Sammandragning

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta veckan som gått.
Om inte annat så för min egen del.
Jag började med att köra ett lass eller två till den braiga auktionsfirman.
Trots att jag vill minska på mitt lager är det svårt att låta bli en rundvandring bland de hundratals saker som kommer att bjudas ut.
Till höger ser vi Luxors TV "Mirror", enligt uppgift designad av Stig Lindberg:
Reklamen ståtade med uttryck som "modern, djärv, exklusiv. i mitten av 60-talet.
I hörnet tronar ett exemplar av bokhyllan "Sonja", Exqvisita Style AB Stockholm. 

Följaktligen, när jag fått lite golvyta över på lagret, dyker det upp ett par nattduksbord i Art Deco.
Jag kunde inte motstå dem där de stod övergivna med sin strama charm.

Favorithustrun är initiativtagare till den skånska Trädgårdsjuntan. 
Om man kan träffas och juntaskapa på vinterhalvåret, varför inte göra något liknande under den ljusare halvan av året?
Ett lovvärt initiativ som betyder att man får se annat än den egna täppan och möjligen gatan utanför.
Byggnaden ovan ligger efter gamla Riksettan. numera är den övergiven och utlämnad till vandaler.

Ett egentillverkat vattenutkast som utmynnar i ett närliggande stenparti.
Det är kopplat till villans stuprör och ger under skyfall en illusorisk bild av svensk midsommar på Öland, alternativt Smögen.

Vad göra med all inspiration som växer fram ur att befinna sig i andras fixade trädgårdar?
Jo, man kärrar singel.
Om det ligger på baksidan huset i form av en uteplats kan man ju alltid skyffla runt det till husets framsida.
Fördelen är att det blir mindre grus och sand i entrén, mindre städning.
Heja!

Biten av ett liv som påminner om en roadmovie gav jag mig ut på vägarna igen.
Denna dagen blev det ett lass med järnskrot som såldes på metallåtervinningen.
Jag hade tänkt ta en bild av själva skroten men kom av mig fullständigt då jag blev påkommen med att lasta av blandskrot bland klippskrotet.
Kranföraren var inte glad någonstans.
Efter lite pokulerande och förbrödning löste det sig, men ambitionen att föreviga anläggningen glömdes bort.
Det får bli den här bilden från hemresan istället.

Efter någorlunda välförrättat värv var det dags för siesta.

Tillbaka på lagret tog jag den här bilden på en rest av tidigare verksamhet i byggnaden.
Huset härbärgerade tidigare en korgmöbelfabrik med sextiotalet anställda.
Plymå 242 skulle ha räfflade fötter och soffa 476 utrustas med fällbara gavlar och vändbara bäddar.

Tidig morgon, det är bara fårhunden och jag som är vakna.
Ja, plus en mängd fåglar som vill para sig redan klockan 05.00.
I bakgrunden tutar tranorna just när jag tar bilden.

04.49: - Kan vi gå ut nu??

Med en hektar inhägnad trädgård brukar vi låta hundarna slira runt på egen han bland sorkhål och racingkaniner.
Idag kom ingen hund när jag visslade in dom.
Efter en stund hittade jag det här gänget som berett sig tillträde genom bakluckan.
Med miner som slynglar ute i olovliga ärenden (tillgrepp av fortskaffningsmedel samt förmodad rattonykterhet) öppnade jag förardörren med den klassiska polisrepliken:
- Jaha, och hur var det här då?
Balder Karlsson -------------------
Gaski Gullsnudur: BUUURRRRPP.....

I samband med mitt nya sunda liv är även hundarna förmånstagare.
Jag går, hundarna går, livet går sin gilla gång, även denna vecka i maj.
Snart är det sommar.

Lägesrapport

Bild från Bukowskis Market

Vi valde att sälja vår möbelgrupp genom Bukowskis Market i Malmö.
De preliminära utropsprisen var högre i Stockholm och Uppsala men om man som vi bor i Skåne känns det osäkert att transportera gruppen 50-55 mil enkel resa.

Idag ser jag att bevakningspriset är uppnått, auktionen går ut imorgon eftermiddag.
Det ska bli intressant att se om det blir en dragkamp mellan två eller fler köpare.
I ett senare inlägg kommer jag att redovisa mitt intryck av att sälja genom Bukowskis Market.

