tisdag 31 december 2013

2013 - Året som gick


Den 16 januari gjorde jag den första målningen på mången dag.
2013 är härmed förklarat som kulturår. 


I början av mars levererades och installerades den gyllene himmelssängen i rosa gemaket.
Sängen är byggd av en riktig snickare från Lappland, Erland.
Lapplanderland.


Den 26 april var det dags för en musikalisk höjdpunkt, konserten med Stefan Sundström.
Sunda idéer och samma stylist, det blir inte bättre än så.


Maj 25 förlovade vi oss, Anna och mej.


Några dagar senare, närmare bestämt 29:e maj, fyllde min vän och vapendragare Balder Karlsson sex år.


Vecka 31 var det dags för en ny begivenhet.
Den första semestern sedan Hedenhös.
Vi besökte bland annat von Echstedtska gården och Rost Interiör.


Den 13:e augusti var det dags för TV-inspelning igen.
Denna gång var det "PAX jordiska äventyr" som kommer att sändas i januari 2014.
Medverkande i "mitt" avsnitt är Sanna Persson-Halapi och Eva Westerling


Den fjortonde september - skuldfri.
Nu stannar pengarna hos mig.



Den 7:e december knöt vi hymens band.
Smekmånaden firade vi med en vecka för världsfreden.


På julaftonen innehöll ett av paketen en Gibson Les Paul för vänsterhänta.
Heder åt Anna med familj som med denna gåva ytterligare stärker den musikaliska utvecklingen i Skåne.





måndag 16 december 2013

Tredje halvlek


Det är kanske inte så lätt att se vad bilden föreställer, men det vi ser är klockan vid den lokala fotbollsplanen.
En symbol som tydligt visar vad som händer på den svenska landsbygden.
Oavsett viljeyttringar från politiker (oavsett parti) görs mycket lite, på gränsen till ingenting, för att vi ska ha en levande landsbygd.
Det finns heller ingenting som tyder på att det kommer att bli bättre i framtiden.
I vår hemby har nyligen alla bussturer på lördagar och söndagar dragits in.
På vardagar har antalet turer minskats till sju.
Indragningarna har skett på grund av att Skånetrafiken börjat med persontrafik på den järnväg som passerar orten.
Det är bra med järnväg, jag gillar det.
Men, om tåget inte stannar här ser jag ingen som helst vinst för vår del.
Det är bara ytterligare en försämring.
Klockan på bilden kunde lika gärna visa tågens avgångar från stationen i byn.




Jag köpte mig själv en julklapp som jag öppnade redan när den kom hem med posten.
365 sätt att slösa med dina skattepengar skriven av Martin Borgs.
Martin Borgs är Slöseriombudsman och driver Slöserimuseet i Garpenberg.
Jag hade sett fram emot en lätt roande läsning om hur våra politiker snubblat i sitt tänk.
Hur idéer och projekt som redan från början känns främmande, genomförts med en dåres envishet.
Nu har jag läst drygt halva boken och måste erkänna att jag inte alls är road.
Snarare förbannad och upprörd, arg och ledsen, därtill fylld av vantro.
Det ena exemplet efter det andra radas upp, bland annat där politikerna valt att satsa enorma summor på sportarenor som aldrig kommer att ge vinst eller bli självbärande.
Snarare kalkylerar man med en årlig förlust på flera miljoner.
Till detta kan läggas att själva byggnationerna aldrig håller budget, som regel blir de åtskilligt dyrare än projekterat.
Det finns 365 exempel på arrogans, maktfullkomlighet, brist på omdöme och i vissa fall, sorgligt nog, att man rent ut sagt är en korkad bland likasinnade.





Den stora tankevurpan är det faktum att vi, i demokratisk ordning, ger ansvaret till människor som aldrig behöver ta något eget ansvar.
För det mesta behöver de inte ens hänga med hundhuvudet utan förklarar käckt att man minsann sätter kommunen på kartan.
På vems bekostnad?
Vår.
Det betyder att vi själva får ta  det ekonomiskaansvaret och stå för notan.
Det drabbar i förlängningen bland andra;
Barnen.
De resurskrävande.
Musikskolorna.
Våra äldre.
Jag ska inte fördjupa mig mer i detta.
Läs boken.
Bli förbannad.


