onsdag 30 mars 2011

Svensk lava

Den här köpte jag idag på Röda Korset.
Jag hoppade (nåja) in i butiken för att köpa en mjölkflaska.
Nuförtiden är det mjölk direkt från kon som gäller gu'bevars.
Jag har visserligen lovat mig själv och väna hustrun att ligga lågt med inköp i allmänhet och inköp av obskyr keramik i synnerhet.
Men, är man beroende så är man.
Första steget till tillfrisknande lär vara att erkänna att man har ett beroende.
Det kommer inte att ske. Idag.
Irma Yourstone. Svensk lava. Så het.

Udda inredningsdetalj till lantköket

Ett måste i det lantliga köket där man råder över sin egen tid. Vem önskar sig inte en torkställning till äppelskivorna? Ett miljövänligt godis att nyttja under långa vinterdagar. Det finns naturligtvis plats för fler torkpinnar. En sådan här anordning måste naturligtvis vara låsbar. Man vill ju inte att allt ska ätas upp på en gång.

Stabil benställning naturligtvis.


Vi har nummer 10 i äppeltorkarföreningen "Skruttens Vänner". Som medlem får man en fin plakett i zinkplåt med det egna numret. Den överräcks under högtidliga formen när man blivit invald i sällskapet.

tisdag 29 mars 2011

Vi är alla olika

Som de här stolarna till exempel. Stolar jag räddat från vedpannor eller containern för trä på återvinningsstationen.
Jag brukar läsa om inredningstrenderna i olika tidningar. Nu verkar alla inredningsexperter vara eniga om att vitt är ute. Totalt ute. Hemmen ska vara personliga, inte längre klonade från bloggar och magasin. Personliga. Om jag suger på ordet så smakar det frihet och lite anarki. Tänk vad många spännande och intressanta hem vi kommer att få se i olika media. Nu är det det udda som gäller. Det som ingen annan har.
Det kan vara en ny motor till Singer skomakarsymaskin. I originalkartong.


Om någon köper denna relik kommer jag att förstöra den andra om kunden så kräver för att bli helt ensam om inredningsdetaljen. De kan fungera bra även som ett par vid ingången till salongen.


En trälåda från Aktiebolaget Separator Westa i Stockholm kanske pryder sin plats?


Den som har funderat över begreppet hållhake kan sluta grubbla nu. På bilden ett par hållhakar samt ett ensamt gångjärn av 1700-talstyp. En hållhake användes för att hålla timret på plats under arbetet med timring av hus. Jag tycker mig även skönja ett litet spjäll till murstock längre ned i lådan. I lager finns även större gjutna spjäll och gjutna hällar till 1800-talets öppna eldhärdar.


Ett litet tråg i kalksten, lagom till en liten hönsbesättning samt den sötaste lilla kamin jag sett. Jämför med tändsticksasken. Lagom stor för att värma upp jungfrukammaren.
Allt för det personliga hemmet i lager. Passa på, passa på.

torsdag 24 mars 2011

Lekhyttans Leksaksfabrik

Under min tid i gnällbältet utanför Örebro lärde jag känna en äldre man med ett stort intresse för hembygden och som även var en duktig fotograf.
Hans namn, Folke Larsson.
Bland annat har han dokumenterat gamla byggnader i Lekeberg och även gamla lokala fordon.
Då våra intressen sammanföll spelade inte åldersskillnaden någon roll.
Bland annat drällde vi runt i bygden för att lokalisera gamla hyttplatser.
Folke är numera borta sedan några år.

Hästen på bilderna kallade Folke för "Svenshyttehästen".
Det visade sig att Folke jobbat på den lokala leksaksfabriken.
En leksaksfabrik här i byn? undrade jag lite förvånat när vi stod och pratade utanför Folkes hus.
Jodå, det fanns en gång i tiden, men den lades ner, berättade Folke.
Att Folke var noggrann märks på hans arbeten, han tillverkade ett litet skyltskåp till min butik och han förärade mig den här hästen då han visste att jag samlade på gamla trähästar.
Mina gamla trä- och dalahästar är sålda till samlare över hela världen, Folkes har jag kvar.

Då jag ville veta mer om Lekhyttan och dess leksaksfabrik kändes det som att hitta nålen i höstacken när jag fann denna artikel i tidskriften Såningsmannen från 1950.
Klicka gärna på bilden för läsbarhet.
En av "bygdens egna unga söner" som nämns i artikeln är just Folke Larsson.
Undrar om Vår Herre har en leksaksfabrik?

onsdag 23 mars 2011

Ur glömskans töcken

I det senaste flyttlasset hittade jag en stor mapp som jag totalt glömt bort.
Den innehöll större gamla bilder, A3 och uppåt, som jag samlat på mig under åren.


De första är från Cesar Daly's Nouvelles Maisons de Paris utgiven 1872.
Ett ex av boken såldes på Christies i London för £ 764.

