Superior Travelette

Ibland dyker det upp saker som får mig att undra:
- Vad i hela världen är detta?


Någon som vill försöka sig på en gissning?

Jo, det är rese-setet Superior Traveller. Patentsökt av AB Avant i Stockholm.
Här ses en liten borste överst, sedan kommer en liten flaska med okänt innehåll
och underst några minitrådrullar med ett plåster som fond.

Vrider jag lite på underverket dyker en rakborste upp och ett stift med raktvål.
Denna är inte komplett, det borde finnas en spegel och en rakhyvel också, möjligen
ännu fler saker? "Fodralet" har en mätskala i milliliter.

Efter lite klurande kunde jag lyfta på toppen och, si där, där har vi tvålen.
Något sunkig men visst, den kanske funkar.

I botten ser vi namn och logotyp. Jag tycker det ser ut som om blixten slår ner i den stackars figuren. Kan det vara när snillet fick iden om Superior Traveller?
Som en blixt från en klar himmel.

I Amerika kom ett snille på att man kunde bygga ett fordon, hälften lastbil, hälften buss och kalla den för Traveller. Här en International Harvester Traveller.
I Sverige hade vi större bussar med flak i Norrland. De kallades skvader efter det mytiska djuret, hälften hare, hälften tjäder.

Speedball

I mitt förra inlägg skrev jag om hovkalligrafen Berggrén. År 1948 gav företaget Hunt Pen Co i Camden, New Jersey ut denna hjälpreda för kalligrafer. Hunt tillverkade stålpennor under namnet Speedball. Ett namn som för tankarna till amerikanska bilåkarfilmer klass B.

Pappa till boken var Ross F George, en kalligraf med fem egna typsnitt på sitt samvete, nämligen Cactus Flower, Hacky Sack, Sunamy, Clarvoyant och Speedball Western Letters.

På bokens 88 sidor återfinns ett stort antal typsnitt som passar i reklamsammanhang.
Jag tycker mig känna igen en del av typsnitten från 1950- och 60-talets tävlingsbilar.
Då skar man inte ut en färdig text i vinyl med hjälp av en datastyrd maskin, nej, det var hantverk som gällde.

Som synes finns små illustrationer som hjälp för att man ska föra pennan rätt.

Ovan syns några exempel på vad man kunde åstadkomma med de olika pennorna av Speedball-typ.

Här är några svenska exempel på reklamdesign i floran av läskeblask.
Mora bryggeri satsade på mousserande Ice-Creme, amerikansk sommardryck.
Jag undrar om det är denna man är uppfödd på i Enviken, Sveriges rockabilly-metropol?
I Köping satsade man på Messina "Solex" apelsindryck. Messina, en stad på Sicilien förstörs av en jordbävning 1908. Apelsiner odlades med framgång på vulkanen Etnas sluttningar.
Vi får anta att Solex syftar på solen, inte förgasaren.
Tidaholms bryggeri har en stram etikett med stadsvapnet som består av en uggla, två kugghjul och en vulkan. Vulkanen är inte Etna i det här fallet utan ska hänföras till Vulcans tändsticksfabrik.
Flaskor med Vichyvatten från Tidaholm ska förvaras liggande.

Konungen och Drottningen bjuder in...

Nästa år kommer Kungen och Drottningen att bjuda in till bröllop. Det har man gjort förr.

Det har man gjort på detta inbjudningskort jag hittade i gömmorna. Bilden är klickbar så man kan få upp den i läsbart format. Då texten är ganska sirlig och kan vara svårläst så har jag även tagit med texten nedan

På D. D. M. M. Konungens och Drottningens wägnar
inbjudes

att bevista Wigselakten emellan
Förste Hofmarskalken m. m.
Wälborne Herr Erik Wilhelm af Edholm
och
Hoffröken hos H. M. Drottningen
Wälborna Fröken Emma Braunerhjelm
Lördagen den 11 Mars 1871 kl. 8 e. m.
i Hennes Majestäts våning å Kongl. Slottet

Damerna bruka svart hofdrägt
Herrarne i uniform

Visitkort skulle alla av dignitet ha. Så även H. K. H. Enkehertiginnan af Dalarne's hoffröknar.
Änkehertiginnan hette Teresia Amalia Karolina Josefina Antoinetta av Sachsen-Altenburg men kallades för "Lilla Hoppitossan". Hon var gift med Prins August av Sverige.

