Fina traditioner

Inbjuder grannarna till skvaller och avund genom att klockan 12:36 gå till brevlådan endast iförd morgonrock.
En fin tradition.
Jag har aldrig varit ett fan av pyjamasar, morgonrockar, mustaschhållare eller något annat i den vägen.
Sova, det ska man göra obehindrat.
Men när jag hittade denna färgglada kreation kunde jag inte låta bli.
Den är så grillig att man blir klarvaken i rappet.
Den färgsprakar så mycket att min Canon inte kan hitta fokus, såvida man inte plockar fram den lilla etiketten förstås.
Undrar om någon reklammakare är medveten om detta?

Dagens vedermödor har varit hanterbara.
Jag har skickat e-post till Bukowskis med ett godkännande av föreslaget utrops- respektive bevakningspris.
Man kan tycka att det skulle räcka för en dag, men det blir förmodligen mer jobb.

Min nya uppdragsgivare har uttryckt önskemål om att lagret till viss del behöver förnyas.
Jag har den grannlaga uppgiften att sköta urvalet.
Det kanske är lika bra att sätta igång redan idag.
Men, först en engelsk frukost, dusch samt rakning.
Note to self: Uppsättning av håret.

Brev till redaktionerna

Hej!

Jag är bekymrad.
Som samlare, handlare och nostalgiker tycker jag att jag får ut allt mindre av er tidskrift.
Jag saknar nya grepp, spänning och fräschör.
Antik & Auktion samt Antikvärlden har rullat på i samma gamla hjulspår så länge nu att underredet börjar ta i.
Det går trögare och trögare och i förlängningen kanske ekipaget kommer att stanna helt.

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan uttryckte jag, att jag kommer att avsluta mina prenumerationer på ovanstående magasin.
Det intressanta (och alarmerande) är kommentarerna jag fått på mitt inlägg.
Samtliga, arton stycken så långt, har åsikter som inte skiljer sig nämnvärt från mina egna.
Mina bloggläsare är genuint intresserade av gamla saker, retro, vintage, att fynda och att lära sig mer.
Många av dem har egna bloggar och skriver om mässor, auktioner, fynd, loppisar, fusk, misstag, glädjeämnen ”och därmed förenlig verksamhet”.

När jag kollar tidningsstatistiken har tidningarnas upplagor minskat med 6,4 % (A & A) respektive 4,5 % (Antikvärlden) under förra året.
Sedan 2006 har Antik & Auktion tappat 26,2 %, Antikvärlden har minskat med 27,3 %.

Kan det möjligen vara dags att se över innehållet i era tidningar?

Jag, och fler med mig, ser fram emot ert svar.

Vid Gott Humör,
Thomas Sagergrim
Skaffaren

Stuvning

När det är dags för trerätters stuvning hos goda vänner, då åker bästa blusen på.
Fröken Perkele glad och färgglad.
Nu vankas stuvad förrätt, stuvad huvudrätt och stuvad efterrätt
Nästa gång satsar vi på trerätters pudding.

Vintage barn & backfisch

Formidabelt blå kappa för den lilla flicksnärtan.
För kyliga midsommarkvällar och med inbyggda blommor.

Ulsterns efterföljare. Lätt solkig efter en blöt kväll i sandlådan.

Till sist en kavaj för den orädde.
Mönstret lämnar inte någon oberörd.
Den bidrog säkert till att bäraren hade stora framgångar hos det täcka könet.
Är det månne skälet till att den sparats?
Idag skulle den passa bra i baksätet på en Chevrolet Impala 1963, en fyrdörrars stolpe.
Fredagskväll! Skål!

Medeltida loppis

Hova är ett av alla de små samhällen som långsamt dör i dagens Sverige.
Butikslokaler är outhyrda, skyltfönstren gapar tomma.
Men under en kort period, en dryg vecka, är det full fart i centrum.
Då pulserar byn av liv, det är den årliga riddarveckan.
Skyltfönstren fylls, det är loppis i affärer som resten av året står tomma.
I år är inget undantag, det gäller att vara tidigt ute.
Två tavlor från 50-talet var det första fyndet.
Fetkrita på sammetspapper, mer typiskt blir det knappast.
Dom här är extra kul, det brukar annars vara någon form av stilleben eller en gatuscen.
Dånande gitarr och bara bröst.

