Blåbär

Sedan jag klart deklarerat att jag gör mig av med mina ägodelar har antalet besökare på bloggen minskat till något mindre än hälften.
Kan det bero på att läsekretsen och jag är på väg åt olika håll?
Om man är inne på att samla på sig mer prylar, naturligtvis bättre och bättre sådana, då är inte min blogg det hetaste forumet precis.
För min egen del har ägodelar blivit mer och mer en belastning i tillvaron.
Jag vet inte om alla kommer dit, förr eller senare, att man känner likadant?

Utbudet av varor, tjänster, abonnemang, försäkringar, kanaler, livskamrater och rent skräp har väl aldrig varit så stort som det är idag.
Har vi blivit lyckligare?
Näppeligen.
Att gå in i en större matvaruaffär idag gör mig ganska trött tämligen snabbt.
Det finns åttio olika sorters tandkräm, fyrtio olika tvättmedelsfabrikat, åtskilligt fler än sju sorters kakor, minst fjorton olika skinkor, personalens oräknade.
Behöver vi verkligen detta enorma utbud?

Det finns forskning som visar att det är bra med valfrihet, människor blir lyckligare, men det är inte hela sanningen.
För mycket valfrihet ger ett annat resultat.
Antingen struntar man helt enkelt i att välja, man orkar inte sätta sig in i frågan eller vilken produkt/tjänst som är bäst, eller så försöker man att göra det bästa valet utifrån den kunskap man har.
Det är bara det att det stora utbudet lämnar ett lika stort utrymme för ett missnöje.
Valde jag nu rätt?
Skulle jag ha gjort ett annat val?
Det här kanske inte var så bra?
Premiepensionsfonderna är ett bra exempel.
Om jag får mindre pension än sina vänner, vems fel är det då?
Jo, det är mitt eget.
I valfrihetens namn blir ansvaret och missnöjet mitt eget.
Min egen lilla känsla att sköta om, att vårda sitt missnöje.

Det är nu blåbären kommer in.
De senaste åren i Västergötland och Småland har blåbären lyst med sin frånvaro i skog och mark.
Jag gillar blåbär, extremt mycket de egenplockade.
I år, i Skåne, ser det faktiskt ut att kunna bli en bra skörd.
Hur goda kommer inte de första blåbären att vara?
Om jag under tiden köpt blåbär från Chile, Ukraina, Polen eller Ryssland, då hade inte upplevelsen av de egna blåbären varit lika mycket värd.
Ett överflöd gör åtminstone mig blasé, och varför ska jag frånsäga mig några av livets höjdpunkter?

Det finns ingen bra anledning.

Rensa i röran 1

Jahapp.
Nu är det dags att ägna sig åt Feng Shui på riktigt.
Jag har läst boken Rensa i röran av Karen Kingston.
Flera gånger.
Det behövs.

Nåja, omöjligt är det inte.
Det är bara att ta en låda i taget, ett rum i taget, ett hus i taget.
Jag har gjort det förr.
Bildbevis finns här.
Det ska bli skönt när det är färdigt.
Riktigt skönt.
Det behövs.

Drive-in

Nu har jag kontaktat några auktionsfirmor och handlare för att rensa ut det mesta av lagret.
De av mina läsare som snarast vill befria mig från sällsynta, ovanliga, lustfyllda, nostalgiframkallande prylar och möbler är hjärtligt välkomna att botanisera bland fynden.
För fynd är det!
Kan man åka till Ullared kan man åka till Ekenäs utanför Broaryd.
Sprid gärna detta.

Trio

8078 T.
Jag har tidigare visat Trio av Berit Ternell här.

Dom är fina tillsammans.
Vasen finns i ytterligare två storlekar, denna är den minsta.

Tysk vas med lavaglasyr och pastellfärger.
Men....vad händer med utrensningen? undrar den vakne läsaren.
Så långt har jag rensat ut
2260 kilo blandskrot (allt mellan himmel och jord)
92 kilo kabelskrot (sladdar från osäljbara lampor och elektriska maskiner)
105 kilo bilbatterier (bilar försvinner men uttjänta batterier blir kvar)
5 kilo bly (undrar var det kommer ifrån?)
40 kilo koppar (OBS! ej kaffekoppar)
Till detta kan läggas ett par fulla lass till återvinningen.
Nog för att det minskar men det är fortfarande mycket kvar.
Kom och köp!

Ett normalt liv

Det kan jag inte direkt påstå att jag har.
I mitt diskställ finner man en kopparkastrull med mässingshandtag, delar till en fotogenlampa av enklare slag samt en emaljskylt.
Jättehuset på 480 kvadrat är fullt med "bråte", verkstaden likaså, samt alla garage.
Jag har mängder med saker som aldrig visats på bloggen, inte för att de är ointressanta, utan för
att det handlar om kopiösa mängder prylar.
Nu har jag bestämt mig för att sälja av det allra, allra mesta.
Det är inget nytt för mig, jag har gjort det tidigare.
I början av 80-talet gjorde jag mig av med alla roliga bilar jag samlat på mig, skivsamlingen, böcker, antikt och mycket annat.
Känslan som fyllde mig när jag sålt allt och inte hade några skulder eller måsten, det var en känsla av enormt välbefinnande.
Jag önskar att alla någon gång får uppleva den känslan.
Nu känner jag att det är hög tid att göra sammalika.
Allt man äger innebär ett ansvar och ett antal beslut.
Vad göra med allt?
Spara? slänga? sälja?
Sälja var? Till vem?
För hur mycket?
Följ gärna med mig på resan som börjar idag.
Kom och köp...
..eller få...
eller i partier..
...eller nåt.
eller ta en fika!