What the Hell

Jag har också sagt att jag ska hålla på med antik och företag så länge det är roligt.
Jag tror till och med att jag sagt det förr, det är inte så roligt längre.
Det som ger mig en kick är att hitta fynden.
Jag är ingen förvaltare.
Jag vill inte ha saker i lager längre än en vecka, möjligen två.
Efter det är fynden kvar på övertid.

Jag vill att mina kunder ska bli lika glada som jag en gång blev, när de upptäcker fynden jag har till salu.
Det händer alltför sällan.
Med konkurrens i form av välgörenhetsorganisationer, kyrkor, gratisarbetare och svartsäljare är steget till nolltaxering inte långt.
Jag har varit medlem i FAK, Förenade Antik- och Konsthandlare, sålt på större och mindre mässor och på nätet och i butik.
Det har inte hjälpt.
Om man som jag vill bo på landet eller iallafall i någorlunda sund miljö finns ingen uppsjö av kunder.

Jag är förmodligen ingen bra försäljare.
Mitt tålamod med buttra, snåla, prutande kunder är förbrukat.
Jag vill bara träffa trevliga, glada människor.

Jag har naturligtvis under de här femton åren träffat många trevliga och glada människor.
Det är dom som har varit den stora behållningen.
Tyvärr kan jag nog inte leva på dom, inte ens om jag frågar snällt?

Under det senaste halvåret har jag, i gott sällskap, vänt och vridit på problemet för att hitta en ny infallsvinkel.
Kan det kombineras med något annat?
Vill jag lägga ner ytterligare timmar per dygn?
Jag hittar inget alternativ som känns lockande.

På något sätt får jag försöka bli av med mitt lager.
Det känns inte heller frestande, men det kanske lättar efter ett tag?

Jag kommer att fortsätta skriva här, då mest om det jag säljer.
Mer kåserande, fabulerande inlägg lägger jag upp på min nya blogg Strålande tider Härliga tider.
På så sätt kan jag separera det gamla från det nya.

Så.
Nu har jag sagt det som inte bör sägas.
Återstår att se vad som händer.

Jag undrar...

....hur det är ställt i antikbranschen idag?
Kistamässan blir inte av.
Man får inte ihop tillräckligt många utställare.
Andra antikmässor blir inte heller av.
Vilka dom nu är?
Mitt eget intresse för antikmässor har också falnat.
Med tanke på de höga monterhyrorna är det inte så konstigt.
Till dessa ska läggas kostnader för boende, transporter, käk och p-böter.
Det är många sköna kronor som ska tjänas in under ett par dagar.
Jag ställde ut på första Kistamässan, då allt mest liknade en byggarbetsplats.
Parkeringsmöjligheterna var löjligt små och dyra men man kunde stå på Ericsons parkering för ganska vettiga pengar.
Parkeringsföretaget Scan-Park blev lite stötta för att man valde Ericsons parkering framför deras egen "parkeringsservice".
Följaktligen hyrde Scan-Park hela Ericsons parkering, satte svart huva på deras biljettautomat och körde dit en bil med sin egen automat käckt uppställd i bagageutrymmet!
Nu var det helt plötsligt inte billigt längre.
Jag kan inte se att Scan-Parks parkeringsservice var så mycket bättre att det motiverade ett mycket högre biljettpris än Ericsons.
Här vilar istället en unken doft av profithunger och geschäft.

Magasinet Gods & Gårdar skickade nyligen ut ett brev där man berättar att specialutgåvan Antik inte kommer ut under 2012.
Förmodligen på grund av att man inte fått ihop tillräckligt många annonsörer.
Alla verkar vilja tjäna pengar på antikhandlare, men hur ska de i sin tur tjäna sina pengar?
På exportmarknaden?
På ombyggda och tillfixade möbler?
I antikhandeln hittar man idag ofta föremålen billigare än i kyrkornas secondhand-butiker.
Detta trots att "välgörenhetschefsbonusorganisationer" inte betalar vare sig löner arbetsgivaravgifter eller moms.
Nåja, cheferna, de otroligt duktiga, måste ju ha sin skärv men vanligt folk jobbar gratis.
Jag undrar...