tisdag 10 december 2013

Ringbäraren


“A soulmate is someone who has locks that fit our keys, and keys to fit our locks. When we feel safe enough to open the locks, our truest selves step out and we can be completely and honestly who we are; we can be loved for who we are and not for who we’re pretending to be. Each unveils the best part of the other. No matter what else goes wrong around us, with that one person we’re safe in our own paradise. Our soulmate is someone who shares our deepest longings, our sense of direction. When we’re two balloons, and together our direction is up, chances are we’ve found the right person. Our soulmate is the one who makes life come to life. ” 
― Richard Bach

måndag 2 december 2013

Apokalyps


Vad händer när vi når vägs ände?
När jordens resurser börjar ta slut?
Vilken nytta har vi av våra samlingar då?
Har vi samlat på något av bestående värde, eller kommer vi att betrakta vår samling med nya ögon och ställa oss frågan. Varför?
Frågan känns berättigad då det ständigt dyker upp nya tecken på att vi lever på ett sätt som i längden är ohållbart.
Jag har tittat på Detroit som en gång var kronan i amerikansk bilindustri och en symbol för USA:s
framgångssaga.
På 1950-talet hade staden 1,800.000 invånare, idag har man mindre än hälften.
Det finns 33.000 övergivna tomter och hus i staden, en jättestad som dessutom gått i konkurs.


En samling av pyttekrokodiler känns sådär i sammanhanget, trots hög charmfaktor.
Den som samlar mynt eller silverföremål ligger bättre till än den som satsat på smurfar och Star Wars-figurer.
Verktyg och reparerbara maskiner känns tryggare som samlarområde än filmstjärnor och Alfa-bilder.
Kommer vi att se en förskjutning av folks samlarintresse?
Nöje förenat med nytta?

onsdag 27 november 2013

The Return of Skaffaren


Dags att samla ihop sig igen.
Med smicker, enträget övertalande och glada tillrop har jag låtit mig övertalas till att fortsätta denna odyssé, eller irrfärd om man så önskar, i bloggvärlden.
I dessa osäkra tider, då intet är att lita på, är det lätt att hamna i grubblerier.
Jag vill göra någonting nytt, något som får glädjen att sjuda i mitt väsen, något att brinna för.
Men vad?
Planer finns, men kan inte sjösättas idag.
Små funderingar.
Stora funderingar.
Kommer världsekonomin att krascha när man blickar ner i nästa budgetstup?
Finns det i så fall ett genuint intresse för kvalitetsmöblerna från 30-40-talet?
De som var gjorda för att hålla i generationer.
Hushållsmaskiner som går att reparera?
Trampsymaskiner?
Verktyg och redskap för den egna odlingen?
Vi i familjen handlar inte mycket nytt idag, dels för att mycket nytillverkat känns som smäck, dels för att vi vill spara på jordens resurser.
Vi inreder hemmet med färg.
Vi lyssnar på musik.
Vi högläser för barnen.
Vi är förmodligen lite udda.
På ett bra sätt.
Och snälla, framför allt snälla.

onsdag 28 augusti 2013

TACK!


Jag vill tacka alla läsare jag haft under åren.
Det har varit roligt och givande på många sätt.
Nu vill jag göra annat.
Viktiga saker.

PS Balder Karlsson hälsar.

Sista dagarna


Då vi ändå var nära riksgränsen passade vi på att åka över på den norska sidan.
För att göra det mer spännande passerade vi gränsen med skrämmande lite bensin i tanken.
Vi lärde oss snart att mackdöden drabbat även Norge.


Då det var nerförsbacke hela vägen till Sverige så löste det sig på bästa sätt.
Inga tullare som stoppade mig denna gång.
Jag har tydligen ett utseende som triggar varenda tullare som får syn på mig.
Hallå där, vill du följa med in bakom skynket?
Vem är jag att tacka nej till en sådan invit?



I Grebbestad övernattade vi hos bekanta.
Vi gjorde en båttur till en undanskymd strand där vi kunde snorkla och fylla på reserverna med medhavd fikakorg.
Efter en timme blev det dramatiskt med åska, regn och blåst.
Nu blev även kläderna blöta, ordentligt blöta.

Balder Karlsson verkade inte trakterad av att jobba som båtshund, men fann sig i sitt öde.
Det kändes bättre med fast mark under fötterna när vi stigit i land på ön.
På hemvägen satt han dock uppflugen på toften med en överlägsen min.
Balder Karlsson tar befälet! Sitt ner i båten!
Efter Grebbestad bar det iväg söderut till Hemmaljunga.
Nu är det inte semester igen förrän om några månader.

tisdag 27 augusti 2013

Tredje dagen


På den tredje dagen vaknade vi upp till ett milt regn och en halvslak strut.
Vi har tillbringat natten på flygplatsen.
Modellflygplatsen i Karlskoga har stugor att hyra ut för en rimlig peng.
Riktigt trevligt arrangemang.


Så småningom lättade de tunga molnen, men vi satsade först på lite inomhusaktiviteter.


