I Stenmarks anda

Nu undrade hon, vad förväntas av mig som "bonusmamma"?

Vårbruk över generationer

Som liten knort på 50- och 60-talet brukade jag tillbringa en del av sommaren hos mormor och morfar i Älvdalen.
Under de sommarveckorna fick jag outplånliga minnen.
Morfars snickarverkstad med doften av trä och linolja, verktygen jag inte fick röra.
Ibland kunde jag få följa med morfar till kallkällan.
Där hade morfar byggt ett litet hus, och istället för ett riktigt golv var det en spång.
Till vänster och höger stod rader av saftflaskor nedsänkta i det kalla källvattnet.
Överallt växte smultron, på myrarna växte hjortron, i skogen fanns blåbär och lingon i mängder.
Vi fiskade på den ännu inte uppdämda Österdalälven och metade abborre i skogssjöarna.
Och det fanns jordgubbar.
De godaste jordgubbar jag någonsin smakat.
Morfar dog ganska tidigt och jordgubbslanden växte igen.
För några år sedan såg jag jordgubbsblad i det som numera är gräsmatta framför snickarboden.
Kunde det vara möjligt att de överlevt i över 30 år?
Det visade sig vara smultron vid ett odlingsförsök.
Sommaren efter gick jag på jakt igen och grävde upp några små plantor och tog med söderut.
Visst var det jordgubbar av den bästa sorten.
Lycka!

Idag har jag planterat vinterns och senaste flyttens överlevare i en odlingsbädd.
Nu håller jag tummarna för att det ska gå vägen, och att jag kommer att njuta av de gamla gubbarna när jag själv blivit en gammal gubbe.
Då kan jag gå i barndom igen.

Nyheter

Nu är alla lådor färdigflyttade och jag har åtminstone börjat att få lite ordning på lagret.
Det är förresten direktören själv till höger i bild.
I samband med uppackningen har jag lanserat en ny blogg som heter just Godsmagasinet.
Där kommer jag att visa delar av mitt lager allteftersom de blir tillgängligt.
Tanken är att sidan hela tiden ska hållas aktuell, sålda varor tas bort.
Jag vill också i möjligaste mån undvika att annonsera på Blocket då de flesta blocketläsarna idag är ute efter att
1, göra det stora klippet.
2, sätta mig i arbete (väga, mäta, kolla frakter, bära runt saker).
3, spendera min tid (vänta på att "köpare" ska dyka upp den bokade tiden).
4, organisera min vecka (utifrån det faktum att jag måste göra andra saker också).
5, tvinga mig formulera ett automatsvar till företagets e-post: Ja, den finns kvar.
Om punkterna 1-5 resulterade i försäljningar så skulle det vara helt OK, när de endast undantagsvis gör det, ja då vill jag söka nya kanaler.

Ni hittat Godsmagasinets blogg här.
Välkomna!

Uppdatering

Dags för en uppdatering.
Telefonen kopplades in den första oktober som planerat.
Bredbandet har man däremot inte kunnat lösa.
Ledningarna är tydligen för dåliga och behöver bytas ut.
Vad det innebär i tid kan inte Telia svara på.
Vad det innebär för mig är det dock inget att tveka om.
Uteblivna inkomster.
Nu gäller det att hitta andra lösningar.
Letar......
Återkommer....

Bön

Gods Magasine.
Nu ska bredbandet och telefonen flyttas.
Om Telia vill och Gud är nådig är jag uppkopplad på måndag igen.

Gods III

Sjöutsikt.
Goda kommunikationer.
Strax intill ligger busstationen, Pågatågen ska stanna i Vittsjö från och med december 2013.
Rakt fram ses riksväg 117.
Varje dag passerar i snitt 6300 fordon, vilket innebär cirka 10000 personer.

Bardelen i nuläget.

Kontoret innehåller ett biljardbord och fönster mot lokalen.
Det känns lite som en maffiarulle, Scarface eller nåt.

Lokalen börjar fyllas med kartonger och lådor.
Det krävs lite tid att strukturera upp detta och mer därtill.

Auktionsbestyr

Nu kan jag börja köra gods till auktionsfirman i Långaryd.
Det blir ganska många turer per dag.
Jag började med alla kaminer bara för att ha det värsta? gjort.
Sedan fyller jag på fram tills auktionsdagen den 28/7.