Nu är det snart dags att ge sig ut på jakt igen.

Auktionshus - Bäst i test

Ett loppisinköp en söndag i slutet av sommaren.
Men, vad är det vi köpt?
Mina erfarenheter av riktigt gamla möbler härstammar alla från det som kallas allmoge.
Jag började med att kontakta Nicklas Cederqvist på Cederqvists Antik & Vin i Stockholm, ehuru jag känner stort förtroende för honom.
Nicklas gav ett utlåtande som vi är fullt nöjda med, samtidigt väcktes tanken på att testa några av de större auktionsfirmorna i Sverige.
Hur kommer de att svara och hur lång tid kan man förvänta sig att det tar innan man får någon form av besked?

Jag skickade elva högupplösta bilder på möblemanget till vart och ett av företagen.
Fotografierna visade hela gruppen, detaljer i snideriet, lagningar samt undersidor.
Brevet löd som följer:

Hej,

Jag bifogar bilder på ett möblemang vi nyligen fått in.
Den här typen av möbler har vi ingen större erfarenhet av.
Kan det vara något att sälja på auktion hos er?
Gruppen är i behov av restaurering.
De är renoverade, förmodligen under 1930- eller 40-talet, på ett sätt vi inte är bekanta med.
Soffans ena framben har lossnat och lagats på ett hemskt sätt med spikar. 

Vid Gott Humör!

Breven, eller snarare e-posten skickades samtidigt till Lauritz.com, Bukowskis,
Skånes Auktionsverk, Helsingborgs Auktionsverk, Stockholms Auktionsverk och
Uppsala Auktionskammare.

Skånes Auktionsverk är reptilsnabba med sitt svar, det tar bara tre timmar.
Svaret är summariskt men med mycket luft mellan raderna blir det ganska långt om ej fylligt.

Hej

Vi kan sälja gruppen i gustaviansk stil på auktion.

Vänliga hälsningar/Kind regards

Uppsala Auktionskammare är tvåa på bollen med ett svar efter 15 timmar.

Hej Thomas och Anna

Tack för bilderna.

Möbelgruppen i Louis XVI-stil har ett samlat värde mellan 3000-6000 kronor på auktion. Skicket är inget problem för auktionspubliken. Vi tar gärna emot gruppen för försäljning, dessvärre kan vi dock inte bistå med transport, men ni är varmt välkomna till oss under nedanstående öppettider........etc.

Varmt välkommen!

Vänlig hälsning,

Jag tycker andra meningen är lite kul. Skicket är inget problem för auktionspubliken.

Tre timmar senare svarar Lauritz.com.

Bäste Thomas och Anna

 

Tack för ert mail.

Gruppen är fin, med skurna detaljer i trä och en rätt snygg förgyllning. Dock verkar den vara i rätt dåligt skick, så som du beskrev. Vid en auktion hoss oss skulle stolarna betinga ett utrop av 3000 SEK och soffan ca 1000, tillsammans 4000 SEK och ni är välkomna!

En värdering är ett uppskattat marknadsvärde......
Med vänlig hälsning/Best regards/Mit freundlichen Grüßen

Stockholms Auktionverk tar elva dagar på sig för att svara.

Hej,

 

tack för din förfrågan.

​Vi har granskat bildmaterialet och bedömer utifrån det att det sannolikt rör sig om 1800-talsmöbler, vi säljer dem gärna på vår onlineauktion i Magasin 5 Frihamnen med preliminärt utrop 10 000-12 000 för hela gruppen. Dock måste vi undersöka den ordentligt innan för att säkra värderingen, är den äldre ser prisbilden såklart helt annorlunda ut. Välkommen in, vi har öppet vardagar 13-17.

Vänliga hälsningar

Efter tretton dagar kommer ett svar från Bukowskis Market Malmö, då har mina bilder och e-post hunnit passera flera avdelningar på Bukowskis.

Hej, 

Visst kan vi sälja ett sånt möblemang i gustaviansk stil. 

Utrop runt 6.000kr bev 4.800kr

mvh

Helsingborgs Auktionsverk valde att inte svara.
På deras hemsida kan man trots det läsa:
MAILA BILDER

Det går bra att maila bilder till oss med föremål som man önskar sälja. Detta görs till info@hav.se. Utifrån bilderna gör vi en ungefärlig bedömning av värdet. Självklart finns det inget säljtvång.

