Sammandragning

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta veckan som gått.
Om inte annat så för min egen del.
Jag började med att köra ett lass eller två till den braiga auktionsfirman.
Trots att jag vill minska på mitt lager är det svårt att låta bli en rundvandring bland de hundratals saker som kommer att bjudas ut.
Till höger ser vi Luxors TV "Mirror", enligt uppgift designad av Stig Lindberg:
Reklamen ståtade med uttryck som "modern, djärv, exklusiv. i mitten av 60-talet.
I hörnet tronar ett exemplar av bokhyllan "Sonja", Exqvisita Style AB Stockholm. 

Följaktligen, när jag fått lite golvyta över på lagret, dyker det upp ett par nattduksbord i Art Deco.
Jag kunde inte motstå dem där de stod övergivna med sin strama charm.

Favorithustrun är initiativtagare till den skånska Trädgårdsjuntan. 
Om man kan träffas och juntaskapa på vinterhalvåret, varför inte göra något liknande under den ljusare halvan av året?
Ett lovvärt initiativ som betyder att man får se annat än den egna täppan och möjligen gatan utanför.
Byggnaden ovan ligger efter gamla Riksettan. numera är den övergiven och utlämnad till vandaler.

Ett egentillverkat vattenutkast som utmynnar i ett närliggande stenparti.
Det är kopplat till villans stuprör och ger under skyfall en illusorisk bild av svensk midsommar på Öland, alternativt Smögen.

Vad göra med all inspiration som växer fram ur att befinna sig i andras fixade trädgårdar?
Jo, man kärrar singel.
Om det ligger på baksidan huset i form av en uteplats kan man ju alltid skyffla runt det till husets framsida.
Fördelen är att det blir mindre grus och sand i entrén, mindre städning.
Heja!

Biten av ett liv som påminner om en roadmovie gav jag mig ut på vägarna igen.
Denna dagen blev det ett lass med järnskrot som såldes på metallåtervinningen.
Jag hade tänkt ta en bild av själva skroten men kom av mig fullständigt då jag blev påkommen med att lasta av blandskrot bland klippskrotet.
Kranföraren var inte glad någonstans.
Efter lite pokulerande och förbrödning löste det sig, men ambitionen att föreviga anläggningen glömdes bort.
Det får bli den här bilden från hemresan istället.

Efter någorlunda välförrättat värv var det dags för siesta.

Tillbaka på lagret tog jag den här bilden på en rest av tidigare verksamhet i byggnaden.
Huset härbärgerade tidigare en korgmöbelfabrik med sextiotalet anställda.
Plymå 242 skulle ha räfflade fötter och soffa 476 utrustas med fällbara gavlar och vändbara bäddar.

Tidig morgon, det är bara fårhunden och jag som är vakna.
Ja, plus en mängd fåglar som vill para sig redan klockan 05.00.
I bakgrunden tutar tranorna just när jag tar bilden.

04.49: - Kan vi gå ut nu??

Med en hektar inhägnad trädgård brukar vi låta hundarna slira runt på egen han bland sorkhål och racingkaniner.
Idag kom ingen hund när jag visslade in dom.
Efter en stund hittade jag det här gänget som berett sig tillträde genom bakluckan.
Med miner som slynglar ute i olovliga ärenden (tillgrepp av fortskaffningsmedel samt förmodad rattonykterhet) öppnade jag förardörren med den klassiska polisrepliken:
- Jaha, och hur var det här då?
Balder Karlsson -------------------
Gaski Gullsnudur: BUUURRRRPP.....

I samband med mitt nya sunda liv är även hundarna förmånstagare.
Jag går, hundarna går, livet går sin gilla gång, även denna vecka i maj.
Snart är det sommar.

Sista dagarna

Då vi ändå var nära riksgränsen passade vi på att åka över på den norska sidan.
För att göra det mer spännande passerade vi gränsen med skrämmande lite bensin i tanken.
Vi lärde oss snart att mackdöden drabbat även Norge.

Då det var nerförsbacke hela vägen till Sverige så löste det sig på bästa sätt.
Inga tullare som stoppade mig denna gång.
Jag har tydligen ett utseende som triggar varenda tullare som får syn på mig.
Hallå där, vill du följa med in bakom skynket?
Vem är jag att tacka nej till en sådan invit?

