tisdag 30 april 2013

Ursinne

Mänskligheten har mätt tid i snart 3000 år.
Kanske i ett försök att bli herre över den.
Tiden låter sig dock inte styras eller förslavas av människan, snarare är det tvärtom.
Jag undrar om dom tänkte på det när dom fipplade ihop det första soluret?



När man nu en gång bestämt sig för att mäta tiden blev det intressant att stoppa in urverket i ett fodral.
På bilden ser vi ett par guldpendyler tätt omslingrade i en orgie av svulstighet och rundade former.
Det är förmodligen ingen slump att urtavlan visar på sex.
Idag är inte guldpendylen ett statusföremål längre, men de går fortfarande att sälja till USA och till några länder inom den Europeiska Unionen bevars.
Värre är att en hel del fina gamla golvur lämnat landet för att i vit anonymitet mäta tiden i andra tidszoner. 




Alltnog, även om tiden alltid är densamma har klockan alltid varit en möjlighet att visa upp sin status.
När jag konfirmerade mig fick alla gossar en armbandsklocka, alla flickor ett guldhalsband.
Könsrollerna cementerades.
Armbandsklocka förresten, ska det vara nåt med det, ska det heta kronometer.
Namn som Audemars Piguet, Patek Philippe, Hublot, Cartier, Rolex, Bvlgari, Jaeger-LeCoultre med flera, sätter fart på habegäret hos mången man.
Jag läste någonstans att det första en man tittar på när han möter en annan man är dennes armbandsur.
Som nummer två kommer det kvinnliga sällskapet. (Reainlägget)
Då jag tidigare varit mer intresserad av det kvinnliga sällskapet har jag följaktligen inte haft kronometer.
Idag, med fröken Perkele, skulle jag kunna välja en Breitling for Bentley, Men's Windrider med Copper Dial.




Till sist, en annan form av tidmätning.
Inga stämpelklockor här inte.

söndag 28 april 2013

Nostalgi


Mörby Centrum.
Det stod klart 1961.
Härligt grön Volkswagen 1200 och en röd/vit Monark Monarscoot.
Min kompis Janne hade en blå trimmad Monarscoot.
Vi var 14 år och hade inte lärt oss skilja på livslust och dödslängtan.
En av hemstadens längre nerförsbackar slutade med en nittiograderssväng och en allé.
Vi hade bestämt oss för att våga hålla fullt hela vägen, genom kröken och ut i allén.
Det var inte lätt, vi fegade ur ett tjugotal gånger, men till sist var det full speta hela vägen.
Vi kraschade in i ett av träden med full gas, vi slog oss utav helvete, men.....
....vi vågade!


Grand Hotell i Rättvik.
Snygga neonskyltar på fasaden.
Gatubelysningen hänger i luften.
Tvåtakts-Saabarna står som spön i backen, till höger en PV och en bubbla.
Saab:en närmast är Stockholmsregistrerad.
Bilar med A och AA stod inte högt i kurs ute i landet på 60-talet.
Stockholmarna körde fort och vårdslöst, det visste alla.

fredag 26 april 2013

REA 1970 REA



Året är 1970.
Postorderföretaget rear ut plagg som samlats på hyllorna och inte sålts i den takt som förväntats.
Idag tror jag att de hade gått åt som smör i solsken.


Eller kanske inte?
One-piecen till höger känns lite tveksam.
Den kanske passar utmärkt till fredagsmys?
De långa dragkedjorna mitt fram är väl ändå passé idag?


Det här gillar jag bättre.
Lägg märke till att modellerna ofta är Lill Lindforskt pigga och glada, eller Brigitte Bardotskt plutiga.
Bardotskt säger man inte med lätthet efter fredagsvinet.


I ett försök att intressera den yngre kundkretsen använder man sig av lite flower-power textning à la dåtidens konsertaffischer.


Om damerna är pigga, glada och plutiga, är männen av ett annat virke.
Kalsongmannen för tankarna till dåtidens terrorister.


Christer Pettersson-looken var populär.


Vad är det med män och armbandsur?
Jag läste någonstans att det första en man tittar på om han möter en annan man är dennes armbandsur.
Som nummer två kommer det kvinnliga sällskapet.
Verkligen?

torsdag 25 april 2013

Ankarsrums Bruk I


Ibland blir man positivt överraskad.
Jag blev det igår.
När jag någon vecka tidigare surfade runt på de olika auktionshusens sidor hittade jag en post med priskuranter från Ankarsrums Bruk.
Aah, tänkte jag. Referensmaterial.
Då jag ibland har gamla vedspisar och kaminer kan det vara bra att ha.
På bilden var det svårt att se omfattningen, men pärmen var ju kul.
Igår hämtade jag ut paketet och blev glatt förvånad.
Detta måste vara Ankarsrums Bruks hela produktion på 1930-talet vilket inte säger lite.
Utbudet var minst sagt stort.
Dessutom.
Dokumentationen har tillhört dåvarande inköpschefen och är tryfferad med information på maskinskrivna blad.
Här finns vad vi kan kalla företagshemligheter och ger en insyn i brukets strategi och villkor.
Vilken tur att detta inte hamnat på soptippen som så mycket annat!
Här följer några exempel på innehållet.