Vilken auktionsfirma skulle ni valt?

Stegstol

En av många stegstolar som finns på lager.
Det finns en mängd olika varianter, jag gillar denna utfällbara i trä och metall.
Snygg blå färg och slitet trä.

Tjeckiskt glas som jag gillar.
Troligen tidigt 60-tal.
Design Vladislav Urban.

Anonyma glasformar.
Jag vet att de även finns i rött, men har ingen aning om tillverkare.

Det har funnits ganska många på lager, nu återstår de här paret.

Färgstarka papiljotter.
Igår hittade jag ytterligare ett gäng i en därför avsedd förvaring i plast.
Den ser ut som en sjömanssäck men med ett typiskt 70-talsmönster

Gods IV

Idag utförde jag det stora och viktiga testet av rampen.
Jag lastade mitt stora glasade kuriosakabinett på "pirran" (säckkärran för sörlänningar) och provade om rampen skulle fungera.
Skåpet ser litet ut på bilden men i verkligheten är det en handfull.
Det var lite trixigt med två nittiograders svängar men det fungerade alldeles utmärkt.
Dessutom är lutningen sådan att det gick lätt trots att möbeln är svintung.
Skönt att kunna lasta solo, det betyder mycket.

Drive-in

Nu har jag kontaktat några auktionsfirmor och handlare för att rensa ut det mesta av lagret.
De av mina läsare som snarast vill befria mig från sällsynta, ovanliga, lustfyllda, nostalgiframkallande prylar och möbler är hjärtligt välkomna att botanisera bland fynden.
För fynd är det!
Kan man åka till Ullared kan man åka till Ekenäs utanför Broaryd.
Sprid gärna detta.

Man undrar...

Nu har jag flera annonser upp på Blocket och jag blir trött på alla som absolut ska köpa men där man sedan backar ur/hämtar om en månad/mailar fyrtio följdfrågor, helst en i taget/familjen har influensa/bilen saknar dragkrok.
På senaste tiden har man dessutom börjat skriva:Har du vägarna förbi Halmstad/Nossebro/Stockholm/Murjek kan jag köpa den.
Nu har jag lagt till texten:
Endast telefon.
Endast avhämtning.
Jag har inte vägarna förbi ”någonstans, någon gång”.
Först till kvarn gäller, det vill säga den som först betalar och hämtar varan.
Nu är det helt tyst.
Jättetyst.

Tyst.

Tyst.

Jättetyst.

Bara fågelsång.

Årets första fynd

Balder Karlsson inspekterar de nyinköpta skinnfåtöljerna.
Jag gillar designen som har influenser från Art Deco-perioden.
Biografstolar påstår reklamen, men så bekväma stolar fanns inte på någon av biograferna i brukssamhället Karlskoga där jag växte upp.
De hette för övrigt Teater-Bio, Saga-Bio och Kungs-Bio.
Fåtöljerna har inte sin slutgiltiga placering här i salongen, det ser en aning trångt ut.
De ska få pryda ett genomgångsrum tillsammans med konst från sekelskiftet, ett bibliotek light och diverse afrikansk konst.
Man kan ana lite utav herrklubb, cigarr och en rökig whisky.

När vi nu är inne på drycker kan jag presentera det senaste fyndet från Secondhand i Gislaved.
En sällsynt flaska från Lobkowitz Saidschitzer och som en gång härbärgerat Bitterwasser.
Den kommer att pryda sin plats i min samling av stengods.
Jag har tidigare visat samlingen i ett inlägg här.
Hoppas att ni också har gjort några fynd i år.

Tvångsgifte

Nu har vi klurat på det där med möblering och placering och orientering i jättehuset.
Det vi först trodde var salongen visade sig vara matsalen.
Tanken på ett större matsalsbord var nyckeln som behövdes för att komma vidare.
Vi vill ha ett bord som är 2.40 och de allra flesta ligger på 1.80.
De bord jag sett hos möbelhandlare och på sidor som Blocket känns lite tråkiga.
Nu lutar det åt att vi låter tillverka ett bockbord av material som ligger till sig på lagret.
Under tiden har vi baxat in det skåp som ska härbärgera porslinet och matsilvret.