I Grebbestad övernattade vi hos bekanta.
Vi gjorde en båttur till en undanskymd strand där vi kunde snorkla och fylla på reserverna med medhavd fikakorg.
Efter en timme blev det dramatiskt med åska, regn och blåst.
Nu blev även kläderna blöta, ordentligt blöta.

Balder Karlsson verkade inte trakterad av att jobba som båtshund, men fann sig i sitt öde.
Det kändes bättre med fast mark under fötterna när vi stigit i land på ön.
På hemvägen satt han dock uppflugen på toften med en överlägsen min.
Balder Karlsson tar befälet! Sitt ner i båten!
Efter Grebbestad bar det iväg söderut till Hemmaljunga.
Nu är det inte semester igen förrän om några månader.

Tredje dagen

På den tredje dagen vaknade vi upp till ett milt regn och en halvslak strut.
Vi har tillbringat natten på flygplatsen.
Modellflygplatsen i Karlskoga har stugor att hyra ut för en rimlig peng.
Riktigt trevligt arrangemang.

Så småningom lättade de tunga molnen, men vi satsade först på lite inomhusaktiviteter.

Nå, vad bättre än att besöka Gelleråsbanan utanför Karlskoga?
Banan jag nött och där jag en gång tog min banracinglicens.
Resans representant för den yngre generationen begrundar det faktum att längst nere i hålet ruvar en förgasare.
Den hulda modern inpräntar vikten av att hitta apex i kurvorna.
Det kan även vara bra att känna till Point-of-no-return.

Det fanns även påklädda bilar att kika på, i detta fall en Ferrari.

Solen återvände på feftermiddagen och utomhusaktiviteterna med den.
Här ett dopp i Sveriges största insjö, vi är nu på väg mot Värmlands djupare skogar.

Ankarsrums Bruk I

Ibland blir man positivt överraskad.
Jag blev det igår.
När jag någon vecka tidigare surfade runt på de olika auktionshusens sidor hittade jag en post med priskuranter från Ankarsrums Bruk.
Aah, tänkte jag. Referensmaterial.
Då jag ibland har gamla vedspisar och kaminer kan det vara bra att ha.
På bilden var det svårt att se omfattningen, men pärmen var ju kul.
Igår hämtade jag ut paketet och blev glatt förvånad.
Detta måste vara Ankarsrums Bruks hela produktion på 1930-talet vilket inte säger lite.
Utbudet var minst sagt stort.
Dessutom.
Dokumentationen har tillhört dåvarande inköpschefen och är tryfferad med information på maskinskrivna blad.
Här finns vad vi kan kalla företagshemligheter och ger en insyn i brukets strategi och villkor.
Vilken tur att detta inte hamnat på soptippen som så mycket annat!
Här följer några exempel på innehållet.

 Emaljskyltar. Jag gillar Shell-skylten.

Skyltarna ovan benämns Mass-skyltar då de tillverkades i stora upplagor.
Idag sällsynta och den här samlingen kostar idag många tusenlappar.

Här ser vi att vi befinner oss i brytpunkten mellan vedspis och de moderna elektriska spisarna.
Ny modell, utan fläns.

Många föremål var dekorativa.
Vilken godsägare Claës skulle inte vilja ha en fotskrapa vid ingången till stallet?

Den här varianten av tvättställ ser nästan organisk ut.
Det finns en hel del föremål i det här materialet som jag aldrig har sett, trots många års intresse av gamla saker och det förgångna.
Glad idag.

Glad Maj!

Idag byttes almanackan ut i köket.
Småland-Ölands Kennelklubb fick vika ned sig till förmån för Volvo PV-klubben.
I hundvärlden har man tydligen en egen tideräkning?
Hundåret löper från april till och med april, något som får mayakalendern att framstå som ett illa hopkommet resultat av amatörers hemsnickeri.
Nu vet jag i alla fall vad som menas med hundår.
Idag kan jag vila ögonen på en av Postens Volvo Duetter istället för ett gäng Golden retriever.
Fröjd!
Dels har jag en likadan Duett med hela plåtsidor och generöst bensinspill vid tankluckan, dels började jag min skiftande yrkeskarriär som brevbärarebiträde på Posten i Karlskoga.
Då fanns en likadan Volvo Duett i vagnsparken och den framfördes av legender som "Sega", "Ludde" "Sandberg" och "Pygmén".
Nu kan man förledas att tro att jag kvitterar ut pension, sanningen är att Duetten var en sällsynt bra laståsna samt att Posten inte bytte ut något som fungerade.
Den inställningen har man sedan ändrat radikalt på.
Jag kan slå vad om att ingen av Postens chefer har hund.

