Killen som fått hönan i brygga heter Per Edvin Fälting efter dykarbasen som ledde arbetet att lyfta regalskeppet Wasa från botten av Stockholms ström.
Fältings stolta mor heter Wasa Skeppet.
Skeppet i efternamn och hon är döpt av familjens unge son, ett stort fan av regalskeppet.
En tid var det osäkert om Fälting skulle bli ens en halvvuxen katt.
Under en av sina första vistelser utomhus försvann han och kom inte hem som syskonen gjorde, han var puts väck.
Vi kallade på honom i tid och otid, jag gick och kollade vid sidan av vägen om han hade blivit påkörd, favorithustrun letade, barnen letade.
Högljutt.
Han förblev borta och efter en vecka hade de flesta av oss förlikat oss med att vi aldrig skulle få se honom igen.
Men, på den åttonde dagen uppstod han från de döda.
När jag hämtat barnen från skolan kom han fram efter att ha legat gömd under trappan vid entrén.
Haltande och utmärglad som han var var det ingen vacker syn.
Barnen grät av lycka och det var ett liv utan dess like.
När Fälting fått vatten och lite att äta kunde jag lyfta upp honom och titta lite närmare på det fjäderlätta kräket.
Att det var läge för att åka till veterinären var det ingen tvekan om.
En bakbenet var helt trasigt.
Så veterinären fick det bli.
Väl där fick jag höra att det inte alls såg bra ut och hon, veterinären, undrade i ungefär samma andetag om vi hade försäkring på det lilla kräket.
Det hade vi inte, å andra sidan var Fälting favorithustruns favorit och det smäller högre än alla försäkringar i världen, försäkrade jag.
En operation skulle kosta ett antal tusenlappar och det fanns inte någon garanti för att Fälting skulle kunna använda benet igen, eller ens få behålla det.
Kör, sade jag. väl medveten om att min lilla pension under de närmaste månaderna skulle komma någon annan till del.
Då hade jag inte fullt ut insett kostnaden för alla återbesök.
Veterinären, denna gudasända gåva till mänskligheten och dess sällskapsdjur lagade senor som knappt fanns, skar bort det döda köttet (Fältings ben luktade inte hallon precis), sydde ihop och konstruerade en fixering av hela arrangemanget och sedan återstod bara att hoppas på det bästa.
Under en tid var det katt med tratt, ett bakben som liknade en hockeyklubba i miniatyr samt ett rörelseschema ej tidigare av katt uppvisad.
Vi var hos veterinären flera gånger för att få benet omsett och det liknade mest ett magert skelettben värdigt en B-film i skräckgenren.
Det blev snabbt döpt till 'spökbenet'.
Allt eftersom besöken avverkades så trodde vi att han skulle få behålla åtminstone en del av foten eller möjligen hela, någon klo undantagen.
Men, ity kattungar har ett enastående läkkött så klarade sig hela foten trots att det bara var slamsor kvar från början.
DIdag ser den visserligen inte helt ut som den oskadade, men den påminner starkt om en frisk fot.
Fälting hoppar höjdhopp mer av vilja än av styrka och allt som oftast blir det lite snett, men det funkar. Han är ruskigt snabb när han springer så lillasyster Gustav II Adolf får ligga i för att hålla avståndet.
Nu har vi försäkring på Fälting och pension, ja det får man ju varje månad.
Om ni har en trasig katt, vänd er med förtroende till Våxtorps Djurklinik.
De är de allra bästa.
Basta!
