Puff

Puffar för min andra blogg med ett sjundedagsinlägg.

Nu har det gått en vecka och prylberget minskar dagligen i omfång, åtminstone något lite.
Under eftermiddagen har det rensats på logen och det resulterade i minst ett lass som går till återvinningscentralen.
Undrar varför plastkrukor utövar en sådan dragningskraft i egenskap av bra-att-ha-saker?
De är ju bara för sorgliga.
Bilden ovan visar fem överlevare som borde kunna hitta nya ägare.
Till vänster Mari Simmulson, därefter två UE och längst till höger två representanter för den tyska keramiken.
MS-krukan har två naggar tätt intill varandra, men de kan man leva med om man själv inte är perfekt.
Sockerlådan fungerar som podium.

Nu är det inte många lucköppningar kvar.
Mitsy-Bitsy har fått gult kort på bilprovningen.
Reparationskostnader i paritet med bilens värde känns....sådär.
Hustrun ser sig nu om efter en lite större kombi med drag.
Barnen växer, hundarna växer, vårt omfång likaså.
Nästa mål kanske blir 64 kilo?

Jaktsäsongen har startat.

Efter två år med i det närmaste totalt inköpsstopp, är det roligt att gå runt på en loppis med radarn på.
Vad är detta? Nagg? Undrar om det där kladdet går att få bort? Tryck eller litografi?
Där är en signatur, men vad fan står det?
- Anna? Kan du läsa vad det står?
Vilken fräck glasyr!
Det här känner jag igen men jag kan inte placera det? Men jag tror det är bra.
Har vi kvar av den gamla teakoljan?

Den här dagen blev det mest tyska vaser, tätt följt av Upsala Ekeby.
Svampvasen i blått är av Göran Andersson och har nummer 7060.
Skålen med däckmönster är Ingrid Atterbergs Roma, nummer 2677.
Till höger en svårfotograferad liten skål, också den av Ingrid Atterberg.
Den är onumrerad men jag tror den kan ha nummer 2071, serien heter Grafika.
Till vänster hästfatet jag kände igen, men inte kunde placera.
Den är mycket lik Rosa Ljungs vackra "Pampas vilda hästar" men en variant jag inte kunnat hitta på nätet.

Favoriten denna gång är Grafika, tillverkad mellan 1951 och 1954.

Som ni ser kan det vara fler frågetecken än utropstecken när man är ute i verkligheten.
Det är nog det som gör det så spännande.
Man får lita till kunskap och intuition.
Ibland kan det behövas lite humor också, om intuitionen skulle slå fel.

Innehav för eget bruk

Helgens biltur resulterade i några inköp av tyska vaser.
Så länge de är färggranna och lustiga kan jag inte motstå dom.
Vill ni se fler, gå till Tusen vaser.

Bloggutmaning

Före en tid sedan, (närmare bestämt två månader sedan :-P ) löd bloggutmaningen att man skulle redovisa de två saker man tror kan bli dyrare om några år.
Nu har jag funderat färdigt och noga analyserat marknaden.
Den första raketen är tyska vaser i glada färger.
Snart kommer det att vara helt omöjligt att köpa en tysk golvvas för 40 riksdaler.

Den som vill fördjupa sig i det digra utbudet av tysk keramik bör tjacka upp sig på volymen
Keramik der 50er Jahre. Ein Handbuch.
Handboken är på 672 sidor och ryms ganska väl i handen.
Unna er en högtidsstund och njut av det som producerades i Tyskland under 50- och 60-talet.
Om inte tyska vaser stiger i pris är världen ur led, så även jag.

Vad mer?
Vad kommer som nummer två?
Det som passar i kuriosakabinetten.
Berså, Mon Ami och UE-vaser med flera kommer inte att vara roliga i längden.
Nej, det ska till udda saker som det bara finns ett fåtal eller enstaka exemplar av.
Unikat i stället för massproducerat.
Stora statliga gjutjärnsgrunkor till exempel.
Snart äger inte den svenska staten någonting, det som en gång var statligt kommer att framstå som rariteter.

