Målsnöre

Den första dagens morgon bjuder på solsken.
Världen är sig inte riktigt lik.
Färgerna är klarare, dofterna starkare och ett lugn breder ut sig i stilla takt medan jag vaknar.
Detta måste vara mindfulness tänker jag, men på svenska stavas det folkpension.
Favorithustrun, som fortfarande lever i den produktiva världen, säger ampert:
- Upp! Nu är det bråttom.
- Jag har inget jag måste göra idag, svarar jag ur djupet av mitt innersta väsen.
- Du ska skjutsa mig till jobbet, ungarna ska iväg till tåg och förskola.
- Arbete är mig främmande, mumlar jag, men familjeliv är helt OK. Jag kommer.

Någonstans däruppe vakar universum över mig.
Grannarna som sålt sitt hus kommer med skänker i form av en kanot och ett par cyklar.
Drömmarna om en lugn tillvaro på sofflocket trasas obönhörligt sönder, sakta men säkert.
Naturliv, höjd puls och träningsvärk ligger farligt nära till hands.

Nåja,
Likt våra vinbergssnäckor kan jag dagtid glida runt i den vackra tavla som vår trädgård utgör,
Jag kan kanske passa på när ingen utom jag och hundarna är hemma?
Dricka en kopp kaffe,
Vänta på snigelposten.
Läsa en tidning...lyssna på musik....se en film....

..eller som antikhunden Balder Karlsson, blicka bakåt på fornstora dagar.

Idag har jag beställt mitt intyg.
Det som ger pensionärsrabatter i tid och otid.
Inser att jag helt plötsligt kommer att ha en ordnad ekonomi.
Dagar, månader och år av monetär osäkerhet är borta.
Det har varit tuffa år för oss handlare, detta sakta borttynande släkte.
Wanja har nyligen skrivit ett tänkvärt inlägg om detta och ni kan läsa det här.

Hmmm.....
Jag skulle ju kunna börja renovera lite på det här antika skåpet?
....eller gräva en damm?
...laga en överraskningsmiddag?
...måla fabriken?
...bli kommunpolitiker?
Förslag emottages tacksamt.

Pension

Nu har jag uppnått den ålder då man förväntas ta ett steg tillbaka, lämna plats för den yngre generationen och lätt tillbakalutat njuta sitt otium.
När jag växte upp i ett brukssamhälle såg jag hur de gamla gubbarna vid uppnådd pensionsålder gick hem för att sakta sugas upp av kyrkogårdarna.
De hade ofta en gratifikation i form av en guldklocka som bevis för att de skänkt 50 år av sitt liv till förstörelsevapenfabriken.
En del väntade inte längre än en vecka innan de lade näsan i vädret.
Så verkar det inte vara idag.
Dagens gråa män åker Harley, lyssnar på Led Zeppelin, låter tatuera in en dödskalle i väntan på att själv bli en, eller säljer huset, köper en husbil och riktar kompassen mot fjärran..

Det är dags att gå i pension,
Livets ros är ännu vacker, kanske lite mörkare än förr men med flera ljusa inslag. 

Det är viktigt att hålla sig i form.
Minst en halvtimme om dagen om man vill vara frisk.
Antikhunden och ett försvarligt lager gamla prylar hjälper till att bevara kondition och styrka.  

I december förra året fick jag beskedet att jag har diabetes.

Ett öde som drabbar fler och fler överviktiga stressade gubbar som tror att de är något.
Man kan säga att det är en av de nya stora folkrörelserna grundlagd i ett stillasittande liv.
Efter läkarbesöket åkte jag hem och googlade på min nya etikett: Diabetiker.
På den första sidan jag hittade kunde jag läsa mig till att "det är en plågsam sjukdom och början till ett livslångt lidande".Det lät ju inte uppmuntrande precis.
Blindkäpp och ett kapat vänsterben diskuterades vid köksbordet.

Idag är jag lika lång som i december, men jag väger tolv kilo mindre och ligger nu på normalvikt.
Jag har lagt om kosten och jag rör mig mer än tidigare.
Vid senaste läkarbesöket fick jag veta att mina värden nu ligger på en sådan nivå att jag idag inte skulle ha blivit diagnostiserad som diabetiker.
Långtidssockret ligger på en bra nivå, blodtrycket har sjunkit till en nästan acceptabel nivå.
Jag mår bättre än på länge, det är paradoxalt att man måste vara sjuk för att bli frisk.
Nu kanske jag orkar blogga igen.

