fredag 15 februari 2013

Viss Finess

Idag finns det många inrednings- och livsstilsmagasin.
Det finns tidskrifter som visar lägenheter och husinteriörer som är 50- och 60-tal in i minsta detalj.
Men hur såg det ut i verkligheten?
Jag har intervjuat mannen på bilden, en av de som var med då det begav sig.
Obetydligt större än sin nallebjörn memorerade han omgivningen med gott humör.
Man drack kaffe i kopp med fat, serverat ur föregångaren till perkulatorn.
Den ersattes på 60-talet av Don Pedro, en skör bryggare i glas som ger ack så gott kaffe. 
Ryakudden i den tidstypiska bäddsoffan är tidstypisk.
Notställ med noter då nästan alla medborgare, på den tiden, kunde traktera ett instrument.
De flesta ägde ett Hagströms dragspel, i vår familj fanns en Levin orkestergitarr samt fioler.
Golvurna med kitschig dekor i pastellage. 
Rörradio med skal i ädelträ, en apparat där man kunde ratta in Hilversum, Kalundborg och andra exotiska metropoler.       


Hängselbyxan var populär, här sommarmodellen med korta ben.
Gossen har de tidstypiska smala benen som går som trumpinnar.
Den unga damen har kvar något av spädbarnets rondör.
Alla hundar med självaktning hade hundkoja och löplina.
Folkvagnar hade takräcke och däck som bakelitpuckar.





Ja, det ska erkännas att jag var något av flickornas Laban redan på den tiden.
Sommarmodet för barn och backfisch var träningsoverall, jmfr Saltkråkan.
Blixtlås på benen var riktigt cool.
Som färsk vuxen hade man brett uppvik på succén blåjeans.
Man hässjade hö på gammalt sätt, ett arbetskrävande men roligt jobb. 



Nu har vi kommit till 60-talet.
Väggen pryds av en fiol och det då obligatoriska flygfotot över gården.
Konsumismen har nu slagit klorna i befolkningen och denna julafton är bordet täckt av julklappar.
Far i huset har fått en kastrull, något som tio år senare resulterade i att han började laga mat.
Mor har fått ett smyckeskrin att förvara familjejuvelerna i.
Mormor verkar lottlös.
Den unge gossen har fått en kasperdocka.
På bordet katten Tusse och en liten kopia i porslin.
Kopian finns kvar, numera lagad med Karlssons Klister men ack så kär.
Till höger storebror som fått nyttiga raggsockor av mormor.
Så här i efterhand kan jag tycka att tre julklappar var ganska lagom.

13 kommentarer:

  1. Härligt inlägg. Jag älskar gamla svartvita foton. Nog känner jag igen det mesta men de där asfula ryakuddarna hade jag förträngt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ryakuddar är inte heta på secondhand-marknaden.

      Radera
  2. Mycket nostalgi i dina foton, härligt!

    SvaraRadera
  3. Härlig läsning en fredagseftermiddag. Visst gillade du att skriva uppsats i skolan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både ja och nej. Fritt valt ämne var bra, med ett givet ämne som läraren valt ut kunde det vara sisådär.

      Radera
  4. En fin finess med småbarn förr verkar ha varit att de uppförde sig balanserat i möblerade rum. Ett barn av idag hade knappast klarat prövningen som lillen i översta bilden klarar med glans. /Sjaunja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var ett snällt litet barn.

      Radera
  5. Härligt inlägg. Så fina bilder. Blir inspirerad!

    SvaraRadera
  6. Var blev du av på antikmässan?

    SvaraRadera
  7. Jag noterade namnet på katten.

    SvaraRadera