På vägen hem från fröken Perkeles jobb passerar vi det här ödehuset.
Huset har säckat ihop sedan länge, men den erigerade skorstenen håller fortfarande stånd.
Antennen tar inte längre emot några signaler, men den strävar fortfarande mot rymden.
På ena gaveln finns en liten samling av smide.
Det är snyggt med det det rostiga järnet mot det obehandlade träet.
Behagligt välpumpad efter många års ensamhet vill hjulet hitta en partner för ett lyckligt dubbelmontage.
Det finns mycket att se i det öde.
Det finns mycket vackert i det fula
det är är ju helt i min smak! kan ni inte undersöka det närmare? :)
SvaraRaderaSamtidigt som det är vackert så är det samtidigt något sorgligt över ett öde hus. Har ända sedan jag varit barn drömt om att bringa liv i öde hus som dock inte är så förfallna som detta.
SvaraRadera