Snygga förpackningar hade man förr. Jag köpte alla jag hittade.

De var dessutom obrutna. Allt innehåll fanns kvar.
Tryck-knapparna kompletterar mina vintage dragkedjor.

En fartygsmodell, modell större.
Den här korvetten är knappt en meter lång.

Detaljrikedom.

Det ingick även en skyddande glasmonter.
Trixigt att fotografera utan blänk.
Jag väntar på leverans av ett större ljustält och tre daylight-belysningar för att slippa oönskade speglingar och röriga bakgrunder.
På första bilden sammanfaller sombreron med vår kökslampa, så kan man ju inte ha det.
Den heta damen speglar kylskåpet, en paradox om något.

Två tavlor, cirka 1900.
Ej inköpta för de måleriska motiven från tysk lantmiljö om man frestas tro det.
Nej, det är ramarna som är intressanta.
Ska man köpa nya sådana idag, då räcker inte trettiofem riksdaler långt.

Det här sitter man inte och skulpterar på sin kammare, åtminstone inte undertecknad.
Salve!

Alltings förgänglighet...

...tänker jag på när jag hittar föremål som detta.
En galant dam på toppen av sin levnad.
När solfjädern är öppen sprider den ut sig från en enda punkt, en symbol för hur saker och ting utvecklas.

Allt har en baksida, den här visar tydligt förgängligheten.
Här hjälper inga snörliv.

Då är det fint att man har en själ.
Den har inget bäst-före-datum.

1974

De ultramoderna.

Medel-Svensson.

Åt vänster?

Åt höger?
Bilderna tagna ur en stor annons 1974.
Kan ni lista ut vad man gör reklam för?
Det finns en ledtråd i texten.
Vilket hem skulle ni föredra?

1974 var det fortfarande någorlunda vanligt att man sydde sina egna kläder.
Vad var då lämpligare att använda än Crimplene?
Formfast och skrynklade inte.
Namnet kom från Crimple Valley i England där tillverkaren fanns.
Crimplene började tillverkas under tidigt 50-tal och populariteten sjönk i början av 1970-talet.
Det var kanske därför Furulunds modetyger använde sig av Sighsten Herrgård i reklamen.
Här gällde det att ge plats för nya material som polyester.
Sighsten gläds över modellens uppenbara intresse av hans bringa. Är mattan äkta?

Jag gläds åt de utsvängda brallorna.
Tajt i överkant och generöst med tyg i nederkant.
1974 var man tvungen att ligga ner på sängen för att kunna knäppa byxorna, höfterna domnade av blodbrist, docenter och läkare ondgjorde sig över ett mode som framkallade sterilitet hos pojkar och svampinfektioner hos flickor.

Vad mer fanns att glädjas åt i tidningen Året Runt 1974?
Margit, pensionär i Stockholm fick lägenhet på söder efter 7-8 år i bostadskö.
Hon fick den i konkurrens med en annan bostadssökande, den gick till Margit eftersom hon hade sämst ställt.
Totala motsatsen mot idag alltså, 37 år senare.
Det finns dom som hävdar att utvecklingen går framåt, jag vill ofta hävda motsatsen.
Avregleringen på elmarknaden skulle ge billigare el och konsumenterna möjlighet att välja.
Idag är det just elpriserna som är svenskens största orosmoment, ekonomiskt sett.

Fortum håller Medel-Svensson vaken i vargtimmen.

Vad mer i Året Runt?
Johan Lund, 79, i Lunneskog äger bara ett dragspel, en soffa och en klocka.
Ingen TV, ingen radio, inget kylskåp, men han är inte ledsen för det.
Byn Lunneskog i norra Bohuslän har nämligen inte elektricitet.
Johan Lund hade haft anledning att vara glad även idag, om han hade levat.

Nu fattas bara dragspelet.

Tripp Trapp Trull

Julen 1973 har just passerat och Cirkelkaffe har startat upp en tävling i samarbete med veckotidningen Året Runt.
Hela 8000 brickor ska delas ut till förväntansfulla andraprisvinnare.
Om man har otur vinner man första pris bestående av ett kilo Cirkelkaffe.
Det hade kanske varit roligare om förstapriset hade varit Stig Lindbergs "Tahiti".
Jag har aldrig sett någon av dessa brickor så jag vet inte om man lyckades bli av med alla?
Någon som har en sådan kaffebricka i begränsad samlarupplaga hemma?

