Avgiftning

Är det någon mer än jag som är trött på alla avgifter?
Hela tiden är det någon som vill rycka mig på pengar i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Jag hör hur det knaprar i börsen, ohyra som tuggar i sig krona efter krona.

Måndag:
Jag har beställt ett mobilskal från USA och får en avi i brevlådan.
Naturligtvis ska jag betala tull och moms på mitt inköp.
Summan 56 kronor känns högst rimlig.
Men sedan ska det sjunkande skeppet Posten ha 100 kronor i avgift?
Den avgiften känns varken rimlig eller rolig i det här sammanhanget.

Tisdag:
En återbetalning från Transportstyrelsen på 65 kronor.
Återbetalningen gäller ett fordons registerhållningsavgift, en "tillfällig" avgift som infördes av staten 1967 och som nu verkar vara allt annat än tillfällig.
Inom parentes: Registerhållningsavgiften genererar drygt 500.000.000 per år till staten.
Jag kan lösa in  "kontantavin" hos ICA, COOP med flera andra kedjor
Av de 65 kronorna ska företaget Kuponginlösen ha 25 kronor för sitt besvär.
Jag vill inte att företaget Kuponginlösen ska ha 38% av min utbetalning.
Varför tas inte avgiften ut av den myndighet, fackförening etcetera som skickar ut avin?
Varför måste jag betala för att få mina pengar?

Nu vill jag ytterst gärna ha exempel på avgifter som vi medborgare kan ta ut av banker, myndigheter, kortföretag, med flera.

Knappt knäppt

Den vackra symbolen för Kungliga Postverket innan det blev sönderdelat, bolagiserat och statt i nedmontering av styrande politiker.

Järnvägspostens vinterjacka från mars 1963 i mycket gott skick.
En kall vinterdag 1973 skänkt till brevbärarebiträdet Thomas av expeditionsförmannen Gösta på huvudpostkontoret i Karlskoga.
Det fanns ytterligare sju postkontor i Karlskoga på den tiden.
Ett kontor till öppnades innan Postverkets kräftgång startade.
Idag finns det ett?
Möjligen.


Idag har jag smort in lädret på jackan som är tillverkad på Öje skinnbeklädnad i Malung.
De tillverkade även persedlar till försvaret och polisen.
Malung är ju känt för sin skinnindustri.
Mina föräldrar träffades på Jofa skinnfabrik som också ligger i Malung.
1953 flyttade de till Karlskoga då min far fått jobb på NBJ, Nora Bergslags Järnväg.
Min mor började på Owéns bageri och senare blev det Korvbrödsbageriet för hennes del.

En metallbricka med dateringen 3/62.
Hoppas att den överlever ytterligare 50 år.

Glad Maj!

Idag byttes almanackan ut i köket.
Småland-Ölands Kennelklubb fick vika ned sig till förmån för Volvo PV-klubben.
I hundvärlden har man tydligen en egen tideräkning?
Hundåret löper från april till och med april, något som får mayakalendern att framstå som ett illa hopkommet resultat av amatörers hemsnickeri.
Nu vet jag i alla fall vad som menas med hundår.
Idag kan jag vila ögonen på en av Postens Volvo Duetter istället för ett gäng Golden retriever.
Fröjd!
Dels har jag en likadan Duett med hela plåtsidor och generöst bensinspill vid tankluckan, dels började jag min skiftande yrkeskarriär som brevbärarebiträde på Posten i Karlskoga.
Då fanns en likadan Volvo Duett i vagnsparken och den framfördes av legender som "Sega", "Ludde" "Sandberg" och "Pygmén".
Nu kan man förledas att tro att jag kvitterar ut pension, sanningen är att Duetten var en sällsynt bra laståsna samt att Posten inte bytte ut något som fungerade.
Den inställningen har man sedan ändrat radikalt på.
Jag kan slå vad om att ingen av Postens chefer har hund.

Zen Trädgård

Nu har jag låtit mig inspireras av boken om Zen, inredning och trädgård.
Vågrörelser är viktigt, berg och vatten essentiellt.
I stället för att ha en hög med gatsten har jag gjort en installation som för tankarna till urkraften i det vilda Sverige som en gång fanns.
Jag kallar den "Hammarforsens brus".
Varje sten är noggrant utplacerad enligt metoden "kasta klump" utarbetad på Karlskoga 1 avgående och förfinad under långa sommarkvällar på 70-talet.
Inomhus är övre hall i förändring och nu har turen kommit till arbetsrummet.
Vad månde bliva?

Smidiga lösningar

Om Posten inte kan motstå frestelsen att dela ut post till vår gamla adress är den smidiga lösningen att montera ner brevlådan och gömma den på ett säkert ställe.

Om vi inte, som vi trodde, bor på nummer 5 utan på nummer 4, då blir den smidiga lösningen att smida en egen 4.

Vid gårdagens genomgång i ett av uthusen märkte jag att en gammal plåtburk inte var tom.
När jag lyfter på locket hittar jag detta gamla påskägg.
Jag tänkte direkt på konstnären GAN, Gösta Adrian Nilsson.

