fredag 29 maj 2015

Stånd, högre stånd och ännu högre stånd


Som vanligt har jag svårt för att hitta roliga saker på en klassisk auktion.
Uppväxt på landet som jag är, med en far som sköt kråkor utan att först öppna fönstret och med en mor bakade korvbröd och förfasade sig över kvinnor i byxor, fanns det inte många tillfällen att njuta av de sköna konsterna.
Men - jag hittade denna förtjusande teckning av Anders Zorn.
Pussi Pussi.
Lot 899, utropspris 30-40 000. Slutpris 134 750


Jag fastnade även för denna litografi, Madonna av Edvard Munch.
Jag tycker det är lite rockstjärna över bilden men mer likt Chrissie Hynde än Madonna.
Lot 954, Utropspiris mellan 1,5 till 2 mille. Slutpris 1 776 250




Okänd kvinna med formidabel kran målad av en likaledes okänd konstnär som signerat sitt verk A. Petroni.
Jag hoppas att målningen föreställer Big Nose Kate som hade sina påsar ihop med Doc Holiday. Lot 1020 utrop 20 - 25 000   Slutpris 39 200


En pilter. 
Trettiosex år senare yttrade han sina sista ord: Jag är så sömnig, och jag vill försöka vila mig litet grann.Lot 1024. Utrop 30 - 35 000 Såldes för 67 375


Man undrar vad som kom först?
Började smålänningen från Konga härad spela flöjt på grund av sitt utseende, eller fick han sin karaktär till följd utav ett idogt tutande i luren?
Fem gånger högre gage än Gustaf III ovan.
Lot 1038. Utropspris 100 - 150 000 Ingen kunde tänka sig att leva med smålänningen.


Empiren når nya höjder med livet strax under Mommas byst.
Omkring 1818 sjönk det tidigare högt skurna livet ned till midjan.
Man undrar hur det gick med resten?
Lot 1155. Utrop 4 - 5000

Inte heller Momma fick ett nytt hem.
Porfyr.
Bara namnet ger mig hemlängtan till byn Älvdalen, harrfiske på en otämjd Österdalälv, en morfar som visste allt om djur och natur, en handelsbod i Wäsa med en greve som bodknodd.
Lot 1289 har utgångsbud 15 - 20 000. Slutpris 26 950



Om man bara fick ha en tallrik i sitt liv skulle jag vilja ha denna i kolmårdsmarmor.
Lot 1307, 4 - 6000 Billigt! 3 430

måndag 25 maj 2015

Vad man finner i skog och mark


Nu är parningssäsongen snart över för snoken.
Kanske ligger den och vilar upp sig efter ett lyckat möte i ormgropen?
Detta verkar vara ett ungt exemplar, de kan faktiskt bli uppemot 25 år gamla.


Nu är campingsäsongen snart över för husvagnen.
Kanske står den och vilar upp sig efter en lyckad vår i grusgropen?
Detta verkar vara ett äldre exemplar, de kan faktiskt bli uppemot 50 år gamla.

Vilken skulle ni föredra att ha i trädgården?

söndag 24 maj 2015

Oxlägg, Laleh, Vitvirra och Vild Körvel


 Falsk oxlägg



Gamla skolböcker behöver inte vara enbart tradiga.
Här är några exempel ur den lille gossen Karl-Eriks bok Laborationsövningar I.
Vi börjar med Gullviva eller Oxlägg som den också kallas.

Äkta oxlägg


Ingen turban

Att tulpanen heter just tulpan beror på en förväxling gjord av den flamländske diplomaten de Busbecq.
Han var den habsburgska kejsarens sändebud i Konstantinopel och missuppfattade den turkiske tolkens beskrivning av växten (liknar turban) för att vara blommans namn.
Sen var det för sent.
På turkiska heter tulpan Laleh, precis som artisten.


Ej heller turban



Vitsippan har många namn, jag gillar vitvirra.
Mer virr än sipp.



