Eftersändning

Hej igen!
I fortsättningen bloggar jag på Huset Sagergrim.
Logiskt, då företaget Skaffaren numera heter just Huset Sagergrim.
På bilden ser ni huset som vi kallar Hemmaljunga.
Om ni är intresserade av vad som händer här, ute och inne, så finns bloggen Hemmaljunga.
Tomten är på en hektar så det finns plats för både odling och uteplats.

Bloggen Skaffaren kommer att ligga kvar ytterligare en tid.

Huset Sagergrim kommer att handla om inredning, trädgård, konst, auktioner, udda prylar, möbeltapetsering och livets andra glädjeämnen.

Vi hoppas att ni vill följa oss in i framtiden.

Skriftställare

Jag vill påminna om att jag numera skriver inlägg även på den här adressen.
Missa inte någon av mina grumliga pärlor.

200.000

Idag passerar jag ytterligare en gräns.
Eller rättare sagt, min blogg gör det.
I denna stund ligger besökarantalet på 199.990, snart passerar vi 200.000-strecket.

Jag började den 8:e januari 2009 med ett inlägg om när min morfar körde in i garaget med sågbocken på biltaket.
Inlägget finns här.
En av de första som kommenterade på bloggen var den galanta damen Eli, numera författarinna och frilansare, som har bloggen femtiotalsjakten.
Sedan dess har det blivit många kommentarer, 3051 stycken närmare bestämt.
De allra flesta har varit glada, positiva och trevliga.
En positiv kommentar vänder lätt en pissrutten dag till en småputtrande trevlig dag.
Kommentera mera.
Under de här drygt fem åren har jag fått kontakt med och träffat många nya människor.
Tack för att ni finns!
Vänner.
Det finns hopp om mänskligheten när mina trevande försök till formuleringar genererat båd glädje och gamman.
De mest besökta inläggen innehåller nästan uteslutande någon form av nakenhet eller åtminstone en anspelning därpå.
Det finns kanske inget hopp om mänskligheten?

Sedan 2009 har jag flyttat, flyttat och flyttat.
Jag har blivit fattigare.
Jag har blivit rödare.
Jag har blivit gladare.
Jag har blivit lyckligare.

När jag nu blivit gammal och grå, när skägget blåser upp i ansiktet på mig, då inser jag att det är dags att avhända sig de jordiska ägodelarna.
Därför är det nu ett synnerligen opportunt tillfälle för er läsare att utöka era egna samlingar av förunderliga ting.
Jag behöver inte äga allt.

Jag gillar förunderliga ting, människor som vågar gå sin egen väg, magiska skogar och musik som kittlar och bubblar.
Fågelsång.
Barnens kvillrande skratt.
Hundarnas nostryckningar som säger: VI!
Att vila hakan mot hustruns axel.
Ögon som gnistrar.

Jag kommer att fortsätta blogga här, åtminstone till 300.000.
Något mer filosofiska inlägg skriver jag på bloggen Strålande tider, Härliga tider.

Nu är besökarantalet 200.002
Magiskt!

Anna-Lisas Antik

Lagom till loppis-säsongen är det premiär för en färgklick som sticker ut mot allt det beigea inom dagens antikhandel och antikmagasin.
Det är boken Anna-Lisas Antik av Eli Åhman Owetz.
Eli som har bloggen Femtiotalsjakten.
Boken är ett härligt tidsdokument och den innehåller omistliga ingredienser såsom tjuveri, förälskelse, praktarslen, sex, hopp och förtvivlan.
Jag ler igenkännande och skrattar högt ibland.
Boken handlar om att leva sin dröm och att det är möjligt att göra just det, även om det inte alltid blir som man tänkt sig.
Eli har en beundransvärd känsla för nostalgi och ibland blir jag faktiskt femton år igen.

Det här är en bok som kan läsas av alla, men den har naturligtvis ett mervärde för alla intresserade av loppis och antikt.
Jag själv hade kunnat sträckläsa den, nu valde jag att dra ut på upplevelsen några dagar.
Läs den, och bli glad.

Sen undrar jag, har Rutger en tvillingbror som heter Fabian?

Djupa veck

Nu har jag suttit med pannan i djupa veck och begrundat olika alternativ.
Allt begrundande har naturligtvis handlat om min ovälkomna kamerasituation.
Att börja borra och bena i utbudet av kameror och objektiv kan göra en timid man som jag själv helt prillig.
Vad ska jag ha? vad får det kosta? ska det vara nytt? begagnat?
Är jag glad amatör eller semi-proffs?
Risk för blåstick eller hög kornighet? (Nej, det är inte sjukdomar relaterade till allmänt velande)
Jag blir matt redan efter en timmes upptäcktsfärd i optikens värld.
Och...
Varför måste allt tekniskt ha så själsdödande namn?
Aldrig något vackert, enbart vasst och kantigt.
Vilket alternativ föredrar du?
Tamron 18-270mm/3,5-6,3 DI II VC PZD eller Sommaräng?
Nikon DX-objektiv AF-S NIKKOR 17-55mm 1:2.8 eller Marsipan?
SAmma sak verkar gälla TV-apparater.
Bäst i test Philips 46PFL9706T, tätt följd av den billigare Samsung UE55D8005.
Detta att jämföra med glassar som gärna heter Solero eller Calippo.
Jag hoppas att det inte blir lag på att vi ska heta våra personnummer, kompletterat med blodgrupp.

