torsdag 28 februari 2013

Djupa veck


Nu har jag suttit med pannan i djupa veck och begrundat olika alternativ.
Allt begrundande har naturligtvis handlat om min ovälkomna kamerasituation.
Att börja borra och bena i utbudet av kameror och objektiv kan göra en timid man som jag själv helt prillig.
Vad ska jag ha? vad får det kosta? ska det vara nytt? begagnat?
Är jag glad amatör eller semi-proffs?
Risk för blåstick eller hög kornighet? (Nej, det är inte sjukdomar relaterade till allmänt velande)
Jag blir matt redan efter en timmes upptäcktsfärd i optikens värld.
Och...
Varför måste allt tekniskt ha så själsdödande namn?
Aldrig något vackert, enbart vasst och kantigt.
Vilket alternativ föredrar du?
Tamron 18-270mm/3,5-6,3 DI II VC PZD eller Sommaräng?
Nikon DX-objektiv AF-S NIKKOR 17-55mm 1:2.8 eller Marsipan?
SAmma sak verkar gälla TV-apparater.
Bäst i test Philips 46PFL9706T, tätt följd av den billigare Samsung UE55D8005.
Detta att jämföra med glassar som gärna heter Solero eller Calippo.
Jag hoppas att det inte blir lag på att vi ska heta våra personnummer, kompletterat med blodgrupp.

Jag vill här och nu passa på att tacka mina läsare för det engagemang ni har visat.
Helt plötsligt blir det lite kul att skaffa ny kamera.
Det är jag tacksam för.

Vid Gott Humör,
EF-S 17-85 mm f/4-5,6 IS USM Rh+

eh.. hrrrm....jag menar
Skaffaren

tisdag 26 februari 2013

Bortom all räddning


Efter att ha tjänat mig väl under flera år har min kamera till sist gett upp.
Inte särskilt lägligt då jag är beroende av den för att kunna dokumentera allt jag har till försäljning.
Förresten är det väl aldrig lägligt?
Jag behöver köpa en ny och tar tacksamt emot tips som leder till ett bra köp.
Den här gången tänker jag satsa på en digital systemkamera.
Min gamla har varit suveränt bra till närbilder, fotografering av märkningar med mera.
Det har varit den stora fördelen.
Tips någon?

måndag 25 februari 2013

Innehav för eget bruk


Helgens biltur resulterade i några inköp av tyska vaser.
Så länge de är färggranna och lustiga kan jag inte motstå dom.
Vill ni se fler, gå till Tusen vaser.

Att gå till botten


Under helgen har jag stannat till vid några loppisar och antikaffärer.
Jag känner en stark mättnadskänsla vid åsynen av sortimentet i antikaffärer.
Ofta är det samma, samma, samma och samma saker som bjuds ut till försäljning.
Fullständigt bedrövligt ointressant.
Om jag som är intresserad av gamla saker och udda föremål känner så, hur upplever andra utbudet?
I vissa fall verkar handlare successivt ha höjt sina priser, dels för att få någon som helst ekonomi i företaget, dels för att distansera sig från loppisar som höjt sina priser till antikhandlarnivåer.
Priserna ligger ibland på det dubbla mot vad jag anser är normalt.

Går det att göra fynd?
Ja, naturligtvis går det, om man tar sig tid och rotar lite i gömmorna.
På bilden en reklambroschyr som jag köpte för en spottstyver.
Fartyget S/S Champlain sjösattes 1932 och var då den snabbaste, största och lyxigaste Cabin Cruise Linern.
Under andra världskriget användes hon för evakuering av judar och flyktingar undan Nazi-Tyskland.
Vladimir Nabokov, författaren av Lolita, var en av de som var med på den sista resan till New York.
Fartyget återvände till Europa och sjönk efter att det först gått på en mina och några dagar senare torpederades av en ubåt.
Det hände den 17:e juni 1940

Broschyren är utvikt hela 113 cm lång och har kompletta kartor över varje däcksplan.
En imponerande trycksak.
På övre soldäck fanns hundkennel och rastgård.
På nedre fanns gym, skjutbana!, bar och barnens lekrum. Spännande kombination.
På promenaddäck bibliotek och skrivrum.
A-däck hade läkarmottagning, frisör och beauty parlor.
Läkarbesök var kostnadsfritt, hur det var med frisör och skönhetssalong ska jag låta vara osagt.

