Skumma antikhandlare

Plötsligt känner jag mig förflyttad till Badger's Drift i Midsomer.
Från alla håll kommer medlemmar i vandringssällskapet "The Grasshoppers".
Dagens vandring kommer att avslutas med ett par öl på puben The Blind Beggar.
Den dramatiskakyn är som hämtade ur filmen Moln över Hellesta.
Snart kommer tre att vara mördade på de mest utstuderade sätt.

Jag har gjort reflektionen att det finns väldigt många skumma antikhandlare i Midsomer.
En missförstådd yrkesgrupp.

Toppdomän

Den här domänen har jag haft i många år, men inte använt i någon större utsträckning.
Det kanske finns någon som är villig att överta den mot en rimlig peng?
Även Antique-bilen kan vara till salu, detta till förmån för nya äventyr.

Utförsäljning

Verksamheten upphör.
Skåp ska tömmas, hyllor ska rensas, kartonger ska vittjas, lådor ska länsas, lokaler ska evakueras.
Flaskor ska...ja....nä...

Jag drar mig tillbaka.
Om ni vill uppdatera ert lager, förnya ert hem, om sedlar bränner hål i fickan, kontakta mig.

What the Hell

Jag har också sagt att jag ska hålla på med antik och företag så länge det är roligt.
Jag tror till och med att jag sagt det förr, det är inte så roligt längre.
Det som ger mig en kick är att hitta fynden.
Jag är ingen förvaltare.
Jag vill inte ha saker i lager längre än en vecka, möjligen två.
Efter det är fynden kvar på övertid.

Jag vill att mina kunder ska bli lika glada som jag en gång blev, när de upptäcker fynden jag har till salu.
Det händer alltför sällan.
Med konkurrens i form av välgörenhetsorganisationer, kyrkor, gratisarbetare och svartsäljare är steget till nolltaxering inte långt.
Jag har varit medlem i FAK, Förenade Antik- och Konsthandlare, sålt på större och mindre mässor och på nätet och i butik.
Det har inte hjälpt.
Om man som jag vill bo på landet eller iallafall i någorlunda sund miljö finns ingen uppsjö av kunder.

Jag är förmodligen ingen bra försäljare.
Mitt tålamod med buttra, snåla, prutande kunder är förbrukat.
Jag vill bara träffa trevliga, glada människor.

Jag har naturligtvis under de här femton åren träffat många trevliga och glada människor.
Det är dom som har varit den stora behållningen.
Tyvärr kan jag nog inte leva på dom, inte ens om jag frågar snällt?

Under det senaste halvåret har jag, i gott sällskap, vänt och vridit på problemet för att hitta en ny infallsvinkel.
Kan det kombineras med något annat?
Vill jag lägga ner ytterligare timmar per dygn?
Jag hittar inget alternativ som känns lockande.

På något sätt får jag försöka bli av med mitt lager.
Det känns inte heller frestande, men det kanske lättar efter ett tag?

Jag kommer att fortsätta skriva här, då mest om det jag säljer.
Mer kåserande, fabulerande inlägg lägger jag upp på min nya blogg Strålande tider Härliga tider.
På så sätt kan jag separera det gamla från det nya.

Så.
Nu har jag sagt det som inte bör sägas.
Återstår att se vad som händer.

Anna-Lisas Antik

Lagom till loppis-säsongen är det premiär för en färgklick som sticker ut mot allt det beigea inom dagens antikhandel och antikmagasin.
Det är boken Anna-Lisas Antik av Eli Åhman Owetz.
Eli som har bloggen Femtiotalsjakten.
Boken är ett härligt tidsdokument och den innehåller omistliga ingredienser såsom tjuveri, förälskelse, praktarslen, sex, hopp och förtvivlan.
Jag ler igenkännande och skrattar högt ibland.
Boken handlar om att leva sin dröm och att det är möjligt att göra just det, även om det inte alltid blir som man tänkt sig.
Eli har en beundransvärd känsla för nostalgi och ibland blir jag faktiskt femton år igen.

Det här är en bok som kan läsas av alla, men den har naturligtvis ett mervärde för alla intresserade av loppis och antikt.
Jag själv hade kunnat sträckläsa den, nu valde jag att dra ut på upplevelsen några dagar.
Läs den, och bli glad.

Sen undrar jag, har Rutger en tvillingbror som heter Fabian?