Mönster

Detta handlar om att bryta gamla vanor.
Alla som har försökt vet att det är antingen skitsvårt, extremt svårt eller helt omöjligt.
Om man idag vill vara en framgångsrik företagare eller vanlig människa i karriären är det viktig att synas, att bygga sitt varumärke och att vara allestädes närvarande.
Du måste se till att vara ständigt uppdaterad på Facebook, Instagram, Twitter, bloggen och hemsidan.
Hur många besökare idag?
Kolla statistiken både här och där.
Hur många gillar?
Hur många hjärtan?
Inga kommentarer på det senaste blogginlägget?
Existerar jag över huvud taget?
Bäst att fråga på Facebook.
På bilden ovan ser vi den nya typen av företagare.
Livsnjutaren.
Pengar och karriär är inte längre så viktiga.
En kopp kaffe i vårsolen, lutad mot södervägg.
Ingen vet säkert att jag finns just nu.

Nåja, förutom antikhunden Balder Karlsson och den här nye ploppen.
En isländsk fårhund som äter allt.
Näringstillgången på Island är förmodligen ytterst mager, det gäller att äta allt.
Får det plats i munnen är det mat.

Får man plats under köksskåpet bor man där.

Av miljöskäl byter vi successivt ut plastföremål i hushållet mot rostfritt.
Det både känns fräschare och ser trevligare ut.
Jag tror att rostfritt kommer att få en renässans, kom ihåg att ni läste det här först.

Dagens kuriositet är det här kitet, avsett för ungdomar och förstagångsrakare.
Tävlingsformuläret är daterat till 1962.
Då hade jag många år kvar till min premiär.
Föga anade befolkningen i början av 60-talet att stora delar av mänskligheten skulle spendera en stor del av sin tid framför en bildskärm, med tillgång till enorma mängder kunskap, bilder, ord, filmer, glädjeämnen och allsköns elände.
Ej heller att grannens politiska hemvist var tvärtemot ens egen, att det fanns närliggande minkfarmar i lönndom, att Perssons grabb tillverkade bomber, att Jönsson åker till Thailand fyra gånger om året och går på strippbarer, att man skulle hitta sin stulna cykel på Blocket eller vad Nisse och Carina äter på fredagskvällarna.
Allt finns på nätet.

Jag finns numera på Facebook mellan 19.00 och 21.00 måndagar då hustrun ändå är är utflugen.
Det känns lagom.
Dessutom blir det tid över till annat

Von Echstedtska gården

På semestern passade vi på att besöka von Echstedstska gården i vackra Värmland.

Det var nära att man flyttade hela rasket till Skansen i början av 1900-talet.
Idag tackar vi de goda krafterna för att inte allt hamnat i Stockholm.

Man kan förstå att populasen nalkades gården med respekt.

Här huserade assessorn vid Kungliga Myntverket.
Det är uppförsbacke hela tiden, något som kunde suga musten ur den mest förhärdade gäldenären.
Imposanta grindstolpar förstärker intrycket av makt och välstånd.

Gården har de på bergsmansgårdar typiska skorstenarna i gjutjärn.

Nätet är till för att hindra kajor från att flytta in i skorstenen, knappast vackert, men funktionellt.

Här är dåtidens Katerina Janouch på besök.
Mannen i huset studerar med stort intresse hjälp- och preventivmedel. 

Här har prinsessans styvmor fångat Fågel Blå.

Antikhunden vill särskilt nämna de slitna trösklarna.
Inget är som patina, möjligen då en varm kanin eller en kisse på flykt.
Längre upp i bild ser vi den osaliga pigan som spökar på gården.

Grytlappar i smide från 1700-talet.
Gjutjärnshällen i köket är imponerande, den är till och med större än den jag har i lager.
Den upphöjda kanten har samma form, möjligen kommer de från samma bruk?

Kökshyllan med kyligt blåvitt porslin och levnadsglada flaskor med sensuell rondör.

Besöket avslutas som sig bör på avträdet.

Det är en magnifik skithusdörr på min ära.
I nästa inlägg kommer jag att visa ytterligare nedslag vi gjorde på vår semester.

Collra

Igår fick jag en sommarpresent från samlarsajten Collra.
Det var ett mjukisdjur tillverkat i Kina.
I följebrevet uttrycks en förhoppning om att jag ska skriva om sajten på min blogg.
Jag vill inte göra ägarna besvikna så nu gör jag just det.
Skriver, alltså.

