Ett kyffe på 200 kvadrat

Nu lite reklam.
En inredningstidning som känns vettig, där hemmahos-reportagen verkar vara äkta.
Då till skillnad mot lismande floskelskriverier man kan hitta hos konkurrenterna.
En del av deras texter är fyllda av floskler, halvsanningar och paradoxer.
Exempel på det kommer i slutet av inlägget.

Men först till det positiva.
I en artikel får vi läsa om ett par som sålde av det allra mesta och började ett nytt liv.
Jag citerar direkt ur artikeln.

En viktig insikt som satte saker och ting i perspektiv fick paret när de försökte sälja bort allt de ägde.
- Ingen ville ha dem! Här omgav vi oss med saker som vi trodde var avgörande för våra liv och så märkte vi att de var värdelösa i andras ögon. 
I slutänden är det minnen, vänskap och upplevelser som är det enda som egentligen betyder något.
Det känns ju inte så upplyftande när man är precis i början av sitt avvecklande, men det ska väl gå på något vis.
Nu över till avdelningen - Hur tänkte man här?
Detta exempel är hämtat ur magasinet Residence.

Tonen slås an redan i andra stycket.
...sedan två år tillbaka bor de och deras fyra barn i en 200 kvadratmeter stor lya i Vasastan i Stockholm.
Synonymer till lya är bland annat liten bostad, krypin, kyffe.
Tvåhundra kvadrat i Vasastan låter inte som något kyffe precis.
Alltnog, sedan börjar det.

- Lägenheter där man ändrar planlösningen förlorar ofta sin charm och känns konstiga..
följs av beskrivningen
Fredrik greppade omedelbart ritpennan och började skissa. Köket flyttades, hallen delades upp, fem sovrum placerades i en mer privat del och ytterligare ett badrum tillkom.Om jag uppfattar allt rätt så har lägenheten förlorat sin charm och känns nu konstig, eller?

Nu över till medbestämmandet.
Vi är ju båda ganska petiga, dessutom skulle barnen ha ett ord med i laget.Det uttalandet följs snabbt av:
Men sedan bestämde vi oss för den här lägenheten. Alla fyra barnen ville lägga in veto....
Är det bara jag som har svårt för att hänga med i svängarna?

Livet hemma

Det händer mycket nu.
För någon vecka sedan var det ett hemmahos-reportage i Skånska Dagbladet.
En bra artikel, bra bilder och Balder Karlsson i högsätet.
Alla inredningsreportage med självaktning har minst en renrasig hund.
Gärna lantras eller jakthund.
Thomas har en dansksvensk gårdshund och Anna har en isländsk fårhund.
Varje dag går de en långpromenad och inspekterar ägorna för att sedan ägna sig åt det goda livet.
Thomas är ofta på inköpsresor och tar hem nya saker till inredningsfirman.
Anna är idéspruta och ägnar sig åt nyskapande trädgårdsarbete.

Jag hoppas texten går att läsa.
Här är vår filosofi i sammandrag.

Radarparet i arbetsrummet där en del av alla nya idéer föds.
På hyllan en hyllning till barndomen.
Det är viktigt att plocka fram sexåringen inom sig, att  leva, leka, skratta och älska.

Inköpslista på sidan 84.

Colors of Stig Lindberg

Jag har alltid vurmat för det lite annorlunda, det unika, det som sätter fantasin i rörelse.
Här en tub kadmiumgrön.
Den är vacker på bilden, nästan lite magisk.
Vad är då detta?

Det är Stig Lindbergs målarlåda med oljefärger.
Inköpt på auktionen efter Stig Lindbergs död 1982, då det auktionerades ut en massa prylar.
I köparens ägo sedan dess.
Även Stig Lindbergs pastellkritor finns bevarade.
Nuvarande ägaren jobbade på Gustavsberg under sex år, fadern var anställd där 25 år.
Nå, är det bara min fantasi som går igång nu?

Sol inne

Värmelampor av den här typen brukar stå och skämmas längst in på loppisarna.
Det verkar finnas en mängd olika fabrikat och designer.
Jag har ännu inte mött en levande människa som säger sig ha nyttjat dessa underverk.

Designen är ofta tilltalande.
Den vänstra skulle passa bra på en gammal Harley eller varför inte ett par på en Rat Rod?
Skulle det möjligen gå att konvertera dessa till vanliga bords-eller sänglampor?
Någon som testat?

Karotthemmet

Jag köper ibland hela eller delar av hem.
I ett av hemmen var det kopiöst mycket av mycket om ni förstår vad jag menar.
Delar till ett stort antal olika serviser från förra sekelskiftet, mest Rörstrand och Gustavsberg.
Till detta ett helt gäng karotter, de flesta anonyma öststatare.
Jag väljer att visa ett litet urval i det här inlägget, den ovan har ett udda mönster och färgval.