Nå, vad bättre än att besöka Gelleråsbanan utanför Karlskoga?
Banan jag nött och där jag en gång tog min banracinglicens.
Resans representant för den yngre generationen begrundar det faktum att längst nere i hålet ruvar en förgasare.
Den hulda modern inpräntar vikten av att hitta apex i kurvorna.
Det kan även vara bra att känna till Point-of-no-return.


Det fanns även påklädda bilar att kika på, i detta fall en Ferrari.


Solen återvände på feftermiddagen och utomhusaktiviteterna med den.
Här ett dopp i Sveriges största insjö, vi är nu på väg mot Värmlands djupare skogar.

måndag 26 augusti 2013

Andra dagen


Den här dagen var något av en nostalgitripp.
På bilden Linnebäcks folkskola där jag lade grunden till min utbildning.
Klass 1-2 i ett klassrum, klass 3-6 i ett annat.
Då var det grusplan framför skolan, idag är asfalten lika sprucken och trasig som dagens skolsystem.
Det var trist och skräpigt runt byggnaden, längan med torrdass är riven, förmodligen sedan många år.
Det lilla huset där vi skrubbades rena med rotborste av magister Jansson likaså.


Otroligt nog fanns barren kvar, där vi övade svingar, vändningar, fram- och baklängesvolter samt propellern.
Dåförtiden var underlaget grus, för att säkerställa förekomsten av skrubbsår.


Mittemot skolan låg E W Anderssons lanthandel. kallad EWE:s om jag minns rätt.
Här förslösades en och annan krona efter en pengavinst i Expressens jultävling.
På vänstra långsidan kunde man gå in i ett hål i väggen om man ville besöka Posten.
EWE ombesörjde även den servicen.


Huset där jag tillbringade mina ljusa lyckliga barndomsår innan vi flyttade in till den depraverade kanonstaden Karlskoga.
Byggnaden med skorsten à la bergsmansgård är sig ganska lik än idag.


Flygelbyggnaden eller magasinet med sina vackra fönster och skiffertak.


Lite annorlunda snickarglädje ovanför fönstret.
Här vid gaveln låg tidigare en syrenhäck.
Om man gör en utgrävning här kommer man att finna Dinky Toys och Matchbox-bilar begravda.

torsdag 22 augusti 2013

Första dagen


Innan vi kom fram till von Echstedska gården övernattade vi i det här lilla torpet.
Vägen dit var intressant med asfaltsväg till en början, något som senare övergick till grusväg, som blev en gårdsplan, som utvecklade sig till en gärdesväg, som plötsligt blev en skogsväg för att till sist bestämma sig för att vara en övningsbana för fyrhjuliga fordon.
Vi kom fram i sen skymning varvid treochetthalvtåringen vantroget undrar:
- Ska vi sova här?
- Ja! svarade vi vuxna käckt. Det ska väl bli trevligt?
Tystnad.
Lätt darrande underläpp.
- Men, vi kommer att sakna er....
Så kan det gå när stugan är marginellt större än en lekstuga.
Ytterlampan till trots fanns ingen el, det fanns inte heller vatten.
Det blev till slut riktigt mysigt med utomhustandborstning och sedan sagostund i stearinljusens sken.


Fönstret i den lilla dörren blir till en tavla, signerad Batterilagret.


I gryningen hälsas man av kaprifolens doft.


Stenarna bjuder på egna stjärnfall.


Våra insekter försvinner i allt snabbare takt.
Rationellt jord- och skogsbruk gör att många arter tar stryk.
Fet plånbok eller fetmånga fjärilar, jag vet vad jag väljer.

onsdag 21 augusti 2013

Von Echstedtska gården


På semestern passade vi på att besöka von Echstedstska gården i vackra Värmland.
Det var nära att man flyttade hela rasket till Skansen i början av 1900-talet.
Idag tackar vi de goda krafterna för att inte allt hamnat i Stockholm.


Man kan förstå att populasen nalkades gården med respekt.
Här huserade assessorn vid Kungliga Myntverket.
Det är uppförsbacke hela tiden, något som kunde suga musten ur den mest förhärdade gäldenären.
Imposanta grindstolpar förstärker intrycket av makt och välstånd.


Gården har de på bergsmansgårdar typiska skorstenarna i gjutjärn.
Nätet är till för att hindra kajor från att flytta in i skorstenen, knappast vackert, men funktionellt.


Här är dåtidens Katerina Janouch på besök.
Mannen i huset studerar med stort intresse hjälp- och preventivmedel. 


Här har prinsessans styvmor fångat Fågel Blå.


Antikhunden vill särskilt nämna de slitna trösklarna.
Inget är som patina, möjligen då en varm kanin eller en kisse på flykt.
Längre upp i bild ser vi den osaliga pigan som spökar på gården.


