Ett kyffe på 200 kvadrat

Nu lite reklam.
En inredningstidning som känns vettig, där hemmahos-reportagen verkar vara äkta.
Då till skillnad mot lismande floskelskriverier man kan hitta hos konkurrenterna.
En del av deras texter är fyllda av floskler, halvsanningar och paradoxer.
Exempel på det kommer i slutet av inlägget.

Men först till det positiva.
I en artikel får vi läsa om ett par som sålde av det allra mesta och började ett nytt liv.
Jag citerar direkt ur artikeln.

En viktig insikt som satte saker och ting i perspektiv fick paret när de försökte sälja bort allt de ägde.
- Ingen ville ha dem! Här omgav vi oss med saker som vi trodde var avgörande för våra liv och så märkte vi att de var värdelösa i andras ögon. 
I slutänden är det minnen, vänskap och upplevelser som är det enda som egentligen betyder något.
Det känns ju inte så upplyftande när man är precis i början av sitt avvecklande, men det ska väl gå på något vis.
Nu över till avdelningen - Hur tänkte man här?
Detta exempel är hämtat ur magasinet Residence.

Tonen slås an redan i andra stycket.
...sedan två år tillbaka bor de och deras fyra barn i en 200 kvadratmeter stor lya i Vasastan i Stockholm.
Synonymer till lya är bland annat liten bostad, krypin, kyffe.
Tvåhundra kvadrat i Vasastan låter inte som något kyffe precis.
Alltnog, sedan börjar det.

- Lägenheter där man ändrar planlösningen förlorar ofta sin charm och känns konstiga..
följs av beskrivningen
Fredrik greppade omedelbart ritpennan och började skissa. Köket flyttades, hallen delades upp, fem sovrum placerades i en mer privat del och ytterligare ett badrum tillkom.Om jag uppfattar allt rätt så har lägenheten förlorat sin charm och känns nu konstig, eller?

Nu över till medbestämmandet.
Vi är ju båda ganska petiga, dessutom skulle barnen ha ett ord med i laget.Det uttalandet följs snabbt av:
Men sedan bestämde vi oss för den här lägenheten. Alla fyra barnen ville lägga in veto....
Är det bara jag som har svårt för att hänga med i svängarna?

Överraskningar och Trendbrott

För några dagar sedan fick vi hem ett exemplar av ELLE Decoration, tidigare ELLE Interiör.

Till min glädje hittar jag fyra annonser som trycker på långsiktighet, och det innan jag hunnit till magasinets innehållsförteckning.

Andra uttryck som återfinns i annonser är Tradition, Småskaligt hantverk och Unna dig giftfria väggar.

Jag tycker det är riktigt skönt att slippa slitochsläng-mentaliteten som på senare år urartat till köpochsläng.
Idag hinner man inte ens slita på inköpen innan de är mogna för att kasseras.

Buy now keep forever.

Det gillar jag.

Bland övriga annonser sticker Kvänum kök ut.
Annonsen sträcker sig över två sidor.
Det är en bild på ett kantigt, nästan sylvasst, sterilt kök i vitt, grått och mullvad.
En liten företagslogga skvallrar om att här tillverkas kök minsann.
Utan den lilla faktarutan hade det lika gärna kunnat vara december i obducentföreningens kalender.

Övriga glädjeämnen är två hemmahosare.
Nils Ströyer Christophersen, grundaren av designbyrån FRAMA.
Han målade sin nyinköpta lägenhet vit, och ångrade sig när han såg resultatet.
Bara det är värt en eloge.
Resultatet blev istället en rå yta med känsla av tjugotalets arbetarbostad.
Utanpåliggande el. Läckert.
Nadia Tolstoy och Jan Sandbladh.
Färg! Glädje! Lekfullhet! Färg!
Rubriksättaren har valt att kalla artikeln: Med känsla för funktion.
Fullständigt obegripligt.
Den borde heta: Med fantasi och lust.
När det skrivs om vita hem pratar man aldrig om funktion.
I Tolstoys och Sandbladhs spännande och annorlunda hem är funktion helt plötsligt väldigt viktigt.

