Bakom korseletten

Läsekretsen har ställt många intressanta frågor om hur kvinnokroppen tedde sig före Freeetrixkupan och moltoprenskum.

Jag har genom goda kontakter kommit över ett unikt bildmaterial.
Som synes var 1800-talets damer större än kvinnor under korselettens glansdagar.
Scannern vill inte räcka till.

Nummer 91 är en fripassagerare, möjligen ett resultat av den bröllopsnatt som följde på wigselakten i förra inlägget.
Inga folkstormar orsakades på grund av kroppsbehåring.
Det naturliga regerade.
Och majestäterna.

Colors of Stig Lindberg

Jag har alltid vurmat för det lite annorlunda, det unika, det som sätter fantasin i rörelse.
Här en tub kadmiumgrön.
Den är vacker på bilden, nästan lite magisk.
Vad är då detta?

Det är Stig Lindbergs målarlåda med oljefärger.
Inköpt på auktionen efter Stig Lindbergs död 1982, då det auktionerades ut en massa prylar.
I köparens ägo sedan dess.
Även Stig Lindbergs pastellkritor finns bevarade.
Nuvarande ägaren jobbade på Gustavsberg under sex år, fadern var anställd där 25 år.
Nå, är det bara min fantasi som går igång nu?

Madeleine Pyk

Det händer att jag köper en hög med blandade papper och gamla handlingar när jag är på loppis.
Utfallet är minst sagt varierande.
Jag köpte en "stash" med konstutställningskataloger, prislistor och inbjudningar till vernissage på en loppis i Kristinehamn.
I den högen fanns bland annat detta brev från Madeleine Pyk, adresserat till Galleri Engelbrekt i Örebro.
Det är lite kul med hennes utsmyckning av brevet, det är inte hennes signaturmotiv tigern, men en möjlig kentaur?
Personligen tycker jag att ett dokument som detta är väl så kul och kanske lika intressant som en litografi.
Brevet är skickat 1972 när konstnären var 38 år, snart fyller hon 80.
Bilder från hennes vackra ateljé finner du här.

2013 - Året som gick

Den 16 januari gjorde jag den första målningen på mången dag.
2013 är härmed förklarat som kulturår. 

I början av mars levererades och installerades den gyllene himmelssängen i rosa gemaket.
Sängen är byggd av en riktig snickare från Lappland, Erland.
Lapplanderland.

Den 26 april var det dags för en musikalisk höjdpunkt, konserten med Stefan Sundström.
Sunda idéer och samma stylist, det blir inte bättre än så.

Maj 25 förlovade vi oss, Anna och mej.

Några dagar senare, närmare bestämt 29:e maj, fyllde min vän och vapendragare Balder Karlsson sex år.

Vecka 31 var det dags för en ny begivenhet.
Den första semestern sedan Hedenhös.
Vi besökte bland annat von Echstedtska gården och Rost Interiör.

Den 13:e augusti var det dags för TV-inspelning igen.
Denna gång var det "PAX jordiska äventyr" som kommer att sändas i januari 2014.
Medverkande i "mitt" avsnitt är Sanna Persson-Halapi och Eva Westerling

Den fjortonde september - skuldfri.
Nu stannar pengarna hos mig.

Den 7:e december knöt vi hymens band.
Smekmånaden firade vi med en vecka för världsfreden.

På julaftonen innehöll ett av paketen en Gibson Les Paul för vänsterhänta.
Heder åt Anna med familj som med denna gåva ytterligare stärker den musikaliska utvecklingen i Skåne.

Dom dyraste sakerna...

 ..kommer i små förpackningar sägs det.
Döm om min förvåning när jag med kurirpost fick detta lilla paket.
Jag hade beställt ett formidabelt vernissageparaply, närmare bestämt Amore designat av ingen mindre än Damien Hirst.
Vad var då detta?
Den berömda tegelstenen?

Nej då.
På något förunderligt sätt vecklades ett fullvuxet paraply ut ur den lilla kartongen.
Fråga mig inte hur det gick till.
Men vackert är det.
Hoppas att det börjar regna snart.
Hoppas, hoppas, hoppas.

