Surpris

Förra veckan fann jag en glad överraskning i brevlådan.
I den ymniga floden av reklam och de ständigt återkommande fakturorna fann jag en gåva.
Med ett handskrivet kort bifogat.
Från en riktig människa.
Visst är det trevligt!
En av mina läsare, BB, har skickat en gammal karta över mitt nya revir.
Den är karterad 1842-43 och 1864.
Framställd 1870 och senast reviderad 1940, mest med tanke på nya vägar.
Trots att den var rykande aktuell för drygt 70 år sedan är det inte helt lätt att orientera sig.
Gammelstavningen finns kvar, till exempel Westra och Tofhult.
Järnvägen har inte flyttat på sig men de flesta vägarna har en ny sträckning.
Vårt hus finns inte med, bara höjden det byggdes på.
Tjärnen vi idag ser från köksfönstret lyser med sin frånvaro på kartan.
Märkligt.

För mig som, när jag var liten grabb, satt klistrad vid familjens världsatlas är det här en högtidsstund.
Tack BB!

Kommunikation

Bilden är från 1926. Då kunde man lyssna på radio mitt ute i Saharas öken.
Numera kan vi kommunicera snart sagt överallt.
Fast, ibland går det fel.
Väna hustrun påstår att hon har en språkpolis hemma, och en på jobbet.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det faktum att hon både bor och jobbar kvar gör att jag förmodar att det åtminstone är uthärdligt.

Jag har en kompis som heter Marie Carlsson, hon skrev tidigare kåserier i Nerikes Allehanda och samlade/samlar? på språkliga grodor. När jag bodde i Örebro brukade jag samla funna grodor och skicka till henne. Språkliga då.
Maria har en blogg som heter alla dessa texter vilken jag härmed rekommenderar.

Ibland undrar jag. Idag läste jag en kommentar på någons blogg.
Inlägget avslutades med: DET är inte alla förundrat!!
Åtminstone jag förundras.

Eller som en känd trädgårdsmästare uttryckte sig:
...vattnar lite försiktigt i några planeringar.
Det framgår inte vad han planerar, men jag hoppas att planerna växer.

På Facebook finns runt tio grupper där en damsugare är involverad.
Jag vill gärna se bildbevis (eller kanske inte).

Damsugare verkar vara lika undflyende som snömannen och storsjöodjuret.

I en liten kommun skrev jag texten till den nya turistbroschyren.

Översättningen lämnades till en annan kraft som förvandlade texten till engelska och tyska.
Det blev en lustfylld läsning.
Här följer några exempel:

Lokala golfrestaurangen som stoltserade med "fullständiga rättigheter" fick detta översatt till:
You have the right to cook your own food.

Vi befinner oss i Bergslagen och när en hytta togs ur drift sade man att "hyttan blåstes ned"
The cabin was blown down in a terrible storm.
Den fruktansvärda stormen uppstod i översättarens huvud, möjligen som ett förtydligande.

Nu ska språkpolisen ut i blåsten och promenera den språkbegåvade hunden.
Han kan orden: Ut, posten, hönsen, köttbulle och leverpastej.

Det räcker, tycker han.

Det Bästa

Det Bästa med gamla tidskrifter är annonserna, åtminstone i mitt tycke.
Att Cloetta tillverkad chokladaskar med namnet Det Bästa var en nyhet för mig.
Kan det ha varit ett samarbete med den amerikanska tidskriften Reader's Digest?
Det Bästa började säljas i Sverige mitt under brinnande krig. Året var 1943.
Mer om Det Bästa finns att läsa hos Tusse.
Den här annonsen fanns i Damernas Värld 1953, tio år senare.
Jag kommer inte ihåg Det Bästas chokladdragéer från min barndom.
De kanske redan hade försvunnit från hyllorna när jag hade björnkoll på godis i slutet av 50-talet.

En annan rolig sak med annonserna är de udda produkterna.

Rättare sagt upplever vi dem som udda idag.

Enligt annonstexten ovan var Rubbertex en jätteframgång.

En sensation som är enastående mjuk och följsam även i kyla.

Upplägget känns lite krystat med det gummiklädda paret som på Jägersro hejar fram galopphästen Rubbertex.

Men kul är det.

Bör ej piskas eller vändas står det i reklamen för Dunlopillo, madrassen av latex foam.

I mitten av 1900-talet tillverkades fortfarande saker för att hålla en hel livstid.

Idag ska det framförallt vara billigt så vi kan slänga det när vi tröttnat.

Helst ska det vara riktigt skräp så det går riktigt lätt att slänga.

Dunlopillo däremot är praktiskt taget outslitlig, den blir aldrig nerlegad, samlar inte damm, behöver aldrig stoppas om, piskas, vädras eller vändas.

De flesta av ovanstående verb är idag på gränsen till utdöda.
Tillverkare var däcksfabrikanten Dunlop.

Det Bästa med att blogga är kommentarerna man får. Alltid roligt att läsa.

I en av kommentarerna till mitt förra inlägg tyckte Cinna att jag skulle jobba i

reklambranschen med mitt ordassocierande.

Jag läste kommentarerna det första jag gjorde på morgonen och beröm av det slaget kan vara svårt, för att inte säga omöjligt, att hantera så tidigt på morgonen.
Efter en god natts sömn med bruna bönor och fläsk som nattamat fick dagen en rivstart.

Jag gjorde entré i köket skanderande: BRUUNA BÖNOR!! ackompanjerat av en formidabel brakare. En multidimensionell reklamkampanj för bönorna. Genialiskt.
Väna hustrun vid frukostbordet var måttligt imponerad.

Jag insåg att det här inte var ett tillfälle för diskussioner som att förnya våra äktenskapslöften

på tioårsdagen eller tältsemester i Bayern.
Jag hade Readers Digestion på tungan men valde att svälja den. Det var inte läge.

Fortsätt att kommentera. Det berikar vårt liv.
Och att berika någons liv, det måste vara Det Bästa.