Går i graven

Nu står det klart att Bonnier Tidskrifter lägger ner Antikvärlden.
Någon som är förvånad?
Inte jag.
Inte heller flera av mina trogna läsare.
Någon?
Inte det.

Jag har tidigare skrivit om det utarmade upplägget som Antikvärlden och Antik & Auktion haft fram tills idag.
Det återstår att se om det blir någon förändring i samband med nedläggningen.
Kommer den att påverka innehållet i Antik & Auktion.
Kanske i en ny riktning?
Det är knappast troligt.
Man är helt beroende av de stora annonsörerna och de lokala (läs Stockholm) aktörerna för att det ska bli någon förändring.
Bonnier Tidskrifter kommer att satsa på tidskriften Hem & Antik, då trenden nu är att inreda hemmen tryfferade med antikviteter och udda föremål.
Jag har köpt några lösnummer av magasinet och jag kan säga att jag inte imponerats av innehållet.
Antikvärlden kommer att läggas ned i januari 2015 och jag kommer då att recensera ett nummer av Hem & Antik.
Man vet aldrig, det kan ju bli riktigt bra.

Nedan finns länkar till mina tidigare inlägg i frågan.
Läs även kommentarerna.
Kommentera gärna detta inlägget.

Nu får det vara slut.
Brev till redaktionerna. 
Svar från redaktionerna
 

Toppdomän

Den här domänen har jag haft i många år, men inte använt i någon större utsträckning.
Det kanske finns någon som är villig att överta den mot en rimlig peng?
Även Antique-bilen kan vara till salu, detta till förmån för nya äventyr.

Överblivna överflödiga

Överblivna bilder på överblivna saker.
Här ses krokar, verktyg, lampor med mera.
Bilderna ska egentligen tillhöra mitt inlägg här på den andra bloggen, men de ville inte vara med.
På bloggen Strålande tider, Härliga tider, har jag lagt upp ytterligare 49 bilder på saker som ska bort.

Mjölkkruka, renoveringsobjekt.

Zinkbalja.

Utförsäljning

Verksamheten upphör.
Skåp ska tömmas, hyllor ska rensas, kartonger ska vittjas, lådor ska länsas, lokaler ska evakueras.
Flaskor ska...ja....nä...

Jag drar mig tillbaka.
Om ni vill uppdatera ert lager, förnya ert hem, om sedlar bränner hål i fickan, kontakta mig.

What the Hell

Jag har också sagt att jag ska hålla på med antik och företag så länge det är roligt.
Jag tror till och med att jag sagt det förr, det är inte så roligt längre.
Det som ger mig en kick är att hitta fynden.
Jag är ingen förvaltare.
Jag vill inte ha saker i lager längre än en vecka, möjligen två.
Efter det är fynden kvar på övertid.

Jag vill att mina kunder ska bli lika glada som jag en gång blev, när de upptäcker fynden jag har till salu.
Det händer alltför sällan.
Med konkurrens i form av välgörenhetsorganisationer, kyrkor, gratisarbetare och svartsäljare är steget till nolltaxering inte långt.
Jag har varit medlem i FAK, Förenade Antik- och Konsthandlare, sålt på större och mindre mässor och på nätet och i butik.
Det har inte hjälpt.
Om man som jag vill bo på landet eller iallafall i någorlunda sund miljö finns ingen uppsjö av kunder.

Jag är förmodligen ingen bra försäljare.
Mitt tålamod med buttra, snåla, prutande kunder är förbrukat.
Jag vill bara träffa trevliga, glada människor.

Jag har naturligtvis under de här femton åren träffat många trevliga och glada människor.
Det är dom som har varit den stora behållningen.
Tyvärr kan jag nog inte leva på dom, inte ens om jag frågar snällt?

Under det senaste halvåret har jag, i gott sällskap, vänt och vridit på problemet för att hitta en ny infallsvinkel.
Kan det kombineras med något annat?
Vill jag lägga ner ytterligare timmar per dygn?
Jag hittar inget alternativ som känns lockande.

