lördag 22 mars 2014

Det rosa arvet


Idag aktuell, kanske mer än någonsin.
För dagen klädd i rosa, då den efter flitig användning börjat desintegrera.
Det är min mor som valt den klatschiga färgen.
I vårt färgglada hem kommer den till sin rätt.


Jag började använda den redan i unga år.
Längst ned, en raggarbil med fenor.
Mellan skaldjur och såser finns en militärbil.
Längst upp en Ford Popular.
Mitt bilintresse har funnits sedan jag var en helt liten planta.


Vi bodde ute på landet och i det nära grannskapet fanns flera grustäkter som livligt trafikerades av grusbilar.
Det var Gelleråsens Grussortering som disponerade mängder av lastbilar, grusbilar, bilar med bergflak och även betongbilar.
Det fanns också en transport för grävmaskiner, alltid körd av en pipförsedd Egon Helj.
Alla var av fabrikatet Scania Vabis förutom numren 28, 29 och 30 som av någon anledning var Volvo.
Som liten vinkade jag alltid till lastbilarna.
Favoriten var nummer 28, eller "tjåttan", han tutade alltid och vinkade alltid tillbaka.
Min ordningsamma mor har förutom namn och adress även skrivit in när boken förvärvades.
Köpt i oktober 1953 gnm Roland Owén, Owéns Bageri. 
Jag minns att hon jobbade på Owéns Bageri på 50-talet.
Bagaren hette Grip. Han var jättesnäll, korpulent och körde Skoda.
En oslagbar kombination.
Vid ett tillfälle fick jag en hel låda punschflaskor som legat för varmt och smält i solen.


Min far körde på femtiotalet buss för Nora Bergslags Järnväg.
Här ser vi buss 23 i full fart.


Boken då?
Det är en klassiker, Stora Kokboken.
Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor.
Tryckt 1953, i en tid då all mat var ekologisk.
Vi använder den ofta idag då vi inte gillar färdigmat eller halvfabrikat.
Och.....maten blir alltid fantastiskt god.
Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om matlagning förrän på senare år, nu är det riktigt kul.
Mina köttbullar är världsberömda i hemmet.
Det som är roligast är att kunna äta god husmanskost varje dag.
Att veckohandla efter en lista på maträtter man bestämt i förväg resulterar i att matsvinnet blivit mindre.
Barnen äter mer när det är hemlagat, det gör förmodligen vi vuxna också att döma av den minskade rörelsefriheten i kläderna.



Bokmärket i form av ett kassakvitto från Domus i Karlskoga får vara kvar ett tag till..


Svampar illustrerade i färg.


Den här avdelningen, bakverk, har vi av ren självbevarelsedrift bara snuddat vid.


Ett uppslag med primörer tjänar som inspiration för kommande odlingsmödor.
Vi laddar nu för att stänga ute kaninerna, som förra året skändligen konsumerade det mesta.
Att odla eget känns viktigt idag.
Jag brukar roa mig med att läsa innehållsförteckningar på förpackningar i butik
En god krämig svampsoppa innehåller 2,6% svamp och 97,4% jagvetintevadalltärinteenshälften.
Chips utan ett uns av potatis, lösgodis som är som ett högskoleprov för en driven kemist.
Varför stoppar man i sig sånt?
Fullständigt obegripligt.
Vad har ni för kokböcker?
Husmoderns köksalmanack från 1963?
Vilken rätt är er favorit?

torsdag 20 mars 2014

Mönster


Detta handlar om att bryta gamla vanor.
Alla som har försökt vet att det är antingen skitsvårt, extremt svårt eller helt omöjligt.
Om man idag vill vara en framgångsrik företagare eller vanlig människa i karriären är det viktig att synas, att bygga sitt varumärke och att vara allestädes närvarande.
Du måste se till att vara ständigt uppdaterad på Facebook, Instagram, Twitter, bloggen och hemsidan.
Hur många besökare idag?
Kolla statistiken både här och där.
Hur många gillar?
Hur många hjärtan?
Inga kommentarer på det senaste blogginlägget?
Existerar jag över huvud taget?
Bäst att fråga på Facebook.
På bilden ovan ser vi den nya typen av företagare.
Livsnjutaren.
Pengar och karriär är inte längre så viktiga.
En kopp kaffe i vårsolen, lutad mot södervägg.
Ingen vet säkert att jag finns just nu.