Jag vill här och nu passa på att tacka mina läsare för det engagemang ni har visat.
Helt plötsligt blir det lite kul att skaffa ny kamera.
Det är jag tacksam för.

Vid Gott Humör,
EF-S 17-85 mm f/4-5,6 IS USM Rh+

eh.. hrrrm....jag menar
Skaffaren

Julklapp?

Vem vill inte vinna en vas?
En vacker vas.
Utlottad av en populär bloggare.
I juletid.
Glädjens och givandets tid.
Och vi går mot ljusare tider.
Vi får se vem som vinner,
vad det lider.

Kasta er över utlottningen här.

Nyheter

Nu är alla lådor färdigflyttade och jag har åtminstone börjat att få lite ordning på lagret.
Det är förresten direktören själv till höger i bild.
I samband med uppackningen har jag lanserat en ny blogg som heter just Godsmagasinet.
Där kommer jag att visa delar av mitt lager allteftersom de blir tillgängligt.
Tanken är att sidan hela tiden ska hållas aktuell, sålda varor tas bort.
Jag vill också i möjligaste mån undvika att annonsera på Blocket då de flesta blocketläsarna idag är ute efter att
1, göra det stora klippet.
2, sätta mig i arbete (väga, mäta, kolla frakter, bära runt saker).
3, spendera min tid (vänta på att "köpare" ska dyka upp den bokade tiden).
4, organisera min vecka (utifrån det faktum att jag måste göra andra saker också).
5, tvinga mig formulera ett automatsvar till företagets e-post: Ja, den finns kvar.
Om punkterna 1-5 resulterade i försäljningar så skulle det vara helt OK, när de endast undantagsvis gör det, ja då vill jag söka nya kanaler.

Ni hittat Godsmagasinets blogg här.
Välkomna!

Luttrad och förvirrad

Idag hade jag för avsikt att annonsera ut en affärsdisk på Blocket.
Den här gången blev jag uppmanad att godkänna Blockets användarvillkor.
Jag gav mig i kast med textmassan som de flesta annonsörer förmodligen inte läser.
Där upptäcker jag att allt material jag laddar upp såsom bilder och texter ger Blocket oinskränkt rätt att fritt förfoga över dom.
På alla upptänkliga sätt, även ge ut till samarbetspartners.
Även sedan annonsen gått ut, det vill säga för all framtid.
Det står även att material på webplatsen Blocket är deras exklusiva egendom.
Betyder det att de äger mina bilder och att jag inte kan använda samma bilder i min blogg?
'Förvirrad'
Då inget får kopieras från deras sida utan deras tillstånd råder jag alla att läsa själva och bilda sig en egen uppfattning om hur detta ska tolkas.

Jag är lite trött på utvecklingen hos de stora drakarna.
Till exempel att Ebay numera tar ut slagavgift även på frakten.
Det är väl att de vanliga svenska auktionsföretagen inte gör detsamma.

47

Nu har jag 47 följare på min blogg.
Det är fler än vad jag hade vågat hoppas på när jag startade upp för ett par år sedan.
Men, mycket vill ha mer.
Nu önskar jag mig 50 följare till första maj.
Undrar om önskningar fortfarande går i uppfyllelse?
Eller har jag förbrukat mina önskningar?

Uppdatering;
Redan den 18/4 fick jag min önskan uppfylld.
Så trevliga människor det finns.
Vilka är era önskningar?

Surpris

Förra veckan fann jag en glad överraskning i brevlådan.
I den ymniga floden av reklam och de ständigt återkommande fakturorna fann jag en gåva.
Med ett handskrivet kort bifogat.
Från en riktig människa.
Visst är det trevligt!
En av mina läsare, BB, har skickat en gammal karta över mitt nya revir.
Den är karterad 1842-43 och 1864.
Framställd 1870 och senast reviderad 1940, mest med tanke på nya vägar.
Trots att den var rykande aktuell för drygt 70 år sedan är det inte helt lätt att orientera sig.
Gammelstavningen finns kvar, till exempel Westra och Tofhult.
Järnvägen har inte flyttat på sig men de flesta vägarna har en ny sträckning.
Vårt hus finns inte med, bara höjden det byggdes på.
Tjärnen vi idag ser från köksfönstret lyser med sin frånvaro på kartan.
Märkligt.

För mig som, när jag var liten grabb, satt klistrad vid familjens världsatlas är det här en högtidsstund.
Tack BB!

Omkörd

Jag konstaterar att min nya bloggsida Ekenäs Egendom-ligheter har fler besökare än denna.
Kul, förvånande och förvirrande.

