Målsnöre

Den första dagens morgon bjuder på solsken.
Världen är sig inte riktigt lik.
Färgerna är klarare, dofterna starkare och ett lugn breder ut sig i stilla takt medan jag vaknar.
Detta måste vara mindfulness tänker jag, men på svenska stavas det folkpension.
Favorithustrun, som fortfarande lever i den produktiva världen, säger ampert:
- Upp! Nu är det bråttom.
- Jag har inget jag måste göra idag, svarar jag ur djupet av mitt innersta väsen.
- Du ska skjutsa mig till jobbet, ungarna ska iväg till tåg och förskola.
- Arbete är mig främmande, mumlar jag, men familjeliv är helt OK. Jag kommer.

Någonstans däruppe vakar universum över mig.
Grannarna som sålt sitt hus kommer med skänker i form av en kanot och ett par cyklar.
Drömmarna om en lugn tillvaro på sofflocket trasas obönhörligt sönder, sakta men säkert.
Naturliv, höjd puls och träningsvärk ligger farligt nära till hands.

Nåja,
Likt våra vinbergssnäckor kan jag dagtid glida runt i den vackra tavla som vår trädgård utgör,
Jag kan kanske passa på när ingen utom jag och hundarna är hemma?
Dricka en kopp kaffe,
Vänta på snigelposten.
Läsa en tidning...lyssna på musik....se en film....

..eller som antikhunden Balder Karlsson, blicka bakåt på fornstora dagar.

Idag har jag beställt mitt intyg.
Det som ger pensionärsrabatter i tid och otid.
Inser att jag helt plötsligt kommer att ha en ordnad ekonomi.
Dagar, månader och år av monetär osäkerhet är borta.
Det har varit tuffa år för oss handlare, detta sakta borttynande släkte.
Wanja har nyligen skrivit ett tänkvärt inlägg om detta och ni kan läsa det här.

Hmmm.....
Jag skulle ju kunna börja renovera lite på det här antika skåpet?
....eller gräva en damm?
...laga en överraskningsmiddag?
...måla fabriken?
...bli kommunpolitiker?
Förslag emottages tacksamt.

Proletär

Sådärja.
Skylten är klar.
Jag noterar att min frihandsmålning fortfarande funkar hyfsat bra.
Nu är det bara att ställa ut skylten och börja resan mot egendomslöshet.
När jag kollar efter synonymer till egendomslös finner jag bara ett ord: proletär.
Om jag däremot letar efter motsatsen på sajten motsatsen.se får jag ordet omaisuudeton.
Det låter onekligen lite finskt, inte sant?

I det här skedet börjar nya funderingar dyka upp.
Hur lång tid kommer det att ta innan jag gjort mig av med allt?
Finns det ett minsta antal prylar jag måste minska med per dag för att nå fram till målet inom rimlig tid?
Ska jag sätta ett datum som bortre gräns?
Jag ska fundera på de här frågorna några dagar.

I Stenmarks anda

Nu undrade hon, vad förväntas av mig som "bonusmamma"?

Vårkänslor

När dagarna nu har blivit längre och ljusare vill jag börja åka Duett igen.
Det är kanske lite för tidigt på året, men det är en rasande trevlig bil.
Jag tror inte att det finns någon som är negativ till Duetten, jag har i alla fall inte mött någon.
Ofta har man en berättelse, man fraktade kalvar och grisar, bilen fylldes med ved eller jordgubbar.
Hela familjer med sommargäster trängde ihop sig och 14 personer samt en hund for iväg till badsjön.
En komplett bil för nytta såväl som nöje.
Lättmekad.
Ingen vet ännu hur gammal en Duett kan bli.
Jag har en känsla av att min kommer att överleva mig och kanske även fler generationer?

En modern bil har ingen större livslängd och går bara att reparera under en viss tid.
Sedan finns inga reservdelar att tillgå.
Medellivslängden för en bil idag är ca 19 år, några bilmodeller klarar sig bara 10 år.

