tisdag 27 maj 2014

Puff

Puffar för min andra blogg med ett sjundedagsinlägg.


Nu har det gått en vecka och prylberget minskar dagligen i omfång, åtminstone något lite.
Under eftermiddagen har det rensats på logen och det resulterade i minst ett lass som går till återvinningscentralen.
Undrar varför plastkrukor utövar en sådan dragningskraft i egenskap av bra-att-ha-saker?
De är ju bara för sorgliga.
Bilden ovan visar fem överlevare som borde kunna hitta nya ägare.
Till vänster Mari Simmulson, därefter två UE och längst till höger två representanter för den tyska keramiken.
MS-krukan har två naggar tätt intill varandra, men de kan man leva med om man själv inte är perfekt.
Sockerlådan fungerar som podium.


Nu är det inte många lucköppningar kvar.
Mitsy-Bitsy har fått gult kort på bilprovningen.
Reparationskostnader i paritet med bilens värde känns....sådär.
Hustrun ser sig nu om efter en lite större kombi med drag.
Barnen växer, hundarna växer, vårt omfång likaså.
Nästa mål kanske blir 64 kilo?

söndag 25 maj 2014

Överblivna överflödiga



Överblivna bilder på överblivna saker.
Här ses krokar, verktyg, lampor med mera.
Bilderna ska egentligen tillhöra mitt inlägg här på den andra bloggen, men de ville inte vara med.
På bloggen Strålande tider, Härliga tider, har jag lagt upp ytterligare 49 bilder på saker som ska bort.


Mjölkkruka, renoveringsobjekt.


Zinkbalja.

tisdag 20 maj 2014

Utmaning



Ett nummer som följt mig sedan barnsben.
Varför denna envishet?
När hakade det fast vid mina nedhasade strumpor på livets resa?
Jag har ingen aning.

När det nu funnits där under alla dessa år är det hög tid att ge det en betydelse det förtjänar.
Hur många saker ska man ha för att känna sig fri, samtidigt som har ett bra liv?
Den stora utmaningen ligger inte i att ha 64 saker, det är många människor här i världen som har det och mindre än så.
Utmaningen ligger i att avhända sig allt man samlat på sig, att köra upp nya spår i hjärnan och att lära sig tänka på ett helt annat sätt.
Kanske rentav tvärtom?




Hur mycket kan man göra sig av med utan att få problem med det moderna samhället?
Klarar man sig utan bankkort, körkort och internet?
Musik?




Ur Mendelssohns violinkonsert opus 64.

Bil?


Vi får se, spännande kommer det att bli.
Har ni funderat på vilka saker ni inte vill eller kan leva utan?
Tips mottages intresserat och gärna.

I kommande inlägg skriver jag om mina forskningar i numerologi.

måndag 19 maj 2014

Att ta sig ett nytt järn


En bild från ett socialistiskt Sverige.
Den starke arbetaren som smält det stenhårda järnet för att sedan forma det efter eget skön.
I Åviken hade man lust till våffeljärn.


Vårt gamla våffeljärn har gått och dött.
Det tillverkades på femtiotalet, naturligt i Gnosjö, Småland.
Vikten är hela 4,6 kilo, bara skrotvärdet är en bra grundplåt till ett nytt våffeljärn.
Vi satsar på ett Åvikenjärn även denna gång.
Vem kan leva utan att understundom njuta en god våffla med jordgubbssylt och grädde?
Förmodligen ingen.

Recept (Åvikens eget) på frasvåfflor till 6 personer.

Frasvåfflor.
250 gram vetemjöl, 8 dl tjock sur grädde, 2-3 dl vatten eller snö.

Beredning:
Grädden vispas till hårt skum och mjölet nedröres varsamt.
Sist tillsättes vattnet (eller helst snö).
Våffeljärnet gnides väl rent och penslas med smält smör.
Skulle smeten vara för hård, tillsättes mera vatten eller snö.
Våfflorna läggas upp på fat, klippas och överströs med socker.

Smaklig spis!

lördag 17 maj 2014

Lyckta dörrar


I samband med städning av logen lyfte jag ut ett par vita, fula dörrar som jag glott på en längre tid.
Vid närmare kontroll var jag säker på att jag hade att göra med dolda skönheter.
För det första var en av dem riktigt tung, även för mig som är välväxt och av naturen utrustad med generösa kroppskrafter.
Se, se, vad som doldes bakom vit masonit.
En ytterdörr som fått leva vidare som innerdörr.
Fönsterglasen är borta sedan länge, men jag har gammalt blåst glas på lager.
Det här kommer att bli en riktigt vacker dörr när den är färdig.


Dörr nummer två är en dörr till ett mindre utrymme och ser ut så här.
Tre lika stora speglar gör att den kan leva vidare som något annat än en dörr.
Varför inte en triptyk att hänga på väggen?


