Ett kyffe på 200 kvadrat

Nu lite reklam.
En inredningstidning som känns vettig, där hemmahos-reportagen verkar vara äkta.
Då till skillnad mot lismande floskelskriverier man kan hitta hos konkurrenterna.
En del av deras texter är fyllda av floskler, halvsanningar och paradoxer.
Exempel på det kommer i slutet av inlägget.

Men först till det positiva.
I en artikel får vi läsa om ett par som sålde av det allra mesta och började ett nytt liv.
Jag citerar direkt ur artikeln.

En viktig insikt som satte saker och ting i perspektiv fick paret när de försökte sälja bort allt de ägde.
- Ingen ville ha dem! Här omgav vi oss med saker som vi trodde var avgörande för våra liv och så märkte vi att de var värdelösa i andras ögon. 
I slutänden är det minnen, vänskap och upplevelser som är det enda som egentligen betyder något.
Det känns ju inte så upplyftande när man är precis i början av sitt avvecklande, men det ska väl gå på något vis.
Nu över till avdelningen - Hur tänkte man här?
Detta exempel är hämtat ur magasinet Residence.

Tonen slås an redan i andra stycket.
...sedan två år tillbaka bor de och deras fyra barn i en 200 kvadratmeter stor lya i Vasastan i Stockholm.
Synonymer till lya är bland annat liten bostad, krypin, kyffe.
Tvåhundra kvadrat i Vasastan låter inte som något kyffe precis.
Alltnog, sedan börjar det.

- Lägenheter där man ändrar planlösningen förlorar ofta sin charm och känns konstiga..
följs av beskrivningen
Fredrik greppade omedelbart ritpennan och började skissa. Köket flyttades, hallen delades upp, fem sovrum placerades i en mer privat del och ytterligare ett badrum tillkom.Om jag uppfattar allt rätt så har lägenheten förlorat sin charm och känns nu konstig, eller?

Nu över till medbestämmandet.
Vi är ju båda ganska petiga, dessutom skulle barnen ha ett ord med i laget.Det uttalandet följs snabbt av:
Men sedan bestämde vi oss för den här lägenheten. Alla fyra barnen ville lägga in veto....
Är det bara jag som har svårt för att hänga med i svängarna?

På midsommardrift del II

Vi är fortfarande kvar i Jäla.
Bloggen ville inte alls i anslutning till tidigare inlägg så del II kommer här.
På bilden ett får som inte vet att det är ett får.

Yngling i form av trana.
Föräldrarna är inte långt borta.

Ett av de många hus på landet som jag vill adoptera

Visst är det trevligt med de slitna dörrarna och en våg av vita blommor ur ett hav av spetsunderbyxor

I Forsa kvarn annonserade man att det var konstutställning denna midsommarhelg.
In i bild rusar en intellektuell som inte vill låta en sekund gå förlorad.

I källaren ett ofrivilligt stilleben.

På mellanvåningen, spetsmaskinen.

Det måste ha varit ett dammigt jobb att vara mjölnare.

Konsten då? Jo, det fanns en hel del.
Den här tavlan för tankarna till svärmödrar i allmänhet, snörpiga i synnerhet.

En av mina klara favoriter, elefant på LSD.

Mitt val blir denna ulk med ett utseende som påminner om högavlönat styrelseproffs.
Det finns där, men det gör ingen människa glad.

Torpa stenhus.
Den guidade turen kostar 60 riksdaler per man.
I stenhuset är det fotograferingsförbud.

Väldoftande nyponros som just nu gömmer en humla.

Mamma Mås med två knattar.

Pappa mås ligger på eftermiddagen och kuckelurar i stuprännan.
En god vana som jag nu ska praktisera.

På midsommardrift del I

Tanken var att åka Duett på midsommar för att återuppliva 60-talets bilsemestrar.
Lastutrymmet är väl tilltaget och det går lätt att slänga in en sovbar madrass.
Basmodellen på husbil skulle man kunna säga, då med betoningen på bas.

Vid närmare inspektion visade det sig att ett av däcken börjat separera.
Det är inget bra läge för att hitta en gummigubbe på midsommaraftonen så vi sjösatte plan B.

Voila! Golfhotellet.

Ivern var stor att komma iväg på äventyret.
Så stor att vi for iväg med öppen baklucka.
Till höger skymtar minibaren.

Ingen nostalgitripp utan ett stopp för fika vid vägkanten.
Här är det frukosten som avnjutes till ackompanjemang av avgaser och fartsus.

Första kulturstoppet var Österviks kapell utanför Kristinehamn.
På 70-talet brukade vi åka förbi och förfasa oss.
Ryktet sade att ägaren varje natt hissade upp sig i tornet med ett rep och sov i en likkista.
Det var ruggigt att passera på mörka höstkvällar.
Vad vi inte visste var att ägaren, skulptören Erik Rafael-Rådberg, dött redan 1961.
Kapellet uppfördes 1872 av Rudolf och Ida Adlersparre från närliggande Gustafsviks säteri.

I anslutning till kapellet ligger en vacker mejeribyggnad uppförd 1892.
Här hade konstnären sin ateljé.

Fris på mejeriet.

Framme vid målet för midsommarfesten.
Vi är utanför Kil i Värmland.
Det är lite som en hemlig resa då vi inte träffat någon av festdeltagarna tidigare.

Här syns värdinnan i glatt samspråk med några av festdeltagarna.
Det är alltid roligt att träffa nya, roliga, trevliga, smarta människor, så även denna gång.

Dem lille erotomanen som oavbrutet uppvaktade två granna boxerflickor.
Och med oavbrutet menar jag oavbrutet.
Här fångad under en påtvingad rast i uppvaktningen.

Vem kan motstå den blicken?

Vi hade tur med vädret.
På morgonen dan efter var det en riktigt blöt tillställning.
Vi fick låna en bäddsoffa och golfhotellet stod tomt under natten.

På midsommardagen bar det av hem till Magnus, en av festdeltagarna.

Höhässjor hör till.
Dessa i behändigt format.
I bakgrunden Magnus härliga gäststuga inredd i 1700-talsstil.

Snyggt och enkelt.
Ett föremål för min bottenlösa avund, en riktig jordkällare.

Ostindiskt.

Magnus har Inredningsbutiken Rost som ligger på Almars gård strax utanför Karlstad.
Läs mer om Rost här.
Det är riktigt roligt att få träffa en inspirerande och intressant människa som Magnus och att få en egen visning i hans butik!

Bakom logdörrar finns ett gigantiskt tittskåp.

Del av sortimentet.

Interiörbild.

En av mina klara favoriter.
En stor bricka av koppar i vacker jugend.

Snyggt!

Stilleben med läster och ett par aladåbformer från Höganäs i vackert gult.

Snyggt II!

Skolbänk med armstöd att halvsova mot.
I stolen en praktisk låda för slangbellan.

Därefter bär det av till Västergötland och folk vi faktiskt träffat tidigare.
Teresia och Jörgen i Jäla.
Bilden visar gäststugan vi intog framåt nattkröken.
På gården finns mängder av djur i olika format, nedan ett urval.

Jälakaniner. Mums!

Duvor i midsommarnatt