Upptäcktsresande i det lilla formatet

Medan andra flänger och far till Pippi Island, New York, Barcelona och Herrljunga väljer jag ofta att resa i det lilla. Den här resan gick till ett uthus på egendomen.
I förnäm avskildhet på loftet bor den här munken.

Hans blick är riktad mot Österlandet och ibland tillbringar vi gryningstimmen tillsammans.

Inget undgår hans blick.
I de här fallet sorkstorjägaren Balder Karlsson på patrull i Bräskeland.

På loftet finns en dryg meter vattenledningsrör med tre mässingskranar på.
Förmodligen en rest från tiden då det bodde djur här på riktigt. 
Det borde gå att hitta ett nytt användningsområde för det här kraneriet.
En upphängningsanordning för redskap kanske.
Den här kranen har begåvats med en extra-näsa, en dubbelkran med andra ord. 

Sedan länge bortglömda verktyg.

Ett stort trälock som förmodligen gjort tjänst som brunnslock har överlevt i det torra klimatet på logvinden.
Om det legat kvar utomhus på en brunn hade det ruttnat bort vid det här laget.
Snyggt hantverk med fasade kanter.
Hmmm..... borde kunna gå att använda till något?

Målsnöre

Den första dagens morgon bjuder på solsken.
Världen är sig inte riktigt lik.
Färgerna är klarare, dofterna starkare och ett lugn breder ut sig i stilla takt medan jag vaknar.
Detta måste vara mindfulness tänker jag, men på svenska stavas det folkpension.
Favorithustrun, som fortfarande lever i den produktiva världen, säger ampert:
- Upp! Nu är det bråttom.
- Jag har inget jag måste göra idag, svarar jag ur djupet av mitt innersta väsen.
- Du ska skjutsa mig till jobbet, ungarna ska iväg till tåg och förskola.
- Arbete är mig främmande, mumlar jag, men familjeliv är helt OK. Jag kommer.

Någonstans däruppe vakar universum över mig.
Grannarna som sålt sitt hus kommer med skänker i form av en kanot och ett par cyklar.
Drömmarna om en lugn tillvaro på sofflocket trasas obönhörligt sönder, sakta men säkert.
Naturliv, höjd puls och träningsvärk ligger farligt nära till hands.

Nåja,
Likt våra vinbergssnäckor kan jag dagtid glida runt i den vackra tavla som vår trädgård utgör,
Jag kan kanske passa på när ingen utom jag och hundarna är hemma?
Dricka en kopp kaffe,
Vänta på snigelposten.
Läsa en tidning...lyssna på musik....se en film....

..eller som antikhunden Balder Karlsson, blicka bakåt på fornstora dagar.

Idag har jag beställt mitt intyg.
Det som ger pensionärsrabatter i tid och otid.
Inser att jag helt plötsligt kommer att ha en ordnad ekonomi.
Dagar, månader och år av monetär osäkerhet är borta.
Det har varit tuffa år för oss handlare, detta sakta borttynande släkte.
Wanja har nyligen skrivit ett tänkvärt inlägg om detta och ni kan läsa det här.

Hmmm.....
Jag skulle ju kunna börja renovera lite på det här antika skåpet?
....eller gräva en damm?
...laga en överraskningsmiddag?
...måla fabriken?
...bli kommunpolitiker?
Förslag emottages tacksamt.

Sammandragning

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta veckan som gått.
Om inte annat så för min egen del.
Jag började med att köra ett lass eller två till den braiga auktionsfirman.
Trots att jag vill minska på mitt lager är det svårt att låta bli en rundvandring bland de hundratals saker som kommer att bjudas ut.
Till höger ser vi Luxors TV "Mirror", enligt uppgift designad av Stig Lindberg:
Reklamen ståtade med uttryck som "modern, djärv, exklusiv. i mitten av 60-talet.
I hörnet tronar ett exemplar av bokhyllan "Sonja", Exqvisita Style AB Stockholm. 

Följaktligen, när jag fått lite golvyta över på lagret, dyker det upp ett par nattduksbord i Art Deco.
Jag kunde inte motstå dem där de stod övergivna med sin strama charm.

