Apokalyps

Vad händer när vi når vägs ände?
När jordens resurser börjar ta slut?
Vilken nytta har vi av våra samlingar då?
Har vi samlat på något av bestående värde, eller kommer vi att betrakta vår samling med nya ögon och ställa oss frågan. Varför?
Frågan känns berättigad då det ständigt dyker upp nya tecken på att vi lever på ett sätt som i längden är ohållbart.
Jag har tittat på Detroit som en gång var kronan i amerikansk bilindustri och en symbol för USA:s
framgångssaga.
På 1950-talet hade staden 1,800.000 invånare, idag har man mindre än hälften.
Det finns 33.000 övergivna tomter och hus i staden, en jättestad som dessutom gått i konkurs.

En samling av pyttekrokodiler känns sådär i sammanhanget, trots hög charmfaktor.
Den som samlar mynt eller silverföremål ligger bättre till än den som satsat på smurfar och Star Wars-figurer.
Verktyg och reparerbara maskiner känns tryggare som samlarområde än filmstjärnor och Alfa-bilder.
Kommer vi att se en förskjutning av folks samlarintresse?
Nöje förenat med nytta?

Collra

Igår fick jag en sommarpresent från samlarsajten Collra.
Det var ett mjukisdjur tillverkat i Kina.
I följebrevet uttrycks en förhoppning om att jag ska skriva om sajten på min blogg.
Jag vill inte göra ägarna besvikna så nu gör jag just det.
Skriver, alltså.

Det här förfaringssättet påminner mig om en händelse på 90-talet.
Som tidigare ordförande i Mustangklubben och besiktningsman för MHRF fick jag uppdraget att bedöma en Ford Mustang inför ett eventuellt köp.
Köparen var en bankchef i Skåne och bilen fanns i Bergslagen, sju mil från min bostad.
Jag skulle få ersättning för mina utlägg och min tid, något jag tyckte var rimligt.
Besiktning och provkörning utföll till belåtenhet och jag rekommenderade bilen.
Ersättningen betalades ut i samband med hämtningen av bilen och visade sig vara en reklamväska från sagda bank.
Enligt bankchefen motsvarade dess värde gott och väl min tid och mina kostnader.
Det var ju en framgångsrik bank och naturligtvis en ära att få skylta med dess namn.
Jag fick min kontanta ersättning, mest tack vare bankmannens ressällskap.

Nu är hushållet berikat med en illgrön ekorre och antikhunden Balder Karlsson är förmodligen nöjd.
Jag är mest frågande.
Varför gör man så här?
Är det bra marknadsföring om man vill bli världens största samlarsajt?
Hur många ekorrar får Peter Pluntky?

Vad tycker jag då om Collra?
Än så länge är det inte någon större fart på sajten.
Auktionerna har riktigt höga utropspriser, de känns mer som väl tilltagna prislappar.
Inläggen i de olika grupperna är få.
Det krävs mycket scrollande på sidan.

Vad betyder Collra?
Jag älskar att vända på, och att leka med ord men i det här fallet har jag gått bet.
Vad betyder Collra?
Efter lite forskande på nätet hittar jag förklaringen i tidningen Östermalmsnytt.
Namnet är sammansatt av orden "collect" och "raritys"
Raritys?
Jag hoppas att det är en missuppfattning av journalisten, ordet stavas rarities.
I vilket fall som helst känns inte namnet självklart i sammanhanget, snarare lite constipated.
Kollra, i det svenska ordbruket, betyder något helt annat.
Synonymer är vilseföra och förvirra, för att nämna några.
De läsare som vill ha riktigt roligt vänder sig med fördel till SAOB.
Där ligger betydelserna på en helt annan nivå.
Varför tar man ett namn som riskerar att ge tveksamma associationer hos många?

Vad tycker ni andra?
Vad associerar ni Collra till?
Är gosedjur och väskor ett bra medel i marknadsföringen?
Kommentera gärna.

