Puff

Puffar för min andra blogg med ett sjundedagsinlägg.

Nu har det gått en vecka och prylberget minskar dagligen i omfång, åtminstone något lite.
Under eftermiddagen har det rensats på logen och det resulterade i minst ett lass som går till återvinningscentralen.
Undrar varför plastkrukor utövar en sådan dragningskraft i egenskap av bra-att-ha-saker?
De är ju bara för sorgliga.
Bilden ovan visar fem överlevare som borde kunna hitta nya ägare.
Till vänster Mari Simmulson, därefter två UE och längst till höger två representanter för den tyska keramiken.
MS-krukan har två naggar tätt intill varandra, men de kan man leva med om man själv inte är perfekt.
Sockerlådan fungerar som podium.

Nu är det inte många lucköppningar kvar.
Mitsy-Bitsy har fått gult kort på bilprovningen.
Reparationskostnader i paritet med bilens värde känns....sådär.
Hustrun ser sig nu om efter en lite större kombi med drag.
Barnen växer, hundarna växer, vårt omfång likaså.
Nästa mål kanske blir 64 kilo?

Den nakna sanningen

Henri och Henrietta är på plats.
Jag behöver ta in extrapersonal nu när jag säljer lagret.
Då båda är naturister blir det till att skruva upp värmen i lokalen.
Särskilt Henrietta drog blickarna till sig idag när vi bilade till lokalen.
Hon dröjde kvar en stund i bilen och genast var en glad man framme för att kontrollera synen...eller nåt.

Jag har byggt en rustik hylla i magasinet.
Det kan vilken finsmakare som helst göra som är någorlunda bekant med IKEA:s pysselmöbler.
Vem skulle inte vilja ha en liknande i hemmet?

Egen företagare

Det här är förmodligen den allmänna bilden av en egen företagare.
Den är grovt vilseledande.
Idag är jag lite trött på att ständigt mötas av människor som tror att man skär guld med täljkniv.
På ett av alla köp- och säljforum på Facebook har jag annonserat ut gamla fina trälådor med reklamtext.
Vid förfrågan har jag begärt 300:-
Genast svarar någon som inte ens har med affären att göra:
Jag ska till ett stort loppis som är ute på landet relativt nära mig. Han har mycket gammalt och jag får dessa för ca en tredjedel av det priset..jag avstår :-)
Smileyn är antagligen till för: ..... ja, säg det.
Det är ju inte så att jag säljer 100 lådor i veckan.
Däremot svarar jag på den eviga frågan: -Finns det någon låda kvar?
Femton gånger.
Efter att ha svarat ja femton gånger har jag inte kommit ett dugg närmare en försäljning.
Men femton människor vet att det finns lådor kvar.
Det är ju alltid något, men ger inte precis kontanter så att man kan bada i det.

I de nämnda 300:- ingår inköpspris, kostnader för transport, telefon, internet, lokalhyra, larm, el, bokföring och försäkringar.
Ovanpå allt detta ska jag ta ut en lön samt betala skatt och moms.

Jag kan gå till den lokale bonden och köpa ekologisk mjölk för 4:- litern.
ICA-handlaren säljer för cirka 11:-
Om handlaren varje dag skulle tampas med kunder som vill betala fyra-fem kronor per liter, undrar hur kul han skulle tycka att det var?
Och finns det möjligen någon mjölk kvar?

Hur kan det komma sig att man så totalt saknar insikt om villkoren för egna företagare i den här branschen?
Man prutar inte i mataffären, på bensinmacken, på krogen, med flera.
Trött.

Vändpunkten

Idag fick jag äntligen känslan av att det har hänt något i magasinet.
Två bord med breda plankor verkar vara orsaken till vändningen.
Nu kan jag börja plocka fram julen.
Något rojalistisk har jag parkerat en Monark nära godsintaget.
De närmaste veckorna kommer det att dyka upp udda inredningsföremål på bloggen.
Några juliga, några hjuliga och andra helt ojuliga.
Återkom gärna.
Och kommentera gärna.

I magasinet I

Idag har jag staplat några av mina trälådor på ett ställe för att frigöra lite yta.
Just nu är jag mitt uppe i "Askersundssyndromet", det vill säga den punkt i uppackandet då man varken vet ut eller in.
Varje år på antikmarknaden i Askersund når man en punkt då allt känns hopplöst.
Hur få struktur på detta?
Det är för mycket grejer.
Men, det löser sig alltid till slut.
Dags att sälja av det här och ge plats för nya saker.

 

Det finns även två lådor av den typ som varubuden använde när de cyklade ut till kunderna med mjölk, sirapslimpa och fem hekto nötfärs av den bästa. 