Favorithustrun är initiativtagare till den skånska Trädgårdsjuntan. 
Om man kan träffas och juntaskapa på vinterhalvåret, varför inte göra något liknande under den ljusare halvan av året?
Ett lovvärt initiativ som betyder att man får se annat än den egna täppan och möjligen gatan utanför.
Byggnaden ovan ligger efter gamla Riksettan. numera är den övergiven och utlämnad till vandaler.

Ett egentillverkat vattenutkast som utmynnar i ett närliggande stenparti.
Det är kopplat till villans stuprör och ger under skyfall en illusorisk bild av svensk midsommar på Öland, alternativt Smögen.

Vad göra med all inspiration som växer fram ur att befinna sig i andras fixade trädgårdar?
Jo, man kärrar singel.
Om det ligger på baksidan huset i form av en uteplats kan man ju alltid skyffla runt det till husets framsida.
Fördelen är att det blir mindre grus och sand i entrén, mindre städning.
Heja!

Biten av ett liv som påminner om en roadmovie gav jag mig ut på vägarna igen.
Denna dagen blev det ett lass med järnskrot som såldes på metallåtervinningen.
Jag hade tänkt ta en bild av själva skroten men kom av mig fullständigt då jag blev påkommen med att lasta av blandskrot bland klippskrotet.
Kranföraren var inte glad någonstans.
Efter lite pokulerande och förbrödning löste det sig, men ambitionen att föreviga anläggningen glömdes bort.
Det får bli den här bilden från hemresan istället.

Efter någorlunda välförrättat värv var det dags för siesta.

Tillbaka på lagret tog jag den här bilden på en rest av tidigare verksamhet i byggnaden.
Huset härbärgerade tidigare en korgmöbelfabrik med sextiotalet anställda.
Plymå 242 skulle ha räfflade fötter och soffa 476 utrustas med fällbara gavlar och vändbara bäddar.

Tidig morgon, det är bara fårhunden och jag som är vakna.
Ja, plus en mängd fåglar som vill para sig redan klockan 05.00.
I bakgrunden tutar tranorna just när jag tar bilden.

04.49: - Kan vi gå ut nu??

Med en hektar inhägnad trädgård brukar vi låta hundarna slira runt på egen han bland sorkhål och racingkaniner.
Idag kom ingen hund när jag visslade in dom.
Efter en stund hittade jag det här gänget som berett sig tillträde genom bakluckan.
Med miner som slynglar ute i olovliga ärenden (tillgrepp av fortskaffningsmedel samt förmodad rattonykterhet) öppnade jag förardörren med den klassiska polisrepliken:
- Jaha, och hur var det här då?
Balder Karlsson -------------------
Gaski Gullsnudur: BUUURRRRPP.....

I samband med mitt nya sunda liv är även hundarna förmånstagare.
Jag går, hundarna går, livet går sin gilla gång, även denna vecka i maj.
Snart är det sommar.

Pension

Nu har jag uppnått den ålder då man förväntas ta ett steg tillbaka, lämna plats för den yngre generationen och lätt tillbakalutat njuta sitt otium.
När jag växte upp i ett brukssamhälle såg jag hur de gamla gubbarna vid uppnådd pensionsålder gick hem för att sakta sugas upp av kyrkogårdarna.
De hade ofta en gratifikation i form av en guldklocka som bevis för att de skänkt 50 år av sitt liv till förstörelsevapenfabriken.
En del väntade inte längre än en vecka innan de lade näsan i vädret.
Så verkar det inte vara idag.
Dagens gråa män åker Harley, lyssnar på Led Zeppelin, låter tatuera in en dödskalle i väntan på att själv bli en, eller säljer huset, köper en husbil och riktar kompassen mot fjärran..

Det är dags att gå i pension,
Livets ros är ännu vacker, kanske lite mörkare än förr men med flera ljusa inslag. 

Det är viktigt att hålla sig i form.
Minst en halvtimme om dagen om man vill vara frisk.
Antikhunden och ett försvarligt lager gamla prylar hjälper till att bevara kondition och styrka.  

I december förra året fick jag beskedet att jag har diabetes.

Ett öde som drabbar fler och fler överviktiga stressade gubbar som tror att de är något.
Man kan säga att det är en av de nya stora folkrörelserna grundlagd i ett stillasittande liv.
Efter läkarbesöket åkte jag hem och googlade på min nya etikett: Diabetiker.
På den första sidan jag hittade kunde jag läsa mig till att "det är en plågsam sjukdom och början till ett livslångt lidande".Det lät ju inte uppmuntrande precis.
Blindkäpp och ett kapat vänsterben diskuterades vid köksbordet.

