tisdag 27 juli 2010

50-tal, oskuldens årtionde, 60-tal, sex, drugs and...

Mina arkeologiska djupdykningar i tidskriftssamlingen har nu nått LIFE och LOOK från 1950 och 1960-talet.
När jag hade en riktig arkeolog vid fikabordet för en tid sedan, då fick jag lära mig att det handlar till stor del om att forska och att sedan presentera resultaten av forskningen.
Oskulden försvann med femtiotalet.
Se bara på Audrey Hepburn från femtiotalets sista skälvande månader.
Den vackra oskuldens årtionde personifierad.

Vad väntar oss då på sextiotalet? Sex naturligtvis.
Vi svenskar fick ju gå i bräschen för den sexuella friheten.
Detta vare sig vi ville eller inte.
I detta nummer av LOOK (från 66) finns en tiosidig artikel om svenskarnas syn på sex.

LIFE kontrade 1966 med en lång artikel om det vidgade medvetandet som resultat av LSD-tripper, samt vad bruket av skumma substanser kunde göra för konsten.

De som uppenbarligen höll stilen i ytterligare ett årtionde var biltillverkarna.
Ovan ser vi Pontiac Grand Prix från 1966. Obviously.

Hur ser det då ut idag? 2010-talet?
De mest sökta orden på min blogg kan kanske ge en fingervisning?
De äro:
Silvia-sjalen
Gammaldags fostran
Husmoderns plikt
Dansksvensk gårdshund på motorcykel
Det sista var visserligen inte det mest sökta, däremot det som värmde mitt hjärta mest.
Bikerhunden Balder Karlsson.

måndag 26 juli 2010

SAAB för henne - och honom

På enträgen begäran från läsekretsen kommer nu ett par exempel på SAAB:s annonser.
De två första annonserna är publicerade i Femina 1965.
Det är sommar, det är sol, det är glada kvinnor och det är i färg!
En vit bil för den oskuldsfulla ensamma kvinnan på den öde stranden.
Vad väntar vid horisonten?

En röd bil för den passionerade kvinnan som här kliver in till mannen i sitt liv.
Här är bakgrunden av "sätta bo"-karaktär.
Kullerstenarna antyder att en skumpig färd väntar de tu.
Årets motorkvinna står som garant för att det kommer att bli ett lyckligt förhållande med en SAAB.
Säg den kvinna som år 1965 förblev oberörd av annonser som dessa.

Hur säljer man då en SAAB till en man?
Inte med argumenten underbart lättkörd, lättstartad i alla väder, lätt och behändig att ratta
eller att man har bilen helt i sin hand från första stund.
Nej. Vi pratar säkerhetskaross, extra tjock plåt, ytterligare förstärkning i utsatta delar.
Speciella rörprofiler, tvåkrets bromssystem och systematiskt säkerhetsutrustad.

Vi pratar om samma bil i två helt skilda världar.
Det ska f-n till att vara man.

söndag 25 juli 2010

Förlorad i de goda åren

Hur lätt förlorar man sig inte i det förgångna.
När den regniga dagen faktiskt kommer, då man lovar sig själv att sortera i tidningshögarna.
Sådana sysslor tarvar en viljestyrka utöver det vanliga.
Idag var det dags för Femina 1961 till 1973.
Tänk er hemmahos-reportage hos dåtidens designers, keramiker, kändisar och modeskapare.
Detta parat med annonser från Gustavsberg, SAAB och andra företag som var stora på det glada sextiotalet.
Stor plastspecial! Folklore. Skärgårdssommar.

Tidigare har jag sorterat tidningen Motor, åren 1943-1983.
Jag kan avslöja att det är stor skillnad på SAAB:s annonser i Motor kontra Femina.

Nästa gång det regnar ska jag gå igenom amerikanska LIFE och LOOK från 50- och 60-talet.
Det blir tufft.

lördag 24 juli 2010

Hängd, med hjärtat i halsgropen

Jag är en ruinromantiker. På en loppis köper jag det som andra ratat för att det är för slitet, för skavt, något lite trasigt eller rent ut sagt skitigt. Ingen annan verkar vilja ha det.
Spegeln med pastellage och fasat glas är ett exempel på vad som dök upp på dagens loppisrunda.
Upphängningen med gammalt säcksnöre gjorde fotograferingen riskfylld, därav rubriken.

Jag ser framför mig hur den hängt på Stadshotellets damrum vid förra sekelskiftet.
Dåtidens skönheter har säkert speglat sig i den innan de gick ut i salongen och slog sina lovar kring godsägaren i trakten. Etthundra riksdaler. Helt otroligt.

Denna lilla tavla i blandteknik är f. d. Godsägaren Emile A. Haasum på Upplandsgatan i Stockholm pappa till.
Lätt surrealistisk, och det råder inget tvivel om att f. d. Godsägaren tillbringat åtminstone en del av sitt liv i stadshotellets och andra salonger.
Här pratar vi om 40 riksdaler.
Den gode godsägaren hittade jag i Stockholms adresskalender 1916, upplagd på sidan Stockholmskällan.
Henri Toulouse-Lautrec i 100% bomull var en nyhet för mig.
Tillverkad i Frankrike och kan möjligen passa i det nya hemmet?

