Ett kyffe på 200 kvadrat

Nu lite reklam.
En inredningstidning som känns vettig, där hemmahos-reportagen verkar vara äkta.
Då till skillnad mot lismande floskelskriverier man kan hitta hos konkurrenterna.
En del av deras texter är fyllda av floskler, halvsanningar och paradoxer.
Exempel på det kommer i slutet av inlägget.

Men först till det positiva.
I en artikel får vi läsa om ett par som sålde av det allra mesta och började ett nytt liv.
Jag citerar direkt ur artikeln.

En viktig insikt som satte saker och ting i perspektiv fick paret när de försökte sälja bort allt de ägde.
- Ingen ville ha dem! Här omgav vi oss med saker som vi trodde var avgörande för våra liv och så märkte vi att de var värdelösa i andras ögon. 
I slutänden är det minnen, vänskap och upplevelser som är det enda som egentligen betyder något.
Det känns ju inte så upplyftande när man är precis i början av sitt avvecklande, men det ska väl gå på något vis.
Nu över till avdelningen - Hur tänkte man här?
Detta exempel är hämtat ur magasinet Residence.

Tonen slås an redan i andra stycket.
...sedan två år tillbaka bor de och deras fyra barn i en 200 kvadratmeter stor lya i Vasastan i Stockholm.
Synonymer till lya är bland annat liten bostad, krypin, kyffe.
Tvåhundra kvadrat i Vasastan låter inte som något kyffe precis.
Alltnog, sedan börjar det.

- Lägenheter där man ändrar planlösningen förlorar ofta sin charm och känns konstiga..
följs av beskrivningen
Fredrik greppade omedelbart ritpennan och började skissa. Köket flyttades, hallen delades upp, fem sovrum placerades i en mer privat del och ytterligare ett badrum tillkom.Om jag uppfattar allt rätt så har lägenheten förlorat sin charm och känns nu konstig, eller?

Nu över till medbestämmandet.
Vi är ju båda ganska petiga, dessutom skulle barnen ha ett ord med i laget.Det uttalandet följs snabbt av:
Men sedan bestämde vi oss för den här lägenheten. Alla fyra barnen ville lägga in veto....
Är det bara jag som har svårt för att hänga med i svängarna?

Livet hemma

Det händer mycket nu.
För någon vecka sedan var det ett hemmahos-reportage i Skånska Dagbladet.
En bra artikel, bra bilder och Balder Karlsson i högsätet.
Alla inredningsreportage med självaktning har minst en renrasig hund.
Gärna lantras eller jakthund.
Thomas har en dansksvensk gårdshund och Anna har en isländsk fårhund.
Varje dag går de en långpromenad och inspekterar ägorna för att sedan ägna sig åt det goda livet.
Thomas är ofta på inköpsresor och tar hem nya saker till inredningsfirman.
Anna är idéspruta och ägnar sig åt nyskapande trädgårdsarbete.

Jag hoppas texten går att läsa.
Här är vår filosofi i sammandrag.

Radarparet i arbetsrummet där en del av alla nya idéer föds.
På hyllan en hyllning till barndomen.
Det är viktigt att plocka fram sexåringen inom sig, att  leva, leka, skratta och älska.

Inköpslista på sidan 84.

Madeleine Pyk

Det händer att jag köper en hög med blandade papper och gamla handlingar när jag är på loppis.
Utfallet är minst sagt varierande.
Jag köpte en "stash" med konstutställningskataloger, prislistor och inbjudningar till vernissage på en loppis i Kristinehamn.
I den högen fanns bland annat detta brev från Madeleine Pyk, adresserat till Galleri Engelbrekt i Örebro.
Det är lite kul med hennes utsmyckning av brevet, det är inte hennes signaturmotiv tigern, men en möjlig kentaur?
Personligen tycker jag att ett dokument som detta är väl så kul och kanske lika intressant som en litografi.
Brevet är skickat 1972 när konstnären var 38 år, snart fyller hon 80.
Bilder från hennes vackra ateljé finner du här.

Sol inne

Värmelampor av den här typen brukar stå och skämmas längst in på loppisarna.
Det verkar finnas en mängd olika fabrikat och designer.
Jag har ännu inte mött en levande människa som säger sig ha nyttjat dessa underverk.

Designen är ofta tilltalande.
Den vänstra skulle passa bra på en gammal Harley eller varför inte ett par på en Rat Rod?
Skulle det möjligen gå att konvertera dessa till vanliga bords-eller sänglampor?
Någon som testat?