Landshöfdingen Bråkenhjelm, ej att förväxla med Anita Bråkenhjelm, landshövding.

Kunglige Hovkalligrafen A. N. Berggrén hade naturligtvis inte tryckta visitkort utan gjorde sina egna med bläck och penna. Han huserade på Lilla Wattugatan No 16, 2 tr. upp.
Han var hiskligt säker på hand må jag säga.

50-talsträdgård i Stockholm

Idag har det varit en typisk dag i en antikhandlares liv. Det vill säga helt oförutsägbar.
Jag skulle titta på ett hem som fått nya ägare och de ville ha min åsikt om en del gammalt
som fanns kvar. Det visade sig att det mesta fanns kvar från förr.
Det som tog andan ur mig var dock inte sakerna eller huset....men läget!!
Sjötomt vid en av Sveriges större sjöar med egen hamn och ute på en udde.
Det här är sånt ni Stockholmare betalar många riksdaler för.
Alltnog.
Jag ser alltid till att rädda soporna i första hand, det är där dom roliga sakerna finns. Alltid.

Idag var inget undantag. Bland mycket annat fanns trädgårdsritningar i original från,
just det, Stockholm. Här ovan ser vi Villa Rosstorp i Rönninge, ritad 1959.

Här har vi även begåvats med bilder. Någon från Rönningetrakten kanske känner igen
något av husen?

Här ser vi en blank ny VW bubbla från 1959. Kanske Porslinsamatörens?

Och, det finns mycket mer att gå igenom i fråga om originalritningar från olika kvarter i Stockholm som rustades under 50-talet. Komplett med växtförteckningar och allt.

Sen fanns det ju lite annat också, det dyker kanske upp senare på bloggen.

(O)Roande läsning

Image by David Castor

Som konvalescent efter några dagars influensa har jag roat mig med att författa reklamationer till Posten.
När jag tragglat mig igenom deras fyrsidiga formulär svarar Posten käckt:
Tack för din reklamation! blablabla...
Ärendet är nu avslutat.

I ena fallet kommer brevet fram öppnat och vikt med innehållet helt förstört.
I nästa fall har några tomtar varit på drift i en dryg månad. Kunden har frågat efter paketet
(sänt som brev) vid ett flertal tillfällen utan resultat. Sedan dyker tomtarna plötsligt upp på trappan till min butik! Ett stort hål i botten på kartongen och ena tomten trasig.

Tack för din reklamation! Yippiiee! Vad härligt att Posten uppskattar min insats.
Ärendet är nu avslutat.

Enligt Postens gällande villkor ersätter de inte försenade, förlorade eller skadade brev.
Det är följaktligen fritt fram att öppna brev, vika vykort, lägga posten på trappan och göra stora hål i kartonger.

Jag är inte av den sorten som klagar i första taget men Posten verkar numera vara till för storföretagen som betalar en bråkdel i porto per försändelse. Det är inte lätt att konkurrera med dessa som liten företagare.

Jag slöt ett avtal med Posten om att skicka paket mot faktura. Jag gör allt jobbet själv, skriver ut frakthandlingar som jag måste köpa från Posten och konstaterar på min första faktura att
det har blivit 40% dyrare än om jag lämnat in det över disk. Det är ju bara att lägga ner.
Jag slöt ett annat avtal med posten om att skicka brev mot faktura.
Under en lång period fick jag hotfulla brev från Posten för att jag lagt brev på lådan och inte betalat portot. Att breven var för stora att stoppa in i en brevlåda var det ingen som tänkte på.
Jag lämnade in ett stort antal brev och paketliknande brev med följesedel hos Postens representant på orten. Framme vid sorteringsterminalen hade mina försändelser kommit ifrån varandra och då kunde man ju inte se om de var betalda eller inte.
Då bestämmer man att de inte är betalda och skickar en faktura.
Alltså får jag två fakturor av vilka jag vill betala den ena, inte båda.
Att varje gång lägga stora mängder tid i telefonen för att övertyga en ny människa hur det ligger till, det är inte roligt.
Det fick bli frimärken i fortsättningen.

