bild på en 50-talstextil från Italien.
Inte vacker men sällsynt.
Blommorna är glada och pippin är respektlös.
Vi människor behöver fler såna.

Sockerkaka med fläsk

Glöm ugnen, den energislukande.
Satsa på den bärbara sockerkaksmaskinen från Siemens.
Ta med den till jobbet och grädda sockerkakan lagom till förmiddagsfikat.

Totalt fyra delar att hålla reda på, det klarar till och med den mest stressade nutidsmänniskan.

Varningstext i signalrött.
Det verkar vara en dålig ide att bada och baka samtidigt.
Då kanske man steker för mycket.
Och vem vill ha sockerkaka med fläsk?

Snyggaste tidningsstället String

Det säljer jag idag på Tradera

Endera dagen kanske bloggen hamnar i en Retrotidning?

NRPGXLEDÅÄ

Idag dök det upp några charmiga bokmärken i en liten papplåda.
Jag gillar G.
Gåsen blir i Skåne född
Hela livet blir han gödd.

Eller varför inte X:
X på rätta stället kan
Göra en förmögen man.

Bloggutmaning Textil

Jaja.
Med ett ton textilier i det fjärran Magasinet verkade det omöjligt att få ihop ett inlägg till den här
utmaningen.
Men, i en garderob på näst översta hyllan fanns faktiskt ett par inte helt oävna textilier.
Först en för vuxna gossar.
Harley Panhead och Lincoln Mark II, båda klassiker.


Här en EVO-chopper och ett par Custom-byggen.

Till sist ett tyg från 50- eller 60-talet.
Det var vad jag kunde skrapa ihop med begränsade förutsättningar.