onsdag 28 augusti 2013

TACK!


Jag vill tacka alla läsare jag haft under åren.
Det har varit roligt och givande på många sätt.
Nu vill jag göra annat.
Viktiga saker.

PS Balder Karlsson hälsar.

Sista dagarna


Då vi ändå var nära riksgränsen passade vi på att åka över på den norska sidan.
För att göra det mer spännande passerade vi gränsen med skrämmande lite bensin i tanken.
Vi lärde oss snart att mackdöden drabbat även Norge.


Då det var nerförsbacke hela vägen till Sverige så löste det sig på bästa sätt.
Inga tullare som stoppade mig denna gång.
Jag har tydligen ett utseende som triggar varenda tullare som får syn på mig.
Hallå där, vill du följa med in bakom skynket?
Vem är jag att tacka nej till en sådan invit?



I Grebbestad övernattade vi hos bekanta.
Vi gjorde en båttur till en undanskymd strand där vi kunde snorkla och fylla på reserverna med medhavd fikakorg.
Efter en timme blev det dramatiskt med åska, regn och blåst.
Nu blev även kläderna blöta, ordentligt blöta.

Balder Karlsson verkade inte trakterad av att jobba som båtshund, men fann sig i sitt öde.
Det kändes bättre med fast mark under fötterna när vi stigit i land på ön.
På hemvägen satt han dock uppflugen på toften med en överlägsen min.
Balder Karlsson tar befälet! Sitt ner i båten!
Efter Grebbestad bar det iväg söderut till Hemmaljunga.
Nu är det inte semester igen förrän om några månader.

tisdag 27 augusti 2013

Tredje dagen


På den tredje dagen vaknade vi upp till ett milt regn och en halvslak strut.
Vi har tillbringat natten på flygplatsen.
Modellflygplatsen i Karlskoga har stugor att hyra ut för en rimlig peng.
Riktigt trevligt arrangemang.


Så småningom lättade de tunga molnen, men vi satsade först på lite inomhusaktiviteter.


Nå, vad bättre än att besöka Gelleråsbanan utanför Karlskoga?
Banan jag nött och där jag en gång tog min banracinglicens.
Resans representant för den yngre generationen begrundar det faktum att längst nere i hålet ruvar en förgasare.
Den hulda modern inpräntar vikten av att hitta apex i kurvorna.
Det kan även vara bra att känna till Point-of-no-return.


Det fanns även påklädda bilar att kika på, i detta fall en Ferrari.


Solen återvände på feftermiddagen och utomhusaktiviteterna med den.
Här ett dopp i Sveriges största insjö, vi är nu på väg mot Värmlands djupare skogar.

måndag 26 augusti 2013

Andra dagen


Den här dagen var något av en nostalgitripp.
På bilden Linnebäcks folkskola där jag lade grunden till min utbildning.
Klass 1-2 i ett klassrum, klass 3-6 i ett annat.
Då var det grusplan framför skolan, idag är asfalten lika sprucken och trasig som dagens skolsystem.
Det var trist och skräpigt runt byggnaden, längan med torrdass är riven, förmodligen sedan många år.
Det lilla huset där vi skrubbades rena med rotborste av magister Jansson likaså.


Otroligt nog fanns barren kvar, där vi övade svingar, vändningar, fram- och baklängesvolter samt propellern.
Dåförtiden var underlaget grus, för att säkerställa förekomsten av skrubbsår.


Mittemot skolan låg E W Anderssons lanthandel. kallad EWE:s om jag minns rätt.
Här förslösades en och annan krona efter en pengavinst i Expressens jultävling.
På vänstra långsidan kunde man gå in i ett hål i väggen om man ville besöka Posten.
EWE ombesörjde även den servicen.


Huset där jag tillbringade mina ljusa lyckliga barndomsår innan vi flyttade in till den depraverade kanonstaden Karlskoga.
Byggnaden med skorsten à la bergsmansgård är sig ganska lik än idag.


Flygelbyggnaden eller magasinet med sina vackra fönster och skiffertak.