Att de inte hör ihop från början kan till och med en genomsnittsbegåvad man som jag se.
Även om de tu delarna är olika har de börjat fatta tycke för varandra.
Med färg ska man kunna få det här tvångsgiftet att fungera, eller rättare sagt, färg parat med lite tur och skicklighet.
Överskåpet ser ut att kunna svälja en stor servis utan problem.
Då serviser ofta går för en spottstyver på auktion idag, ska det inte behöva vara något större problem att fylla det.
Vi får anledning att återkomma till skåpets innehåll så småningom.
Nästa punkt på dagordningen är mattor.
Där har vi förhoppningsvis en överraskning på gång.

Bra Bohag

Så här kunde man se ut när man gick och nannade 1965.
Hövolme, nattlinne med rosett och det senaste numret av Femina.
I en låda hittade jag några nummer av Bra Bohag från 60- och 70-tal.
Det roligaste är faktiskt att kolla in vad man fyllt miljöerna med.
Fördelen med de här "tidningarna" är att designern finns namngiven, liksom modeller och tillverkare.
Lite av kunskapsbank alltså.
Det blir bra kvällslektyr.
Men det där med hövolme, det tror jag att jag struntar i.

Självlåsande skåp

Det här vackra klädskåpet i svensk jugend har jag nyligen sålt.
Jag har inte haft rätt nycklar till det så under min tid har det aldrig gått att låsa.
I eftermiddags kom köparna, ett trevligt ungt par, och vi lastade den tunga möbeln utan problem.
Döm om min förvåning när jag senare fick ett telefonsamtal att skåpet var låst!
Det hade tydligen låst sig själv någon gång under transporten.
Lite förargligt att sälja ett klädskåp som inte går att öppna, det hela bygger ju liksom på att man kan stuva in både det ena och det andra.
Köparen och jag ventilerade det delikata problemet per telefon.
Efter samtalet funderade jag på olika varianter på en bra upplösning/upplåsning men redan efter en kort stund fick jag ett MMS med bild på skåpet med öppen dörr.
Problemet löst! löd den korta men befriande texten.
Skönt!
Nu kan jag sova inatt.

Skaffaren öppnar...

.. försäljning i lagret på gården.

Någon gång måste man börja och idag känns som en bra dag.

Solsken, fågelsång, kossor i hagen, rustikt så det förslår.

Teach Me Tiger

Vad göra om man har en fotpall med sunkigt tyg och en gobeläng med murriga kanter?
Man sammanför de två och vips kan man lägga upp fötterna, hälla upp en Amrut Kadambam och drömma sig bort till subtropiska lövskogar.

Ett tack till väna hustrun som sätter guldkant på tillvaron.

Omtag

Den här veckan har jag jobbat.
Dels har jag målat i nya huset, dels har jag tagit tag i hemsidan.
Flytt och utförsäljning blev ett hårt slag för hdetta skyltfönster mot världen, nu börjar jag om från början.
Jag börjar med det mest skrymmande, möbler, fordon, kaminer.

Kortbetalningar är OK.
Jag bjuder på fika.

Från skräp till skatter

Pampig ljuskrona.

Tillverkad av defekta hjul från Skeppshults cykelfabrik och emballageband från Burseryds bruk. Nu undrar kanske vän av ordning om fabrikörerna i Småland har hittat nya sätt att samarbeta?

Golvlampa

Nej, dithän har vi inte kommit än, trots att Småland alltid legat i framkant när det gäller uppfinningsrikedom.
Ovan en (bortslängd) damejeanne omgjord till golvlampa. Kontrasten mellan glas, metall och spets är spännande, en frisk korsbefruktning.
Det här handlar om en utställning som heter just - Från skräp till skatter.
Bakom utställningen står två unga kvinnor, Petra Hultman och Lizette Andersson, som vill visa att man kan hitta nya användningsområden för ratade möbler, spill från industrin och sånt som många betraktar som skräp.
Jag lovar att det finns inget sunkigt över de utställda föremålen, tvärtom är allt ljust och fräscht.
Bilderna är från vernissaget och tagna med iPhone, därav bildkvalitén.

Här är ett exempel på vad man kan göra med utrangerade stolar och stuvbitar.

Serveringsfat i flera våningar är ingen nyhet, men båda jag och väna hustrun föll för valet att använda en tekopp på översta våningen. Som gjord för lakritspipor.