2014 börjar på 700

Jag börjar 2014 med inlägg nummer 700.
Dagens aktiviteter har bestått i att städa ut det gamla året för att släppa in det nya fräscha oprövade 2014.
Städningen kröntes med en ny gammal sänglampa, denna en korsning mellan de traditionella retrosänglamporna från 50-talet och skrivbordslamporna som blev populära på 60-talet.
Stålblått känns lite mesigt mot den övriga inredningen men det funkar.
På sängbordet med grönmarmorerad skiva ligger kvällslektyr i form av boken Mediababe av Jackie Kothbauer.
Hundkudden inköpt under en resa på Irland.

Det är upplivande att bo i detta färgsprakande hem.
Det ger energi och ur den energin kommer glädje.
Livsglädje.
En återgång till olika nyanser av vitt känns fjärran.
Det är intressant att läsa hemmahos-reportagen i livsstilsmagasinen.
Den käcka hustrun utbrister (mellan hundpromenaden och ridningen) - Jag älskar färger!!
Kärleken till färger manifesteras av en djupblå kudde i ett i övrigt helt vitt rum.
Vi är alla olika.
Jag är röd.
Vilken färg är du?

The Return of Skaffaren

Dags att samla ihop sig igen.
Med smicker, enträget övertalande och glada tillrop har jag låtit mig övertalas till att fortsätta denna odyssé, eller irrfärd om man så önskar, i bloggvärlden.
I dessa osäkra tider, då intet är att lita på, är det lätt att hamna i grubblerier.
Jag vill göra någonting nytt, något som får glädjen att sjuda i mitt väsen, något att brinna för.
Men vad?
Planer finns, men kan inte sjösättas idag.
Små funderingar.
Stora funderingar.
Kommer världsekonomin att krascha när man blickar ner i nästa budgetstup?
Finns det i så fall ett genuint intresse för kvalitetsmöblerna från 30-40-talet?
De som var gjorda för att hålla i generationer.
Hushållsmaskiner som går att reparera?
Trampsymaskiner?
Verktyg och redskap för den egna odlingen?
Vi i familjen handlar inte mycket nytt idag, dels för att mycket nytillverkat känns som smäck, dels för att vi vill spara på jordens resurser.
Vi inreder hemmet med färg.
Vi lyssnar på musik.
Vi högläser för barnen.
Vi är förmodligen lite udda.
På ett bra sätt.
Och snälla, framför allt snälla.

Kulturmöllan

 

En konstnärs palett.
Laddad med färg, magi, skaparglädje och tryfferad med vilja och frustration.

 

Paletten tillhör Lars Eklöw på Kulturmöllan i Lövestad.
Jag träffade Lars första gången i påskas då fröken Perkele visade sin installation "Prosacitat",
en flerdimensionell upplevelse i text, bild och musik på temat glädje och sorg.
Läs gärna den fantastiska historien om hur Lars räddade den gamla möllan från rivning i absolut sista

sekunden.
Kulturmöllans intressanta historia hittar du här.

 

En bild tagen från ateljén i "tornrummet" på möllan.
Här följer tre bilder på några av de fasta installationerna i möllan.

 

Igår köpte vi den här tavlan av Lars, "Abstrakt mot grå bakgrund".
Den kommer att pryda sin plats i vårt "master bedroom" :-)

Perkeles väggar III

Idag har vi fortsatt med den gröna kulören i salongen/lekrummet.
Som befarat räckte färgen inte fullt ut så vi får på't igen.

Färgglatt överkast inköpt på Udda Tina i Lund för ett par veckor sedan

Till Balder Karlssons förtjusning har vi nu en kanintavla i sovrummet.

Dromedar målad i varselfärg då de äro sällsynta på svenska breddgrader.

En av två tavlor, också inköpta i Lund.
Närmare bestämt i butiken Konst i Lund.
Elke Pollack - Mädchen im weissen Kleid.

 Elke Pollack - Schwanger.

Barnen, de små solstrålarna, gillar också färg.

Nästa projekt är detta hörn med en gammal timmervägg.
Det lilla bordet med marmorerad skiva är ett arv efter fröken Perkeles farfar.
Jazzkontrabas med härligt kurvig kropp.
Nu pensionerad medlem av orkesterföreningen i Klippan.

