Brev till redaktionerna

Hej!

Jag är bekymrad.
Som samlare, handlare och nostalgiker tycker jag att jag får ut allt mindre av er tidskrift.
Jag saknar nya grepp, spänning och fräschör.
Antik & Auktion samt Antikvärlden har rullat på i samma gamla hjulspår så länge nu att underredet börjar ta i.
Det går trögare och trögare och i förlängningen kanske ekipaget kommer att stanna helt.

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan uttryckte jag, att jag kommer att avsluta mina prenumerationer på ovanstående magasin.
Det intressanta (och alarmerande) är kommentarerna jag fått på mitt inlägg.
Samtliga, arton stycken så långt, har åsikter som inte skiljer sig nämnvärt från mina egna.
Mina bloggläsare är genuint intresserade av gamla saker, retro, vintage, att fynda och att lära sig mer.
Många av dem har egna bloggar och skriver om mässor, auktioner, fynd, loppisar, fusk, misstag, glädjeämnen ”och därmed förenlig verksamhet”.

När jag kollar tidningsstatistiken har tidningarnas upplagor minskat med 6,4 % (A & A) respektive 4,5 % (Antikvärlden) under förra året.
Sedan 2006 har Antik & Auktion tappat 26,2 %, Antikvärlden har minskat med 27,3 %.

Kan det möjligen vara dags att se över innehållet i era tidningar?

Jag, och fler med mig, ser fram emot ert svar.

Vid Gott Humör,
Thomas Sagergrim
Skaffaren

Drive-in

Nu har jag kontaktat några auktionsfirmor och handlare för att rensa ut det mesta av lagret.
De av mina läsare som snarast vill befria mig från sällsynta, ovanliga, lustfyllda, nostalgiframkallande prylar och möbler är hjärtligt välkomna att botanisera bland fynden.
För fynd är det!
Kan man åka till Ullared kan man åka till Ekenäs utanför Broaryd.
Sprid gärna detta.

Ett normalt liv

Det kan jag inte direkt påstå att jag har.
I mitt diskställ finner man en kopparkastrull med mässingshandtag, delar till en fotogenlampa av enklare slag samt en emaljskylt.
Jättehuset på 480 kvadrat är fullt med "bråte", verkstaden likaså, samt alla garage.
Jag har mängder med saker som aldrig visats på bloggen, inte för att de är ointressanta, utan för
att det handlar om kopiösa mängder prylar.
Nu har jag bestämt mig för att sälja av det allra, allra mesta.
Det är inget nytt för mig, jag har gjort det tidigare.
I början av 80-talet gjorde jag mig av med alla roliga bilar jag samlat på mig, skivsamlingen, böcker, antikt och mycket annat.
Känslan som fyllde mig när jag sålt allt och inte hade några skulder eller måsten, det var en känsla av enormt välbefinnande.
Jag önskar att alla någon gång får uppleva den känslan.
Nu känner jag att det är hög tid att göra sammalika.
Allt man äger innebär ett ansvar och ett antal beslut.
Vad göra med allt?
Spara? slänga? sälja?
Sälja var? Till vem?
För hur mycket?
Följ gärna med mig på resan som börjar idag.
Kom och köp...
..eller få...
eller i partier..
...eller nåt.
eller ta en fika!

Krydda i tillvaron

Nu har jag börjat packa för en av månaden augustis stora begivenheter.
Antikmarknaden i Askersund!
Det var när jag började prismärka och packa inför marknaden som jag kände att det är en krydda i tillvaron, det här med att sälja på marknader och mässor.
Nu har jag paketerat Alfred Benzon, Kocken och grabbarna.