Hmm....börjar se fram emot semestern.
På land.

fredag 15 februari 2013

Viss Finess

Idag finns det många inrednings- och livsstilsmagasin.
Det finns tidskrifter som visar lägenheter och husinteriörer som är 50- och 60-tal in i minsta detalj.
Men hur såg det ut i verkligheten?
Jag har intervjuat mannen på bilden, en av de som var med då det begav sig.
Obetydligt större än sin nallebjörn memorerade han omgivningen med gott humör.
Man drack kaffe i kopp med fat, serverat ur föregångaren till perkulatorn.
Den ersattes på 60-talet av Don Pedro, en skör bryggare i glas som ger ack så gott kaffe. 
Ryakudden i den tidstypiska bäddsoffan är tidstypisk.
Notställ med noter då nästan alla medborgare, på den tiden, kunde traktera ett instrument.
De flesta ägde ett Hagströms dragspel, i vår familj fanns en Levin orkestergitarr samt fioler.
Golvurna med kitschig dekor i pastellage. 
Rörradio med skal i ädelträ, en apparat där man kunde ratta in Hilversum, Kalundborg och andra exotiska metropoler.       


Hängselbyxan var populär, här sommarmodellen med korta ben.
Gossen har de tidstypiska smala benen som går som trumpinnar.
Den unga damen har kvar något av spädbarnets rondör.
Alla hundar med självaktning hade hundkoja och löplina.
Folkvagnar hade takräcke och däck som bakelitpuckar.





Ja, det ska erkännas att jag var något av flickornas Laban redan på den tiden.
Sommarmodet för barn och backfisch var träningsoverall, jmfr Saltkråkan.
Blixtlås på benen var riktigt cool.
Som färsk vuxen hade man brett uppvik på succén blåjeans.
Man hässjade hö på gammalt sätt, ett arbetskrävande men roligt jobb. 



Nu har vi kommit till 60-talet.
Väggen pryds av en fiol och det då obligatoriska flygfotot över gården.
Konsumismen har nu slagit klorna i befolkningen och denna julafton är bordet täckt av julklappar.
Far i huset har fått en kastrull, något som tio år senare resulterade i att han började laga mat.
Mor har fått ett smyckeskrin att förvara familjejuvelerna i.
Mormor verkar lottlös.
Den unge gossen har fått en kasperdocka.
På bordet katten Tusse och en liten kopia i porslin.
Kopian finns kvar, numera lagad med Karlssons Klister men ack så kär.
Till höger storebror som fått nyttiga raggsockor av mormor.
Så här i efterhand kan jag tycka att tre julklappar var ganska lagom.

tisdag 12 februari 2013

Finess

I väntan på varmare och ljusare tider sitter jag på min kammare och förkovrar mig i den sinnliga konsten att bryta servetter.
En bruten servett i den rätta nyansen piggar upp matbordet och ger gästerna en känsla av omtanke.
Som alltid så är det de små detaljerna som gör det.
 Hur ofta bryter ni era servetter?
 Är kafferepet ett utdött begrepp?
 Vickning?
Den som sitter till vänster om draken.. oops! värdinnan ska hålla tacktalet.
Nå, säg mig, vilken dukning/brytning föredrar du?
Jag gillar solfjädern.
Kanske för att jag längtar till våren.

fredag 8 februari 2013

Vårkänslor


När dagarna nu har blivit längre och ljusare vill jag börja åka Duett igen.
Det är kanske lite för tidigt på året, men det är en rasande trevlig bil.
Jag tror inte att det finns någon som är negativ till Duetten, jag har i alla fall inte mött någon.
Ofta har man en berättelse, man fraktade kalvar och grisar, bilen fylldes med ved eller jordgubbar.
Hela familjer med sommargäster trängde ihop sig och 14 personer samt en hund for iväg till badsjön.
En komplett bil för nytta såväl som nöje.
Lättmekad.
Ingen vet ännu hur gammal en Duett kan bli.
Jag har en känsla av att min kommer att överleva mig och kanske även fler generationer?