Hundkex.
Roten är faktisk ätlig om man kokar den några gånger, eller låter den koka i cirka en timme.
Ett varningens finger måste höjas ity den är lätt att förväxla med andra, rent giftiga arter.
Man ska inte äta någon man inte känner väl, som kannibalen sade.
(gammalt djungelordspråk)

fredag 22 maj 2015

Sammandragning


Jag tänkte att jag skulle sammanfatta veckan som gått.
Om inte annat så för min egen del.
Jag började med att köra ett lass eller två till den braiga auktionsfirman.
Trots att jag vill minska på mitt lager är det svårt att låta bli en rundvandring bland de hundratals saker som kommer att bjudas ut.
Till höger ser vi Luxors TV "Mirror", enligt uppgift designad av Stig Lindberg:
Reklamen ståtade med uttryck som "modern, djärv, exklusiv. i mitten av 60-talet.
I hörnet tronar ett exemplar av bokhyllan "Sonja", Exqvisita Style AB Stockholm. 


Följaktligen, när jag fått lite golvyta över på lagret, dyker det upp ett par nattduksbord i Art Deco.
Jag kunde inte motstå dem där de stod övergivna med sin strama charm.


Favorithustrun är initiativtagare till den skånska Trädgårdsjuntan. 
Om man kan träffas och juntaskapa på vinterhalvåret, varför inte göra något liknande under den ljusare halvan av året?
Ett lovvärt initiativ som betyder att man får se annat än den egna täppan och möjligen gatan utanför.
Byggnaden ovan ligger efter gamla Riksettan. numera är den övergiven och utlämnad till vandaler.


Ett egentillverkat vattenutkast som utmynnar i ett närliggande stenparti.
Det är kopplat till villans stuprör och ger under skyfall en illusorisk bild av svensk midsommar på Öland, alternativt Smögen.


Vad göra med all inspiration som växer fram ur att befinna sig i andras fixade trädgårdar?
Jo, man kärrar singel.
Om det ligger på baksidan huset i form av en uteplats kan man ju alltid skyffla runt det till husets framsida.
Fördelen är att det blir mindre grus och sand i entrén, mindre städning.
Heja!


Biten av ett liv som påminner om en roadmovie gav jag mig ut på vägarna igen.
Denna dagen blev det ett lass med järnskrot som såldes på metallåtervinningen.
Jag hade tänkt ta en bild av själva skroten men kom av mig fullständigt då jag blev påkommen med att lasta av blandskrot bland klippskrotet.
Kranföraren var inte glad någonstans.
Efter lite pokulerande och förbrödning löste det sig, men ambitionen att föreviga anläggningen glömdes bort.
Det får bli den här bilden från hemresan istället.


Efter någorlunda välförrättat värv var det dags för siesta.


Tillbaka på lagret tog jag den här bilden på en rest av tidigare verksamhet i byggnaden.
Huset härbärgerade tidigare en korgmöbelfabrik med sextiotalet anställda.
Plymå 242 skulle ha räfflade fötter och soffa 476 utrustas med fällbara gavlar och vändbara bäddar.


Tidig morgon, det är bara fårhunden och jag som är vakna.
Ja, plus en mängd fåglar som vill para sig redan klockan 05.00.
I bakgrunden tutar tranorna just när jag tar bilden.


04.49: - Kan vi gå ut nu??


Med en hektar inhägnad trädgård brukar vi låta hundarna slira runt på egen han bland sorkhål och racingkaniner.
Idag kom ingen hund när jag visslade in dom.
Efter en stund hittade jag det här gänget som berett sig tillträde genom bakluckan.
Med miner som slynglar ute i olovliga ärenden (tillgrepp av fortskaffningsmedel samt förmodad rattonykterhet) öppnade jag förardörren med den klassiska polisrepliken:
- Jaha, och hur var det här då?
Balder Karlsson -------------------
Gaski Gullsnudur: BUUURRRRPP.....


I samband med mitt nya sunda liv är även hundarna förmånstagare.
Jag går, hundarna går, livet går sin gilla gång, även denna vecka i maj.
Snart är det sommar.

fredag 15 maj 2015

Art dEko

Trasmatta 210 X 109
OK, vad sysslar man med under tiden som man går ner i vikt?
Man måste ju göra andra saker förutom att väga sig.
Jag har läst och funderat, konsulterat tarotleken, vägt för och emot, resonerat med favorithustrun och kommit fram till några saker som är viktiga.
Det här är inte helt lätt då valen aldrig tidigare i mänsklighetens historia varit så många som idag, och det gör tillvaron komplicerad.
Alltnog.