Det här gillar jag.
Äldre bord med trasig fanér har i mitt jobb som skaffare enbart varit en belastning.
Vem vill ha ett sånt? Svar: Nästan ingen på gränsen till ingen.
Här har Petra Hultman med hjälp av gamla annonser och lack lyckats skapa ett bord med mervärde.
Jag som har ett ton gamla veckotidningar och numera även en verkstad, jag ser ljuset i tunneln.

En närbild på bordsskivan.
Vi som är i retrobranschen känner igen en del av produkterna.

Ytterligare en variant på samma tema.
Här ett litet, en gång slitet, sideboard som med bilder och lite färg blir riktigt trevligt.
En fördel är att lådorna saknar handtag i vanlig mening, däremot finns urfrästa spår i lådornas underkant. Det ger en ren och harmonisk front.

Skräp är det som uppstår när fantasin tagit slut...
Jag hoppas att människor återerövrar sin fantasi och sin inneboende kreativitet.
Och sina gamla möbler.


Det finns mycket mer att se på utställningen som pågår i Smålandsstenar, i Torghuset,
till den 13 februari.

50.000 oväntade fynd

Stina på bloggen Stajnich kom nyligen med en utmaning att visa våra mest roliga/annorlunda och oväntade loppisfynd. Stina själv har visat ett skåp hon fyndat.
Efter decennium av rotande i de mest förunderliga miljöer och en generös inställning till att dela med sig av fynden har jag svårt att välja ut ett superfynd.
Om inte annat sviker minnet.
Men skåp har jag också hittat.

Skåpet på bilden hittades på en semesterresa i Skåne. Det har en gång förgyllt tillvaron för den lokale lanthandlaren och betingade ett, minst sagt, humant pris.

Gott råd #1. Ha en släpkärra med på loppisrundor. Man vet aldrig vad som dyker upp.

Till höger på skåpet står en snidad träfigur fullt i klass med Döderhultaren.
Fyndad på Veteranmarknad i Hasselfors. En tjuga.
Till vänster en korp som det tog mig ett par år att få köpa av en storsamlare.
Det handlade inte om fyndpris i det fallet men det blev samtidigt ett fantastiskt köksskåp.
Tur att jag hade släpkärran med mig.

Gott råd #2. Ha alltid släpkärra med. Alltid.

PS
Idag kommer bloggen med god marginal att passera 50.000 besökare.
Totalt. (Förtydligande:-))
DS

Undrar..

...varför det fortfarande kallas bokhylla?
I de flesta hem jag köpt har det ofta funnits allt upptänkligt i denna typ av möbel utom just böcker.
Väna hustrun fastnade för denna vintage-variant, något som resulterat i att den sedan idag pryder vår salong.
Det resulterade även, under gårdagen, i sju timmars färd på vintervägar med vår största kärra.

Det är svårt att bestämma exakt ålder på den.
De ömtåliga handtagen i trä känns 50/tidigt 60-tal.

Tillverkad med bra precision.
Allt sitter som en smäck.
Dörrar och lådor sugs in, det är inte det vanliga skramlet.

Och, till herrns, tillika rökiga-whiskyälskarens förtjusning; ett barskåp.
Med belysning -bra, med tanke på mörka vinterkvällar och med åren avtagande mörkerseende.
Till vänster plats för sex riktigt bra flaskor.
För dagen har jag bara fyra, detta skrivet utifall även jultomten läser min blogg.

Damernas önskedröm

Föga anade vi när vi köpte Ekenäs att damernas önskedröm ruvade i verkstaden.
Under våra arkeologiska utforskningar med kulturlager ända ner till 1700-talet har vi sett både det ena och det andra.
- Den här vill jag klä om! utbrast hustrun när den nu något bedagade önskedrömmen lyfts fram.
Ett uttalande som inte överraskade mig det minsta, ity vår önskedröm var kommunalt gråblåaktig, inte frivolt blommande som den i annonsen.
-Kul design! var vi överens om och vem som står bakom den, är som vanligt höljt i dunkel.
Därför var det roligt när jag en vecka senare hittade den här annonsen i tidningen Såningsmannen, närmare bestämt nummer 15, 1954.
Senare bytte tidningen Såningsmannen namn till Saxons.
Vid närmare granskning ser jag att tidningens prenumerant var min morfar och just i april 1954 gick min mor med spänt bukskinn, bärande en liten skaffare.
Ödets väv har många trådar.