Idag är jag lika lång som i december, men jag väger tolv kilo mindre och ligger nu på normalvikt.
Jag har lagt om kosten och jag rör mig mer än tidigare.
Vid senaste läkarbesöket fick jag veta att mina värden nu ligger på en sådan nivå att jag idag inte skulle ha blivit diagnostiserad som diabetiker.
Långtidssockret ligger på en bra nivå, blodtrycket har sjunkit till en nästan acceptabel nivå.
Jag mår bättre än på länge, det är paradoxalt att man måste vara sjuk för att bli frisk.
Nu kanske jag orkar blogga igen.

Skriftställare

Jag vill påminna om att jag numera skriver inlägg även på den här adressen.
Missa inte någon av mina grumliga pärlor.

Mönster

Detta handlar om att bryta gamla vanor.
Alla som har försökt vet att det är antingen skitsvårt, extremt svårt eller helt omöjligt.
Om man idag vill vara en framgångsrik företagare eller vanlig människa i karriären är det viktig att synas, att bygga sitt varumärke och att vara allestädes närvarande.
Du måste se till att vara ständigt uppdaterad på Facebook, Instagram, Twitter, bloggen och hemsidan.
Hur många besökare idag?
Kolla statistiken både här och där.
Hur många gillar?
Hur många hjärtan?
Inga kommentarer på det senaste blogginlägget?
Existerar jag över huvud taget?
Bäst att fråga på Facebook.
På bilden ovan ser vi den nya typen av företagare.
Livsnjutaren.
Pengar och karriär är inte längre så viktiga.
En kopp kaffe i vårsolen, lutad mot södervägg.
Ingen vet säkert att jag finns just nu.

Nåja, förutom antikhunden Balder Karlsson och den här nye ploppen.
En isländsk fårhund som äter allt.
Näringstillgången på Island är förmodligen ytterst mager, det gäller att äta allt.
Får det plats i munnen är det mat.

Får man plats under köksskåpet bor man där.

Av miljöskäl byter vi successivt ut plastföremål i hushållet mot rostfritt.
Det både känns fräschare och ser trevligare ut.
Jag tror att rostfritt kommer att få en renässans, kom ihåg att ni läste det här först.

Dagens kuriositet är det här kitet, avsett för ungdomar och förstagångsrakare.
Tävlingsformuläret är daterat till 1962.
Då hade jag många år kvar till min premiär.
Föga anade befolkningen i början av 60-talet att stora delar av mänskligheten skulle spendera en stor del av sin tid framför en bildskärm, med tillgång till enorma mängder kunskap, bilder, ord, filmer, glädjeämnen och allsköns elände.
Ej heller att grannens politiska hemvist var tvärtemot ens egen, att det fanns närliggande minkfarmar i lönndom, att Perssons grabb tillverkade bomber, att Jönsson åker till Thailand fyra gånger om året och går på strippbarer, att man skulle hitta sin stulna cykel på Blocket eller vad Nisse och Carina äter på fredagskvällarna.
Allt finns på nätet.

Jag finns numera på Facebook mellan 19.00 och 21.00 måndagar då hustrun ändå är är utflugen.
Det känns lagom.
Dessutom blir det tid över till annat

Livet hemma

Det händer mycket nu.
För någon vecka sedan var det ett hemmahos-reportage i Skånska Dagbladet.
En bra artikel, bra bilder och Balder Karlsson i högsätet.
Alla inredningsreportage med självaktning har minst en renrasig hund.
Gärna lantras eller jakthund.
Thomas har en dansksvensk gårdshund och Anna har en isländsk fårhund.
Varje dag går de en långpromenad och inspekterar ägorna för att sedan ägna sig åt det goda livet.
Thomas är ofta på inköpsresor och tar hem nya saker till inredningsfirman.
Anna är idéspruta och ägnar sig åt nyskapande trädgårdsarbete.

Jag hoppas texten går att läsa.
Här är vår filosofi i sammandrag.

Radarparet i arbetsrummet där en del av alla nya idéer föds.
På hyllan en hyllning till barndomen.
Det är viktigt att plocka fram sexåringen inom sig, att  leva, leka, skratta och älska.