Det här förfaringssättet påminner mig om en händelse på 90-talet.
Som tidigare ordförande i Mustangklubben och besiktningsman för MHRF fick jag uppdraget att bedöma en Ford Mustang inför ett eventuellt köp.
Köparen var en bankchef i Skåne och bilen fanns i Bergslagen, sju mil från min bostad.
Jag skulle få ersättning för mina utlägg och min tid, något jag tyckte var rimligt.
Besiktning och provkörning utföll till belåtenhet och jag rekommenderade bilen.
Ersättningen betalades ut i samband med hämtningen av bilen och visade sig vara en reklamväska från sagda bank.
Enligt bankchefen motsvarade dess värde gott och väl min tid och mina kostnader.
Det var ju en framgångsrik bank och naturligtvis en ära att få skylta med dess namn.
Jag fick min kontanta ersättning, mest tack vare bankmannens ressällskap.

Nu är hushållet berikat med en illgrön ekorre och antikhunden Balder Karlsson är förmodligen nöjd.
Jag är mest frågande.
Varför gör man så här?
Är det bra marknadsföring om man vill bli världens största samlarsajt?
Hur många ekorrar får Peter Pluntky?

Vad tycker jag då om Collra?
Än så länge är det inte någon större fart på sajten.
Auktionerna har riktigt höga utropspriser, de känns mer som väl tilltagna prislappar.
Inläggen i de olika grupperna är få.
Det krävs mycket scrollande på sidan.

Vad betyder Collra?
Jag älskar att vända på, och att leka med ord men i det här fallet har jag gått bet.
Vad betyder Collra?
Efter lite forskande på nätet hittar jag förklaringen i tidningen Östermalmsnytt.
Namnet är sammansatt av orden "collect" och "raritys"
Raritys?
Jag hoppas att det är en missuppfattning av journalisten, ordet stavas rarities.
I vilket fall som helst känns inte namnet självklart i sammanhanget, snarare lite constipated.
Kollra, i det svenska ordbruket, betyder något helt annat.
Synonymer är vilseföra och förvirra, för att nämna några.
De läsare som vill ha riktigt roligt vänder sig med fördel till SAOB.
Där ligger betydelserna på en helt annan nivå.
Varför tar man ett namn som riskerar att ge tveksamma associationer hos många?

Vad tycker ni andra?
Vad associerar ni Collra till?
Är gosedjur och väskor ett bra medel i marknadsföringen?
Kommentera gärna.

Baletthunden

 

Baletthunden - Acryl på duk.

Inspirerad av Balder Karlsson, hunden som gav piruetten ett ansikte.

Ekenäs Zoologiska

Bloggutmaning igen.
Den här gången handlar det om de ickelevande djuren i hemmet.
Jag har valt att börja med väktarharen Ettore, en sällsynt elak figur i gips som härstammar från Italien.
Säg den räv som törs sätta sina små tassar på gården när den riskerar att möta Ettore Grande.

Bill och Bull, två snart hundraåriga lejon har ansvaret för skrivbyrån på egendomen.

Den yngsta medlemmen är Fjupp, en liten busig katt som här kokett poserar vid zinkbaljan.

Här ligger Måns och värmer upp i gryningssolen.
Som vanligt är han mest bekymrad över om det ska bli bra golfväder eller inte.
Jag tycker faktiskt att han kan vara lite tråkig i sin enkelriktning.

Det här är Tramsfågeln.
Lätt korkad med glupande aptit, endast enstaka smulor kvar på vargfatet.

En nyckelfigur är Bukowski, ansvarig för barskåpet och som ser till att det alltid finns kryddad snaps och rökig whisky.
En av de viktigaste funktionerna på egendomen, ett jobb han sköter med den äran.
Obs, ej släkt med auktionsföretaget med samma namn.

Heta hörnet.
Den lokala motsvarigheten till Stureplan med galanta damer och testosteronstinna hannar.
Konstapel Allrudis stirrar förfärad på den galanta damens avslitna arm.
Bröderna Snorbäng är notoriska bråkmakare och drar sig inte för att misshandla kvinnor.
De kommer nu att förpassas till kolkällarens uppfostringsanstalt.

Husets nestor, Hugin.
Familjens symbol sedan 1300-talet, men kanske mer känd för allmänheten som den nordiska dammsugarens upptäckare.
Detta är mitt menageri så långt mitt öga når idag.

Andra bloggare med djur:
Randiga Tråden: Retrodjuren.
RETROKNOPPEN: "Djuriskt" - hemma hos mig!
Teak och orkidéer: Mitt hemmazoo
SaaX - Ögongodis från 60-70 talet: Ögongodis Zooooo
The StarChief - GILLAR DET MESTA FRÅN 40-TAL, TILL TIDIGT 60-TAL.
Loppisgalen!: Bloggutmaning! Mitt zoo: Kålle, Ada och Osborn.
Mitt lilla retrozoo | krupnikov
Fågel, fisk eller mitt emellan? Bloggutmaning!
Gilas grotta: Tema: retroZoo
Bloggutmaning: Djuren | Jag, en loppista!
S:t Olofs blogg om Retro o Antik: Bloggutmaning - Välkommen till Graninge Bruk Zoo
Retrolyckan
Kerstin Kokk » Retrobloggutmaning: Mitt retrozoo
faaglarna: Vårt zoo - bloggutmaning
Bloggutmaning – Miras Menageri

Glad Maj!