Det gamla kammarlåset finns kvar och fungerar alldeles utmärkt.
Jag har bundit fast nyckeln så att jag inte ska behöva fundera mer på den saken.
Nycklar verkar ha en inneboende längtan efter att ge sig ut på egna äventyr.
Dom är väl som folk är mest.

fredag 16 maj 2014

Krubb


Husmoderns köksalmanack är säkert ett känt begrepp bland retrofolk och husmödrar.
Ovanstående tjusiga reklambild kommer från 1958 års utgåva och har "förbättrats" av undertecknad.
Mitt bidrag är utfört vid fem års ålder, jag var biltokig på den tiden.
Jag minns att jag undrade varför pojken såg så arg ut?
Rattens placering kändes också märklig.
Att familjen reste i ett gäng konservburkar accepterade däremot jag utan att blinka.


Alltnog.
De förträffliga böckerna fanns redan på 30-talet.
Den tidigaste jag har är från 1937 och den har dessutom tillnamnet Sparalmanackan.
Förmodligen hade detta att göra med trettiotalskrisen.
Nu över till det intressanta, samt det faktum att man ändrar sig över tid.
I äldre böcker av det här slaget har jag tidigare, nästan enbart, varit  intresserad av reklamen.
Idag är det recepten som lockar.
Ehuru jag i mitt nya liv återuppstått som matlagningsansvarig i hemmet, så är det kanske inte så konstigt.
I de äldre köksalmanackorna finns matförslag, inklusive recept, för årets samtliga dagar.
Yaayyy...
Tänk att slaviskt följa de dagliga menyerna under ett års tid.
Tanken lockar.

I dåtidens recept var det aldrig tal om ekologiska råvaror, allt var ekologiskt:
Ett faktum som idag nästan känns svårt att ta till sig.
Vi köper nästan uteslutande ekologiska råvaror idag till Hemmaljunga hushåll.
Visst, det blir lite dyrare, å andra sidan har vi prioriterat bort ny bil, åkgräsklippare, tuffa kläder och accessoarer, Thailandsresor, nagelkonst och bröstimplantat.
Vi äter med andra ord inte gift och vi är inte rika på lånade pengar.

Nu är det dags att fördjupa sig i de gamla svenska, idag nog så exotiska, recepten.
Vad sägs om:
Kalvtunga i murkelsås med potatis och selleri.
Fin ripa med svamp och potatiskrustader.
Jästvåfflor och äppelsnö.
Skotsk russinkräm, köttgrotta och banansufflé.
Kuvertsmörgås med laxkräm och sardeller.
Fattigmanstårta och Värmdökaka.
.......hungrig nu....



En glad överraskning var några "bokmärken" i min mors köksalmanack från 1958.
Det första kvittot är från konsumbussen som trafikerade landsbygden utanför Karlskoga, det andra är från EWE:s lanthandel i Linnebäck.
E W Andersson hade även hand om posten, precis som ICA kan ha idag.
Postkontoret var av en ordinär garderobs storlek och hade en egen ingång runt hörnet på butiken.
Det finns en bild på lanthandeln som den ser ut idag i det här semesterinlägget.
Så, var rädda om er, ät ingen skit, låna inte låtsaspengar och pussa någon ibland.

onsdag 14 maj 2014

Varning på stan


Vi har bytt ut plast i köket mot t. ex. glas och rostfritt.
Till kylvaror använder vi Kylex (bilden) eller Electrolux glasbehållare.
Nu vill jag varna andra eventuella användare för att diska dem i maskin, flera av våra har spruckit.
Förmodligen börjar spänningar i glaset göra sig påminda efter alla år.
På bilden ligger det en tunn lös glasflisa ovanpå förutom sprickan som är ganska kraftig.
Viktigt, kanske speciellt om man har småbarn.

fredag 9 maj 2014

Skriftställare


Jag vill påminna om att jag numera skriver inlägg även på den här adressen.
Missa inte någon av mina grumliga pärlor.

torsdag 8 maj 2014

Blåbär


Sedan jag klart deklarerat att jag gör mig av med mina ägodelar har antalet besökare på bloggen minskat till något mindre än hälften.
Kan det bero på att läsekretsen och jag är på väg åt olika håll?
Om man är inne på att samla på sig mer prylar, naturligtvis bättre och bättre sådana, då är inte min blogg det hetaste forumet precis.
För min egen del har ägodelar blivit mer och mer en belastning i tillvaron.
Jag vet inte om alla kommer dit, förr eller senare, att man känner likadant?