Men! brickan är inte bara en bricka.
Det är en spelplan också.
Ett omotiverat fyrkantsmönster i brickans mitt visar sig vara spelplanen till Tripp Trapp Trull.
Som alternativ till statsägda TV1 och TV2 var det kanske ett lockande komplement?

Tävlingen består i att gissa i vilka rutor Jenny placerat sina kryss.
Ett kilo kaffe står på spel.
Har Jenny varit smartare än Ann-Louise?
Eller har Ann-Louise drömläge på grund av Jennys ungdom och brist på erfarenhet?
Vilka är då huvudpersonerna?

Glenmarks naturligtvis.
Ann-Louise, Bruno, Jenny och Jessica.
När jag ser den här bilden undrar jag varför modeskapare lyckas så bra med kvinnor och barn, men misslyckas kapitalt med männen?
Om jag mötte Ann-Louise på gatan skulle jag garanterat vända mig om.
Samma sak med Bruno, men av helt andra skäl.
Ingen skugga ska dock falla över Bruno.
Som andra medvetna män gör han det bästa av vad som erbjuds.

Det kommer även framledes att vara tunt med vintagekläder för män på auktionerna.
Tur är väl det.

Innan jag går ut och skottar snö..

...vill jag minnas att det var bättre förr.
I oktober 1954 kunde man gå runt i solskenet endast iklädd sommarklänning och hårspänne..
Kalender från ICA innan det hette ICA, då hette det Hakons.

Lantbrevbäraren kunde cykla sin tur utan handskar och öronskydd långt in i november.
Här har han stannat vid torpet Anneborg.

Att det är en lantbrevbärare syns bland annat på att han har den större postväskan.
Järnvägsposten hade också den här typen av bruna skinnjackor.
En sådan har jag i en storlek som numera är mindre än min egen, men så kan det vara här i livet.

Man växer ifrån varann.

En dag på jobbet

Idag åkte jag till en loppis på landet. Jag hade blivit ditbjuden tidigare men inte haft möjlighet att åka. När jag blev uppmanad igen igår, lovade jag att komma genast.
Om inte, hade historien säkert upprepat sig.
När jag väl var där hittade jag bara några roliga småsaker i lokalen.
Lite tunt, men jag kunde se det som en trevlig utflykt.
Vi hade tidigare tittat på ett riktigt snyggt dammbygge i trädgården som jag tog bilder på.
Det kommer att tjäna som inspiration under vintern.
Sen................gjorde jag en Movarpare.
Jag kom in bakom kulisserna och hittade en antik skrivbordsstol i ek.
Därefter dök det upp en stort kar i koppar, lagom längd för vedklampar.
Och sedan dukades det upp:

Gamla underkläder av den trevligare sorten, inte Spirella-tantens rustika korsetter som gav
bondgummorna ett nytt liv.

Damasker á la J v Anka, löskragar, Hakons malpåsar, papiljotterna Ingela Lyx parade med hårspännena Blue Bird. Kängsnören, hårnät och stoppgarner. Örhängen i plast.

Luxus, Vita Hästen, Sockerskorpor, Luftskyddslotteriet, Rain Guard, Marabou Rio Nötkola,
Findus marmelad, SalveKvick m. m.

Vem skall ha rak-kyssen? frågar den lilla rakduken. Fruktknivar i lösvikt, luffarslöjd och
några baby/barndetaljer. I lådan ligger små strips med bokstäver insydda så man kan märka
barnens kläder. Förmodligen ska de sys in som hängare innanför kragen.

En förunderlig gräddsnipa? från Tilgmans, Socker-maja från Gefle och Erasco 500,
Ett luktfritt myggmedel från tiden då kemikalierna var elakare än idag.

Boken Kokfrun, Hakons kokbok, Priskuranter från Skriv & Ritboks-Aktiebolaget, sedermera Skrivrit, anno 1926 och 1927. Ett gäng tidstypiska jultidningar, en 60-tals almanacka från VIVO
samt publikationen Husmodersgymnastik från Lingiaden 1949.

Caltex bytte namn till TEXACO på 60-talet.

Wiskadals Postorderkataloger från 1962 till 1966 plus en udda Rowell's 1964 och KF:s
hus och trädgårdskatalog från 1963.
Det lönar sig att fråga om det finns något mer på lager.