Jag hittade ett stort glasflöte med sigill för en billig penning.
Här var det förmodligen det hemmaknutna snöreriet som avskräckte andra från köp.

Art Deco så det stänker om det.
En liten originalmiss i massan avskräckte alla andra. Längst ut på pekfingret.
Jag tror inte att någon tänker på det när den väl hänger på väggen i ett funkishus?

Nytillverkad. Här slog jag till eftersom vi redan har grötfatet med lock i original.
Det kan funka.

Stort allmogefat med spricka. Ingen köpare. Här tänker jag fruktfat.
Trettio riksdaler.

Tilgmans skål utan skavanker.

Daterad 1957. Den kan härbärgera våra gröna vindruvor. Tjugofem riksdaler.

Jag är numera så illa ute att jag tycker att Konsums tekoppar är kult.
Gott skick och en tia styck.

1/8-dels liter pilsnerflaska är söt. Bra att ha mjölk-till-kaffet i när man är ute på biltur.
En plastkork är allt som saknas.

Gamla (i mitt tycke) fina fiskedrag, krokar, öringdrag och gäddsaxar i hemtillverkad plastförpackning och små papplådor gick loss på hela åttio riksdaler.
Med lite tur kan det bli lite färsk fisk på middagsbordet framledes.
Dessa hamnar under rubriken: Investering för framtida självhushåll.

På måndag är jag uppbokad med att gå igenom "järnskrot" på en gammal bondgård innan det går till återvinning. ytterst spännande för en ruinromantiker.

fredag 23 juli 2010

Kommunikation

Bilden är från 1926. Då kunde man lyssna på radio mitt ute i Saharas öken.
Numera kan vi kommunicera snart sagt överallt.
Fast, ibland går det fel.
Väna hustrun påstår att hon har en språkpolis hemma, och en på jobbet.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det faktum att hon både bor och jobbar kvar gör att jag förmodar att det åtminstone är uthärdligt.

Jag har en kompis som heter Marie Carlsson, hon skrev tidigare kåserier i Nerikes Allehanda och samlade/samlar? på språkliga grodor. När jag bodde i Örebro brukade jag samla funna grodor och skicka till henne. Språkliga då.
Maria har en blogg som heter alla dessa texter vilken jag härmed rekommenderar.

Ibland undrar jag. Idag läste jag en kommentar på någons blogg.
Inlägget avslutades med: DET är inte alla förundrat!!
Åtminstone jag förundras.

Eller som en känd trädgårdsmästare uttryckte sig:
...vattnar lite försiktigt i några planeringar.
Det framgår inte vad han planerar, men jag hoppas att planerna växer.


På Facebook finns runt tio grupper där en damsugare är involverad.
Jag vill gärna se bildbevis (eller kanske inte).
Damsugare verkar vara lika undflyende som snömannen och storsjöodjuret.

I en liten kommun skrev jag texten till den nya turistbroschyren.
Översättningen lämnades till en annan kraft som förvandlade texten till engelska och tyska.
Det blev en lustfylld läsning.
Här följer några exempel:

Lokala golfrestaurangen som stoltserade med "fullständiga rättigheter" fick detta översatt till:
You have the right to cook your own food.

Vi befinner oss i Bergslagen och när en hytta togs ur drift sade man att "hyttan blåstes ned"
The cabin was blown down in a terrible storm.
Den fruktansvärda stormen uppstod i översättarens huvud, möjligen som ett förtydligande.

Nu ska språkpolisen ut i blåsten och promenera den språkbegåvade hunden.
Han kan orden: Ut, posten, hönsen, köttbulle och leverpastej.
Det räcker, tycker han.

onsdag 21 juli 2010

200 inlägg. Dags att dra sig tillbaka?

Det här är mitt 200:ade inlägg.
Den rökiga whiskyn serveras och, för ovanlighetens skull, en cigarr.
Jag gick ut hårt i mina första inlägg med Robert Högfeldt och Yngve Ekström.
Allt eftersom bloggen har "utvecklats" så har jag bloggat om allt mellan himmel och jord.
Det finns ingen röd tråd, inget klart utmejslat ämnesområde.
Jag förmodar att det är en hygglig spegling av bloggaren själv.
Det finns så mycket roligt, det finns så mycket intressant. Hur hålla sig till ett och samma?
Jag kan avundas dom som hittat sin nisch. Det känns så tryggt och enkelt på något vis.

Den stora belöningen med att blogga är alla trevliga kontakter jag fått.
Människor som kan uttrycka sig i ord och bild och som är trevliga.
För min del har jag fått revidera min världsbild sen jag slutade titta på TV den 16 april 2009 och istället övergick till att läsa om och lyssna på äkta och positiva människor.
Nu kan jag tro på mänskligheten igen.

Internet är fantastiskt.
Via Facebook har jag kommit i kontakt med sedan länge försvunna vänner.
När jag fyller år gratuleras jag av tjogtals vänner och släktingar.
Helt plötsligt existerar jag i kvadrat. Och vem vill inte bli bekräftad?