Jag tycker att husen var mycket vackrare för 150 år sedan.
Vilket detaljarbete.

I mappen fanns även Architectur Deutschlands Berlin med fotogravyrer (ovan) och Wiener Neubauten från 1876-1880 med vackra husfasader och detaljer.

Av handkolorerade Suecia Antiqua et Hodierna 1800-talsupplagan har jag ett stort antal olika motiv. Här ovan Jakobsberg.
Något för Slottsträdgårdsmästaren Hasse Wester? Blogg här.

Det fanns några original av Gunnar Widholm 1882 - 1953.
Han var bildkonstnär, tecknare och grafiker.
Bland annat känd för sina eleganta kvinnobilder, till dessa kan inte mina original räknas.
Här ligger en naken kvinnogestalt, föga elegant draperad över spåret i en gruvort.
Kanske ett gruvligt mord?

Vi får kalla in militär.
Lättsinnigt uppflugen på denna blanksvarta häst sitter en representant för Kongliga Svea Artilleriregemente.
Kolorerat tryck från 1800-talet.

De eleganta damerna återfinns istället här, i reklamen för Kelly Springfield gummiringar.
Tjusig Art Deco.

Tjusig är även denna Stockholmsvy som finns i flera exemplar.
Tryckt hos Egnellska boktryckeriet / AB Oljetryck i Saltsjöbaden.
Det finns även ett antal hästbilder och kungafamiljer.

Denna tidiga (före 1905) reklambild för Baltic cigaretter kom fram i ljuset när jag tog isär en tavla för att rama om den.
Tillverkad på kartong och riktigt tjusig. Observera unionsflaggorna.
Skeppet heter Signe, så gjorde även min mormor som föddes ett par år senare.

tisdag 22 mars 2011

Fäll & Måne

Det är inte länge sedan vi hade "Superfullmåne" som det heter på kvällstidningsspråk.
Som av en händelse i dessa tider av supermåne har jag fått tag på ett månbord i behov av restaurering och omtanke. Eller renovering och snöd vinning.
Vi får se vilken av delpersonligheterna som dominerar när det blir dags.
Personligheten kanske hänger ihop med aktuell månfas?
Till månbordet kan läggas ett charmigt allmogesnickrat fällbord.
Också det i behov av en översyn.
I bakgrunden en verktygslåda i trä av äldre modell samt en tjock liten tunna.
Skuggan till höger kommer inte av en tunna utan eder fotograf/bloggare.
Mina vänner som är fotografer på riktigt reagerar förmodligen på ljussättning och komposition.
Jag kommer att hävda nytänkande, konstnärlig frihet eller reströtthet, allt beroende på aktuell månfas.

lördag 19 mars 2011

Morfar var snickare

Min morfar var snickare.
Han har bland annat tillverkat det här skåpet.
Jag tycker att det är fantastiskt vackert i all sin enkelhet.
Skåpet vilar på små fötter och med en tunn krönlist som enda dekoration känns det nästan osvenskt, mer åt det japanska.

Här är en av fötterna i närbild.

Ett enkelt vackert lås.

Byggt på den tiden när inget fick förfaras.
Det avslöjar hyllplanens undersidor.
Här är det sockerlådor som kommit till användning.
Tro nu inte att det är ett rangligt skåp, snarare tvärtom, det är riktigt stabilt.

Jag brukar roa mig med att luta skåpen på IKEA.
De går att luta ganska mycket utan att skåpets fötter tappar markkänningen.
I sanning flexibla, helt i linje med dagens krav på människan.
Det skevar betänkligt men vi kör på ändå.

torsdag 17 mars 2011

Nu vänder det.

Här snackar vi kupstorlek.
Två gamla såll modell större.
Idag kan man skylta med dessa om man är i grönsaksbranschen.
Lite färsk halm i botten och sedan fyller man på med squash, pumpor, meloner eller nåt.

Nu när värmen börjar komma, dagarna blir längre och energin tar kroppen i besittning,
då är det dags att köra nya flyttlass.
För att inte plåga livet ur min gamla Duett har jag investerat i en flyttbil.
Det vill säga en lite nyare gammal Volvo med drag.
Bilder från det senaste lasset avslöjar en vacker margarinlåda med locket intakt.
En gammal plåtburk med väderkvarn som numera härbärgerar spikar.
Lite svårsmält?

Stabila lådor för smidda spikar.
Närmast i bild lite gamla skomakarverktyg.

Några pallar, bland annat en tomteröd, prydde lasset.

Några exempel på bristvara.
Gamla dörrar är ganska lätta att hitta, däremot brukar ofta gångjärnen i karmen försvinna någonstans på vägen.