Det är tydligen hög tid att redovisa de fem bästa fynden 2012 också.
Jag ber att få återkomma.
Med det snaraste.

Internationellt bakluckeloppis i Hässleholm

Vägtavla AWF Norge.
Förkortningen står för Arnold Wiigs Fabrikker.
Denna heter träffande "Frukt", kanske kunde den ha hetat "Kryp"?

En liten tysker.
Modell 205 och 10 centimeter hög.
Det kan möjligen vara en Bay?
Edit: Det kunde det inte.
Det är en Ilkra enligt Benny på Porslinsbloggen.

Till sist en stor pampig vas från Wales.
Llangollen Pottery hade väl ingen större produktion efter vad jag kunnat läsa mig till.
Det var aktivt mellan ca 1950-1980.
Internationellt så det förslår.

Redprint

Redprint II av Håkan Sjöström, Gunnarp.
Håkan vill skildra rummen mellan filmrutorna.
Den nya inriktningen i livet är att gammalt, grått, brunt, trist och massproducerat byts ut mot färgstarkt och unikt.
Den här tavlan är det senaste förvärvet.

Nu över till några av dagens förvärv för avsalu.
Skål på fot, Hammarplast.
Tidstypisk design.
Jordnötter, någon?

Idag lyckades jag hitta mitt andra exemplar av vattenkannornas Rolls Royce.
Det första exemplaret kan ni läsa om här.
Detta är enliters inomhusversionen.

Och!
Tre färggranna tyska vaser.
De två till vänster är Strehla, den till höger har jag inte hunnit forska kring än.
Jag är en färgstark person.

Loppisrace III

Tre TV-brickor utan koppar.
De kommer att fungera utmärkt med äggkoppar i stället för vanliga koppar.
De är märkta Import, jag får en känsla av att de är tillverkade i Tyskland?

Fyra oanvända gamla skärmar till cykel.
Några har hål för montering av kjolskydd.

Apoteket hade vackra förpackningar förr.
Denna från apoteket Lejonet i Gefle.

Tyska vaser, till höger en Strehla.
Jag har tidigare en Strehlavas i samma form, men en storlek större.

Tre teburkar som ersättning för de försvunna.

En "mackbutt" eller maskburk som det heter på rikssvenska.
Tillverkad i trä och näver.

Ruskigt trevlig flaska med form som en bedagad antikhandlare.

En riktigt gammal plåtskylt som sedermera fått göra tjänst som gnistskydd framför kakelugnen.

Till sist ett förkläde i skinn.
Detta har vackra präglingar och tillhör förmodligen en folkdräkt.

Lilette Töpfermeister Ringo Textur

Lilette, Mari Simmulson.
UE 4477 1960-61.

Bay Keramik, tidigt 60-tal.
Töpfermeister-serien, design Bodo Mans.

Ringo, UE 5056, 1965-67.
Textur, UE 5032, 1965.
Mari Simmulson

Samtliga inköpta på Bettans Byhåla.
Ett reportage kommer vid ett senare tillfälle.

Trio

8078 T.
Jag har tidigare visat Trio av Berit Ternell här.

Dom är fina tillsammans.
Vasen finns i ytterligare två storlekar, denna är den minsta.

Tysk vas med lavaglasyr och pastellfärger.
Men....vad händer med utrensningen? undrar den vakne läsaren.
Så långt har jag rensat ut
2260 kilo blandskrot (allt mellan himmel och jord)
92 kilo kabelskrot (sladdar från osäljbara lampor och elektriska maskiner)
105 kilo bilbatterier (bilar försvinner men uttjänta batterier blir kvar)
5 kilo bly (undrar var det kommer ifrån?)
40 kilo koppar (OBS! ej kaffekoppar)
Till detta kan läggas ett par fulla lass till återvinningen.
Nog för att det minskar men det är fortfarande mycket kvar.
Kom och köp!