Nåja, förutom antikhunden Balder Karlsson och den här nye ploppen.
En isländsk fårhund som äter allt.
Näringstillgången på Island är förmodligen ytterst mager, det gäller att äta allt.
Får det plats i munnen är det mat.


Får man plats under köksskåpet bor man där.



Av miljöskäl byter vi successivt ut plastföremål i hushållet mot rostfritt.
Det både känns fräschare och ser trevligare ut.
Jag tror att rostfritt kommer att få en renässans, kom ihåg att ni läste det här först.



Dagens kuriositet är det här kitet, avsett för ungdomar och förstagångsrakare.
Tävlingsformuläret är daterat till 1962.
Då hade jag många år kvar till min premiär.
Föga anade befolkningen i början av 60-talet att stora delar av mänskligheten skulle spendera en stor del av sin tid framför en bildskärm, med tillgång till enorma mängder kunskap, bilder, ord, filmer, glädjeämnen och allsköns elände.
Ej heller att grannens politiska hemvist var tvärtemot ens egen, att det fanns närliggande minkfarmar i lönndom, att Perssons grabb tillverkade bomber, att Jönsson åker till Thailand fyra gånger om året och går på strippbarer, att man skulle hitta sin stulna cykel på Blocket eller vad Nisse och Carina äter på fredagskvällarna.
Allt finns på nätet.

Jag finns numera på Facebook mellan 19.00 och 21.00 måndagar då hustrun ändå är är utflugen.
Det känns lagom.
Dessutom blir det tid över till annat



måndag 17 mars 2014

Bilsemester på sextiotalet

I början av sextiotalet var det fortfarande stort att åka på bilsemester.
På bilden ser vi en mycket ung skaffare och mostern Ingrid.
Vi har stannat mellan Vansbro och Mora för att ha en liten picknick.
Samtidigt passar vi på att sträcka på benen och plocka lite blåbär som extra godis.
Jag vet inte vad det är med blåbären idag, de lyser oftast med sin frånvaro.
Bilen är en Mercedes Benz 180 av 1954 års modell.
Jag minns att steget från Ford Popular, populärt kallad "korvståndet" eller "ståplatsfyra", var jättestort.
Mercedesen var en landsvägskryssare i jämförelse.
Trafiken var lugnare och glesare i början av sextiotalet.
Det var inte ovanligt att man åkte på biltur, njöt av sin nyfunna frihet och man stannade till efter vägkanten för att fika.
Hela familjen drullade ut ur bilen, plockade fram campingbord med tillhörande stolar och bänkade sig vid kanten av grusvägen.
Mor plockade fram de medhavda äggochansjovismackorna, hällde upp saftkobbel till barnen.
Kaffe till de vuxna serverades från en plåttermos med vägmärken på.
Det var aldrig tråkigt att åka bil, man kunde till exempel tävla om vilken färg nästa bil hade som man mötte.
Ett annat populärt tidsfördriv var att skriva upp bilnumren man såg.
På den tiden hade man en länsbokstav följt av ett nummer.
Örebro län hade bokstaven T, Dalarna W och Jämtland Z. Värmland hade S.
De bokstäverna var de vanligaste då mamma var från Dalarna och pappa från Jämtland och vi bodde på gränsen till Värmland.
Stockholmare hade A eller AA och körde som biltjuvar, ett allmänt känt faktum.
Gotland hade I, det såg man nästan aldrig.
Att få skriva upp ett I-nummer eller ett utländskt bilnummer var spännande.
Idag är det tecknad film på en skärm som gäller.
På sextiotalet var TV i baksätet science fiction.

Det känns lite främmande att se min lilla mams som ung.
Ens bild av föräldrarna ändras i takt med stigande ålder.
Själv är man på något sätt tidlös, alla åldrar finns inom en.
Där sitter jag med min blåbärsmugg , armar och ben som smala pinnar, sandaler på fötterna och förhatliga mollskinnsbyxor.
Det skulle ju vara jeans.
Det känns som igår.
Och ändå inte.

måndag 10 mars 2014

PAX


I fredags spred jag mina gracer i SVT:s Barnkanalen.
Programserien heter PAX jordiska äventyr.
Damen till vänster är Arga Tanten, jag är Sega gubben och jobbar som stalledräng.
Arga tanten är grandios i sina ridkläder och dessutom är hon försedd med piska.
Precis vad en seg gubbe behöver.