Ett bakslag var att datorn valde att göra slut med bildskärmen.
Jag kollade min leverantörs öppettider och for iväg för att köpa en ny skärm.
Efter ett antal mil möts jag av den käcka skylten:
Semesterstängt! Åter 13/8....
Undrar varför man väljer att inte ha den informationen även på hemsidan?
Nåja, Expert är nyöppnade i det nya köpcentrumet.
Konkurs?? Redan?
Elgiganten hade söt och oengagerad personal men det gick att få loss en skärm om man åkte runt
byggnaden till varuutlämningen.
Märkligt system.
Väl hemma fungerade det inte ändå.
Fram med gamla datorn och vips fanns en stor bild att titta på.
Men tangentbordet fungerar inte?
Efter att ha slagit sönder det första (lättnad infinner sig) hittar jag ett äldre som inte heller fungerar.
"Min" datanisse förklarar via mail att han inte har någon back-up under semestern och att han är utomlands.
Jag hoppas han återvänder innan garantin går ut.
Nu känns det svårare, för att inte säga omöjligt, att uppfylla löftet om att skicka bilder till
auktionsfirman.
Jag har en förhoppning om att det kan finnas ett tangentbord på loppisen i anslutning till auktionsfirman men man hittar inget.
Invektiv formas i hjärnans språkcentrum, några nya även för mig.
Då knallar en ung kille iväg hem och hämtar ett tangentbord som han skänker till verksamheten.
Räddaren i nöden.
Tron på mänskligheten återfunnen.
Tron på tekniken haltar fortlöpande.
Tack du okände hjälte, nu är jag på banan igen.

Baksmälla

Baksmälla?
Eller, kanske rättare sagt, tid för återhämtning.
Även om det tar emot att erkänna att jag inte är tjugo längre, knappast ens trettio, så är det bara att inse fakta.
Jag behöver längre tid för återhämtning idag, än förr, när jag var ung och vacker.
Mer ung än vacker, säger vän av ordning.
Alltnog.

Efter ett ha stirrat ner i fåran tills hela fältet är plöjt har jag nu rätat på ryggen.
Jag har sett att det finns en värld därute, och drabbats av eftertänksamhet samt en välbehövlig lättja.
Jag har bloggat och kommenterat sporadiskt den senaste tiden.
Jag har vänt och vridit på tillvaron för att krama ut vad som är viktigt.
Så småningom märker jag att jag tillbringar mer tid i skogen och trivs med det.
Jag tar ställning och byter bank.
Jag inser att jag behöver inte fylla på mitt varulager, det är redan tillräckligt fullt.
Jag lyssnar mer på musik.
Jag äter när jag är hungrig och jag sover när jag är trött.
Jag får nya vänner.

Jag är viktig.
Så även du.

Hugin & Munin

Jag har alltid varit fascinerad av korpar.
De är intelligenta, särskilt unga fåglar är mycket nyfikna på nya saker.
Äldre fåglar förlorar dock intresset för ovanliga saker och blir mer avvaktande.
Ungefär som luttrade antikhandlare.
Korpar kan ägna sig åt rena luftcirkusen, jag har sett loopar och korpar som flyger upp och ner.
De har en mängd olika ljud för sig.
Mitt ute i Magiska skogen kan man helt plötsligt höra kyrkklockorna.
Det är korpar som roar sig.
När vi i helgen städat ur vårt timmerhus satte vi oss i bilen och lämnade vårt gamla hem för sista gången.
Efter en kilometer hade ett hundratal korpar samlats, det var en mäktig syn.
Jag har sett en "korpriksdag" en gång tidigare för några år sedan.
Man känner sig utvald.

Nu får ni ursäkta mig, det är dags för kvällsnyheterna.
Jag bjuder er en god natt.

Den som spar han har...

Sådär! Nu är flytten klar och även grovförråden är fyllda.
Gamla fönster i parti, barnsäng, klatschigt blå spinnrock, breeda brädor i gammalt virke, trälådor med mera.

Byråer, bord, stolar och bord.
Den klassiska ståpottan från Kockums har intagit sin position på barrikaderna.
Jeepdunkar ersätter Molotov-cocktails.