Krackelering

Jag ser det i stort som smått numera.
Ett samhälle som krackelerar.
Mindre orter går sotdöden till mötes.
Det börjar nu drabba även lite större orter.
Igår skulle jag skicka bussgods från Markaryd, det ligger cirka en mil bort.
Väl framme möts jag av beskedet att man bara tar emot bussgods fram till 10.30 på förmiddagen.
Jag är välkommen tillbaka nästa dag, före 10.30.
Nu lyckades jag beveka damen på andra sidan disken så jag behövde inte köra två gånger.
Från 10.30-22.00 går det inte på några villkor att lämna in paket.
Basta.

Det är inte något stort problem, snarare ett tecken på att kräftgången kryper närmare inpå oss.
På andra ställen är det värre.
I Ungern vill man bötfälla uteliggare för att kunna lösa det växande problemet med hemlöshet.
Vem tänkte till där?
Den ungerska regeringen.

Det satsas mindre och mindre på kulturen i Europa.
I Rotterdam kan Wereldmuseum bli tvunget att sälja ut hela sin samling av afrikansk och amerikansk konst fört att klara ruljangsen.
Den nederländska museiföreningen "skummar av ilska" (SvD) för att museet säljer ut nationens kulturarv.
Vore det inte bättre att lämna tillbaka det man en gång stulit från befolkningarna i kolonierna?

Framstående ekonomer har länge viftat med flaggan och varnat för att världsekonomin är på väg att krascha.
Vem lyssnar?
Vem tar tag i ekonomin?
Eller tänker man bötfälla hemlösa i en omfattning som löser även det problemet?
För de hemlösa lär bara bli fler och fler.

Undra på att man vill vara retro.
Det var bättre förr.

Baletthunden

 

Baletthunden - Acryl på duk.

Inspirerad av Balder Karlsson, hunden som gav piruetten ett ansikte.

Vägval i Färgrike

De senaste åren har jag velat fram och tillbaka vad det gäller antik- och loppisverksamheten.
Att köpa hela eller delar av hem är roligt på sitt sätt, men förenat med stora mängder arbete.
Nu känner jag att det är dags att ändra inriktningen på verksamheten/livet och ägna mer tid till skapande.
Det senaste årets konstinköp samt den vågade färgsättningen av hemmet, har satt sina spår.
Under den tiden har jag återupptäckt glädjen i att skapa.
Nu kommer jag att göra mig av med en stor del av mitt omfångsrika lager.
Om ni har vägarna förbi Vittsjö, titta gärna in och befria mig från en del av alla prylarna.
Den som är ute efter textilier kan fynda, tyg har jag mest samlat på hög under åren.
Idag har jag haft min första dag framför staffliet.
Det känns bra.

Tavlan jag jobbar med just nu heter "Lånta fjädrar".
Nu är det dags för mig att använda egna fjädrar, istället för att sälja andras avlagda.

Kulturmöllan

 

En konstnärs palett.
Laddad med färg, magi, skaparglädje och tryfferad med vilja och frustration.

 

Paletten tillhör Lars Eklöw på Kulturmöllan i Lövestad.
Jag träffade Lars första gången i påskas då fröken Perkele visade sin installation "Prosacitat",
en flerdimensionell upplevelse i text, bild och musik på temat glädje och sorg.
Läs gärna den fantastiska historien om hur Lars räddade den gamla möllan från rivning i absolut sista

sekunden.
Kulturmöllans intressanta historia hittar du här.

 

En bild tagen från ateljén i "tornrummet" på möllan.
Här följer tre bilder på några av de fasta installationerna i möllan.