Urtavlor

För den som vill ha något annat än urtavlor i inredningen har jag alternativet här.

Tid är något flyktigt, liter kan man däremot lita på.

Ljungmans Verkstäder tillverkar bensinpumpar.
1938 bygger man en fabrik i Malmö som anses vara ett av de främsta industrihusen i funkisstil.
Snygga mätartavlor också.

När såg ni senast ett par barn dansa iväg till skolbussen på detta sätt?
Jag gjorde det i unga år, trots att jag inte hade en flickvän som dansade vägen fram med mig.
Förmodligen hade min blyghet lagt hinder i vägen, denna charmerande egenskap som numera är ett minne blott.

Liksom de dagar då jag dansade bort i vägen...
Lite tråkigt, inte sant?

Nu var det tänt här igen!

Jag hittade en låda full med reklamtändstickor, någonting som var stort på 50-, 60- och 70-talet.

En del av dem var riktiga pärlor.
Liseberg och Gröna Lund tävlar här med varandra.
I rad två har vi Pressbyrån till vänster och Tilafabriken Trelleborg till höger.
Tilafabriken gjorde laminatprodukter, de köptes upp av Perstorp 1974.
På sista raden satsar jag på Apollonia, den ser trevlig ut.

Översta raden, idel kända produkter.
Mjölk, varmkorv, ost och chark.
Rad två innehåller olika representanter för Sparbanken i form av de välkända sparbössorna.
Rad tre kommer från tidningsvärlden och rad fyra är två riktiga specialare med samma form som produkten de gör reklam för.

Två rader med goa näringsställen. Och två plån sticker ut.
Dels Ambassadeur med den nattliga bilden av Kungsgatan och dels den röda på rad ett.
Idag skulle nog ingen kalla sig SH-T mitt i City.
Rad tre och fyra, lite tyngre grejer.
De mindre kända företagen väljer att visa sina produkter medan Rausing och andra välkända namn hade en stramare design.

Smått och stort, sjukt och friskt, allt från symaskiner till flygplan.
Hotell Gästis i Brännebrona har fått en nödvändig ansiktslyftning på senare tid och ser nu lika bra ut som under sin glans dagar.
Donnay som bland annat tillverkar tennisbollar ligger bakom plånet bredvid med samlarbilden.
Rod Laver från Australien är den ende tennisspelare som tagit två äkta Grand Slam.
Det skedde åren 1962 och 1969.

Man blir törstig i det här jobbet.
Jag undviker sorgfälligt Beyaz efter en konfrontation i min glada ungdom.
Enligt Wikipedia har smaken beskrivits som "Halvsött, odrickbart med smak av wellpapp och sur disktrasa".

Det gick ju an i tonåren när ens referensramar inom området var obefintliga.
Man trodde att all alkohol smakade päck, Det har senare visat sig att så inte alls är fallet.

Till Beyazen röktes det Glenn eller Hobson.
Första försöket var en ask Newport Mentol minns jag.
Man kan tycka att de valen skulle ha resulterat i en total avhållsamhet senare i livet.
Så var icke fallet, jag rökte ytterligare några år innan förståndsgåvorna var fullt utvecklade.

Sprit och sjöliv hör inte ihop, det borde vara en självklarhet.
Konstigt nog omfattas bara båtar längre än tio meter av den nya skärpta lagstiftningen.
Det tycker jag är mycket märkligt.

Jag vet att ett par av de här mackarna inte finns kvar längre.
Mackdöden har blivit ett begrepp.

Nej, jag tror jag går tillbaka till första bilden.
Apollonia eller Minerva? Hollywood non stop kanske?

Sveriges första motell

Sveriges första dygnsöppna motell i Bahult utanför Hova. Efter en vistelse i USA tog man med
idén tillbaka till hemorten. En byggnad strategiskt placerad vid riksväg 6 fanns redan.
Här kunde man tanka Caltex. På skylten läses SEXAN MOTELL VÄRDSHUS SERVICE
Det är mitt i sommaren, solen steker söderväggen. Fönster och dörrar är öppna i ett försök att
få in lite svalka. Flaggan hänger slak i flaggstången, ingen vind att tala om.
Det är för hett att sitta ute. Det enda parasollet är uppspänt till ingen nytta.
Blommorna däremot sträcker sig med glädje mot solen.

Det bör vara den varma sommaren 1959.