Visar inlägg med etikett renoveringsobjekt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett renoveringsobjekt. Visa alla inlägg

torsdag 9 juni 2016

Renovering av gamla utemöbler del 1


I vår bohemiska trädgård har vi tre gamla stolar i smide, utrustade med träsits.
Trädgården är bohemisk i så måtto att vi inte har något emot maskrosor, nässlor, tistlar eller annat ogräs.
Grannen som tillbringar hela dagar på knä i sin trädgård för att avlägsna alla sina maskrosor må tycka att det är vi som är bohemiska.
Kan så vara, men vi vill ha en trädgård med en mångfald av växter och djur.

Det var en parentes, vi har också en mångfald av trädgårdsmöbler.
Som synes har de här stolarna nått den grad av förfall då de inte längre är en njutning för någons rumpa.
På favorithustruns, tillika möbeltapetserarens, initiativ ska sitsarna nu bytas ut.


I egenskap av gammal garageråtta får jag uppdraget att avlägsna de fastrostade skruvarna och muttrarna.
Till min hjälp har jag en arbetsbänk som går helt i stil med uppdragets art.
Stil är A och O, rost och grånat trä är min melodi.
Jag har också satsat på vinkelslip, spårmejsel och en svetstång.
En öppnad burk Bullens pilsnerkorv får husera de gamla skruvarna och muttrarna.


För att få bort de gamla skruvarna och muttrarna använder jag vinkelslipen och skär ett spår i varje mutter.
Jag är noga med att inte köra för djupt, då skadar jag den underliggande metallen.
Det blir aldrig några snygga märken efter en vinkelslip.


Sedan tar jag en favorit, den låsbara svetstången, och skruvar bort det som återstår av muttern.
När det bara är någon millimeter gänga kvar brukar det aldrig vara något problem att lossa den.
Tänk på att metall blir brännhet när man bearbetar den med en slipmaskin.


Voilà! som fransyskan sade med benen i vädret.
Här har vi nu ett av tre paket trädgårdsstol.
Nu lämnar jag över till favorithustrun att tillverka nya träsitsar, de ska kläs med vaxduk har jag hört.
Jag återkommer snart med del två av projektet.

tisdag 8 april 2014

What the Hell


Jag har också sagt att jag ska hålla på med antik och företag så länge det är roligt.
Jag tror till och med att jag sagt det förr, det är inte så roligt längre.
Det som ger mig en kick är att hitta fynden.
Jag är ingen förvaltare.
Jag vill inte ha saker i lager längre än en vecka, möjligen två.
Efter det är fynden kvar på övertid.

Jag vill att mina kunder ska bli lika glada som jag en gång blev, när de upptäcker fynden jag har till salu.
Det händer alltför sällan.
Med konkurrens i form av välgörenhetsorganisationer, kyrkor, gratisarbetare och svartsäljare är steget till nolltaxering inte långt.
Jag har varit medlem i FAK, Förenade Antik- och Konsthandlare, sålt på större och mindre mässor och på nätet och i butik.
Det har inte hjälpt.
Om man som jag vill bo på landet eller iallafall i någorlunda sund miljö finns ingen uppsjö av kunder.

Jag är förmodligen ingen bra försäljare.
Mitt tålamod med buttra, snåla, prutande kunder är förbrukat.
Jag vill bara träffa trevliga, glada människor.

Jag har naturligtvis under de här femton åren träffat många trevliga och glada människor.
Det är dom som har varit den stora behållningen.
Tyvärr kan jag nog inte leva på dom, inte ens om jag frågar snällt?

Under det senaste halvåret har jag, i gott sällskap, vänt och vridit på problemet för att hitta en ny infallsvinkel.
Kan det kombineras med något annat?
Vill jag lägga ner ytterligare timmar per dygn?
Jag hittar inget alternativ som känns lockande.

På något sätt får jag försöka bli av med mitt lager.
Det känns inte heller frestande, men det kanske lättar efter ett tag?

Jag kommer att fortsätta skriva här, då mest om det jag säljer.
Mer kåserande, fabulerande inlägg lägger jag upp på min nya blogg Strålande tider Härliga tider.
På så sätt kan jag separera det gamla från det nya.

Så.
Nu har jag sagt det som inte bör sägas.
Återstår att se vad som händer.

måndag 14 maj 2012

Ånger

Den här gången ångrar jag att jag inte tog före- och efterbilder.

När jag hittade den här lampan var den luden och lagd åt det brunaktiga hållet.

Med hjälp av diskmedel och flera omgångars skrubbande och sköljande började det likna något.
En behandling med bilvax och polertrasan gjorde lampan blank och fin igen.
Det finns inga märkningar men en kvalificerad gissning är att lampan var ny på 70-talet.
Är den lite åt grislampehållet?

tisdag 6 mars 2012

Återvinning

En dag såg jag två paranta damer hysta i det här halvmånbordet i en container.
Samspelta som det var fick bordet en riktig resa och resultatet liknade mest kaffeved.
När damerna lämnat platsen bytte jag mitt skräp mot det som återstod efter luftfärden.
Med hjälp av spännband, tvingar och trälim har jag nu ett fullt fungerande bord i övre hallen.
Idag är shabby nästan ett skällsord men det är vad möbeln är idag.
Målning och finish får vänta tills jag har bestämt hur väggarna ska färgsättas.
Billigt blev det också.
Om man har flera våningar är det guld värt att ha en avställningsyta i anslutning till trappan.

tisdag 22 mars 2011

Fäll & Måne

Det är inte länge sedan vi hade "Superfullmåne" som det heter på kvällstidningsspråk.
Som av en händelse i dessa tider av supermåne har jag fått tag på ett månbord i behov av restaurering och omtanke. Eller renovering och snöd vinning.
Vi får se vilken av delpersonligheterna som dominerar när det blir dags.
Personligheten kanske hänger ihop med aktuell månfas?
Till månbordet kan läggas ett charmigt allmogesnickrat fällbord.
Också det i behov av en översyn.
I bakgrunden en verktygslåda i trä av äldre modell samt en tjock liten tunna.
Skuggan till höger kommer inte av en tunna utan eder fotograf/bloggare.
Mina vänner som är fotografer på riktigt reagerar förmodligen på ljussättning och komposition.
Jag kommer att hävda nytänkande, konstnärlig frihet eller reströtthet, allt beroende på aktuell månfas.