Till sist en representant för industrimodet inom heminredning.
För tio år sedan skulle ingen komma på tanken att släpa in något liknande i hemmet.
Idag lägger man glatt upp den på sin blogg, nu som en läcker inredningsdetalj.
Inom tre timmar kommer tjugofem hemmafruar att ha Oooah:t och Aaaha:t i kommentars-fältet, gröna av avund.
Idag kostar en rostig plåtlåda minst lika mycket som tio nysilverkannorTradera.
Visst är det härligt när livet inte alltid är detsamma.

fredag 11 mars 2011

Ta i trä!

Den här stolen tycker jag är vansinnigt snygg i sin enkelhet.
Trots sina modiga 150 år känns den modern i sin design.
Vi har den just nu i hallen så besökarna har möjlighet att sitta en stund.
En hall utan sittmöjlighet är en styggelse.

Gamla trämått är i ropet igen.
De finns i en mängd storlekar och det är bara fantasin som sätter gränser för möjliga användningsområden.
Denna är stor nog för ett fång ved skulle man kunna säga idag.
Förr i världen hade man förmodligen blivit utskrattad vid ett sånt uttalande.
Fång var ett mått.
1 vinterlass hö = 2 sommarlass hö = 4 stackar = 48 fång.
Hänger ni med?
Ytterligare gamla ting i trä hos Pyssel och Pinaler.

Trevligt gammalt smide.
Allt handgjort, både spikar och handtag.

Tänk att ha den här jättelådan fylld med choklad!
Några fång choklad, nästan ett halvt sommarlass.
Det skulle kunna ta udden av mången frustration.

torsdag 10 mars 2011

Tråddragningar

Idag har vi kommit till kapitel två vad det gäller mina svagheter.
Trådarbeten, luffarslöjd eller vad man vill kalla det.
Jag har visat den här fågelburen tidigare men jag envisas med att ta den ett varv till.
De bågformade trådarna på den översta delen har både en dekorativ och en uppstagande funktion.
AB Snille och Smak.

Hörnpelarna är vackert snidade.
Anläggningen är målad i den "köksgröna" kulören, vanlig i början av 1900-talet.


Det som kallas patina.
Omöjligt att framställa på konstgjord väg.


De snygga benen.

Ett litet trådarbete.
I den kan man skölja frukten och hänga den i en krok i taket ovanför diskbänken.
Praktiskt och bra, läge för vattenkamning.

En favorit är denna vi hade som ägghämtare på den tiden vi hade svarthöns.
Gott om plats för äggproduktionen från en liten besättning.

Sedan är det bara att ta tag i handtagen och föra dem inåt/uppåt.
Vintertid kan man vid ishalka och snö ligga horisontalt i luften utan att ett enda ägg går till spillo.
Vi har testat under realistiska förhållanden.

onsdag 9 mars 2011

Preferenser

En läsare undrade vad jag tycker om för egen del.
Jag vet ju vad jag tycker om, men det är inte alla gånger jag kan svara på varför jag tycker om just det.
Gammalt lergods till exempel.
Många tycker att det är murrigt, lite halvskitigt och fult. Jag älskar det.
Till vänster en sirapskruka från ca 1860. I botten finns drejarens signatur, AP.
AP står för Anders Persson och han arbetade på Höganäs mellan 1854-1868.
Anders Persson emigrerade 1868 till Worcester, Massachusetts tillsammans med en annan drejare på Höganäs, Sven Pålsson.
Anders hade fått tips om att det kunde finnas jobb på en lerkärlsfabrik i Worcester, och väl på plats efter sjöresan fick de mycket riktigt arbete.
Svenskarnas hantverksskicklighet resulterade i att ytterligare drejare, och så småningom familjerna kom över till Amerika, Worcester och Frank Nortons lerkärlsfabrik.
För min del är det inte bara föremålet utan även historien kring det.
Det finns mer att läsa om historien här.
En varmvattensflaska med grå glasyr, en så kallad sängvärmare.
Ett antal antika lerkrus, nästan organiska i sin form. 1800-talets mitt.
Längst till höger ytterligare ett Höganäsföremål drejat av Anders Persson.
Slumpen?


Gamla bruksföremål av lite ovanligare slag, gärna med bomärken och dateringar är jag också svag för.
En mall och, i bästa fall, vinkelhake för snickare är lätt att tycka om.


Möjligen ägd av Hans HansSon.
Denna kommer från Närke.

Dateringen är tydlig, 1835.
Åttan är kantig medan trean och femman äro runda.
Samma år kommer H.C. Andersens första sagobok ut.
Tornspiran på Riddarholmskyrkan i Stockholm störtar ner efter ett blixtnedslag.

Ibland är baksidan mer tilltalande än framsidan.
Det här tråget ser lite sunkigt ut...

...men vilken baksida!
Tydlig datering 1781, ett bomärke med ett kors på toppen samt några senare ägarsignaturer.
Svårt att exponera men lätt att gilla.
Detta tråg kommer från nordvästra Jämtland.