Grundligt

Idag blir det ett kort inlägg.
Ekenäs egendom ska vara tömd till den 3dje december så det är lite ont om tid.
De senaste dagarna har jag flyttat gamla fönster och burit upp dem en våning i fröken Perkeles fabrik.
En bra träning för benmusklerna, om än något enahanda.
Jag har ändå hunnit med att snabbtitta i senaste numret av Hem & Antik och förundras över engelsmännens grundlighet vid renovering och heminredning.
Hör och häpna.
 - Den öppna spisen har flyttats fram och tillbaka ett otal gånger, men nu har den kommit till sin rätt.
Jag är djupt imponerad.

Perkeles väggar II

Färgerna avslöjar bostadsmålarnas liv, kan jag vid en snabb blick läsa i tidningen.
I det här fallet heter färgen 0570-G30Y och vi befinner oss i salongen.
Tidigare hette salongen det vardagliga vardagsrum.
Tiderna förändras.
Forntidens stora garderober heter idag walk-in-closet.
På 60-talet var klosett något helt annat.
SJ hade rolling-closets där marken rusade fram nere i hålet.
Ytterligt fascinerande för en liten pojke.
Han försökte se när fekalierna slog i backen, men det var som förgjort.

Nu har vi funderat på om vi inte ska satsa på fönsterfoder, tak- och golvlister.
Det borde vara det naturliga steget.

Väggar II

Sovrummets filosoferarhörn.
Ett gammalt trägolv, sammet, gammalt lertegel och en kristallkrona gör att man lätt hamnar i en behaglig stämning.
För den som vill skapa något liknande men som saknar en riktig tegelvägg finns det även "tegel" i 14 millimeter tjocka skivor att köpa.

I anslutning till matbordet har vi en skolplansch som bland annat visar matsmältningsorganen.
Med små barn i huset kan man ha de mest animerade diskussioner i ämnet.
I synnerhet 2½-åringen går in för ämnet med liv och lust.
Hans fokusering på restprodukterna överstiger vida de övriga familjemedlemmarnas intresse för just den saken.
Ointresset påverkar honom dock inte nämnvärt, istället upprepas budskapet tills någon reagerar.
BAJS! JAG SA!

Från brunt till gult.
Köksväggarna är målade i den gula nyansen 0580-Y10R, alltså snäppet rödare än hallens knallgula.
Jag vill rekommendera alla färgsättare att skaffa en "solfjäder" med alla NCS-färger.
Det blir så mycket lättare att välja nya färger om man kan göra det på hemmaplan.
Det gäller naturligtvis även textilier och möbler.

Perkeles väggar

I vårt hem har vi valt att satsa på färg, konst och svordomar.
Vi satsar på en kryddad tillvaro som motvikt till alla risgrötsfärgade hem.
Den gula färgen (0580-Y eller knalljävelgult) möter vår stora familj och våra vänner när de kommer på besök.

Den lilla byrån är ett arvegods efter fröken Perkeles mormor.
Tavlan av Malin Kronander.

Redprint II av Håkan Sjöström.
Serien består av åtta bilder.
Samma antal bilder som de rutor som passerar varje sekund på en film.
Håkan försöker fånga bilderna mellan rutorna.

 

Kvinna med makt, digital illustration av Caroline Geijer.

Den bor i vårt gemensamma arbetsrum.

Recycled Home

Jag har just fått hem en bok som heter Recycled Home, författare är Mark och Sally Bailey.
Ett engelskt par som inreder med saker och material som andra betecknar som skräp eller skrot.
Det ser inte riktigt ut som hemma, men visst påminner det.
Winborgs Delikatessgurka är numera papperskorg i köket, vitmålad inuti för optimal fräschör.

Köksredskap i kaffeburk, till vänster en liten ostlåda i trä.

Marsipanen till kaffet förvaras i en kvartskilos kaffeburk.

När alla tavlor ska hängas upp igen kommer LUXUS till användning.
Sväljer många krokar.

Sen kommer vi till den kreativa avdelningen.
På sybordet Blå Mocca med lock.

Fruktlåda i trä samt en ensam låda till en gammal lanthandelsdisk.

Konstister och Unicalådor.

Med 150.000 dragkedjor på lager gäller det att ha ordning och reda.

Ännu en Unica, denna med handtag och förstärkt kant.
Utmärkt att ställa matkassarna i så de inte far runt i hela Duetten.
Boken Recycled Home finns att beställa från Bokus, den har engelsk text.
Ett smakprov kan ni se här.

Till sist.
Kan man bli annat än glad när man får ett paket som ser ut så här?
Tänk vilken omsorg att sätta på alla de olika blocken med frimärken.