Egen företagare

Det här är förmodligen den allmänna bilden av en egen företagare.
Den är grovt vilseledande.
Idag är jag lite trött på att ständigt mötas av människor som tror att man skär guld med täljkniv.
På ett av alla köp- och säljforum på Facebook har jag annonserat ut gamla fina trälådor med reklamtext.
Vid förfrågan har jag begärt 300:-
Genast svarar någon som inte ens har med affären att göra:
Jag ska till ett stort loppis som är ute på landet relativt nära mig. Han har mycket gammalt och jag får dessa för ca en tredjedel av det priset..jag avstår :-)
Smileyn är antagligen till för: ..... ja, säg det.
Det är ju inte så att jag säljer 100 lådor i veckan.
Däremot svarar jag på den eviga frågan: -Finns det någon låda kvar?
Femton gånger.
Efter att ha svarat ja femton gånger har jag inte kommit ett dugg närmare en försäljning.
Men femton människor vet att det finns lådor kvar.
Det är ju alltid något, men ger inte precis kontanter så att man kan bada i det.

I de nämnda 300:- ingår inköpspris, kostnader för transport, telefon, internet, lokalhyra, larm, el, bokföring och försäkringar.
Ovanpå allt detta ska jag ta ut en lön samt betala skatt och moms.

Jag kan gå till den lokale bonden och köpa ekologisk mjölk för 4:- litern.
ICA-handlaren säljer för cirka 11:-
Om handlaren varje dag skulle tampas med kunder som vill betala fyra-fem kronor per liter, undrar hur kul han skulle tycka att det var?
Och finns det möjligen någon mjölk kvar?

Hur kan det komma sig att man så totalt saknar insikt om villkoren för egna företagare i den här branschen?
Man prutar inte i mataffären, på bensinmacken, på krogen, med flera.
Trött.

På midsommardrift del I

Tanken var att åka Duett på midsommar för att återuppliva 60-talets bilsemestrar.
Lastutrymmet är väl tilltaget och det går lätt att slänga in en sovbar madrass.
Basmodellen på husbil skulle man kunna säga, då med betoningen på bas.

Vid närmare inspektion visade det sig att ett av däcken börjat separera.
Det är inget bra läge för att hitta en gummigubbe på midsommaraftonen så vi sjösatte plan B.

Voila! Golfhotellet.

Ivern var stor att komma iväg på äventyret.
Så stor att vi for iväg med öppen baklucka.
Till höger skymtar minibaren.

Ingen nostalgitripp utan ett stopp för fika vid vägkanten.
Här är det frukosten som avnjutes till ackompanjemang av avgaser och fartsus.

Första kulturstoppet var Österviks kapell utanför Kristinehamn.
På 70-talet brukade vi åka förbi och förfasa oss.
Ryktet sade att ägaren varje natt hissade upp sig i tornet med ett rep och sov i en likkista.
Det var ruggigt att passera på mörka höstkvällar.
Vad vi inte visste var att ägaren, skulptören Erik Rafael-Rådberg, dött redan 1961.
Kapellet uppfördes 1872 av Rudolf och Ida Adlersparre från närliggande Gustafsviks säteri.

I anslutning till kapellet ligger en vacker mejeribyggnad uppförd 1892.
Här hade konstnären sin ateljé.

Fris på mejeriet.

Framme vid målet för midsommarfesten.
Vi är utanför Kil i Värmland.
Det är lite som en hemlig resa då vi inte träffat någon av festdeltagarna tidigare.

Här syns värdinnan i glatt samspråk med några av festdeltagarna.
Det är alltid roligt att träffa nya, roliga, trevliga, smarta människor, så även denna gång.

Dem lille erotomanen som oavbrutet uppvaktade två granna boxerflickor.
Och med oavbrutet menar jag oavbrutet.
Här fångad under en påtvingad rast i uppvaktningen.

Vem kan motstå den blicken?

Vi hade tur med vädret.
På morgonen dan efter var det en riktigt blöt tillställning.
Vi fick låna en bäddsoffa och golfhotellet stod tomt under natten.

På midsommardagen bar det av hem till Magnus, en av festdeltagarna.

Höhässjor hör till.
Dessa i behändigt format.
I bakgrunden Magnus härliga gäststuga inredd i 1700-talsstil.

Snyggt och enkelt.
Ett föremål för min bottenlösa avund, en riktig jordkällare.

Ostindiskt.

Magnus har Inredningsbutiken Rost som ligger på Almars gård strax utanför Karlstad.
Läs mer om Rost här.
Det är riktigt roligt att få träffa en inspirerande och intressant människa som Magnus och att få en egen visning i hans butik!

Bakom logdörrar finns ett gigantiskt tittskåp.

Del av sortimentet.

Interiörbild.

En av mina klara favoriter.
En stor bricka av koppar i vacker jugend.

Snyggt!

Stilleben med läster och ett par aladåbformer från Höganäs i vackert gult.

Snyggt II!

Skolbänk med armstöd att halvsova mot.
I stolen en praktisk låda för slangbellan.

Därefter bär det av till Västergötland och folk vi faktiskt träffat tidigare.
Teresia och Jörgen i Jäla.
Bilden visar gäststugan vi intog framåt nattkröken.
På gården finns mängder av djur i olika format, nedan ett urval.

Jälakaniner. Mums!

Duvor i midsommarnatt