Lillstugans loppis

En ny bekantskap i Hova Västergötland.
Lillstugans antik och loppis.
Trots det lilla formatet finns det mycket roligt att köpa, minnas till, eller bara låta ögonen vila på.

Bilderna är tagna med mobilen, vi hade inte räknat med att stanna någonstans på den här resan.
På övervåningen finns gott om lampor med tonvikt på 50-60-talet.

I det här hörnet hittade jag det fina fågelfatet i ett tidigare inlägg.
Utrensningen hemma till trots så får jag faktiskt köpa saker jag blir glad av.
Ungefär som att feströka trots att man egentligen slutat.
Alla som någon gång varit beroende vet vad jag talar om.

Det första man möts av är det lilla köket.
Här fanns den solgula IRA-burken som nu härbärgerar hemmets kardemummaskorpor.

Smycken som tyvärr lider av mobilkamerans begränsningar.

Sybord, 50-tal, med både höfter och ben.
Trots att handarbete inte varit min grej kan jag inte låta bli att gilla den här "verktygslådan".
Samtidigt som locket fälls upp fäller man ut ett extra ben.

Undangömda återfinns silkestråden och nylonstrumporna "Maria" i förpackning med en kostymklädd mansarm på väg in i bild.
Något är på gång.

Lampetter för alla tillfällen.

Italienskt badrumsskåp i perfekt skick och med en human prissättning.
Det finns ytterligare utrymmen med gubbhörna och även möbler, bland annat ett vackert sminkbord i vitt från 50-talet.
Så även försäljning av lokalproducerad honung och ägg så man blir både söt och stark.
Som jag.

En nästan helt rund dag

Jag är en färgstark man.
När jag hittar en bricka som går ihop med min personlighet kan jag inte stå emot.

Två taklampor som skulle göra sig bra på vilken motorgård som helst.
Istället för att trassla med socklar, upphängning och eldragning på ett par gamla navkapslar kan man köpa dessa färdiga alster.
Design Nils H Ledung, Bankeryd.

Ett par högre ljusstakar som andas femtiotal.
Egentligen skulle det ha passat bättre med en vit bakgrund.
Men.
Snillet som satte dit kardborrekluttarna som håller bakgrunderna på plats i fototältet, han var inte nykter den här dagen.
De diffar på några centimeter och jag vill inte riskera att få en hjärnblödning för den skull.
Därför är det lika bra att ni vänjer er vid svart.
Skulle jag få hjärnblödning ändå, ja då har jag rätt färg från början.

Glasyren ser ut som jordgubbs- och lakritsglass på den här Ruscha-vasen.
Kul att etiketten är helt intakt.

En annan tysker.
Riktigt löddrig lavaglasyr.

Dagens tema sprack när jag hittade se här kakeldekorationerna.
Jag tror de är från 70-talet.

Objekt

Igår fick jag med några objekt att fylla överblivna timmar med.
Ni vet, tiden mellan lunchcigarren, ridturen och lerduveskyttet.
Det finns några förargliga ljusa fläckar på avställningsytan.
Nu ska jag se om det går att lösa den utmaningen.

Nästa objekt är en golvlampa med intressant rörkrökeri.
Månne det var firmafest på lampfabriken?
Det saknas en skärm.
Uppenbart.
Eldragningen ser ut att vara av det slaget att jag bör gå igenom mina försäkringar först, uppdatera förmånstagare, samt kontrollera att premierna verkligen är betalda.

En förunderlig sak i string och plastband.
Det verkar saknas en bricka eller möjligen något annat?
I jungfruligt vitt, en tidningshållare som gjord för kontemplativa stunder på avträdet.
Den verkar åtminstone vara komplett.

Till sist kan jag nu, med vårsolens hjälp, bevisa att gårdagens vas är blå.
Sådär, nu finns det jobb.
Men först en cigarr.