Skumma antikhandlare

Plötsligt känner jag mig förflyttad till Badger's Drift i Midsomer.
Från alla håll kommer medlemmar i vandringssällskapet "The Grasshoppers".
Dagens vandring kommer att avslutas med ett par öl på puben The Blind Beggar.
Den dramatiskakyn är som hämtade ur filmen Moln över Hellesta.
Snart kommer tre att vara mördade på de mest utstuderade sätt.

Jag har gjort reflektionen att det finns väldigt många skumma antikhandlare i Midsomer.
En missförstådd yrkesgrupp.

PAX

I fredags spred jag mina gracer i SVT:s Barnkanalen.
Programserien heter PAX jordiska äventyr.
Damen till vänster är Arga Tanten, jag är Sega gubben och jobbar som stalledräng.
Arga tanten är grandios i sina ridkläder och dessutom är hon försedd med piska.
Precis vad en seg gubbe behöver.

Här ses vi under en intim scen i filmens slutskede.
Det är hårda tag och jag välsignar mitt beslut att bära hjälm.

Jag undrar om det blir en fortsättning?
Stalldrängen och Arga tanten.

Ståndaktig

På vägen hem från fröken Perkeles jobb passerar vi det här ödehuset.
Huset har säckat ihop sedan länge, men den erigerade skorstenen håller fortfarande stånd.
Antennen tar inte längre emot några signaler, men den strävar fortfarande mot rymden.

På ena gaveln finns en liten samling av smide.
Det är snyggt med det det rostiga järnet mot det obehandlade träet.

Behagligt välpumpad efter många års ensamhet vill hjulet hitta en partner för ett lyckligt dubbelmontage.
Det finns mycket att se i det öde.
Det finns mycket vackert i det fula

Antikjakten

Nu har jag haft tid att titta lite på säsongens antikprogram.
Jag började med Antikjakten och har ännu efter sex program inte kunnat ta till mig upplägget.
Peder och Tom far runt Sverige i ett rasande tempo körandes produktplacerade? Jaguarer.

När man kommer fram till ett privat hem är det skillnad om man bor i slott eller koja.
Efter pokulerande om ett intressant föremål är det ibland dags för en avslutande fika.
I "finare" hem dröjer sig Peder kvar och rotar runt på egen hand.
Dock bara i finare hem, inte hos de mindre bemedlade.

Efter antikjägarnas besök sjunger värden eller värdinnan parhästarnas lov, något som redan efter tre avsnitt ter sig lite krystat.
Efter fem avsnitt skruvar jag på mig, det börjar kännas obekvämt.
Samtidigt undrar jag vad de andra tyckte, de som inte uttalade sig i TV?

Dialogen mellan de två experterna har inte det naturliga flytet, det är förmodligen inrepeterat.
- Det här var fint! utbrister man ibland trots att man knappt hunnit in i rummet, än mindre sett vad som finns där.

Det här är lite för mycket trams för min smak.
Även succén Antikrundan har blivit tramsigare under senare tid.
Jag tänker främst på Knut Knutssons och Max Sjöbergs framfart i kön till inspelningarna.

Märk väl att jag inte vänder mig mot Peder och Tom som personer.
Jag frågar mig istället vart antikprogrammen är på väg?
Varför måste man ta in det flåshurtiga i program som handlar om intressanta, många gånger unika, ibland dyrbara och understundom tidlösa föremål?

Reklam

Jag har samlat på mig reklam under årens lopp.
Trevlighetsfaktorn är många gånger hög.
Algots tomte är att föredra framför att få ett halvt kilo utskick i brevlådan varje vecka.

Fler tomtar kommer här.
Dessa två gör reklam för en anonym julmust.

Kultdrycken Kitty-Kola piggar upp - året runt.

Evenemangsreklam.
Här för jordbanetävling, föregångaren till speedway.

Mazetti i samarbete med förlaget Wahlströms.
Deckardrottningen Maria Langs giftiga chokladgodis.

Den här handlaren var återförsäljare av penninglotter.
Snyggt präglad kartongskylt avsedd att stå på butiksdisken.

Cirkusaffischer är populära.
Många tycker att clowner är lite otäcka.
Här ett otäckt exempel.

Reklam på redan såld vara.
Denna stora klisterlapp satt på kartongen som innehöll en rörradio.
Damen går igen i oändlighet.

Reklam för ond bråd död eller kanske en liten lemlästning?
Gå med här med livet som insats.
Många köpte konceptet.
Faktiskt utgiven av U. S. Government, en officiell affisch.

Elegant Snabb Säker
Reklam jag låtit kopiera till A3-format.

Men SAAB är elegantare?
Det här är lite av det jag säljer på Tradera just nu.
Bredbandet lyser fortfarande med sin frånvaro, idag 20 dagar försenat.

Någon sa

Att det spelas hockey?

Motståndarna verkar alltid vara fler.
Spelare från hockeyspelet PUCK.

Antikmässa i Markaryd

Jag handlade en del i Markaryd även i år.
Två vattenkannor i plast designade av K Brinck.
Det har tidigare funnits en svart i huset men den är numera bortsprungen.
Jag kommer att behålla den klarröda.