Ståndaktig

På vägen hem från fröken Perkeles jobb passerar vi det här ödehuset.
Huset har säckat ihop sedan länge, men den erigerade skorstenen håller fortfarande stånd.
Antennen tar inte längre emot några signaler, men den strävar fortfarande mot rymden.

På ena gaveln finns en liten samling av smide.
Det är snyggt med det det rostiga järnet mot det obehandlade träet.

Behagligt välpumpad efter många års ensamhet vill hjulet hitta en partner för ett lyckligt dubbelmontage.
Det finns mycket att se i det öde.
Det finns mycket vackert i det fula

Drive-in

Nu har jag kontaktat några auktionsfirmor och handlare för att rensa ut det mesta av lagret.
De av mina läsare som snarast vill befria mig från sällsynta, ovanliga, lustfyllda, nostalgiframkallande prylar och möbler är hjärtligt välkomna att botanisera bland fynden.
För fynd är det!
Kan man åka till Ullared kan man åka till Ekenäs utanför Broaryd.
Sprid gärna detta.

Bloggutmaning - Varde ljus!

Idag är bloggutmaningen ljusstakar och andra ljushållare.
Jag gillar modern design, förutsatt att modernt är 1900-tal, men jag måste erkänna att jag har inte mycket av den varan.
En del av förklaringen kan vara att jag alltid bott på landet, i det närmaste i glesbygd.
Det är inte så vanligt att man satsat på toppdesign i stugorna, interiörerna har varit av mer traditionellt slag.
Men, något ska jag kunna skrapa ihop.

Det enkla är ofta det vackra.
Den lilla ljusstaken i metall är riktigt charmig och i gott sällskap kan det inte bli mycket bättre.

Med ljushållare i form av stiliserade lågor brukar den här göra tjänst i juletid, då till ackompanjemang av sången "Anders Persson stuga...alla ljusen brinner oppsan!"

Dom har ljusstakarna är svarvade av min far, de är vad man skulle kunna kalla rastarbete.
Pappa jobbade i Bofors verkstäder som var insprängda i stora bergrum, likt Morias gruvor.
Dessa är förmodligen tillverkade i samband med några lunchraster. Solid mässing.
Det känns trösterikt att allt som kom ur berget inte bara var granater och delar till helvetesmaskiner.

En annan favorit är den här svarvade allmogestaken i trä.
Om antikhandlare och hemmarenoverare kunde köpa patina på burk så skulle många fler föremål se ut på det här sättet.

Min absoluta favorit är den här barockljusstaken från 1700-talet.
Den är tidstypisk, den är inte glapp i gängorna och visst är det en vacker, om än gammal, design.
I bodelningen fick jag offra den designade vattenkannan efter min mor, för att kunna behålla denna.
Något som kanske kan skänka lite tröst till Benny på Porslinsbloggen.
Nu är vi båda utan.
Jakten fortsätter.

Andra som bloggar om ljusstakar och ljushållare:
Retro-tokig
Prylodesign
Porslinsbloggen
Gilas grotta
H55
Stajnich
Loppisgalen
SaaX
Randiga Tråden
form55
Ljuva 50-tal
precis en sån
Teak och orkidéer
Retrolyckan
Loppmarknader i Skåne
Fynddagboken
Fåglarna
S:t Olofs blogg

Värdelöst

Om man köper hela hem är det inte alls omöjligt att det finns med en liten frimärkssamling.
Hur många vuxna män har inte prenumererat på Postens förstadagsbrev och med förnumstig min förklarat att det handla om en investering?
Detta i motsats till hustruns gräsliga Picknick-porslin.
Idag ses frimärken knappast som ett första klassens investeringsobjekt.
De flesta faller in under kategorin felsatsningar, likaväl som många jultallrikar och uppslagsverk.
Man får göra något roligt av eländet istället.
De kinesiska frimärkena ovan fungerar riktigt bra som blickfång, inte sant?