En modern bil har ingen större livslängd och går bara att reparera under en viss tid.
Sedan finns inga reservdelar att tillgå.
Medellivslängden för en bil idag är ca 19 år, några bilmodeller klarar sig bara 10 år.


En sak som jag reagerat på är att "alla" som kör bilar för 5-6-7-800.000 kronor verkar så sura?
Borde man inte vara glad när man kör runt i en finbil?
Skitglad!
En bil som kostar 800.000 minskar med 120-150.000 i värde varje år.
Om man kastar 10.000 i sjön varje månad måste man ändå besitta ett visst mått av humor?
En Duett däremot, det är rena sparbössan.

torsdag 7 februari 2013

Baletthunden

 
Baletthunden - Acryl på duk.

Inspirerad av Balder Karlsson, hunden som gav piruetten ett ansikte.



onsdag 6 februari 2013

Den nakna sanningen


Henri och Henrietta är på plats.
Jag behöver ta in extrapersonal nu när jag säljer lagret.
Då båda är naturister blir det till att skruva upp värmen i lokalen.
Särskilt Henrietta drog blickarna till sig idag när vi bilade till lokalen.
Hon dröjde kvar en stund i bilen och genast var en glad man framme för att kontrollera synen...eller nåt.


Jag har byggt en rustik hylla i magasinet.
Det kan vilken finsmakare som helst göra som är någorlunda bekant med IKEA:s pysselmöbler.
Vem skulle inte vilja ha en liknande i hemmet?

fredag 1 februari 2013

Vad ser jag

Vad ser du?

Ja, och vad är det jag ser?
Det är inte en föregångare till "Bonde söker fru".
Bilden är tagen långt innan våra lantbrukare behövde aktiv hjälp att hitta en livskamrat.
Detta i brist på tid, bönder idag har svårt för att få tillvaron att gå ihop.
Att arbeta har högre status än att älska i dagens samhälle.

Jag gick en målarkurs för en tid sedan.
En av uppgifterna var att se mellanrummen.
Att se det vi normalt inte ser, att fästa blicken på andra saker.
Jag trodde att jag var medveten om detta.
Under långa tider av pendlande till och från ett arbete (ja, det var på den tiden) insåg jag att jag vanemässigt alltid fäste blicken på samma punkter längs vägen.
Först grenen som sticker ut en bit från trädet, dörren till ladugården, bikuporna, storsälgen, postlådan med bucklan, vägskylten, den gamla smedjan, uppfarten till säteriet, den vattensjuka ängen, övergivna tröskan och så vidare.
Samma ögonrörelser, ständigt samma.
Samma, samma, samma, samma.....

Jag började titta åt andra håll och upptäckte saker som jag passerat i flera år utan att se.
Resorna blev helt plötsligt spännande.
Vad skulle jag upptäcka idag?
Den inre dialogen förändrades.
Ibland var det tyst.
Befriande tyst.


På målarkursen lärde jag mig att se på ett nytt sätt.
Att se tomrummen, den del av verkligheten som inte får någon uppmärksamhet.
På bilden tittar jag normalt sett på kläderna, mönstren på tyget, vad som förenar och vad som skiljer.
Personliga uttryck.
Den mest militäriska honnören tillbakadragen till höger, vinklade handleder, raka händer, händer à la Sibyllakorv, ystert spretande fingrar eller omedveten våffla.
Klädstilen spretar, vem är modernast klädd?

Området mellan armvecket och huvudet är tomrum.
Ljuset mellan skuggorna är tomrum.
Lika viktigt för att bilden ska vara komplett.
Ge tomrummen en chans, se vad som händer.



Vad ser du nu?

Jag ser att skuggorna lutar från höger till vänster.
Undrar hur många mysterier det finns?