Gåbock, allehanda gardinstänger, sockerlådor och en beslagtagen IKEA-säck.
Den kommer att destrueras under betryggande former.

Säckar till bilkol för gengas, säckar från import av kaffebönor, lampor, kornischer och brandspänner.
Rättstavningsfunktionen har fullt upp med alla okända ord.

Barnkälke och mängder med reservdelar och smide.

En del av lagret för vätskefyllda kärl. Redachassie.
Nere till höger olika typer av Dresdenglas.

Fler kälkar, väggtavla, rottingbord med målad glasskiva, spegel med patina.

Skrivbord, kärl och utemöbel.

Gammalt fönster med karm.

Allmogeröra, smidesstäd, snickarbänk.

Verktyg. Bra-att-ha trädetaljer.

Reda.
Det blir nästa steg.
Ordning och reda.
Om allt säljs skulle det naturligtvis underlätta.

Re-Union

Den uppmärksamme läsaren har noterat att jag inte bloggat på sex dagar.
Anledningen är att jag befunnit mig på resande fot med allt vad det innebär av prövningar och försakelser.
Hemkommen konstaterar jag att hela familjen nu är samlad för första gången på drygt ett år.
Igår anlände jag med Grålle, familjens nestor, en hedersman med den aktningsvärda åldern av 60 år.
Han är visserligen inte äldst, det är Otto, en Harley Davidson som hunnit bli hela 61 år.
Grålle är lugnet själv, han hetsar inte upp sig i första taget.
Fort går det inte heller.

Varför sånt gammalt junk? undrar den konsumerande, skuldtyngda, massan.
Tja, efter en lång vinter är det bara att konstatera att maskinerna startar på första försöket.
Ett modernt fordon tappar förmodligen minnet om det står över vintern.
Gamla fordon har minne som en elefant.
Kablam! Töff-töff-töff...
Bara en sån sak.

Ekan på bilden har min morfar som var snickare byggt.
Till sommaren ska jag leta reda på en sjö, rik på abborre, och återuppliva gamla minnen.
Ett flöte som sjunker under vattenytan står i direkt förbindelse med mitt lustcentra.
Och lust är livet.

Att äntligen vara hemma är inte så dumt det heller.

En bransch i kris?

Under sommarens resor har jag noterat att mäklarnas Till-salu-skyltar stått som spön i backen.
Få skyltar har försvunnit, många har tillkommit.
Vår fastighet med sjöutsikt var till salu i tre månader innan den såldes till en köpare i Schweiz.
Det verkar trögt att vara mäklare idag.

Branschens annonser är mer fantasifulla idag, man tar nya grepp.
Företaget Areal har ett helt uppslag i senaste magasinet Gods & Gårdar.
Bilden visar raka furor, inget annat.
Skogsfastighet på 3000 hektar till salu, i skymundan framgår att herrgård, natur- och jaktparadis medföljer.
Det känns nytt och fräscht, lite lagom innovativt.
Mäklarfirman Wrede trycker på begreppet diskretion och har en vacker bild med ett slott, en välskött gräsyta samt ett par magnifika svarta hundar.
Stil och finess.
Vad gör då LRF Konsult för att svar upp mot detta?
I deras annons för en herrgård med corps de logi vrider man upp det hela ett snäpp.
För att skänka anläggningen exklusivitet och en air av kultur har man lagt in en bild på "Det Bästa's bokval".
Det måste vara ett skämt.
Annars är det illa.

Det okända

Under gårdagskvällen fick jag information om att alla Retrobloggar blivit utmanade.
Utmaningen bestod i att visa 1-3 saker som man köpt på loppis, saker som man inte vet något om, samt att ha blogginlägget klart tills i eftermiddag eller kväll.
Då alla mina okända fynd är noggrant nedpackade och att jag dessutom hade en femtiomila flyttsväng att klara av under dagen, då var inte chansen stor att jag skulle kunna deltaga.
Som så ofta annars blev jag tvungen att lita till försynen.

