The Return of Skaffaren

Dags att samla ihop sig igen.
Med smicker, enträget övertalande och glada tillrop har jag låtit mig övertalas till att fortsätta denna odyssé, eller irrfärd om man så önskar, i bloggvärlden.
I dessa osäkra tider, då intet är att lita på, är det lätt att hamna i grubblerier.
Jag vill göra någonting nytt, något som får glädjen att sjuda i mitt väsen, något att brinna för.
Men vad?
Planer finns, men kan inte sjösättas idag.
Små funderingar.
Stora funderingar.
Kommer världsekonomin att krascha när man blickar ner i nästa budgetstup?
Finns det i så fall ett genuint intresse för kvalitetsmöblerna från 30-40-talet?
De som var gjorda för att hålla i generationer.
Hushållsmaskiner som går att reparera?
Trampsymaskiner?
Verktyg och redskap för den egna odlingen?
Vi i familjen handlar inte mycket nytt idag, dels för att mycket nytillverkat känns som smäck, dels för att vi vill spara på jordens resurser.
Vi inreder hemmet med färg.
Vi lyssnar på musik.
Vi högläser för barnen.
Vi är förmodligen lite udda.
På ett bra sätt.
Och snälla, framför allt snälla.