En sak som jag reagerat på är att "alla" som kör bilar för 5-6-7-800.000 kronor verkar så sura?
Borde man inte vara glad när man kör runt i en finbil?
Skitglad!
En bil som kostar 800.000 minskar med 120-150.000 i värde varje år.
Om man kastar 10.000 i sjön varje månad måste man ändå besitta ett visst mått av humor?
En Duett däremot, det är rena sparbössan.

På midsommardrift del I

Tanken var att åka Duett på midsommar för att återuppliva 60-talets bilsemestrar.
Lastutrymmet är väl tilltaget och det går lätt att slänga in en sovbar madrass.
Basmodellen på husbil skulle man kunna säga, då med betoningen på bas.

Vid närmare inspektion visade det sig att ett av däcken börjat separera.
Det är inget bra läge för att hitta en gummigubbe på midsommaraftonen så vi sjösatte plan B.

Voila! Golfhotellet.

Ivern var stor att komma iväg på äventyret.
Så stor att vi for iväg med öppen baklucka.
Till höger skymtar minibaren.

Ingen nostalgitripp utan ett stopp för fika vid vägkanten.
Här är det frukosten som avnjutes till ackompanjemang av avgaser och fartsus.

Första kulturstoppet var Österviks kapell utanför Kristinehamn.
På 70-talet brukade vi åka förbi och förfasa oss.
Ryktet sade att ägaren varje natt hissade upp sig i tornet med ett rep och sov i en likkista.
Det var ruggigt att passera på mörka höstkvällar.
Vad vi inte visste var att ägaren, skulptören Erik Rafael-Rådberg, dött redan 1961.
Kapellet uppfördes 1872 av Rudolf och Ida Adlersparre från närliggande Gustafsviks säteri.

I anslutning till kapellet ligger en vacker mejeribyggnad uppförd 1892.
Här hade konstnären sin ateljé.

Fris på mejeriet.

Framme vid målet för midsommarfesten.
Vi är utanför Kil i Värmland.
Det är lite som en hemlig resa då vi inte träffat någon av festdeltagarna tidigare.

Här syns värdinnan i glatt samspråk med några av festdeltagarna.
Det är alltid roligt att träffa nya, roliga, trevliga, smarta människor, så även denna gång.

Dem lille erotomanen som oavbrutet uppvaktade två granna boxerflickor.
Och med oavbrutet menar jag oavbrutet.
Här fångad under en påtvingad rast i uppvaktningen.

Vem kan motstå den blicken?

Vi hade tur med vädret.
På morgonen dan efter var det en riktigt blöt tillställning.
Vi fick låna en bäddsoffa och golfhotellet stod tomt under natten.

På midsommardagen bar det av hem till Magnus, en av festdeltagarna.

Höhässjor hör till.
Dessa i behändigt format.
I bakgrunden Magnus härliga gäststuga inredd i 1700-talsstil.

Snyggt och enkelt.
Ett föremål för min bottenlösa avund, en riktig jordkällare.

Ostindiskt.

Magnus har Inredningsbutiken Rost som ligger på Almars gård strax utanför Karlstad.
Läs mer om Rost här.
Det är riktigt roligt att få träffa en inspirerande och intressant människa som Magnus och att få en egen visning i hans butik!

Bakom logdörrar finns ett gigantiskt tittskåp.

Del av sortimentet.

Interiörbild.

En av mina klara favoriter.
En stor bricka av koppar i vacker jugend.

Snyggt!

Stilleben med läster och ett par aladåbformer från Höganäs i vackert gult.

Snyggt II!

Skolbänk med armstöd att halvsova mot.
I stolen en praktisk låda för slangbellan.

Därefter bär det av till Västergötland och folk vi faktiskt träffat tidigare.
Teresia och Jörgen i Jäla.
Bilden visar gäststugan vi intog framåt nattkröken.
På gården finns mängder av djur i olika format, nedan ett urval.

Jälakaniner. Mums!

Duvor i midsommarnatt