 

Igår köpte vi den här tavlan av Lars, "Abstrakt mot grå bakgrund".
Den kommer att pryda sin plats i vårt "master bedroom" :-)

Julklapp

Årets julklapp till oss själva är ett ateljéstaffli, närmare bestämt det på bilden.
Jag har målat en del tidigare, i forntiden gjorde jag motivlackeringar på bilar och motorcyklar.
I vintras gick jag en målarkurs.
Fröken Perkele är oerhört sugen på att testa egna schyssta idéer, vilka har legat och grott en längre tid.
Tidigare har det mest handlat om slamfärg för hennes del.
Hemmets sista vita vägg ska förresten också målas.
Den blir naturligtvis lika ärtmarsipangangstergrön som övriga väggytor i salongen.
Påskägget 2013 innehåller förhoppningsvis golvlister.

Min klara favorit under tidigare år var Salvador Dali.
Sedan var det bland andra Robert Högfeldt.
Idag har jag svårt att välja ut någon favorit, men jag vill bland annat nämna Lars Lerin, den färgstarka afrikanska konsten, sammalika kubansk konst och Edward Hoppers drömska bilder.
Nuförtiden skiter jag i vem som signerat, jag köper det jag tycker om förutsatt att medlen finns.
Namnet är inte det viktigaste, tavlan måste kommunicera med mig.

Köper ni tavlor idag?
Hur väljer ni?

Perkeles väggar

I vårt hem har vi valt att satsa på färg, konst och svordomar.
Vi satsar på en kryddad tillvaro som motvikt till alla risgrötsfärgade hem.
Den gula färgen (0580-Y eller knalljävelgult) möter vår stora familj och våra vänner när de kommer på besök.

Den lilla byrån är ett arvegods efter fröken Perkeles mormor.
Tavlan av Malin Kronander.

Redprint II av Håkan Sjöström.
Serien består av åtta bilder.
Samma antal bilder som de rutor som passerar varje sekund på en film.
Håkan försöker fånga bilderna mellan rutorna.

 

Kvinna med makt, digital illustration av Caroline Geijer.

Den bor i vårt gemensamma arbetsrum.

Redprint

Redprint II av Håkan Sjöström, Gunnarp.
Håkan vill skildra rummen mellan filmrutorna.
Den nya inriktningen i livet är att gammalt, grått, brunt, trist och massproducerat byts ut mot färgstarkt och unikt.
Den här tavlan är det senaste förvärvet.

Nu över till några av dagens förvärv för avsalu.
Skål på fot, Hammarplast.
Tidstypisk design.
Jordnötter, någon?

Idag lyckades jag hitta mitt andra exemplar av vattenkannornas Rolls Royce.
Det första exemplaret kan ni läsa om här.
Detta är enliters inomhusversionen.

Och!
Tre färggranna tyska vaser.
De två till vänster är Strehla, den till höger har jag inte hunnit forska kring än.
Jag är en färgstark person.

På midsommardrift del II

Vi är fortfarande kvar i Jäla.
Bloggen ville inte alls i anslutning till tidigare inlägg så del II kommer här.
På bilden ett får som inte vet att det är ett får.

Yngling i form av trana.
Föräldrarna är inte långt borta.

Ett av de många hus på landet som jag vill adoptera

Visst är det trevligt med de slitna dörrarna och en våg av vita blommor ur ett hav av spetsunderbyxor

I Forsa kvarn annonserade man att det var konstutställning denna midsommarhelg.
In i bild rusar en intellektuell som inte vill låta en sekund gå förlorad.

I källaren ett ofrivilligt stilleben.

På mellanvåningen, spetsmaskinen.

Det måste ha varit ett dammigt jobb att vara mjölnare.

Konsten då? Jo, det fanns en hel del.
Den här tavlan för tankarna till svärmödrar i allmänhet, snörpiga i synnerhet.

En av mina klara favoriter, elefant på LSD.

Mitt val blir denna ulk med ett utseende som påminner om högavlönat styrelseproffs.
Det finns där, men det gör ingen människa glad.

Torpa stenhus.
Den guidade turen kostar 60 riksdaler per man.
I stenhuset är det fotograferingsförbud.

Väldoftande nyponros som just nu gömmer en humla.

Mamma Mås med två knattar.

Pappa mås ligger på eftermiddagen och kuckelurar i stuprännan.
En god vana som jag nu ska praktisera.