På något sätt får jag försöka bli av med mitt lager.
Det känns inte heller frestande, men det kanske lättar efter ett tag?

Jag kommer att fortsätta skriva här, då mest om det jag säljer.
Mer kåserande, fabulerande inlägg lägger jag upp på min nya blogg Strålande tider Härliga tider.
På så sätt kan jag separera det gamla från det nya.

Så.
Nu har jag sagt det som inte bör sägas.
Återstår att se vad som händer.

Överraskningar och Trendbrott

För några dagar sedan fick vi hem ett exemplar av ELLE Decoration, tidigare ELLE Interiör.

Till min glädje hittar jag fyra annonser som trycker på långsiktighet, och det innan jag hunnit till magasinets innehållsförteckning.

Andra uttryck som återfinns i annonser är Tradition, Småskaligt hantverk och Unna dig giftfria väggar.

Jag tycker det är riktigt skönt att slippa slitochsläng-mentaliteten som på senare år urartat till köpochsläng.
Idag hinner man inte ens slita på inköpen innan de är mogna för att kasseras.

Buy now keep forever.

Det gillar jag.

Bland övriga annonser sticker Kvänum kök ut.
Annonsen sträcker sig över två sidor.
Det är en bild på ett kantigt, nästan sylvasst, sterilt kök i vitt, grått och mullvad.
En liten företagslogga skvallrar om att här tillverkas kök minsann.
Utan den lilla faktarutan hade det lika gärna kunnat vara december i obducentföreningens kalender.

Övriga glädjeämnen är två hemmahosare.
Nils Ströyer Christophersen, grundaren av designbyrån FRAMA.
Han målade sin nyinköpta lägenhet vit, och ångrade sig när han såg resultatet.
Bara det är värt en eloge.
Resultatet blev istället en rå yta med känsla av tjugotalets arbetarbostad.
Utanpåliggande el. Läckert.
Nadia Tolstoy och Jan Sandbladh.
Färg! Glädje! Lekfullhet! Färg!
Rubriksättaren har valt att kalla artikeln: Med känsla för funktion.
Fullständigt obegripligt.
Den borde heta: Med fantasi och lust.
När det skrivs om vita hem pratar man aldrig om funktion.
I Tolstoys och Sandbladhs spännande och annorlunda hem är funktion helt plötsligt väldigt viktigt.

En överraskning av det mer otrevliga slaget fick Nicklas Cederqvist med bloggen Antikmonologen.
Nicklas har med en god portion civilkurage påtalat bristerna i de stora auktionshusens beskrivningar av föremål, framförallt de med asiatiskt ursprung.
Detta har bland annat resulterat i att polisen gjort ett tillslag på Uppsala Auktionskammare och beslagtagit ett tjugotal föremål av elfenben.
Nu har Uppsala Auktionskammare avslutat Nicklas Cederqvists konto hos dem, detta utan att redovisa något skäl till åtgärden.
Man kan fundera på om det inte handlar om den rättmätiga kritik som Nicklas riktat mot auktionsbranschen i ett flertal blogginlägg.
Läs gärna hela historien på Antikmonologen.

Jag har tidigare kontaktat Antikvärlden och Antik & Auktion och efterlyst en uppryckning.
Upprinnelsen finns i ett blogginlägg som heter Nu får det vara slut.
Jag återkommer igen till det faktum att branschen består av ett kotteri av väldigt få människor och företag.
Detta är, enligt mitt sätt att se det, inte bra för den stora gruppen av samlare och intresserade av antikviteter.
Faktum är att jag redan sett alldeles för många exempel på protektionism i toppen av branschen.
Mångfald framför enfald!

Collra

Igår fick jag en sommarpresent från samlarsajten Collra.
Det var ett mjukisdjur tillverkat i Kina.
I följebrevet uttrycks en förhoppning om att jag ska skriva om sajten på min blogg.
Jag vill inte göra ägarna besvikna så nu gör jag just det.
Skriver, alltså.

