Vilket mörker

Adventsstake i teak och mässing

Igår var det första advent.
Vi går mot mörkare tider, exakt hur mörka de blir har vi ofta ingen aning om.
Det är meningen att julfirandet ska ta fram det bästa hos människan.
Familj, släkt och vänner ska stråla av givmildhet, kärlek och förståelse.
Ibland lockar dock julfirandet fram andra egenskaper hos oss.

I min glada ungdom, innan jag träffat väna hustrun, sällskapade jag med ung kvinna.
Den första, och för övrigt enda julen tillsammans, blev jag informerad om att svärmor skulle bjuda på julbord.
Enligt traditionen skulle det avnjutas på Scandic hotell och den välbeställda änkan generöst plocka upp notan.
Det lät ju alldeles förträffligt.

Allt gick utmärkt bra fram tills den aktuella dagen.
Jag kände vaksamma ögon betrakta min påklädning, möjligen en yrkesskada då fästmön var utbildad förskollärare.
När jag kom till långkalsongerna tog det stopp.
-Vad gör du? Ska du ta på dig långkalsonger??
-Varför inte? Det är ju kallt som i helvetet, svarade jag och kände genast att det var fel svar.
Dessutom motsägelsefullt.
-Neej, det förbjuder jag, du tar inga långkalsonger.
-Jag vill inte frysa, dessutom är det väl ingen som ser vad jag har under?
-Dina byxor kommer inte att falla snyggt. Alla kommer att se det.
-Dom har väl annat att tänka på, försökte jag. Jag har då aldrig funderat i de banorna när jag varit på restaurang. Om någon däremot tagit på kalsingarna utanpå byxorna hade jag förmodligen reagerat.
-Du gör mig olycklig om du går så där!
Så står man inför valet att; antingen frysa arslet av sig, eller att göra fästmön olycklig på obestämd tid.
Vad göra?

Den som först svarar rätt vinner någonting, okänt vad.

Snart är det Retro jul igen

För den som vill smycka 50-talsgranen har jag hittat girlanger i vackert röd plast.
Fyndas i originalpåsen från lanthandeln.
Ligger på Tradera från och med idag och en vecka framåt.

Gammal favorit

Curt Nyström är väna hustruns favorit och den här bonaden är den som "hängt" med längst.
Tomten har skött sina uppgifter under hela året och betraktar nu människornas boning.
Ska de ha vett att uppskatta hans mödor?
Om inte kan han bli förgrömmad och ställa korna i sin.
Tomtar har hårda nypor och kan vara långsinta så det är säkrast att inte glömma julgröten.

Det är varmt och ljust i ladugården på julkvällen.
Kissemåns gottar sig och håller tomten sällskap.
Smidet på dörren är nästan lika gammalt som tomten själv.
Betydligt mycket äldre är stjärnhimlen som blickar ner på jorden denna julafton.

Huset vi letade efter i Småland.
Nu blev det inte ett hus byggt 1750 eller ens 1850 utan ytterligare 100 år senare.
Men proportionerna är desamma, gärdsgården är av sten i stället för trä och det fanns en pump installerad så vi behöver inte gå ut på gården för vatten.
Ibland kan det slira lite med affirmationerna, men den här gången blev det riktigt bra.
I morgon ska jag be tomten om lov att få gå ut på ägorna och hugga en gran.
En frikostig ranson gröt ska inte vara något problem i år.

Bråda tider

Nu är det bråda tider.
Nya hemmet ska vara någorlunda presentabelt när ätteläggarna dyker upp i jul.
Mängder av varor ska skickas till mina kunder så klapparna hinner fram till dopparedagen.
Nu har jag iallafall hittat julgransfoten.
Skeppshult. Småländsk gjutjärn.
Intill förvillelse lik en riktig stubbe.
Man kan tro att julgranen växer upp ur parketten.