För det första är det viktigt att äta riktig mat.
När vi handlar på det kooperativa brukar andelen ekologiskt ligga på cirka 60 procent.
Det är svårt att nå de magiska 100, men det får duga som det ser ut nu.
Vi köper i princip ingen färdigmat och ingen läsk.
I framtiden vill vi ha en köksträdgård med kryddor, grönsaker, frukt, bär och potatis.

För det andra känns det angeläget att inte utnyttja jordens resurser mer än nödvändigt.
Det betyder att vi inte köper nytt särskilt ofta.
Vi har dessutom ägnat en hel del tid till att rensa ut bland våra saker, men det är fortfarande skrämmande många prylar kvar.

Under min tid som handlare har jag samlat på mig en hel del saker.
Långt ifrån allt har hamnat i butik.
Vissa saker har varit svårhanterliga, textilier, mattor, konst i form av tryck, affischer, grafik och litografier.
Till detta kan läggas fotografier och andra pappersföremål.

Nu har jag börjat med en sida som heter Art d'Eko.
Det röda står för energi, mod och kärlek, det svarta mystik och elegans och slutligen det gröna för tillväxt och harmoni.
Jag har börjat med mattor av olika slag, det finns även ett par blogginlägg.
Om jag säljer tillräckligt många mattor kan det bidra till att finansiera min bok.
Den som vill är varmt välkommen att komma med synpunkter, kommentarer eller hälsningar.




torsdag 14 maj 2015

Pension


Nu har jag uppnått den ålder då man förväntas ta ett steg tillbaka, lämna plats för den yngre generationen och lätt tillbakalutat njuta sitt otium.
När jag växte upp i ett brukssamhälle såg jag hur de gamla gubbarna vid uppnådd pensionsålder gick hem för att sakta sugas upp av kyrkogårdarna.
De hade ofta en gratifikation i form av en guldklocka som bevis för att de skänkt 50 år av sitt liv till förstörelsevapenfabriken.
En del väntade inte längre än en vecka innan de lade näsan i vädret.
Så verkar det inte vara idag.
Dagens gråa män åker Harley, lyssnar på Led Zeppelin, låter tatuera in en dödskalle i väntan på att själv bli en, eller säljer huset, köper en husbil och riktar kompassen mot fjärran..



Det är dags att gå i pension,
Livets ros är ännu vacker, kanske lite mörkare än förr men med flera ljusa inslag. 



Det är viktigt att hålla sig i form.
Minst en halvtimme om dagen om man vill vara frisk.
Antikhunden och ett försvarligt lager gamla prylar hjälper till att bevara kondition och styrka.  



I december förra året fick jag beskedet att jag har diabetes.
Ett öde som drabbar fler och fler överviktiga stressade gubbar som tror att de är något.
Man kan säga att det är en av de nya stora folkrörelserna grundlagd i ett stillasittande liv.
Efter läkarbesöket åkte jag hem och googlade på min nya etikett: Diabetiker.
På den första sidan jag hittade kunde jag läsa mig till att "det är en plågsam sjukdom och början till ett livslångt lidande".Det lät ju inte uppmuntrande precis.
Blindkäpp och ett kapat vänsterben diskuterades vid köksbordet.



Idag är jag lika lång som i december, men jag väger tolv kilo mindre och ligger nu på normalvikt.
Jag har lagt om kosten och jag rör mig mer än tidigare.
Vid senaste läkarbesöket fick jag veta att mina värden nu ligger på en sådan nivå att jag idag inte skulle ha blivit diagnostiserad som diabetiker.
Långtidssockret ligger på en bra nivå, blodtrycket har sjunkit till en nästan acceptabel nivå.
Jag mår bättre än på länge, det är paradoxalt att man måste vara sjuk för att bli frisk.
Nu kanske jag orkar blogga igen.