Tredje halvlek

Det är kanske inte så lätt att se vad bilden föreställer, men det vi ser är klockan vid den lokala fotbollsplanen.
En symbol som tydligt visar vad som händer på den svenska landsbygden.
Oavsett viljeyttringar från politiker (oavsett parti) görs mycket lite, på gränsen till ingenting, för att vi ska ha en levande landsbygd.
Det finns heller ingenting som tyder på att det kommer att bli bättre i framtiden.
I vår hemby har nyligen alla bussturer på lördagar och söndagar dragits in.
På vardagar har antalet turer minskats till sju.
Indragningarna har skett på grund av att Skånetrafiken börjat med persontrafik på den järnväg som passerar orten.
Det är bra med järnväg, jag gillar det.
Men, om tåget inte stannar här ser jag ingen som helst vinst för vår del.
Det är bara ytterligare en försämring.
Klockan på bilden kunde lika gärna visa tågens avgångar från stationen i byn.

Jag köpte mig själv en julklapp som jag öppnade redan när den kom hem med posten.
365 sätt att slösa med dina skattepengar skriven av Martin Borgs.
Martin Borgs är Slöseriombudsman och driver Slöserimuseet i Garpenberg.
Jag hade sett fram emot en lätt roande läsning om hur våra politiker snubblat i sitt tänk.
Hur idéer och projekt som redan från början känns främmande, genomförts med en dåres envishet.
Nu har jag läst drygt halva boken och måste erkänna att jag inte alls är road.
Snarare förbannad och upprörd, arg och ledsen, därtill fylld av vantro.
Det ena exemplet efter det andra radas upp, bland annat där politikerna valt att satsa enorma summor på sportarenor som aldrig kommer att ge vinst eller bli självbärande.
Snarare kalkylerar man med en årlig förlust på flera miljoner.
Till detta kan läggas att själva byggnationerna aldrig håller budget, som regel blir de åtskilligt dyrare än projekterat.
Det finns 365 exempel på arrogans, maktfullkomlighet, brist på omdöme och i vissa fall, sorgligt nog, att man rent ut sagt är en korkad bland likasinnade.

Den stora tankevurpan är det faktum att vi, i demokratisk ordning, ger ansvaret till människor som aldrig behöver ta något eget ansvar.
För det mesta behöver de inte ens hänga med hundhuvudet utan förklarar käckt att man minsann sätter kommunen på kartan.
På vems bekostnad?
Vår.
Det betyder att vi själva får ta  det ekonomiskaansvaret och stå för notan.
Det drabbar i förlängningen bland andra;
Barnen.
De resurskrävande.
Musikskolorna.
Våra äldre.
Jag ska inte fördjupa mig mer i detta.
Läs boken.
Bli förbannad.

Knappt knäppt

Den vackra symbolen för Kungliga Postverket innan det blev sönderdelat, bolagiserat och statt i nedmontering av styrande politiker.

Järnvägspostens vinterjacka från mars 1963 i mycket gott skick.
En kall vinterdag 1973 skänkt till brevbärarebiträdet Thomas av expeditionsförmannen Gösta på huvudpostkontoret i Karlskoga.
Det fanns ytterligare sju postkontor i Karlskoga på den tiden.
Ett kontor till öppnades innan Postverkets kräftgång startade.
Idag finns det ett?
Möjligen.


Idag har jag smort in lädret på jackan som är tillverkad på Öje skinnbeklädnad i Malung.
De tillverkade även persedlar till försvaret och polisen.
Malung är ju känt för sin skinnindustri.
Mina föräldrar träffades på Jofa skinnfabrik som också ligger i Malung.
1953 flyttade de till Karlskoga då min far fått jobb på NBJ, Nora Bergslags Järnväg.
Min mor började på Owéns bageri och senare blev det Korvbrödsbageriet för hennes del.

En metallbricka med dateringen 3/62.
Hoppas att den överlever ytterligare 50 år.

I luften

Vad kan detta vara, det ser nästan organisk ut?
Jag kom över denna för ganska många år sedan.
Den är i ett väl använt, för att inte säga dåligt skick.
Det är historien bakom som är intressant.

Enligt uppgift är den gjord av en tysk aviatör som satt på interneringslägret Backamo under andra världskriget. Som ett slags terapiarbete.
Modellen ska föreställa det plan som han och övriga besättningen nödlandade med.
Jag gissar att det föreställer ett Heinkel HE 111 bombplan.
Planet gavs till en ung pojke i grannskapet i samband med krigsslutet.
Många tyskar hade hoppats på att få stanna i Sverige och bygga en ny framtid här, men de blev istället utlämnade till Sovjetunionen.
Detta i vad som populärt kallats baltutlämningen, en för Sverige historisk skamfläck.
Jag kan inte låta bli att undra vad som hände med upphovsmannen till mitt flygplan?

Man tar sig för pannan!

Klicka på bilden för större format.

Jag växte upp i Karlskoga, ett brukssamhälle i Värmland.
Ett av alla de svenska samhällen som fick se sin gamla stadskärna utraderad av ivriga politiker.
Jag har hyst en förhoppning om att man från politikerhåll ska besinna sig när det gäller rivningen av gamla fastigheter.
Utradering och utveckling ligger visserligen nära varandra i ett lexikon, men det bör vara ett stort säkerhetsavstånd i verkliga livet.
Ovanstående artikel är saxad ur gårdagens Hallands Nyheter.
Restaurang Gustaf Bratt i artikeln är idag under återuppbyggnad efter en stor brand.
Bebyggelseantikvarien anser att huset bör bevaras då det är den äldsta bevarade originalbyggnaden på fastigheten.
Politikerna har trots det beviljat tillstånd för rivning och schaktning.
Däremot har man inte beviljat bygglov för den nya glasade tillbyggnaden.
Byggförslaget måste förfinas för att fungera i den känsliga och kulturhistoriskt värdefulla miljön.
Den miljö där man river den äldsta bevarade originalbyggnaden.
Samma miljö.
Det är nu jag tar mig för pannan.

Det är hög tid att formulera nyårslöften.
Att motarbeta dumhet är ett exempel.
Gott Nytt År!