Ett exempel: Jag lade upp ett foto på mig och min Harley på Facebook.
På drygt 24 timmar har 106 människor världen över kommenterat bilden,
486 stycken har tryckt på "gilla"-knappen. Det är lite häftigt.

Dags att dra sig tillbaka?
Aldrig.

tisdag 20 juli 2010

Loppis på semestern

Jag höll emot i det längsta, men på semesterns näst sista dag var det 50% på ett tillfälligt loppis.
Det avgjorde saken. Halva priset!
Fanns det nu något bra kvar? Eller kom jag för sent?

Då jag gillar träd, djur, att leka, allt på fyra hjul, en vindlande grusväg, trästaket, blomsterängar och blånande berg, kunde jag inte låta bli att spendera en tjuga på denna tavla från fyrtiotalet. Hängselbyxor har jag vuxit ifrån, men det är också allt.

En handdukshängare med spegel, förmodligen från sekelskiftet, som hälsar ett hurtigt; Godmorgon! kan ju behövas när allvaret börjar igen.
Efter semestern behöver man all hjälp man kan få.

Ett cigarettetui i jugend fanns kvar som enda representant från den stilepoken.

Det är en souvenir från Landsutstillingen i Aarhus. Utställningen ägde rum 1909 så jugend stämmer väl in tidsmässigt.

Udda tallrikar och assietter med sina rötter i 50 och 60-talet känns kul att ha på sommaren för luncher och efterrätter.
Det känns lättsamt och somrigt på nåt vis.
Ovan ser vi dekoren Sparta från UE Gefle.

Fluffigt sommarlätt är denna dekor med det tunga namnet Drabant från Rörstrand.

Glatt gul är Linda, också från Rörstrand.
Passar bra till en sommarsallad.

måndag 19 juli 2010

Alla kan lära sig teckna

Nu är jag tillbaka från min första sammanhängande semester på flera år.
Soligt och varmt har det varit. Skönt har det varit.
Närmast på agendan är Askersunds Antikmarknad den första lördagen i augusti.
Det är enligt min mening ett av de trevligare arrangemangen i antikvärlden.
Fri entré dessutom.

Åter till rubriken.
Undrar hur många som beställde Åke Skiölds kurser på 50 och 60-talet?
Kursen annonserades flitigt under dessa år, den gick bara inte att undgå.
Åke Skiöld (1917-1993) var serietecknare och illustratör.
Han visste vad han pratade om.
Nedan finns bilder med ganska mycket text.
De är klickbara för bättre läsbarhet.




Ovan ser vi välkomstbrevet. Denna elev har nummer etthundratusenfyrahundrasjuttiosex.
Kursen består av femton brev. Förmånerna radas upp.


Komposition och formgivning verkar lockande eller hur?
Tänk att få jobba med bakelitglasögon, skotskrutig väst och ett hakskägg för att understryka den konstnärliga karaktären.
På fikarasten tänds pipan med Greve Gilbert Hamiltons blandning.


Det förväntades att man som elev skulle skicka in sina alster för kritik.
Om Åke inte hörde av dig skickade han följande brev som kan vara kul att läsa i sin helhet.


Många av eleverna tappa lusten då de märka hur motsträvigt materialet är....

...ty ofta finner man hos de ödmjuka och självkritiska den rätta inställningen och kärleken till studiet.

Med utmärkt högaktning,
Skaffaren

fredag 9 juli 2010

Vem behöver en Rolls Royce...


...en sommar som denna?
När solen skiner och det blommar överallt är jag nöjd med den antika vattenkannan från HAWS och en gedigen bänk från Byarums Bruk.

John Haws tog patent på sin originella design 1885 och kannan tillverkas fortfarande i olika storlekar. Den har kallats vattenkannornas Rolls Royce.

Bänken från Byarums Bruk heter Lessebo. Den tillverkas ännu idag och då i återvunnen aluminium.
Det är möjligt att man fortfarande gör den även i gjutjärn.?
Det exemplar vi har är lite äldre och här är det gjutjärn, den är tung som attan och blåser inte omkull i första taget.
Nu står den dessutom i lä och i eftermiddagsskugga.


Plattan i mässing avslöjar att vattenkannan är tillverkad mellan 1885 och 1925 i West Midlands i England. Från och med 1925 flyttades tillverkningen till Bishop's Stortford,
Varumärket är hagtorn eller hawthorn som det heter på engelska.
Haws - Hawthorn. Plättlätt.

tisdag 6 juli 2010

Lös och ledig

Jag läste någonstans att de flesta egna företagare tar ut en veckas semester per år. De allra flesta jobbade trots det även på semestern.
Jag tror att detta stämmer.
Men! I år är jag, till väna hustruns glädje, inne på min andra veckas semester.
Ovanstående bild (klickbar) visar ytterligare ett gäng som är inne på sin andra vecka.
Om någon vecka är jag tillbaka med någorlunda regelbundna inlägg igen.
Det är semester och kanonväder!