Upptäcktsresande i det lilla formatet

Medan andra flänger och far till Pippi Island, New York, Barcelona och Herrljunga väljer jag ofta att resa i det lilla. Den här resan gick till ett uthus på egendomen.
I förnäm avskildhet på loftet bor den här munken.

Hans blick är riktad mot Österlandet och ibland tillbringar vi gryningstimmen tillsammans.

Inget undgår hans blick.
I de här fallet sorkstorjägaren Balder Karlsson på patrull i Bräskeland.

På loftet finns en dryg meter vattenledningsrör med tre mässingskranar på.
Förmodligen en rest från tiden då det bodde djur här på riktigt. 
Det borde gå att hitta ett nytt användningsområde för det här kraneriet.
En upphängningsanordning för redskap kanske.
Den här kranen har begåvats med en extra-näsa, en dubbelkran med andra ord. 

Sedan länge bortglömda verktyg.

Ett stort trälock som förmodligen gjort tjänst som brunnslock har överlevt i det torra klimatet på logvinden.
Om det legat kvar utomhus på en brunn hade det ruttnat bort vid det här laget.
Snyggt hantverk med fasade kanter.
Hmmm..... borde kunna gå att använda till något?

Ännu färglöst förutom Lilliputt

Nu är det dags att ta itu med övervåningen hos mig och fröken Perkele.
Den gamla inredningen är snart ett minne blott.

Den här morgonens övningar bestod i att riva inredningen i det här rummet.
På golvet fanns en heltäckande flätad bastmatta av äldre modell.
Jag har svårt att föreställa mig något mer osexigt i inredningssammanhang.
Nästa steg är att ta bort fönstret och väggen för att rummet ska kunna gifta sig med nybygget utanför.

Ett utbygge finns även på motsvarande gavel.
På ovanvåningen ska barnen husera i varsitt stort rum.
Det känns lite tråkigt med den totala avsaknaden av färg, en grav kontrast mot bottenvåningen.

Enda färgklicken är den här lilla boksidan som fanns instoppad mellan innervägg och sågspånsisolering.
Den närmaste tiden blir det till att sprida gracerna.
Regniga dagar kan jag jobba på övervåningen, dagar med bättre väder är det fasaden på handelsstationen som gäller.

Pyttespaning

Småpengar är numera enkronor, femmor och tior.
Så har det inte alltid varit.
I min glada ungdom (vilket inte är så förskräckligt länge sedan) kunde man gå till kiosken med åtta öre och köpa lika många kolor.
I Tyskland hade man efter kriget något som motsvarade 10-öressedlar.
Med sina 6 x 4 centimeter är sedeln inte mycket större än ett frimärke.
Idag vill bankerna ta bort kontanterna.
Det är inte av omsorg om oss kunder utan helt och hållet av egenintresse.
När kontanterna väl är borta sitter dom på alla låtsaspengar de själva har skapat och vi har ingenting.
Inte ens en ytte-pytte 10-öressedel.

Jag ser en ökad efterfrågan på äldre verktyg och redskap.
Varför köpa billigt skräp på lågprisvaruhusen när det finns rejäla grejer?

Jag har noterat att stilmöbler har börjat bli eftertraktade.
Tidigare har man varit lite udda om man köpt något sådant på auktion.
Nu har man börjat ställa sig frågan även i detta sammanhang.
Varför köpa billigt skräp på möbelvaruhusen när det finns rejäla grejer?

Jag ser med tillfredsställelse att FÄRG är på väg tillbaka in i våra hem.
Vårt hem är en kaskad av färger vilket känns uppfriskande efter alla år av     .
Ja, ni ser själva att när man skriver vitt i vitt så blir det platt och intetsägande.
Det känns lätt surrealistiskt när man i hemmahosvitahem-reportage kan läsa det obligatoriska uttalandet:
- Vi älskar färger!
Beviset för det är en blå kudde i en vit soffa. En grön växt.
Det brukar vara både uppfriskande och beklämmande att läsa dom reportagen, med alla floskler som staplas på varandra.
Men, det är en annan sak som jag ber att få återkomma till.

Måndag morgon

Måndagmorgnar brukar vara en bra tid till att hänga med huvudet.

Helgerna är numera vikta åt arbete på det nya hemmet.

Då jag ska möta vår nye sotare på tisdagen vill jag naturligtvis att han ska trivas, och framför allt, att han ska känna att vi värnar om hans säkerhet.

Igår skulle jag säkra stegen upp till taket så att han inte trillar ner och slår sig.

Jag brukar i möjligaste mån använda gammalt virke när jag renoverar och reparerar gamla hus.

Det finns stora fördelar med det, det är senvuxet, kådrikt och förtroendeingivande på alla sätt.

Det blir inte krokigt och skojigt på alla sätt efter en vecka.

En nackdel är att det är hårt. Stenhårt.

Man måste ha bra precision när man slår i spikarna, annars kröker de sig.

Nya spikar är dessutom sämre än gamla har jag noterat.

Bäst trivs jag med gamla smidda spikar men de finns inte i överflöd.

Skulle man missa och kröker spiken är det bara att dra ut den och slå i en ny.

Bara och bara förresten.

Gammalt trä släpper inte taget om en inkräktare (spik) i första taget.

En miss i min spikning resulterade i att hammaren havererade när jag skulle dra ut spiken.

Min riktiga hammare är kvar i Västergötland, jag hoppas att vi snart återförenas ity att billiga hammare är ett otyg.

Men sotaren blir glad :-)

Slitna örnar med vattenpass

Ibland kommer saker i stim. På senaste tiden har det varit slitna örnar.

Denna mossbelupna örn hade hamnat på återvinningen. Sockeln är trasig men patinan överskuggar en sån petitess. Då örnen landat en bit från containrarna anser jag mig inte ha gjort något olagligt.

Detta är örnen från Gense.

Gense Silver Plated Tarnish Resistant Coating står det på etiketten undertill.
Hur restistent den är vågar jag inte spekulera i. Den är sliten som om den skulle ha varit kylarkråka på en exklusivare, hårt körd, bil från 1930-talet.
Kanske tyska Adler? Eller möjligen DKW Luxus? Maybach?

Ytterligare en sliten skönhet.

Ett riktigt gammalt vattenpass där man tagit ut svängarna i metalldekorationen.

Ett öga ser ut som ventilen på ett gammalt fartyg.

Ändträt på båda sidor skyddas av en pilförsedd metallplatta.

Bakom den övre plattan finns röret med luftbubblan.
Hittar man reservdelar är det lätt att byta glas om något händer.