Det här förfaringssättet påminner mig om en händelse på 90-talet.
Som tidigare ordförande i Mustangklubben och besiktningsman för MHRF fick jag uppdraget att bedöma en Ford Mustang inför ett eventuellt köp.
Köparen var en bankchef i Skåne och bilen fanns i Bergslagen, sju mil från min bostad.
Jag skulle få ersättning för mina utlägg och min tid, något jag tyckte var rimligt.
Besiktning och provkörning utföll till belåtenhet och jag rekommenderade bilen.
Ersättningen betalades ut i samband med hämtningen av bilen och visade sig vara en reklamväska från sagda bank.
Enligt bankchefen motsvarade dess värde gott och väl min tid och mina kostnader.
Det var ju en framgångsrik bank och naturligtvis en ära att få skylta med dess namn.
Jag fick min kontanta ersättning, mest tack vare bankmannens ressällskap.

Nu är hushållet berikat med en illgrön ekorre och antikhunden Balder Karlsson är förmodligen nöjd.
Jag är mest frågande.
Varför gör man så här?
Är det bra marknadsföring om man vill bli världens största samlarsajt?
Hur många ekorrar får Peter Pluntky?

Vad tycker jag då om Collra?
Än så länge är det inte någon större fart på sajten.
Auktionerna har riktigt höga utropspriser, de känns mer som väl tilltagna prislappar.
Inläggen i de olika grupperna är få.
Det krävs mycket scrollande på sidan.

Vad betyder Collra?
Jag älskar att vända på, och att leka med ord men i det här fallet har jag gått bet.
Vad betyder Collra?
Efter lite forskande på nätet hittar jag förklaringen i tidningen Östermalmsnytt.
Namnet är sammansatt av orden "collect" och "raritys"
Raritys?
Jag hoppas att det är en missuppfattning av journalisten, ordet stavas rarities.
I vilket fall som helst känns inte namnet självklart i sammanhanget, snarare lite constipated.
Kollra, i det svenska ordbruket, betyder något helt annat.
Synonymer är vilseföra och förvirra, för att nämna några.
De läsare som vill ha riktigt roligt vänder sig med fördel till SAOB.
Där ligger betydelserna på en helt annan nivå.
Varför tar man ett namn som riskerar att ge tveksamma associationer hos många?

Vad tycker ni andra?
Vad associerar ni Collra till?
Är gosedjur och väskor ett bra medel i marknadsföringen?
Kommentera gärna.

En bra kanin...

...är en träkanin.
Den här veteranen har framlevt sitt liv under golvet i ett gammalt hus.
Dagens kaniner käkar däremot upp det mesta av det våra odlarmödor frambringat.
Nu odlar vi inte för kaninerna utan för det egna hushållet, det ser ut att bli en mager vinter för vår del.
Antikhunden Balder Karlsson försöker hålla efter den organiserade brottsligheten i grönsakslandet med blandat resultat.
Den kortklippta delen av tomten är någorlunda fredad, men i det höga gräset regerar kanineländet.
Nåja, vi får väl äta kaniner till vintern i stället för morötter.

Nu märks det att det är sommar och semestertider.
Nästan varje dag rullar det in besökare på det skånska residenset.
Ofta resulterar det i gott fika, glada skratt och en och annan försäljning.
Till besökarna kan jag räkna in Stina med bloggen allt det gamla goda och Eli med femtiotalsjakten.
Dagens besök bestod av ett riktigt skepp som ankrade upp på redden utanför entrén.
En glad fader och tre döttrar ute på turné.

Det har varit en månad ledig från bloggande och en månad fylld med aktiviteter av annat slag.
Jag har samlat på mig en del material under tiden, och det är dags att ta tag i antiktidningarna igen.
Tidningar kommer i brevlådan tills prenumerationerna löpt ut, en tidningsrecension kanske är på sin plats?

Jag har haft ett maraton med Antiques Roadtrip som går på TV8play.
Det är kul att se nya gamla saker och framför allt är det kul att se de brittiska småstäderna.
Att jämföra dessa med Degerfors, Falun, Lidhult och Gullspång låter sig knappast göras.
Det verkar finnas en uppsjö av udda föremål, ett eldorado för en sakletare.