Dom riktigt gamla burkarna är snyggast tycker jag.
Askersundsmarknaden är trevlig på flera sätt.
Den ligger vackert i hamnen och den pågår hela dagen.
Det är gratis inträde vilket betyder att många av kunderna inte tillhör det vanliga klientelet, de som bevistar alla mindre lokala marknader.
De vanliga är de lokala "klipparna" och samlartanter som lyfter på saker för att se om priset på den egna samlingen gått upp eller ned sedan förra året. Inte ett gäng som man lever gott på.
Nej, hit kommer turister, svenska och utländska, folk på genomresa, sommarstugeägare med flera. Ungdomar kan man också få se!
Trevliga människor som vet vad plånboken ska användas till.
Vi brukar också beställa ett kilo Vättern-kräftor som vi hämtar när det är nedpackat och klart.
Efter en lång hektisk dag, tjockt läder, ett antal goda kräftor och några snapsar somnar man gott.
Vilken dag!

Tänt var det här!

Bilder klickbara

Jag har kommit över en liten samling med tändsticksaskar.
Det är fullt förståeligt att man i unga år började samla på tändsticksaskar eller etiketter.
De hade exotiska och spännande motiv från olika delar av världen.
Ett populärt motiv var djur av olika slag, ett annat var människor från fjärran länder.
Ali Baba vet de flesta vem han var, killen med de fyrtio rövarna.
Här avses skurkar, inte kroppsdelar.
Men Soriba och Fatou?
En googling ger resultatet att Soriba är ett afrikanskt mansnamn, Fatou ett kvinnonamn från samma kontinent.
Motsatser mötas, Ljusbäraren och Magikern.

Bilder klickbara

Tuppar ligger i topp, här på ytterligare tre etiketter.
Sundari betyder förmodligen kvinna, det heter ju Sur, Sura, Sundari på Bengali.
Musik, vin och kvinnor. På svenska blir det Vin, kvinnor och sång!
Och så lite tärningsspel till det. Tre sexor på de svarta tärningarna.
Vem Tjap Tuan var är dock höljt i dunkel.
Tjap betyder i alla fall kotlett på indonesiska.
Kalle Kotlett?
Här placerad nära The Emperor of India.
Det är inte dåligt av gamle gode Kalle.

På 1920-talet hade Sverige mellan 60-70% av världsmarknaden på tändsticksfronten.
Det tål att fundera på.
Mer att läsa om Sveriges roll här.

Min favorit är "The Hammock".
Vilken är din favorit?

Hemmafruar, pinuppor och en riktig gris

Den här bilden är tagen ur det amerikanska magasinet Good Housekeeping, september 1950.
Jag kan inte låta bli att tycka att det ser mysigt ut, att ha tid till att skala tomater och att konservera i glasburkar och lerkrus. Tid till att stryka förklädet. Tid att sätta upp håret.

En kvinna som inte fick så lång tid var Amerikas Pin-up girl nr 1, Marilyn Monroe.
Hon gick bort den 5 augusti 1962, detta nummer av Svensk Damtidning är från 22 augusti samma år.

I tidningen Allt i fickformat från maj-juni 1946 kunde man läsa en stor artikel om svenska pinuppor.

Vi får lära oss att det finns en svensk pin-up-skola!
Ur artikeltexten saxar jag:

-Förförisk och upplagsökande sitter hon i vit sidenbaddräkt på veckotidningarnas omslag och hon paraderas i ändlös stereotypitet i Hollywoods showkonfektion.

Med svenskens omvittnade brist på nyanser blev påföljden att pinuppan tappade sin linje och det franska vykortet stack fram - med tidningarna Pin Up, Top Hat och Cocktail i släptåg.
Ord och inga visor.

Då känns det tryggt att återgå till Good Housekeeping.
Konsumentupplysning med sanningen om nylonstrumpor.

Vilken femtiotalsentusiast skulle inte vilja bjuda på middag till den här matsalsmöbeln?

...eller sitta i potatisfåtöljen till höger?

1950 kunde man även läsa om tonåringarnas framfart.

Negative - but nice!
Tidig Hot Rod-reklam.

Här är det inte herrtidningar i släptåg utan passagerarvagnar och godsvagnar.
Resgodsavdelningen ser vi utanför "skånken" = den lilla utbyggnaden till höger.

En koffert, en säck potatis och en välgödd sugga.

Kanske någon som flyttar hemifrån?
Dåtidens IKEA startpaket?

Som sagt, det blev bara platta paket från samlarmässan i Forshaga.