Den här från Gefle kommer att passa bra till påsk.
Den rymmer ett tjog ägg och har passande nog en påsklilja som dekor.

En diskret blåprickig karott.
Som en sval sommarklänning.

En till salladen, eller grönfore.

En till körsbära.

Ett par till potätera.

Förgätmigej, en till falukörv,
en till köttbullera.

Mina klara favoriter är de här fyra med blåbärsmotiv.
De får nu en hedersplats i köksskåpet.
I framtiden kommer dom att fyllas med jordgubbar, smultron, blåbär och hjortron.
Nu längtar jag till sommarens primörer.

Loppis i farten

Här sitter dom som implantat på rad.

När jag skickat ett helt gäng paket med Schenker idag kändes tillvaron tom.
Bilens baksäte gapade, i bagageutrymmet skramlade bara några spännband, ett par startkablar och en tom banankartong.
För att återfå lite mening i tillvaron stegade jag in på den lokala secondhand-butiken.
Och där hittade jag detta fruktfat.

För visst är det väl ett fruktfat?
Omärkt och anonymt, men helt rätt till det lilla barockbordet.

Jag är mycket förtjust i de färgglada engelska serviserna.
Idag hittade jag denna för en tia.
Nu känns det genast mycket bättre.
Man kanske skulle ta en engelsk frukost imorgon med tea, toast and banger's?
Yes, please.

Förvaring

Läckra handtag med putti (småänglar), inte sant?
Undrar om smådjävlar också har ett smeknamn? Belsebubbar?

Full med målarfärgsspill.
Egentligen inte så oväntat.

Jag tror det här är ett målarskrin.
Olika fack för penslar och plats för burkar med linolja och terpentin.
Det finns även fack för kammar till ådringsmålning och kalkonfjädrar till marmorering.

Lös insats att bära med sig.

I locket finns ett litet skjutlås.

Låset frigör en grund låda som täcker hela locket.
Nu återstår bara att fylla den med dekorationsmålarnödvändigheter.

Här har vi en mer bastant sak.
Byggd som en tegelsten.

Frivoliteterna stannar vid en skuren kant med rundade hörn.
Hörnen är laxade som synes.

Kan den vara en relik från IB?
Här kanske det finns komprometterande material om Bofors eller Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou?

Nej, här finns knappast några tidigare elever från Solbacka internatskola.
Olika falla ödets lotter.

Värdelöst

Om man köper hela hem är det inte alls omöjligt att det finns med en liten frimärkssamling.
Hur många vuxna män har inte prenumererat på Postens förstadagsbrev och med förnumstig min förklarat att det handla om en investering?
Detta i motsats till hustruns gräsliga Picknick-porslin.
Idag ses frimärken knappast som ett första klassens investeringsobjekt.
De flesta faller in under kategorin felsatsningar, likaväl som många jultallrikar och uppslagsverk.
Man får göra något roligt av eländet istället.
De kinesiska frimärkena ovan fungerar riktigt bra som blickfång, inte sant?

Förlorad i de goda åren

Hur lätt förlorar man sig inte i det förgångna.
När den regniga dagen faktiskt kommer, då man lovar sig själv att sortera i tidningshögarna.
Sådana sysslor tarvar en viljestyrka utöver det vanliga.
Idag var det dags för Femina 1961 till 1973.
Tänk er hemmahos-reportage hos dåtidens designers, keramiker, kändisar och modeskapare.
Detta parat med annonser från Gustavsberg, SAAB och andra företag som var stora på det glada sextiotalet.
Stor plastspecial! Folklore. Skärgårdssommar.

Tidigare har jag sorterat tidningen Motor, åren 1943-1983.
Jag kan avslöja att det är stor skillnad på SAAB:s annonser i Motor kontra Femina.

Nästa gång det regnar ska jag gå igenom amerikanska LIFE och LOOK från 50- och 60-talet.
Det blir tufft.

En tidsresa

I mitt vältummade exemplar av French Interiors, Furniture, Decoration, During the 17th & 18th Centuries kan man hitta hantverk av sällan skådat slag.
Med tanke på det arbete som är nedlagt på varje detalj kan jag förstå att det blev dyrt och exklusivt.
Det som är dyrt idag är ofta framräknat i ett dataprogram eller två.
Idag är hantverk undervärderat, på auktionerna säljs det för en spottstyver.

Alla bilder är klickbara.
Ovanstående är baksidor till fickur.

Ljushållare från 1600-talets andra hälft.

"Dörromanen" fastnar för dessa dubbeldörrar.

Några trevliga väggfält att pryda vardagsrummet med.

Eller varför inte slå på stort med en takmålning?