Inköpslista på sidan 84.

Bloggen har femårsjubileum

Idag är det fem år sedan jag skrev mitt första blogginlägg.
Föga anade jag vad det skulle innebära.
När jag tänker tillbaka vet jag inte helt säkert varför jag började.
Förmodligen var det en förhoppning om att det skulle bli en säljkanal.
Om man är i stånd att ge sig på antik- och diversehandeln är man nog i stånd till vad som helst.
Se bara på den illustra skara som befolkar stånden på antik- och kuriosamässor.
Att blogga har gett föga resultat räknat i kronor och ören, däremot mycken glädje och vänskap.
Jag återupptäckte att jag gillar att skriva, det har resulterat i att jag börjat skriva min första bok.

Bilden är från mitt första blogginlägg, en ung man i början av sin karriär.
En av de första som kommenterade min blogg var Eli på femtiotalsjakten.
Det blev början till många kontakter med "retrobloggare" över hela Skandinavien.
Några har jag träffat i verkligheten, andra återstår att möta ansikte mot ansikte.
Man skapar sig en bild av människorna bakom bloggarna, ibland stämmer bilden, ibland överraskas man.
En höjdpunkt var ett loppisrace som varade under några dagar förrförra sommaren.
Denna resa med hardcore loppisrävar som Benny, Eli, Jan, Stina, Linda och Yvonne var lite av ett äventyr.
Med på resan var också antikhunden Balder Karlsson.
Jag har föreställt mig att det skulle bli konkurrens om fynden, att man sladdade in på loppisparkeringen och kastade sig ur bilen i farten för att komma först till fynden.
En viss osämja och avundsjuka kunde man ha befarat, men av detta fanns inget.
Det var kul, fart och fläkt blandat med lugn och kontemplation.
Olika infallsvinklar samsades, delades och smakades av.
På tredje dagen kunde Balder Karlsson vädra en loppis på flera kilometers avstånd.
Då reste han sig upp i bilen och spanade framåt, vetefan hur det går till?

Med näsa för loppis

Under de här fem åren har jag även hunnit med att flytta.
Jag har flyttat mig själv två gånger, företaget tre gånger och är numera ganska trött på den bärande delen i företaget.

Däremot trivs jag på den skånska landsbygden.
Just denna hektaren av Skåne är inte bara grön utan ett fyrverkeri av färger.
De fanns redan någonstans inuti mitt väsen, här släpptes de ut, befriade, och satte genast bo.
Med barn i huset finns det heller ingen risk att blodet koagulerar i förtid.

Allt mellan man och kvinna av Malin Sverige

Nu återstår att se om det blir ett tioårsjubileum.
Tack för alla kommentarer och tankar jag fått under åren.
De är det bästa av allt.
Fortsätt gärna att berika mitt liv med era ord.

Allt mellan man och kvinna - egen tolkning.

2013 - Året som gick

Den 16 januari gjorde jag den första målningen på mången dag.
2013 är härmed förklarat som kulturår. 

I början av mars levererades och installerades den gyllene himmelssängen i rosa gemaket.
Sängen är byggd av en riktig snickare från Lappland, Erland.
Lapplanderland.

Den 26 april var det dags för en musikalisk höjdpunkt, konserten med Stefan Sundström.
Sunda idéer och samma stylist, det blir inte bättre än så.

Maj 25 förlovade vi oss, Anna och mej.

Några dagar senare, närmare bestämt 29:e maj, fyllde min vän och vapendragare Balder Karlsson sex år.

Vecka 31 var det dags för en ny begivenhet.
Den första semestern sedan Hedenhös.
Vi besökte bland annat von Echstedtska gården och Rost Interiör.

Den 13:e augusti var det dags för TV-inspelning igen.
Denna gång var det "PAX jordiska äventyr" som kommer att sändas i januari 2014.
Medverkande i "mitt" avsnitt är Sanna Persson-Halapi och Eva Westerling

Den fjortonde september - skuldfri.
Nu stannar pengarna hos mig.

Den 7:e december knöt vi hymens band.
Smekmånaden firade vi med en vecka för världsfreden.

På julaftonen innehöll ett av paketen en Gibson Les Paul för vänsterhänta.
Heder åt Anna med familj som med denna gåva ytterligare stärker den musikaliska utvecklingen i Skåne.