Till helgen är det marknad i Degeberga, hur många ska dit?

Svar från redaktionerna

Nu har det kommit in svar från respektive chefredaktör.
Jag återger dem i sin helhet.
När jag läser svaren tycker jag mig se en skillnad i hur man förhåller sig till kritiken.

Antik & Auktion:

Hej Thomas, och tack för ditt brev! Vi tar alltid emot åsikter med stor glädje! Dock måste jag säga att vi här på tidningen minst lika ofta får höra att vi förändras i alltför stor takt och har alltför många nya inslag – det beror naturligtvis på vem det är som tycker till. Du får gärna precisera vad det är du saknar i tidningen, så blir det lite lättare för oss att ta till oss kritiken. Vi lägger ner mycket tid och stora resurser, på att skicka våra skickliga team land och rike runt, på loppisar, antikrundor, kvalitetsauktioner, stadsauktioner, retromässor... Vi satsar också på våra kunniga krönikörer, som bevakar marknaden. Vad är det mer du vill se i A&A?
När det gäller minskningen av upplagan för båda tidskrifter du nämner, så hänger det snarare ihop med att hela papperstidningsmarknaden, som ju – som du vet – minskar. Vi är dock mycket glada för att vår minskning inte är i paritet med andra tidskrifter i vårt segment och att vi håller ställningarna som Nordens största antiktidning.
Ser fram emot att höra av dig igen!
Carin

Antikvärlden:

Hej Thomas,

tack för ditt mejl, som givetvis gör mig bekymrad också.

Har även läst alla blogginläggen. Mycket, mycket tråkigt att synen på i princip alla antik/byggnadsvårdstidningar är så negativ.

Mitt mål, sedan fyra år som chefredaktör är att göra Antikvärlden pigg, nytänkande, kunnig och trovärdig. Jag jobbar vidare i den riktningen och tar gärna emot konkreta förslag på vad det är du/ni saknar i tidningen.
Hälsar Erika Funke

Brev till redaktionerna

Hej!

Jag är bekymrad.
Som samlare, handlare och nostalgiker tycker jag att jag får ut allt mindre av er tidskrift.
Jag saknar nya grepp, spänning och fräschör.
Antik & Auktion samt Antikvärlden har rullat på i samma gamla hjulspår så länge nu att underredet börjar ta i.
Det går trögare och trögare och i förlängningen kanske ekipaget kommer att stanna helt.

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan uttryckte jag, att jag kommer att avsluta mina prenumerationer på ovanstående magasin.
Det intressanta (och alarmerande) är kommentarerna jag fått på mitt inlägg.
Samtliga, arton stycken så långt, har åsikter som inte skiljer sig nämnvärt från mina egna.
Mina bloggläsare är genuint intresserade av gamla saker, retro, vintage, att fynda och att lära sig mer.
Många av dem har egna bloggar och skriver om mässor, auktioner, fynd, loppisar, fusk, misstag, glädjeämnen ”och därmed förenlig verksamhet”.

När jag kollar tidningsstatistiken har tidningarnas upplagor minskat med 6,4 % (A & A) respektive 4,5 % (Antikvärlden) under förra året.
Sedan 2006 har Antik & Auktion tappat 26,2 %, Antikvärlden har minskat med 27,3 %.

Kan det möjligen vara dags att se över innehållet i era tidningar?

Jag, och fler med mig, ser fram emot ert svar.

Vid Gott Humör,
Thomas Sagergrim
Skaffaren

Nu får det vara slut

Jag har prenumererat på Antik & Auktion och Antikvärlden/Antikbörsen i dussinet år.
Till detta har jag införskaffat de allra flesta numren, från start, av båda magasinen.
Jag har kommit fram till att de är likartade, tråkiga och bjuder sällan på några upplivande reportage.
Tema-artiklar med föremål, ständigt från samma, samma, samma antikhandlare i Stockholm.
Antikvärldens hela redaktion verkar höra hemma i Stockholm eller möjligen någon förort.
A & A har bättre spridning på personal och krönikörer respektive artikelförfattare.