1700-talets motsvarighet till fräcka aluminiumfälgar.
Man kan även pimpa till kärran med lite ornamenterade beslag.

Idag säljs det dekal-kit på biltillbehörskedjorna.

Speedball

I mitt förra inlägg skrev jag om hovkalligrafen Berggrén. År 1948 gav företaget Hunt Pen Co i Camden, New Jersey ut denna hjälpreda för kalligrafer. Hunt tillverkade stålpennor under namnet Speedball. Ett namn som för tankarna till amerikanska bilåkarfilmer klass B.

Pappa till boken var Ross F George, en kalligraf med fem egna typsnitt på sitt samvete, nämligen Cactus Flower, Hacky Sack, Sunamy, Clarvoyant och Speedball Western Letters.

På bokens 88 sidor återfinns ett stort antal typsnitt som passar i reklamsammanhang.
Jag tycker mig känna igen en del av typsnitten från 1950- och 60-talets tävlingsbilar.
Då skar man inte ut en färdig text i vinyl med hjälp av en datastyrd maskin, nej, det var hantverk som gällde.

Som synes finns små illustrationer som hjälp för att man ska föra pennan rätt.

Ovan syns några exempel på vad man kunde åstadkomma med de olika pennorna av Speedball-typ.

Här är några svenska exempel på reklamdesign i floran av läskeblask.
Mora bryggeri satsade på mousserande Ice-Creme, amerikansk sommardryck.
Jag undrar om det är denna man är uppfödd på i Enviken, Sveriges rockabilly-metropol?
I Köping satsade man på Messina "Solex" apelsindryck. Messina, en stad på Sicilien förstörs av en jordbävning 1908. Apelsiner odlades med framgång på vulkanen Etnas sluttningar.
Vi får anta att Solex syftar på solen, inte förgasaren.
Tidaholms bryggeri har en stram etikett med stadsvapnet som består av en uggla, två kugghjul och en vulkan. Vulkanen är inte Etna i det här fallet utan ska hänföras till Vulcans tändsticksfabrik.
Flaskor med Vichyvatten från Tidaholm ska förvaras liggande.

Ordning och Reda

Jag är imponerad av människor som kan "få till det" och som har vett att begränsa sig.
Nu har jag besökt den lokala inredningsbutiken på landet. Allt ser fräscht ut, är smakfullt presenterat och tilltalande för ögat.


En bild från det första rummet innanför entrén. Välkommen till Estenbergaboden.

Här finner man att Kärleken övervinner allt. Hustrun har en tröja med samma text.
Är det något jag ska lära mig?

Hemma har vi en vedspis som fundament för en induktionshäll. Vid elavbrott lyfts hällen
bort och vi fixar krubbet på historiskt vis. Vi har även en liknande diskbänk med zinkplåt i hallen för att gömma undan tråkigheter som mössor, tidningar och återvinning.
Det här är snyggt! Gamla tjocka kakelplattor med plattor anpassade för hörn och kanter.
Utdött idag förmodar jag.

Home is where Your Heart is. Denna gång på franska.
Återigen får jag nytta av att ha gått helklassisk linje på gymnasiet.

Jag gillar lättplacerade skåp med glasdörrar. Man ser vad man har.
Det befrämjar dessutom ordningen. Sällan finner man glasdörrar på
garderober, kylskåp, badrumsskåp med flera. Där kan oredan härja fritt.
Tvättmaskiner brukar dock ha ett ventil-liknande fönster.

Detta är den inredningsdetalj jag fastnade för. Någon som kan tolka detta?
Besök gärna Estenbergaboden på webben. Under fliken Aktuellt finns ett
aktuellt kändisbesök med nyhetsvärde.

Idag har jag fått ett par nya böcker till företagets ymniga referensbibliotek.
IKEA - design och identitet är den första av Eva Atle Bjarnestam.
Jag har bara hunnit bläddra lite i den och det verkar kunna bli en trevlig läsning
på höstkvällarna framledes.

Ha! Detta tyg har jag som blickfång när jag är ute och säljer. Det hjälper mig att hitta
tillbaka till min plats. Mycket fördelaktigt.

Jag gillar verkligen det här hallskåpet. Tyvärr sväljer det inte mössor, tidningar och återvinning.
Åtminstone inte i någon större omfattning.

Som om IKEA-boken inte vore nog. Samma författare har skrivit boken
De formade 1900-talet - Design A-Ö.
Knappt 200 sidor med designer och designföretag. Boken är totalt på 260 sidor.
Det kommer att bli ett bra uppslagsverk för mig som känner mig hemma i
1800-talsmiljö.

Snart är det jul. Lokaltidningen annonserar efter Luciakandidater.
Idag har det snöat för första gången den här vintern. Burr.....