Lite annorlunda snickarglädje ovanför fönstret.
Här vid gaveln låg tidigare en syrenhäck.
Om man gör en utgrävning här kommer man att finna Dinky Toys och Matchbox-bilar begravda.

torsdag 22 augusti 2013

Första dagen


Innan vi kom fram till von Echstedska gården övernattade vi i det här lilla torpet.
Vägen dit var intressant med asfaltsväg till en början, något som senare övergick till grusväg, som blev en gårdsplan, som utvecklade sig till en gärdesväg, som plötsligt blev en skogsväg för att till sist bestämma sig för att vara en övningsbana för fyrhjuliga fordon.
Vi kom fram i sen skymning varvid treochetthalvtåringen vantroget undrar:
- Ska vi sova här?
- Ja! svarade vi vuxna käckt. Det ska väl bli trevligt?
Tystnad.
Lätt darrande underläpp.
- Men, vi kommer att sakna er....
Så kan det gå när stugan är marginellt större än en lekstuga.
Ytterlampan till trots fanns ingen el, det fanns inte heller vatten.
Det blev till slut riktigt mysigt med utomhustandborstning och sedan sagostund i stearinljusens sken.


Fönstret i den lilla dörren blir till en tavla, signerad Batterilagret.


I gryningen hälsas man av kaprifolens doft.


Stenarna bjuder på egna stjärnfall.


Våra insekter försvinner i allt snabbare takt.
Rationellt jord- och skogsbruk gör att många arter tar stryk.
Fet plånbok eller fetmånga fjärilar, jag vet vad jag väljer.

onsdag 21 augusti 2013

Von Echstedtska gården


På semestern passade vi på att besöka von Echstedstska gården i vackra Värmland.
Det var nära att man flyttade hela rasket till Skansen i början av 1900-talet.
Idag tackar vi de goda krafterna för att inte allt hamnat i Stockholm.


Man kan förstå att populasen nalkades gården med respekt.
Här huserade assessorn vid Kungliga Myntverket.
Det är uppförsbacke hela tiden, något som kunde suga musten ur den mest förhärdade gäldenären.
Imposanta grindstolpar förstärker intrycket av makt och välstånd.


Gården har de på bergsmansgårdar typiska skorstenarna i gjutjärn.
Nätet är till för att hindra kajor från att flytta in i skorstenen, knappast vackert, men funktionellt.


Här är dåtidens Katerina Janouch på besök.
Mannen i huset studerar med stort intresse hjälp- och preventivmedel. 


Här har prinsessans styvmor fångat Fågel Blå.


Antikhunden vill särskilt nämna de slitna trösklarna.
Inget är som patina, möjligen då en varm kanin eller en kisse på flykt.
Längre upp i bild ser vi den osaliga pigan som spökar på gården.


Grytlappar i smide från 1700-talet.
Gjutjärnshällen i köket är imponerande, den är till och med större än den jag har i lager.
Den upphöjda kanten har samma form, möjligen kommer de från samma bruk?


Kökshyllan med kyligt blåvitt porslin och levnadsglada flaskor med sensuell rondör.


Besöket avslutas som sig bör på avträdet.
Det är en magnifik skithusdörr på min ära.
I nästa inlägg kommer jag att visa ytterligare nedslag vi gjorde på vår semester.

fredag 9 augusti 2013

Vi öppnar nya dörrar


Semestertider!
Det har varit tunnsått med blogginlägg den senaste tiden.
Anledningarna har varit flera.
För det första har jag bytt lokal, då godsmagasinet vintertid inte fungerade som tänkt.
Jo, jag vet, de senaste åren har jag flyttat fler saker än vad som är nyttigt.
Den här gången var jag helt flyttad ett par dagar innan uppsägningstiden gått ut.
För det andra har vi varit på semester.
Ett, i det närmaste, okänt begrepp för egenföretagare.
Vi gjorde en u-sväng i södra delen av Sverige och bodde på, minst sagt, skiftande boenden.
Första natten, långt från allfarvägen i ett pyttelitet hus som saknade elektricitet och vatten.
Vi kom dit efter mörkrets inbrott.
Svart som en säck.
Treochetthalvtåringen:
- Ska vi bo här inatt?
- Jaa.
Treochetthalvtåringen, nu med darrande underläpp:
- Men vi kommer att sakna er...
Så kan det låta när man ska övernatta i ett pyttetorp, stort som en lekstuga.
Jag återkommer med fler semesterbilder i nästa inlägg.
Bilden ovan är tagen från herrskapsfjölet på von Echstedtska gården.

En annan dörr som öppnas, är vår egen.
En blogg där både fröken Perkele och undertecknad kommer att bidra med inlägg, bilder och idéer.
Välkomna in till Hemmaljunga.