Man undrar...

Nu har jag flera annonser upp på Blocket och jag blir trött på alla som absolut ska köpa men där man sedan backar ur/hämtar om en månad/mailar fyrtio följdfrågor, helst en i taget/familjen har influensa/bilen saknar dragkrok.
På senaste tiden har man dessutom börjat skriva:Har du vägarna förbi Halmstad/Nossebro/Stockholm/Murjek kan jag köpa den.
Nu har jag lagt till texten:
Endast telefon.
Endast avhämtning.
Jag har inte vägarna förbi ”någonstans, någon gång”.
Först till kvarn gäller, det vill säga den som först betalar och hämtar varan.
Nu är det helt tyst.
Jättetyst.

Tyst.

Tyst.

Jättetyst.

Bara fågelsång.

Industri II

Idag gick den här stolen vidare till en ny ägare eller rättare sagt ägarinna.
Tyget kommer att bytas ut mot något spännande medan stålstommen förblir skönt sliten.

Kvar finns bland annat utdragssäng med cirkelrunda gavelprofiler, gamla trädgårdsstolar samt ett köksbord med perstorpsskiva.

En fållbänk, en trädgårdssoffa där ena gaveln kommer att tjäna som mall.
Soffan är bortom all räddning. Ett vitt bord med lådor, träräfsor med delat skaft och trälådor av olika modell. Jag har även större trälådor till avsalu.

Visst kan man längta till Carmel i Kalifornien en kall vårdag som denna.
Förutom stolen har två tavlor och en lampskärm hittat nya ägare.
Det minskar på't!

Grislampor med mera

Jag har kommit över tre lampor som förmodligen suttit under taket till perrongen på en järnvägsstation.
Den minnesgode läsaren vet att jag har kontakt med en samlare som har en perrong liggande.
Nu ska jag inte släpa hem en perrong, jag drar gränsen tidigare än så.

Grislampor är populära idag och det här måste vara SJ:s motsvarighet.

Ett lass bland många den. närmaste tiden.
Trälådor, plastreda, snickarglädje, zinkbaljor, tvättbrädor, slaktbänk och allsköns udditeter.

Utmaning i köksskåpen

Stina med bloggen Stajnich loppisliv har utmanat retrobloggare att visa upp sina köksskåp.
Inget städande i förväg utan naket utlämnande ska det vara.
Då blir det så här. Jag har dock begränsat mig till överskåp.
Rostfritt är en favorit i detta, vårt hem.
När man år efter år hanterat tonvis med porslin noterar jag en viss mättnad.
I början av karriären dignade skåpen under bördan.
Idag kan jag konstatera att det ser ganska luftigt ut.
Man kan skönja Dinera, Picknick, Kasper och Holland om jag minns rätt.
Längst ner skymtar den idag återigen obligatoriska REDA-hyllan
Inget upphetsande här heller. Coop är dominerande.
Det finns till och med ett tomt utrymme?
Skafferiet har jag hoppat över men det verkar finnas en del matnyttigt även här.
Plast i form av hållare för mjölkpaket, idag fungerar de som förvaring av oöppnade kryddpåsar.
Längst ner i bild ser vi pipen på en vattenkanna som Benny på Porslinsbloggen gärna vill ha.
Charmiga trälådor som en gång innehöll potatisgryn, mandelmassa och margarin.
Fler trälådor samt plåtburkar som används i vardagen.
Martin Olssons Kalaskaffe, pigg plåtburk för socker, Oboy, Ögonkakao och Ergo Cacao.
The-skåp är ett måste.
Säga vad man vill om imperialismen men det tillverkades i alla fall exotiska plåtburkar.
India Blend, Co-op te (fungerar som motvikt), Imperial The, Earl Grey Tea, Hornimans Pure Tea, Ahrenberg Äkta Ceylon The, James Lundgren Salongs The, Ridgways Caravan Tea, Ceylon Frimärksthe och Tao The, den exklusiva kinablandningen.

Ingen bilbomb

Men väl en trälåda från AB Bofors Nobelkrut.
Tjugofem kilo dynamit levererades från fabrik i denna förpackning.
Jag växte upp i Karlskoga, Sveriges eget lilla Isengard.
Fabriksenheterna låg delvis nedgrävda i marken för att eventuella explosioner skulle riktas uppåt i stället för åt sidan.
I Bofors tillverkades bland annat kanoner och stridsvagn S.
Idag är inget sig likt, på gott och ont.

Morfar var snickare

Min morfar var snickare.
Han har bland annat tillverkat det här skåpet.
Jag tycker att det är fantastiskt vackert i all sin enkelhet.
Skåpet vilar på små fötter och med en tunn krönlist som enda dekoration känns det nästan osvenskt, mer åt det japanska.