Ständigt återkommande antikexperter plockar ut sina fynd på auktionsvisningar.
Svenskt Tenn, Haupt, Liljefors, Carl & Karin Larsson och Bukowskis i en aldrig sinande ström.
En bondauktion på sommaren, kräftskiva i augusti, julpynt till jul.
Hej och hå.
Finns det inget nytt och fräscht grepp att ta?
Jag undrar vad medelåldern är i läsekretsen?
Jag gissar på hög, möjligen jävligt hög.

Antiktidningarna fokuserar på auktionshus, handlare och branschpersoner.
Jag kan inte låta bli att jämföra med motortidningar, både bil och mc, där ligger fokus på ett helt annat plan.
Där handlar det om samlarna, utövarna, de kreativa människorna.
Genast blir läsningen intressantare.

Nu säger jag upp mina prenumerationer på obestämd tid.
Hoppas att jag får anledning att återkomma.

Julklapp?

Vem vill inte vinna en vas?
En vacker vas.
Utlottad av en populär bloggare.
I juletid.
Glädjens och givandets tid.
Och vi går mot ljusare tider.
Vi får se vem som vinner,
vad det lider.

Kasta er över utlottningen här.

Kultur

Nu har jag varit på Kulturen i Lund.
Det var inte sista gången.
I ett av husen på anläggningen kan man bland annat se rikt bemålade allmogemöbler och föremål.
Som ett sentida svar på rikt snidade och dekorerade allmogestolar fanns denna.
Jag tycker att den är riktigt, riktigt läcker.

 Ryggstöd

 

 Armstöd

Det fanns även en modern barockkrona.
Nästa gång ska jag ta med den riktiga kameran, här har jag använt mobilen.
På kulturen i Lund har bland andra Antikrundans experter Knut Knutsson, Jörgen Martinsson och Jan Bäckman jobbat.
Jag skulle också kunna tänka mig att jobba där.

Bilder på det som går till auktion.

Jag kommer att lämna till Hebergs auktioner och Långaryds auktioner.
Datum i Långaryd är satt till 28/7 kl. 10.00.

Ett normalt liv

Det kan jag inte direkt påstå att jag har.
I mitt diskställ finner man en kopparkastrull med mässingshandtag, delar till en fotogenlampa av enklare slag samt en emaljskylt.
Jättehuset på 480 kvadrat är fullt med "bråte", verkstaden likaså, samt alla garage.
Jag har mängder med saker som aldrig visats på bloggen, inte för att de är ointressanta, utan för
att det handlar om kopiösa mängder prylar.
Nu har jag bestämt mig för att sälja av det allra, allra mesta.
Det är inget nytt för mig, jag har gjort det tidigare.
I början av 80-talet gjorde jag mig av med alla roliga bilar jag samlat på mig, skivsamlingen, böcker, antikt och mycket annat.
Känslan som fyllde mig när jag sålt allt och inte hade några skulder eller måsten, det var en känsla av enormt välbefinnande.
Jag önskar att alla någon gång får uppleva den känslan.
Nu känner jag att det är hög tid att göra sammalika.
Allt man äger innebär ett ansvar och ett antal beslut.
Vad göra med allt?
Spara? slänga? sälja?
Sälja var? Till vem?
För hur mycket?
Följ gärna med mig på resan som börjar idag.
Kom och köp...
..eller få...
eller i partier..
...eller nåt.
eller ta en fika!

Antikguiden kör i diket

Vad är det med folk egentligen?
Jag får e-post där det står:
- Nu är det dags att boka årets införande i Antikguiden.
Jag svarar:
Finns jag med i år?
Tidigare år har jag alltid försvunnit på vägen.
Tråkigt men sant.
(Här kan den uppmärksamme spåra ett uns ironi)
Säljaren Urban, förmodligen duktigt på säljhumör:
- Hej Thomas, Tack för er annonsbokning i Antikguiden.
Bifogar orderbekräftelse.
Jag svarar:
- Urban, Jag ställde en fråga.
Jag har inte bokat någonting.
Skicka en bekräftelse på att det inte är någon annons bokad.
Jisses!
Ska det kosta 995 + moms att ställa en fråga?
Vad trött jag blir.