Grytlappar i smide från 1700-talet.
Gjutjärnshällen i köket är imponerande, den är till och med större än den jag har i lager.
Den upphöjda kanten har samma form, möjligen kommer de från samma bruk?


Kökshyllan med kyligt blåvitt porslin och levnadsglada flaskor med sensuell rondör.


Besöket avslutas som sig bör på avträdet.
Det är en magnifik skithusdörr på min ära.
I nästa inlägg kommer jag att visa ytterligare nedslag vi gjorde på vår semester.

fredag 9 augusti 2013

Vi öppnar nya dörrar


Semestertider!
Det har varit tunnsått med blogginlägg den senaste tiden.
Anledningarna har varit flera.
För det första har jag bytt lokal, då godsmagasinet vintertid inte fungerade som tänkt.
Jo, jag vet, de senaste åren har jag flyttat fler saker än vad som är nyttigt.
Den här gången var jag helt flyttad ett par dagar innan uppsägningstiden gått ut.
För det andra har vi varit på semester.
Ett, i det närmaste, okänt begrepp för egenföretagare.
Vi gjorde en u-sväng i södra delen av Sverige och bodde på, minst sagt, skiftande boenden.
Första natten, långt från allfarvägen i ett pyttelitet hus som saknade elektricitet och vatten.
Vi kom dit efter mörkrets inbrott.
Svart som en säck.
Treochetthalvtåringen:
- Ska vi bo här inatt?
- Jaa.
Treochetthalvtåringen, nu med darrande underläpp:
- Men vi kommer att sakna er...
Så kan det låta när man ska övernatta i ett pyttetorp, stort som en lekstuga.
Jag återkommer med fler semesterbilder i nästa inlägg.
Bilden ovan är tagen från herrskapsfjölet på von Echstedtska gården.

En annan dörr som öppnas, är vår egen.
En blogg där både fröken Perkele och undertecknad kommer att bidra med inlägg, bilder och idéer.
Välkomna in till Hemmaljunga.




torsdag 25 juli 2013

lördag 13 juli 2013

Collra


Igår fick jag en sommarpresent från samlarsajten Collra.
Det var ett mjukisdjur tillverkat i Kina.
I följebrevet uttrycks en förhoppning om att jag ska skriva om sajten på min blogg.
Jag vill inte göra ägarna besvikna så nu gör jag just det.
Skriver, alltså.

Det här förfaringssättet påminner mig om en händelse på 90-talet.
Som tidigare ordförande i Mustangklubben och besiktningsman för MHRF fick jag uppdraget att bedöma en Ford Mustang inför ett eventuellt köp.
Köparen var en bankchef i Skåne och bilen fanns i Bergslagen, sju mil från min bostad.
Jag skulle få ersättning för mina utlägg och min tid, något jag tyckte var rimligt.
Besiktning och provkörning utföll till belåtenhet och jag rekommenderade bilen.
Ersättningen betalades ut i samband med hämtningen av bilen och visade sig vara en reklamväska från sagda bank.
Enligt bankchefen motsvarade dess värde gott och väl min tid och mina kostnader.
Det var ju en framgångsrik bank och naturligtvis en ära att få skylta med dess namn.
Jag fick min kontanta ersättning, mest tack vare bankmannens ressällskap.

Nu är hushållet berikat med en illgrön ekorre och antikhunden Balder Karlsson är förmodligen nöjd.
Jag är mest frågande.
Varför gör man så här?
Är det bra marknadsföring om man vill bli världens största samlarsajt?
Hur många ekorrar får Peter Pluntky?

Vad tycker jag då om Collra?
Än så länge är det inte någon större fart på sajten.
Auktionerna har riktigt höga utropspriser, de känns mer som väl tilltagna prislappar.
Inläggen i de olika grupperna är få.
Det krävs mycket scrollande på sidan.

Vad betyder Collra?
Jag älskar att vända på, och att leka med ord men i det här fallet har jag gått bet.
Vad betyder Collra?
Efter lite forskande på nätet hittar jag förklaringen i tidningen Östermalmsnytt.
Namnet är sammansatt av orden "collect" och "raritys"
Raritys?
Jag hoppas att det är en missuppfattning av journalisten, ordet stavas rarities.
I vilket fall som helst känns inte namnet självklart i sammanhanget, snarare lite constipated.
Kollra, i det svenska ordbruket, betyder något helt annat.
Synonymer är vilseföra och förvirra, för att nämna några.
De läsare som vill ha riktigt roligt vänder sig med fördel till SAOB.
Där ligger betydelserna på en helt annan nivå.
Varför tar man ett namn som riskerar att ge tveksamma associationer hos många?

Vad tycker ni andra?
Vad associerar ni Collra till?
Är gosedjur och väskor ett bra medel i marknadsföringen?
Kommentera gärna.