Här ses vi under en intim scen i filmens slutskede.
Det är hårda tag och jag välsignar mitt beslut att bära hjälm.


Jag undrar om det blir en fortsättning?
Stalldrängen och Arga tanten.

söndag 9 mars 2014

Livet hemma


Det händer mycket nu.
För någon vecka sedan var det ett hemmahos-reportage i Skånska Dagbladet.
En bra artikel, bra bilder och Balder Karlsson i högsätet.
Alla inredningsreportage med självaktning har minst en renrasig hund.
Gärna lantras eller jakthund.
Thomas har en dansksvensk gårdshund och Anna har en isländsk fårhund.
Varje dag går de en långpromenad och inspekterar ägorna för att sedan ägna sig åt det goda livet.
Thomas är ofta på inköpsresor och tar hem nya saker till inredningsfirman.
Anna är idéspruta och ägnar sig åt nyskapande trädgårdsarbete.


Jag hoppas texten går att läsa.
Här är vår filosofi i sammandrag.



Radarparet i arbetsrummet där en del av alla nya idéer föds.
På hyllan en hyllning till barndomen.
Det är viktigt att plocka fram sexåringen inom sig, att  leva, leka, skratta och älska.

Inköpslista på sidan 84.

tisdag 4 mars 2014

För oss kvinnor

Det finns ett bokverk som heter För oss kvinnor.
Verket är utgivet 1958 och ståtar med inställningen; Vi har gjort en modern bok för den moderna kvinnan.
När jag läser i detta praktverk av unken kvinnosyn kan jag förstå varför dagens tings- och hovrätter dömer som de gör i våldtäktsmål.
Det här är den kvinnosyn man växte upp med på 50-talet och som det förmodligen inte funnits anledning att ändra på sedan dess.
Det är lätt att hitta obehagliga ingredienser som rasbiologi och en nedlåtande syn på kvinnan.

Man har också en förkärlek till uppdelning av kvinnor i olika "typer".
Låt mig ge några exempel.
Det är alldeles sant att den tillbakadragna, veka, hemlighetsfulla kvinnan för vissa slag av män kan verka nästan oemotståndligt fascinerande.
Den onaturligt bleka, "intressanta" kvinnan är i själva verket ett passerat ideal.
Det finns olika typer av kvinnor beroende på hemvist.
Här följer ett fåtal bildtexter av många.
Rank, frisk, stolt...genom tusende år har nordisk hållning präglat den svenska kvinnan.
Blond, lätt knotig, sluten och fast, absorberad av sina uppgifter - modern rysk kvinna.
Bakom ungerskans runda, breda drag lovar traditionen oss temperament och hetsighet.
Denna förnäma hinduiska visar stor likhet med europeiska systrar av medelhavsras.
De indonesiska flickorna på Bali har rykte för smidig figur - nu får den ej längre visas ohöljd som här.
Algerisk kvinna - utmejslad medelhavsras plus lätt inslag av en flackare negertyp.
Amerikansk kvinna av i dag - fläckfri, perfekt, effektiv och ändå känd för sin generositet.

En stor del av bokverket handlar om hur kvinnan ska behaga mannen.
Mannen som ska välja rätt från detta smörgåsbord av kvinnor.
Steget är inte långt till resonemanget att kvinnan får skylla sig själv om hon klär sig utmanande.
Det gäller att vara vacker, eller vad sägs om denna beskrivning av tonårstiden?
Under tonårstiden får den vanlottade lida både på grund av kamraters grymhet - du med din långa näsa blir aldrig gift! - och på grund av sitt eget grubbel. Det är en otrolig upplevelse när man provar det första läppstiftet för att öka sin lockelse och när man både generad och fascinerad ser sina första kurvor spira.



Det beror på de små detaljerna.


Kvinnan som objekt, kvinnan som ägodel.
Jag misstänker att det här synsättet lever kvar i större utsträckning än vi vill tänka oss, kanske särskilt i konservativa kretsar som rättsväsendet, bland politiker och beslutsfattare, men även vi vanliga medborgare som lagt grunden till våra värderingar under femtiotalet.
Det smetar också av sig på senare generationer.
Antika värderingar.