Ursinne

Mänskligheten har mätt tid i snart 3000 år.
Kanske i ett försök att bli herre över den.
Tiden låter sig dock inte styras eller förslavas av människan, snarare är det tvärtom.
Jag undrar om dom tänkte på det när dom fipplade ihop det första soluret?

När man nu en gång bestämt sig för att mäta tiden blev det intressant att stoppa in urverket i ett fodral.
På bilden ser vi ett par guldpendyler tätt omslingrade i en orgie av svulstighet och rundade former.
Det är förmodligen ingen slump att urtavlan visar på sex.
Idag är inte guldpendylen ett statusföremål längre, men de går fortfarande att sälja till USA och till några länder inom den Europeiska Unionen bevars.
Värre är att en hel del fina gamla golvur lämnat landet för att i vit anonymitet mäta tiden i andra tidszoner. 

Alltnog, även om tiden alltid är densamma har klockan alltid varit en möjlighet att visa upp sin status.
När jag konfirmerade mig fick alla gossar en armbandsklocka, alla flickor ett guldhalsband.
Könsrollerna cementerades.
Armbandsklocka förresten, ska det vara nåt med det, ska det heta kronometer.
Namn som Audemars Piguet, Patek Philippe, Hublot, Cartier, Rolex, Bvlgari, Jaeger-LeCoultre med flera, sätter fart på habegäret hos mången man.

Jag läste någonstans att det första en man tittar på när han möter en annan man är dennes armbandsur.

Som nummer två kommer det kvinnliga sällskapet. (Reainlägget)

Då jag tidigare varit mer intresserad av det kvinnliga sällskapet har jag följaktligen inte haft kronometer.
Idag, med fröken Perkele, skulle jag kunna välja en Breitling for Bentley, Men's Windrider med Copper Dial.

Till sist, en annan form av tidmätning.
Inga stämpelklockor här inte.