Nu är jag lite piggare efter att ha fått en annulationsbekräftelse.
Sen får vi se vad som händer..

Tradera Box 2

När man köper ett hem brukar det kunna bli en salig eller osalig blandning.
Ny kartong, nya saker att förhålla sig till.
En tysk vas, för övrig en likadan som jag sålde förra veckan.
Man kommer inte undan tyska vaser.
Tallrikar Gefle Grön Pastell. Snygga!
De numera populära köksattiraljerna i rostfritt.
Plåtburkar till te och kakor.
Termometrar, ljusmanschetter, äggkokare, glastallrikar i grönt.
Röda Clara med gröna tillbehör.
NilsJohan Hollywood.
Ett antikt litet fanerat skrin med nyckelskylt i ben.
Plus annat bôs som kan göra någon lycklig för en stund?

Tradera Box 1

Detta är den första av lådor jag kommer att lägga ut på Tradera.
Antingen hör ni av er via bloggen eller också går det bra att bjuda på Tradera.
Jag heter Skaffaren även där. Eller snart sagt överallt.
Ovan, teak, rostfritt och en Sockerpulla.
Den lilla skålen med teakhandtag är NildJohan.

Tyska vaser och Irma Yourstone, de två blå till höger.

Uppläggningsfat och en på bild, hopplöst mörk gul Colora.
I verkligheten lyser den som solen.

Smörbyttor, en engelsk ytterkruka samt en hänkelvas av Gunnar Nylund.
Pampig andrasortering.

Ett tidigare kungapar, Oscar II med drottning Sophia, trevliga underlägg och en charmig liten norsk trälåda.
KulturOst minsann!

Vad får det kosta?

Upsala Ekeby blomboll 1930-tal 5:-

Apoteksflaska 1800-tal 10:-

Stig Lindberg Ranka kopp med fat 2:-styck.

Mari Simmulson stor vas, en tjuga.

Om man hittar något man verkligen vill ha, struntar man då i att köpa det om det inte är ett riktigt fynd?

Hoppas ni att saken dyker upp igen till ett kanonpris?
Eller kör ni ett annat upplägg?
Satsar på mängd för att sedan kunna byta upp er?
Eller handlar ni och satsar på blodpudding och nudlar?
Hur tänker ni?

The Connoisseur Year Book

I dessa tider av homestyling är det här boken man gärna låter ligga och drälla på ett bord från sen barock.
De här böckerna är från 1951-1964, jag köpte dem på Värmlands Säby för några år sedan.

Böckerna gavs ut i England och är fullkomligt späckade med fotografier och illustrationer.
Vi rör oss i Englands Great Country Houses och bland de mest exklusiva antikviteterna.

Naturligtvis gav man ut en särskild upplaga i samband med Drottning Elisabeth II's kröning.
Här kan man se en del av allt som ingår i det hushållet.

Man undrar till exempel hur många smycken familjen begåvats med under århundradenas lopp?

"Hemmahos"-besök av det mer exklusiva slaget.

Möbleringen känns inte särskilt varm och ombonad i en del hem, men engelsmän är inte frusna av sig.
Fattas bara med en pub i varje by eller kvarter.
En ypperlig överlevnadsstrategi.

Antikhandlare heter alltid något med Son's, här Pratt & Son's.
Kanske något för Sverige?
Knutsson & Son, Ribbhagen & Son, Gremner & Dotter.

Mallett & Son.
Företaget finns fortfarande kvar och är ett av Englands äldsta inom antikhandeln.

H Blairman & Son's har funnits sedan 1884.
Svulstigt bord, inte sant?

Resmålen är också typiska för tiden och folket.
Monte-Carlo has everything under the Sun.