Inuti det första ägget låg ett annat, troligen äldre påskägg.
Jag skulle kunna tänka mig att lacka mc-hjälmen som ägghalvan till vänster

Insidan av samma ägg.
Det verkar vara påsk överallt i dessa dagar.
Nu ska vi fira den på något smidigt sätt

Posten - Urvattnad symbol

Idag är Posten, liksom dess symbol, blott en skugga av sitt forna jag.
Borta är det röda, symbolen för mod, kärlek, styrka, energi, lidelse och glädje.
De svarta konturerna som klart avgränsar horn och krona är också borta till förmån för en utsmetad flyende symbol.
I samband med vår flytt har vi begärt definitiv eftersändning till vår nya adress.
En tjänst som vi betalat 430 kronor för.
Adressändringen gäller från och med den första april, något som Posten uppenbarligen har tagit som ett skämt.
Under de första tre veckorna har Posten lyckats få iväg 20% av våra brev och tidningar.
Resten har hamnat på den gamla adressen.
Det är bland annat besked om tid för sotning, med efterföljande kostnad för att man inte kunnat bereda sotaren tillträde.
En faktura som ska betalas inom tio dagar, hur kul är det att den ligger och dräller i en postlåda tjugofem mil bort?
Idag hade man dock eftersänt ett brev från en helt annan adress, det kanske får räknas som en bonus i sammanhanget?
Det jävliga är att jag har räknat med att eftersändningen inte kommer att fungera.
En negativ förväntning som Posten byggt upp under de år jag var fakturakund.
Maken till röra har jag aldrig mött hos ett annat företag.
I morgon kommer jag att reklamera detta, lite spännande att se om det blir något resultat.
Förmodligen blir det ingen reducerad avgift, VD och grabbarna måste ju ha sitt.

Innan jag går ut och skottar snö..

...vill jag minnas att det var bättre förr.
I oktober 1954 kunde man gå runt i solskenet endast iklädd sommarklänning och hårspänne..
Kalender från ICA innan det hette ICA, då hette det Hakons.

Lantbrevbäraren kunde cykla sin tur utan handskar och öronskydd långt in i november.
Här har han stannat vid torpet Anneborg.

Att det är en lantbrevbärare syns bland annat på att han har den större postväskan.
Järnvägsposten hade också den här typen av bruna skinnjackor.
En sådan har jag i en storlek som numera är mindre än min egen, men så kan det vara här i livet.

Man växer ifrån varann.

Kommunikation

Bilden är från 1926. Då kunde man lyssna på radio mitt ute i Saharas öken.
Numera kan vi kommunicera snart sagt överallt.
Fast, ibland går det fel.
Väna hustrun påstår att hon har en språkpolis hemma, och en på jobbet.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det faktum att hon både bor och jobbar kvar gör att jag förmodar att det åtminstone är uthärdligt.

Jag har en kompis som heter Marie Carlsson, hon skrev tidigare kåserier i Nerikes Allehanda och samlade/samlar? på språkliga grodor. När jag bodde i Örebro brukade jag samla funna grodor och skicka till henne. Språkliga då.
Maria har en blogg som heter alla dessa texter vilken jag härmed rekommenderar.

Ibland undrar jag. Idag läste jag en kommentar på någons blogg.
Inlägget avslutades med: DET är inte alla förundrat!!
Åtminstone jag förundras.

Eller som en känd trädgårdsmästare uttryckte sig:
...vattnar lite försiktigt i några planeringar.
Det framgår inte vad han planerar, men jag hoppas att planerna växer.

På Facebook finns runt tio grupper där en damsugare är involverad.
Jag vill gärna se bildbevis (eller kanske inte).

Damsugare verkar vara lika undflyende som snömannen och storsjöodjuret.

I en liten kommun skrev jag texten till den nya turistbroschyren.

Översättningen lämnades till en annan kraft som förvandlade texten till engelska och tyska.
Det blev en lustfylld läsning.
Här följer några exempel:

Lokala golfrestaurangen som stoltserade med "fullständiga rättigheter" fick detta översatt till:
You have the right to cook your own food.

Vi befinner oss i Bergslagen och när en hytta togs ur drift sade man att "hyttan blåstes ned"
The cabin was blown down in a terrible storm.
Den fruktansvärda stormen uppstod i översättarens huvud, möjligen som ett förtydligande.

Nu ska språkpolisen ut i blåsten och promenera den språkbegåvade hunden.
Han kan orden: Ut, posten, hönsen, köttbulle och leverpastej.

Det räcker, tycker han.

Lite flummig reklam

När jag gräver i kulturlagren kommer det fram reklam som kanske inte är så gångbar idag.
Det här, något slitna föremålet, har överlevt ett hårt liv och under resans gång fått en del skråmor.
Det är faktiskt reklam för TT mellanöl i form av den klassiska "Peace"-symbolen.
Ursprungligen var det en symbol för nedläggning av atomvapnen.
En del av er kanske kommer ihåg tidningreklamen: Three Towns är skönt.
Bilderna var ofta befolkade av unga människor vilket man fick en del kritik för.
Det fanns coasters i samma stil. Jaja, ölunderlägg då.
Hur var det med det här peacemärket då? Vad har det med öl att göra?

Jo. Det är halssmycke och ölöppnare i ett. Fiffigt va?

Ett annat koncept som är ganska kul.

Statliga Postverket tog på 80-talet bikerkulturen under armen och dansade glatt ut i det allmänna rummet.

Klubben, Mothers Freak, finns så vitt jag vet kvar än idag.
Sämre har det gått för Posten.