En överraskning av det mer otrevliga slaget fick Nicklas Cederqvist med bloggen Antikmonologen.
Nicklas har med en god portion civilkurage påtalat bristerna i de stora auktionshusens beskrivningar av föremål, framförallt de med asiatiskt ursprung.
Detta har bland annat resulterat i att polisen gjort ett tillslag på Uppsala Auktionskammare och beslagtagit ett tjugotal föremål av elfenben.
Nu har Uppsala Auktionskammare avslutat Nicklas Cederqvists konto hos dem, detta utan att redovisa något skäl till åtgärden.
Man kan fundera på om det inte handlar om den rättmätiga kritik som Nicklas riktat mot auktionsbranschen i ett flertal blogginlägg.
Läs gärna hela historien på Antikmonologen.

Jag har tidigare kontaktat Antikvärlden och Antik & Auktion och efterlyst en uppryckning.
Upprinnelsen finns i ett blogginlägg som heter Nu får det vara slut.
Jag återkommer igen till det faktum att branschen består av ett kotteri av väldigt få människor och företag.
Detta är, enligt mitt sätt att se det, inte bra för den stora gruppen av samlare och intresserade av antikviteter.
Faktum är att jag redan sett alldeles för många exempel på protektionism i toppen av branschen.
Mångfald framför enfald!

Kulturmöllan

 

En konstnärs palett.
Laddad med färg, magi, skaparglädje och tryfferad med vilja och frustration.

 

Paletten tillhör Lars Eklöw på Kulturmöllan i Lövestad.
Jag träffade Lars första gången i påskas då fröken Perkele visade sin installation "Prosacitat",
en flerdimensionell upplevelse i text, bild och musik på temat glädje och sorg.
Läs gärna den fantastiska historien om hur Lars räddade den gamla möllan från rivning i absolut sista

sekunden.
Kulturmöllans intressanta historia hittar du här.

 

En bild tagen från ateljén i "tornrummet" på möllan.
Här följer tre bilder på några av de fasta installationerna i möllan.

 

Igår köpte vi den här tavlan av Lars, "Abstrakt mot grå bakgrund".
Den kommer att pryda sin plats i vårt "master bedroom" :-)

Grundligt

Idag blir det ett kort inlägg.
Ekenäs egendom ska vara tömd till den 3dje december så det är lite ont om tid.
De senaste dagarna har jag flyttat gamla fönster och burit upp dem en våning i fröken Perkeles fabrik.
En bra träning för benmusklerna, om än något enahanda.
Jag har ändå hunnit med att snabbtitta i senaste numret av Hem & Antik och förundras över engelsmännens grundlighet vid renovering och heminredning.
Hör och häpna.
 - Den öppna spisen har flyttats fram och tillbaka ett otal gånger, men nu har den kommit till sin rätt.
Jag är djupt imponerad.

Perkeles väggar II

Färgerna avslöjar bostadsmålarnas liv, kan jag vid en snabb blick läsa i tidningen.
I det här fallet heter färgen 0570-G30Y och vi befinner oss i salongen.
Tidigare hette salongen det vardagliga vardagsrum.
Tiderna förändras.
Forntidens stora garderober heter idag walk-in-closet.
På 60-talet var klosett något helt annat.
SJ hade rolling-closets där marken rusade fram nere i hålet.
Ytterligt fascinerande för en liten pojke.
Han försökte se när fekalierna slog i backen, men det var som förgjort.

Nu har vi funderat på om vi inte ska satsa på fönsterfoder, tak- och golvlister.
Det borde vara det naturliga steget.

Väggar II

Sovrummets filosoferarhörn.
Ett gammalt trägolv, sammet, gammalt lertegel och en kristallkrona gör att man lätt hamnar i en behaglig stämning.
För den som vill skapa något liknande men som saknar en riktig tegelvägg finns det även "tegel" i 14 millimeter tjocka skivor att köpa.