Utbudet av varor, tjänster, abonnemang, försäkringar, kanaler, livskamrater och rent skräp har väl aldrig varit så stort som det är idag.
Har vi blivit lyckligare?
Näppeligen.
Att gå in i en större matvaruaffär idag gör mig ganska trött tämligen snabbt.
Det finns åttio olika sorters tandkräm, fyrtio olika tvättmedelsfabrikat, åtskilligt fler än sju sorters kakor, minst fjorton olika skinkor, personalens oräknade.
Behöver vi verkligen detta enorma utbud?

Det finns forskning som visar att det är bra med valfrihet, människor blir lyckligare, men det är inte hela sanningen.
För mycket valfrihet ger ett annat resultat.
Antingen struntar man helt enkelt i att välja, man orkar inte sätta sig in i frågan eller vilken produkt/tjänst som är bäst, eller så försöker man att göra det bästa valet utifrån den kunskap man har.
Det är bara det att det stora utbudet lämnar ett lika stort utrymme för ett missnöje.
Valde jag nu rätt?
Skulle jag ha gjort ett annat val?
Det här kanske inte var så bra?
Premiepensionsfonderna är ett bra exempel.
Om jag får mindre pension än sina vänner, vems fel är det då?
Jo, det är mitt eget.
I valfrihetens namn blir ansvaret och missnöjet mitt eget.
Min egen lilla känsla att sköta om, att vårda sitt missnöje.

Det är nu blåbären kommer in.
De senaste åren i Västergötland och Småland har blåbären lyst med sin frånvaro i skog och mark.
Jag gillar blåbär, extremt mycket de egenplockade.
I år, i Skåne, ser det faktiskt ut att kunna bli en bra skörd.
Hur goda kommer inte de första blåbären att vara?
Om jag under tiden köpt blåbär från Chile, Ukraina, Polen eller Ryssland, då hade inte upplevelsen av de egna blåbären varit lika mycket värd.
Ett överflöd gör åtminstone mig blasé, och varför ska jag frånsäga mig några av livets höjdpunkter?

Det finns ingen bra anledning.

onsdag 7 maj 2014

Proletär


Sådärja.
Skylten är klar.
Jag noterar att min frihandsmålning fortfarande funkar hyfsat bra.
Nu är det bara att ställa ut skylten och börja resan mot egendomslöshet.
När jag kollar efter synonymer till egendomslös finner jag bara ett ord: proletär.
Om jag däremot letar efter motsatsen på sajten motsatsen.se får jag ordet omaisuudeton.
Det låter onekligen lite finskt, inte sant?

I det här skedet börjar nya funderingar dyka upp.
Hur lång tid kommer det att ta innan jag gjort mig av med allt?
Finns det ett minsta antal prylar jag måste minska med per dag för att nå fram till målet inom rimlig tid?
Ska jag sätta ett datum som bortre gräns?
Jag ska fundera på de här frågorna några dagar.


söndag 4 maj 2014

Fniss


Jag fick nyligen några böcker av en god vän.
De flesta handlar om livet förr, det dagliga livet för kronotorpare, järnvägsmän, vanliga torpare och emigranter för att nämna några exempel.
Böckerna kommer väl till pass som kvällslektyr och jag börjar med "Vägen väster ut" från 1976.
Jag borde ha anat oråd redan när jag läste titeln.
Författaren måste vara en pionjär inom området särskrivningar.
Korrekturläsning lyser med sin frånvaro.

Det börjar redan i bokens inledning, skriven av författaren.
Inledningen är till yttermera visso det enda författaren skrivit.
Jag har tagit till min hjälp några böcker där jag ordagrant citerar författarna.
Javisst. Varför själv slita med texter?
Vidare har författaren skrivit av namnen på de 1863 personer som lämnade Säby socken.
En del material har hämtats från Utvandrarnas hus i Växsjö(!)
...och grundaren till detta Utvandrarnas hus är väl i många fall Wilhelm Moberg.
Man undrar, nu lätt uppsluppen, hur många gånger huset grundades och vilka de övriga grundarna är? 
Vidare i texten nämns Carl Peter Moberg från Gränna, som reser till Amerika  för att förkovara sig i garveriyrket.
Han hade i sällskap en man från samma stad, Harald Hjertfeldt och hans bror. 
Stort garv nu.

Sedan kommer en utläggning om en icke namngiven man som:
bytte namn till Lars Landberg, av vilken anledning vet jag ej.
Från namnbyten kastar författaren sig över ämnet superi.
...varje svensk tar femhundrafyrtio supar om året.
Tio tolvåringar super lika friskt som de stora karlarna gör.
Vilka tio, undrar vän av ordning?

Inledningen avslutas med orden:
Jag reserverar mig för eventuella fel som kan ha uppstått, både när det gäller felskrivning och årtal, samt andra eventuella uppgifter.

Och jag ger upp.
Dags att sova nu.