 Emaljskyltar. Jag gillar Shell-skylten.



Skyltarna ovan benämns Mass-skyltar då de tillverkades i stora upplagor.
Idag sällsynta och den här samlingen kostar idag många tusenlappar.


Här ser vi att vi befinner oss i brytpunkten mellan vedspis och de moderna elektriska spisarna.
Ny modell, utan fläns.

Många föremål var dekorativa.
Vilken godsägare Claës skulle inte vilja ha en fotskrapa vid ingången till stallet?

Den här varianten av tvättställ ser nästan organisk ut.
Det finns en hel del föremål i det här materialet som jag aldrig har sett, trots många års intresse av gamla saker och det förgångna.
Glad idag.

onsdag 24 april 2013

Rimini Blu - Bitossi


Den är mäktig, Aldo Londis tjur.
Här på grönbete i form av en marmorerad bordsskiva.
Alla har väl någon gång sett en figur, en vas, en lampfot eller något annat med den så typiska blågröna glasyren.
Den kallas Rimini Blu och om man har sett Medelhavet så förstår man varför.
Jag ser sololja, salt på kroppen, en paraplydrink, ögonen kisar mot horisonten.
Någon hävdar att Rimini Blu är en stor vägkorsning i Italien, jag föredrar min tolkning.

Förutom tjuren finns många andra djur i serien.
Katter, elefanter, bockar, taxar, fåglar, hästar, fiskar med flera.
Min klara favorit är piggsvinet och min förhoppning är att jag någon gång kunna lägga vantarna på ett exemplar.
Vantar är extremt bra då de är ganska vassa. (Hrm...)
Gör gärna en bildgoogling på något av namnen.
Piggsvin heter förresten porcupine på engelska, på franska porc-epic och afrikaans ystervark.

Bitossi Keramik har förutom Aldo Londi haft tillgång mästare som Ettore Sottsass och Piero Fornasetti.
Aldo Londi var engagerad redan på 50-talet.

Dagens husmorstips:
Om man dräller ut morgonfilen på köksbordet fungerar det utmärkt bra att sanera med hjälp av en fönsterskrapa.

tisdag 23 april 2013

Retrotextil säljes


Nu har jag startat min försäljning av textilier.
De har legat nerpackade i åratal.
Igår började jag lägga upp auktioner på Tradera, ni hittar dem hos Skaffaren.
Alla på denna sidan bör finnas där senast ikväll.
Jag låter bilderna tala för sig själva.















fredag 5 april 2013

Högt i tak


Undrar vilket hus dessa dörrar har suttit på?
Det borde ha varit ett lätt pampigt bondechateau någonstans i skåneland.
Höjden är 252 centimeter, plats för höga hattar med andra ord.
Jag tycker att de är vackra trots eller rättare sagt, tack vare slitaget.
Nu har jag dörrarna, nästa steg blir att finna ett passande hus.

torsdag 4 april 2013

Planta & Pyro

Läckra, inte sant?
Och säkert ack så svåra att hitta idag.
Bukowskis sålde fjorton ytterfoder och ett antal fat för 3300 kronor.
Nio stycken såldes för 2311:-
Planta designades av professor Wilhelm Kåge för Gustavsberg.
Nu kan loppisarnas ytterkruksavdelning få besök i sommar.



En annan av professorns klassiker: PYRO.
Det ska vara stora bokstäver, det känns rätt.
I början av min karriär som handlare var servisen omåttligt populär.
Sedan dalade populariteten, men nu känns det som om den vore på gång igen.
Detta som påminner mig om tiden då jag släpade med mig golvstringhyllor på ett otal mässor utan att
det fanns mer än ett marginellt intresse.
Idag ser det helt annorlunda ut.

tisdag 2 april 2013

Koka baka stek



Jag tycker att reklamen var snyggare förr.
Här ser vi en folder med Radius stek- och bakugn.


 Även bokomslagen var kul.


Visst ser det trevligt och avslappnat ut att laga mat med hjälp av Femina?

 

Och resultatet kan bara bli ett: Ett trevligt party!