I mångt och mycket var det det gamla vanliga utbudet.
Några säljare hade dock satsat på färgglada bord.

Jag gillar TV-kopparna på det här bordet.
Allt var fräscht och grant.

Ett par krokar i mässing till herrummet.

Den förnuftige som bor någonstans inom mig säger alltid att jag aldrig ska köpa en lampa utan skärm.
Men, vad annat kan jag göra när jag hittar denna?
Den är skitläcker.

Mycket gammal byst i kalksten, känns nästan medeltida.

Tre kryddburkar i gott skick.

Till sist ett väggur som numera bor hos en musiker.

Hokus Pokus

I mitt kuriosakabinett finns denna trollstav som har gått i arv sedan generationer på min fars sida.
Enligt far kunde min farfar stämma blod och var kunnig i både det ena och det andra.
Som fattig dagsverkstorpare fick han ta de extrainkomster som stod till buds, bland annat som gällare.
Det är dock en annan historia som jag ska berätta vid ett annat tillfälle.

Jag har ibland funderat på den mörka fläcken i nacken som aldrig bleks.
Vad kan det vara för något?
Och hur användes staven?

Min farfar lät aldrig kunskapen gå vidare till nästa generation.
Han ansåg att min far var för svag i anden för att få "kunskapen" som han kallade den.
Jag kan tycka att det är lite tråkigt att den inte fick leva vidare, men det kanske var hårdare virke i folk förr?

Nu över till något helt annat, förutsatt då att inte farfar har gällat hjorten.
Stora glasvaser ser man sällan.
Den här är hela 50 centimeter hög och tjockväggig med frostad yta.
Art Deco skulle jag vilja kalla den för med tanke på dekoren.
En pjäs som gör sig bra i ett större rum.

Den skygga hjorten i närbild.

En annan stor glasvas vars dekor à la chinoise har sett bättre dagar.
Den här vill jag placera omkring år 1900, en tid då kineserier fick en renässans.
Färgen är guld och med lite god vilja går det att urskilja paret tranor.

Här kan man se en djonk till höger och till vänster har vi en liten bro som leder till ett lusthus.

Just detta är så fascinerande med gamla saker, det dyker hela tiden upp nya frågor man vill ha svar på.
Dessutom är det ju begripligt.
Jag förirrade mig in på en gigantisk el-butik för någon vecka sedan och blev yrslig bara jag passerade TV-avdelningen.
Jag kommer inte att kunna sätta mig in i den terminologin, ens med den bästa vilja i världen.
En modell heter KDL-46EX713AEP och är begåvad med LED, Moonflow 100 Hz, Bravia 3 engine, närvarosensor, Ambient sensor, är Wi-Fi-ready, behöver i så fall en trådlös adapter eller USB-dongel för att ansluta till det trådlösa hemnätverket (Jpeg/LPCM/mp3/mpeg2/AVCHD).
Dessutom möjlig att ansluta till tjänsten "catch-up TV" vars tillgänglighet varierar mellan olika länder?
Och detta var en modell, det finns som bekant fler.

Jag behärskar inte farfars trollstav heller, men i det fallet känns det som om jag skulle ha en ärlig chans.

Sim-Sala-Bim

Halvvägs...

...till starten av FlyttREA:n.
Mitt uppe i detta kaos (som ska bli en välordnad utförsäljning) funderar jag av och till på allt man samlar på sig. Roliga saker kommer ibland i roliga lådor.
Ibland är lådorna kvar långt efter att produkten gått ur tiden.
Då är det svårt att slänga, åtminstone för min del.

Denna Stern & Stern radio verkade kunna snappa upp signaler från hela jorden.
S & S var egentligen i branschen biltillbehör på 30-talet, men satsade även på radio.
Kanske det finns en radiot därute som skulle bli själaglad över en originalkartong?
Mer om Stern & Stern finns att läsa här.

AGA tillverkade TV-apparater fram till 1971.

Förmodligen är kartongen till lill-TV:n från 60-talet.

I lunchrummet samlas kartonger till kaffe, smör, te och apelsiner.....

...samt till Guld-Marie kex och bananer.

Jag hoppas dessa hittar "hem" så att jag inte behöver slänga dem.
Fånigt, jag vet.

Hoppas att vi ses på Älvsjömässan nu på lördag.
Bloggare från hela landet sammanstrålar kl. 14.00 i kafeterian.

Mad Men Skaffaren

På nyårsdagen fick jag tillfälle att se några avsnitt av Mad Men, en serie jag bara hört talas om eftersom vi gjorde slut med Radiotjänst och Viasat den 16:e april förra året.
Jag gillade dock det jag såg, bilar, miljöer, frisyrer, mode med mera.
Nu har jag följt Libbys exempel och satt in mig själv i TV-serien.

Ovan ser ni Bill T Hamilton (mina andranamn) i full färd att förbrödras med ett fett reklamkonto. Avslappnad med Mariestads Tidningen, min Harris tweed-kavaj och en kopp kaffe är kontraktet nära.