Det glömda rummet

Nu, i sista stund, när det är dags att flytta, då upptäcker jag att vi har ett bortglömt rum.
Glasverandan, ett rum som egentligen inte är ett rum.
Jag tror inte att det är många som, idag, använder glasverandan till att förlänga den varma delen av året.
Att sitta "nästan ute" när vårsolens strålar värmer.
Nuförtiden är det mest växter som förgror där, inte människor.
Vilka bor då där, i varken-eller-landet?
Hårt arbetande tomtar, en pigg koltrast och ett gäng strandade porslinssnäckor.



En prinsessa och en förhoppningsfull friare.
Ingendera verkar särskild glad, det kanske är ett äktenskap byggt på ökad makt och sammanhängande arealer istället för kärlek och passion?

Tinnar och torn på den gamla fågelburen.

Här bor en katt, några getter, en papegoja och en domherre tronar på toppen.

Det här är förmodligen ett verk av en klurig smed eller möjligen en biodlare med mekanisk begåvning.

Istället för en bälg som man måste klämma på ibland för att trycka ut den lugnande röken så finns ett urverk med en liten fläkt.

Man vrider upp (rök)verket och ut strömmar en lagom dos, under tiden kan man jobba med båda händerna.
Smart.

Ett gammalt luffararbete.
Så här såg ett six-pack ut förr i tiden.

Gipshare. Kanske tillverkad av en italiensk stuckatör under tidigt 1900-tal?

Haren trycker då det finns ett gipslejon som spanar efter byte.

På barnavdelningen finns det här pyttelilla Pyro-fatet.

Vi har fram tills nu bott där flyttfåglarna sträcker söderut från Skagerns sydspets.
Det får symboliseras av det här glada gänget.

De spanar efter min nya blogg som heter Ekenäs Egendom-ligheter.
Du hittar den här.
Då den är kommersiell till sin natur, lägger jag inte till mina gamla favoritbloggar utan

favoritbloggarens godkännande.

Kommentera gärna.

Puro Colcin Tinktur med mera

En liten ljusskylt från 50-talet som jag flyttat runt ett otal gånger.
Förmodligen väntar den på rätt ägare.
Det gör, ärligt talat, jag också. (Förtydligande: att skylten ska få rätt ägare.)
Gamla saker utsätts för slitage i samband med att man packar upp och packar ner, åker på mässor, skyltar om i butiken.
Vad vore bättre än att den hamnade hos en samlare av herrfrisörkuriosa som verkligen uppskattar en ljuspunkt på väggen?

Puro Colcin.
Varumärket Colcin registrerades redan 1925.
Puro betyder ren.
Medlet mot mjäll.

För utvärtes bruk.

Här är ytterligare en sak som väntar på sin rätta ägare.
Gammal grupp, men hur gammal?
Tillverkad i flätad fiber som ser ut som rep. Svart/röda accenter.
Den borde sitta som en smäck på en punschveranda en sensommarkväll.

Det susar lite i kolan efter den tredje punschen.
Blicken söker sig till den handmålade blomsterbuketten på den grönschatterade glasytan.
Hrmmff...man kanske skulle köpa lilla frugan en blomsterkvast på hemvägen....

...det är nog säkrast....
Så får det bli...

Jag hoppas att någon vill förbarma sig över detta exemplar av en svunnen kultur.
Väna hustrun är inte speciellt förtjust i den, och det beror inte på att jag envisas med att sitta där och dricka punsch.
Det är något annat.

Jag kanske ska starta upp en blogg med förunderliga saker som förtjänar ett bättre öde?

Hjulen rullar...

...snabbare och snabbare i dagens samhälle.
Och så även i min lilla värld.
Just nu rullar flyttlasset till Småland, flera gånger i veckan.

Tiden till bloggande och att läsa andras bloggar finns inte varje dag.

Det är lite tråkigt men ett övergående tillstånd.
Under tiden har jag skaffat ett eget hjul att snurra på.
Ett där jag bestämmer takten. En bastant sak. Gjutjärn. Tung. Uråldrig.
När allt går för snabbt kan jag själv sakta ner tillvaron. Hejda stressen.
Snurra lite lagom.

Snurra lagom ni också.

Inspiration

Idag har jag haft besök av Christina som har bloggen Stribergs station.
När man får gäster finns det anledning till att göra ett inköp på det lokala 50-talsfiket i Hova.
Jag fick lära mig en del om illustratörens illustra liv och även hur blek taggsvamp ser ut.

Ensamarbetare som jag är upplever jag att det är mycket inspirerande när tillfällen till det goda samtalet yppar sig.
Jag blev inspirerad så till den milda grad att jag redan ikväll fyllde släpet med kartonger inför det första lasset som går på fredag.
Som ni ser har jag valt norska flyttkartonger, så kallade flyttkasser.
De blir inte så tunga som svenska.
Är det för att norrmännen är mer lättsamma??