Antikmässa i Markaryd

Jag handlade en del i Markaryd även i år.
Två vattenkannor i plast designade av K Brinck.
Det har tidigare funnits en svart i huset men den är numera bortsprungen.
Jag kommer att behålla den klarröda.

I mångt och mycket var det det gamla vanliga utbudet.
Några säljare hade dock satsat på färgglada bord.

Jag gillar TV-kopparna på det här bordet.
Allt var fräscht och grant.

Ett par krokar i mässing till herrummet.

Den förnuftige som bor någonstans inom mig säger alltid att jag aldrig ska köpa en lampa utan skärm.
Men, vad annat kan jag göra när jag hittar denna?
Den är skitläcker.

Mycket gammal byst i kalksten, känns nästan medeltida.

Tre kryddburkar i gott skick.

Till sist ett väggur som numera bor hos en musiker.

Antik & Samlarmarknad Markaryd I

Nu har jag och bloggvännen Jan (med bloggen Form55) gjort antikmarknaden i Markaryd.
Upp tidigt i ottan, närmare bestämt 04.00, för att inte missa viktiga fynd.
Det kostar på att vara entusiast men ibland kan det vara väl värt besväret.
Vad sägs om ovanstående spritkök, oanvänt i originalkartongen.
Om man jämför den med de mer bedagade spritköken man normalt brukar se, då framstår den som ett smycke.
Den kommer att göra sig bra i en lycklig samlares ägo framledes.
Inte heller kunde jag motstå ett parti gamla möbelbeslag från jugendtid.
Bra att ha för Shabby Chic renoverare då originalbeslagen ofta är eller blir skadade.
Svensk allmoge är tydligen värt nada idag.
Ett skäkteträ med vacker målning daterat 1848 kostar inte mycket mer än ett paket cigaretter.
Dagens mest udda fynd är en rysktillverkad Odhner räknesnurra.
Den som vill läsa mer om företaget i Ryssland kan kolla in Tusses blogginlägg här
Nästa gång kommer jag att visa ytterligare några fynd jag gjorde idag.

Askersunds antikmarknad 2011

Det här är miljön där Askersunds årliga antikmarknad går av stapeln den första lördagen i augusti.
För vår del innebär det ett engagemang som sträcker sig från 04.30 på morgonen fram till att klockan nästan slagit midnatt.
Årets upplaga startade med en regnskur men vädret stabiliserade sig snart.
Stämningen var som vanligt god och här träffar man även människor som normalt sett inte går på fyndjakt vid varje tillfälle som yppar sig.
På bilden ovan skymtar man hamntorget där den äldre delen av marknaden håller till.
På andra sidan bron, på kyrkans grusparkering, finns också ett stort antal säljare.
För att kunna bereda plats åt så många säljare som möjligt har även bron tagits i bruk som säljplats.
Jag har tagit några bilder strax före klockan 18.00 då marknaden stänger.
Bilderna är alltså något missvisande då det under hela dagen är knökat med folk.
Här ser vi ett par damer som går igenom fynden, alternativt räknar hur mycket pengar som blev kvar i börsen.
Här är vår säljplats ett par minuter före klockan sex.
Dagens sista kunder köper en knoppölsflaska från Österviks glasbruk.
Tyvärr fanns inte tid eller möjlighet att gå runt och fotografera den här lördagen, det var fullt ös hela tiden.
Kanske nästa år?

Isis

Ibland på antik och samlarmässor kan jag hitta stentavlor tillverkade av Isis Kunst.
Jag är inte riktigt säker på om de är tillkomna i Tyskland eller Danmark.
Ovanstående tavla köpte jag till mina föräldrar i mitten av 70-talet.
Den väger 9,5 kilo och det kan vara en anledning till att den aldrig monterades upp på väggen i mitt föräldrahem.
En annan anledning kan förstås vara att de tyckte den var gräsligt ful.

Den här, kallad Prinsessan av Tebe, har följt med i något av de hem jag köpt.
Jag tycker att stentavlorna är ganska fräcka men det är jag kanske ensam om?
De får väl hänga i herrummet ackompanjerade av en Cuesta-Rey Centro Fino Robusto #7
och en Lagavulin Distillers Edition Sherry 1989.
Snart är det modernt med Egypten och faraoner igen.