I anslutning till matbordet har vi en skolplansch som bland annat visar matsmältningsorganen.
Med små barn i huset kan man ha de mest animerade diskussioner i ämnet.
I synnerhet 2½-åringen går in för ämnet med liv och lust.
Hans fokusering på restprodukterna överstiger vida de övriga familjemedlemmarnas intresse för just den saken.
Ointresset påverkar honom dock inte nämnvärt, istället upprepas budskapet tills någon reagerar.
BAJS! JAG SA!

Från brunt till gult.
Köksväggarna är målade i den gula nyansen 0580-Y10R, alltså snäppet rödare än hallens knallgula.
Jag vill rekommendera alla färgsättare att skaffa en "solfjäder" med alla NCS-färger.
Det blir så mycket lättare att välja nya färger om man kan göra det på hemmaplan.
Det gäller naturligtvis även textilier och möbler.

Perkeles väggar

I vårt hem har vi valt att satsa på färg, konst och svordomar.
Vi satsar på en kryddad tillvaro som motvikt till alla risgrötsfärgade hem.
Den gula färgen (0580-Y eller knalljävelgult) möter vår stora familj och våra vänner när de kommer på besök.

Den lilla byrån är ett arvegods efter fröken Perkeles mormor.
Tavlan av Malin Kronander.

Redprint II av Håkan Sjöström.
Serien består av åtta bilder.
Samma antal bilder som de rutor som passerar varje sekund på en film.
Håkan försöker fånga bilderna mellan rutorna.

 

Kvinna med makt, digital illustration av Caroline Geijer.

Den bor i vårt gemensamma arbetsrum.

Hemmahos

Familjen Perkeles hem utstrålar frid.
Det genomsyras av en sammanhållen och nedtonad färgskala och inredningen andas en mix av folklore och 

skandinavisk gedigen enkelhet i kombination med gammalt arvegods  och en trivsam bohemisk känsla.

Jag är otroligt fascinerad av hemmahos-reportagen i livsstilsmagasinen.
Finns de här människorna på riktigt?
Hur får de dagarna att gå ihop?
Har alla extremt välartade barn?
Är tillvaron verkligen helt bekymmersfri?

Nedan har jag saxat några exempel ur ett av magasinen.

Angående julfirande:
- Särskilt såsen debatteras hela dagen och den smakas av om och om igen.
Det låter väl kul, inte sant?
Ingen Kalle Anka och ingen fylla, bara gemenskap och esprit.

- I år har vi pyntat med nästan uteslutande naturmaterial som kanel, keramik, sammet och buffelhorn.
 Buffelhorn??

Vi är en stor familj som håller ihop och som kräver plats.
Det låter som en paradox.
Min man köpte det för tolv år sedan och för sju år sedan flyttade jag och mina barn in.
Nu är det definitivt en paradox.

Sedan till julgranen.
Claës-Hubertus älskar att pynta till jul, särskilt när det är dags att gå ut i skogen och fälla julgranen veckan före jul. Det är nästan som en passion för honom. Han ser på alla granarna i skogen innan han gör sitt val.
Det är bara att gratulera till ett gediget arbete.
Något annat arbete kan det inte finnas tid över till.
Min man tänder juleljusen i granen och tomteblossen. Och vi utropar alla att det är den vackraste gran vi någonsin sett.
Ja, annars hade han förmodligen blivit ledsen i ögat.

Nästa familj:
Väggar har rivits, golv har slipats och mängder med vit målarfärg har förbrukats.
Inget nytt där alltså.
Det andra kallar skrot, det gillar Ebba, säger Claës (alla verkar heta Claës).
Hon blir glad bara jag plockar in något från hönshuset.

Ytterligare en familj:
Många som kommer in i huset vet inte om det är ett nytt eller ett gammalt hus och det är precis så de vill att det ska kännas.
Varför?
Väggar, tak, snickerier och de flesta av golven är målade i vitt.
Hallå! Boooring.