Som tur är finns alternativ.
Bussgods har alltid fungerat klockrent.
DHL likaså.
Schenker har jag inte provat än.

Denna vecka säljer jag min förtjänstmedalj i guld från Posten på Tradera.
Jag vill inte ha den längre.

I lönndom

En bondauktion i Västernärke. Jag har åkt dit för att se om det finns något av intresse.
Mina förhoppningar var inte så stora så jag tog fruns lilla Golf.
Det visar sig att planen utomhus har gott om gamla allmogemöbler och dessutom, att publiken inte har något som helst intresse för gamla smutsiga möbler.
Jag blev "lycklig" ägare till en stapel möbler fyra gånger så stor som Golfen.
Efter full betalning åkte jag hem och bytte till skåpbilen.
Vi lastade, väna hustrun och jag, och bilen blev i det närmaste full.
Auktionisten gick runt och plockade lite och jag frågade vad han skulle ha för en stapel gamla tallrikar som låg på en av kärrorna. Det fanns ju som sagt lite plats över....
-Äh, di kan du ta på köpe', du hannla så riktit.
-OK, Tack!
Det fanns några blå fasan, och nån vinranka såg jag innan skåpbilen svalde även dessa.

Bland annat köpte jag den här kistan. Trevlig storlek, passar bra som soffbord i dessa dagar.

På locket finns en tidstypisk kompassros målad.

Den sväljer mängder, här ligger DVD och filmer sedan vi slängde ut TV:n och samtidigt flyttade oss själva 50 år tillbaka i tiden.
Men, visst borde det få plats mer?
Här är det någonting som inte stämmer.....det ser lite konstigt ut i framkanten....hmmm....

Hoppsan! Hela fronten är lös och löper i ett spår längs kortsidorna.
Vi lyfter upp och - Voila!
I botten finns ett stort lönnfack.
Var det möjligen här knallen gömde sina pengar?
Eller arseniken han sålde fast det var strängeligen förbjudet.?

Ja, ser man på. Det här har varken skattmasen, släktingarna eller bouppteckningsmannen hittat.

Etthundrafemtio Riksdaler och skattens väktare i form av en fladdermus som dött på sin post.

Det här var inte den enda överraskningen på bonnauktionen.
En låst byrålåda som jag trodde skulle innehålla lakan eller gamla skjortor visade sig vara full med gamla vykort och annan dokumentation.
Stapeln med tallrikar då?
Jo, den innehöll tre stycken färgglada fat med blommor och som stod ut från fasaner och vinrankor.
De visade sig vara Meissen, 1700-tal.

I den här branschen är nästan alla dagar spännande men en del dagar - dom är mer spännande än andra.

Galghumor...hänger ni med?

På den gamla goda tiden hade varje klädaffär med självaktning galgar i trä med ett eget tryck.
Här ovan har vi K. Andreens Eftr. Herr och gossekipering.
Både gossar och efterträdare verkar numera vara utdöda, alternativt lever en tynande tillvaro.

CARL AXEL ropar denna galge kaxigt med stora bokstäver.
Ingen ort, alla vet var Carl Axel finns.
På galgen har vi den klassiska 50-talspudeln som konkurrerat ut 40-talet skotska terrier.

Hos Libby kan du läsa om 50-talshunden nr 1.

Svensk Engelska Skrädderiet AB sålde säkert en och annan kavaj i Harris Tweed.
Kanske den jag är lycklig ägare till idag?

Läget är viktigt. Här ligger vi 100 meter från T-Centralen. Möjligen något för Tusse?

Hos Lesslies i Göteborg blev även den larvigaste sur-puppan en vacker fjäril.

Det här smakar 50-tal. Sallys Modekonfektion i Grängesberg. Tel. 230