Här är en av fötterna i närbild.

Ett enkelt vackert lås.

Byggt på den tiden när inget fick förfaras.
Det avslöjar hyllplanens undersidor.
Här är det sockerlådor som kommit till användning.
Tro nu inte att det är ett rangligt skåp, snarare tvärtom, det är riktigt stabilt.

Jag brukar roa mig med att luta skåpen på IKEA.
De går att luta ganska mycket utan att skåpets fötter tappar markkänningen.
I sanning flexibla, helt i linje med dagens krav på människan.
Det skevar betänkligt men vi kör på ändå.

Nu vänder det.

Här snackar vi kupstorlek.
Två gamla såll modell större.
Idag kan man skylta med dessa om man är i grönsaksbranschen.
Lite färsk halm i botten och sedan fyller man på med squash, pumpor, meloner eller nåt.

Nu när värmen börjar komma, dagarna blir längre och energin tar kroppen i besittning,

då är det dags att köra nya flyttlass.
För att inte plåga livet ur min gamla Duett har jag investerat i en flyttbil.
Det vill säga en lite nyare gammal Volvo med drag.
Bilder från det senaste lasset avslöjar en vacker margarinlåda med locket intakt.
En gammal plåtburk med väderkvarn som numera härbärgerar spikar.

Lite svårsmält?

Stabila lådor för smidda spikar.
Närmast i bild lite gamla skomakarverktyg.

Några pallar, bland annat en tomteröd, prydde lasset.

Några exempel på bristvara.
Gamla dörrar är ganska lätta att hitta, däremot brukar ofta gångjärnen i karmen försvinna någonstans på vägen.

Till sist en representant för industrimodet inom heminredning.

För tio år sedan skulle ingen komma på tanken att släpa in något liknande i hemmet.
Idag lägger man glatt upp den på sin blogg, nu som en läcker inredningsdetalj.
Inom tre timmar kommer tjugofem hemmafruar att ha Oooah:t och Aaaha:t i kommentars-fältet, gröna av avund.
Idag kostar en rostig plåtlåda minst lika mycket som tio nysilverkannor på Tradera.
Visst är det härligt när livet inte alltid är detsamma.

Ta i trä!

Den här stolen tycker jag är vansinnigt snygg i sin enkelhet.
Trots sina modiga 150 år känns den modern i sin design.
Vi har den just nu i hallen så besökarna har möjlighet att sitta en stund.
En hall utan sittmöjlighet är en styggelse.

Gamla trämått är i ropet igen.
De finns i en mängd storlekar och det är bara fantasin som sätter gränser för möjliga användningsområden.
Denna är stor nog för ett fång ved skulle man kunna säga idag.
Förr i världen hade man förmodligen blivit utskrattad vid ett sånt uttalande.
Fång var ett mått.
1 vinterlass hö = 2 sommarlass hö = 4 stackar = 48 fång.
Hänger ni med?
Ytterligare gamla ting i trä hos Pyssel och Pinaler.

Trevligt gammalt smide.
Allt handgjort, både spikar och handtag.

Tänk att ha den här jättelådan fylld med choklad!
Några fång choklad, nästan ett halvt sommarlass.

Det skulle kunna ta udden av mången frustration.

Recycled Home

Jag har just fått hem en bok som heter Recycled Home, författare är Mark och Sally Bailey.
Ett engelskt par som inreder med saker och material som andra betecknar som skräp eller skrot.
Det ser inte riktigt ut som hemma, men visst påminner det.
Winborgs Delikatessgurka är numera papperskorg i köket, vitmålad inuti för optimal fräschör.

Köksredskap i kaffeburk, till vänster en liten ostlåda i trä.

Marsipanen till kaffet förvaras i en kvartskilos kaffeburk.

När alla tavlor ska hängas upp igen kommer LUXUS till användning.
Sväljer många krokar.

Sen kommer vi till den kreativa avdelningen.
På sybordet Blå Mocca med lock.

Fruktlåda i trä samt en ensam låda till en gammal lanthandelsdisk.

Konstister och Unicalådor.

Med 150.000 dragkedjor på lager gäller det att ha ordning och reda.

Ännu en Unica, denna med handtag och förstärkt kant.
Utmärkt att ställa matkassarna i så de inte far runt i hela Duetten.
Boken Recycled Home finns att beställa från Bokus, den har engelsk text.
Ett smakprov kan ni se här.

Till sist.
Kan man bli annat än glad när man får ett paket som ser ut så här?
Tänk vilken omsorg att sätta på alla de olika blocken med frimärken.