Idag byttes almanackan ut i köket.
Småland-Ölands Kennelklubb fick vika ned sig till förmån för Volvo PV-klubben.
I hundvärlden har man tydligen en egen tideräkning?
Hundåret löper från april till och med april, något som får mayakalendern att framstå som ett illa hopkommet resultat av amatörers hemsnickeri.
Nu vet jag i alla fall vad som menas med hundår.
Idag kan jag vila ögonen på en av Postens Volvo Duetter istället för ett gäng Golden retriever.
Fröjd!
Dels har jag en likadan Duett med hela plåtsidor och generöst bensinspill vid tankluckan, dels började jag min skiftande yrkeskarriär som brevbärarebiträde på Posten i Karlskoga.
Då fanns en likadan Volvo Duett i vagnsparken och den framfördes av legender som "Sega", "Ludde" "Sandberg" och "Pygmén".
Nu kan man förledas att tro att jag kvitterar ut pension, sanningen är att Duetten var en sällsynt bra laståsna samt att Posten inte bytte ut något som fungerade.
Den inställningen har man sedan ändrat radikalt på.
Jag kan slå vad om att ingen av Postens chefer har hund.

Höst i Magiska skogen

Vid en skogspromenad med antikhunden i arla morgonstund inser jag hur många fångstnät en liten insekt måste undvika för att inte bli spindelföda.

Undrar om det är som i vår värld, att ju högre upp man är, desto högre status?
Bättre fångstmöjligheter?

Här en liten tall med hel kroppsstrumpa.

Tidsmaskinen i Magiska skogen.
Bilderna tagna med mobilkameran.
Sista hösten i den här magiska skogen.

Nästa år får jag utforska nya tassemarker.

Vi kör som SJ

I helgen följde vi denna väg i det kuperade, stenmängda landskapet Småland.
Här någonstans skulle det finnas en gård till salu.

Det första vi ser är oändligt långa stengärdsgårdar.

Jag har sett många gärdsgårdar i sten sedan väna hustrun friade, sällan så välbyggda som här.

Ute i hagarna ligger stenrösen som väldiga, väljästa limpor.

På lite närmare håll ser man att stor möda lagts ner på att passa in stenarna i varandra.

Jag förmodar att dessa kommer att ligga kvar även om tusen år.

Till salu-skylt. Javisst.

En stor fin bondkåk med veranda i söderläge.

En titt in genom köksfönstret avslöjar att tidigare ägare inte varit trendkänsliga och låtit sig inspireras av Ernst och dom andra tjejerna.

Ett garage till Grållen, ett till Duetten och ett tredje till väna hustruns fordon.

Rejäl ladugård med plats för både det ena och det andra.

Här finns plats för H-D:n, musikanläggningen och ett kylskåp.

En lilstuga med en stor jordkällare ruvande i bakgrunden.

Jag som är "dörroman" fastnade för ytterdörrarna.

Kanske ett koncept att ta efter?

I den här lillstugan har det bedrivits verksamhet.

Detta är den lokala fågelholksfabriken.

Antikhunden bekantar sig med lokalbefolkningen.

Äldsta huset på gården. Inredningen var delvis intakt med två stora "gruvor" eller eldstäder. Detta har varit ett boningshus från början, numera reducerat till uthus.

Det spelar kanske inte så stor roll eftersom det finns ytterligare en lillstuga.

Den här går alldeles utmärkt att använda som gäststuga.
Till detta finns ett uthus, och ska sanningen fram så har jag inte tagit bilder av samtliga byggnader på gården. Det finns alltså fler.

Samma typ av dörrar som på lillstuga nummer ett.

Hela farstubron vilar på en stor trampsten.

Utedasset med en annorlunda lösning.

Man tar plats med ryggen mot fönstret.
Fönstret vetter mot gården så alla kan se om det är upptaget eller ledigt.

Praktiskt på ett sätt men kanske lite vågat?

Vadå SJ? undrar vän av ordning med tanke på rubriken.
Jo. Vi kom för sent.
Anbudstiden hade gått ut en knapp vecka tidigare.
Nästa gång hoppas jag att vi kan komma fram i tid.