När vi åkt bil ett par timmar börjar Balder Karlsson titta längtansfullt på lyktstolpar.
Så även jag i någon mening.
Vid tillfälle tar man gud i hågen och med en stor kärra bakefter brakar man ut i terrängen.
Om man har tur är den lilla grusvägen gjord för timmerbilar så det finns en stor vändplan efter några hundra meter.
Så icke idag.
Däremot fick jag in en gammal lantlig soptipp på radarn.
I denna skräphög fanns objektet på bilden, övre hälften av den var under jord.
Skål på fot, kalksten, ålder och tillverkare okänd.
Man ska alltid lita till försynen och man ska gå när man måste gå.

Butiken

En bild på min butik som jag har tömt och flyttat ner till Småland.
Där fanns många kvadratmeter med idel roliga saker.
Då jag upptäckt att jag saknar egna bilder får jag lita till Google Earth.
En epok är över, en ny tar vid.
Närmare kontinenten, närmare havet.

Windows

En av totalt tre släpkärror fulla med gamla fönster, samtliga med munblåst glas.
Nu närmar sig finalen på vår flytt.
Det vackra gamla timmerhuset är sålt och snart flyttar andra in.
Vi går vidare med vårt nya liv på Ekenäs egendom i Småland.
En av de stora fördelarna är allt utrymme som finns här.
Idag har jag allt samlat på ett och samma ställe.

När flytten är över kommer det att finnas kopiösa mängder tid till att blogga, sälja, fotografera och fabulera.
Det ska bli skönt.

Slutet närmar sig

Snart har jag flyttat färdigt från Västergötland till Småland.
Det känns onekligen skönt att kunna se slutet på det arbetet.
När jag lastade det senaste lasset återupptäckte jag detta snygga bord som jag, skam till sägandes, totalt glömt bort.
Tidningshylla med avslut i mässing, även benen har avslutningar i samma material.
Bordsskivan är riktigt snygg med kvadratiska fält.
Antikhunden bevakar i bakgrunden, i mörkret ser han rent huvudlös ut.

Trailer secrets

Knallekista med lönnfack.
Hela historien hittar du här.

Kombinerad bok- och tidningshylla.
Perfekt för en etta i miljonklassen.

Pottskåpet jag tog bort hemskefärgen på 1992.
Jag känner att jag ligger lite efter med måleriarbetet?

Riktigt trevlig fållbänk.
Kommer från Tivedens urskog.

En av väna hustruns favoriter.
Härlig patina (på skåpet).

En annan favorit med patina.
Diskbänk med zinkplåt som kommer att göra tjänst i uterummet.
Det här är en del av allt som gömde sig på kärran den här gången.
Nya möbler medför nya tankar vilket i sin tur leder till en rumslig rockad i det stora huset.
Nästa steg blir att lägga upp en hel del roliga möbler på Tradera.
Allt passar inte in, något man upptäcker under resans gång.

Konsten att fylla en kärra

Jag har valt en kärra med strömlinjeformad kåpa, jämfört med flyttkärror är den mindre vindkänslig och ger bättre bränsleekonomi.
Den är dessutom suverän på vägen, otroligt följsam.
En del möbelkärror jag hyrt är närmast aggressiva och man tror att de ska rycka loss draget från bilen.

Här finns en fållbänk, ett pottskåp, en kista, ett skrivbord, ett allmogeskåp, en diskbänk med zinkho, ett stort furuskåp med glasade skjutdörrar, sant en liten bokhylla i funkisstil.
Allt tryfferat med flyttkartonger och bananlådor.
Om någon upptäcker en tom yta någonstans beror det på att väna hustrun ivrigt burit iväg de medflyttade prydnadsväxterna.

Här skymtar furuskåpet fram.
Perfekt som kuriosakabinett.

Nu känner jag plötsligt att det är hög tid att servera sig en grogg.
Under morgondagen återkommer jag med bilder på möblerna.

Överlevare

Ibland önskar jag att jag alltid kunde ha kameran med mig.
Så även denna vinterdag då jag möter en av överlevarna efter stormen Gudrun.

Som väl är går det att ta hyfsade bilder med mobilen.

Vedhögens hemligheter

I takt med att jag föder den vintertid evigt hungriga vedpannan, dyker det upp ett och annat som måste läggas åt sidan.
Likt Sankte Per bestämmer jag vilka som får komma in i (himmelen) verkstaden, och vilka som måste brinna i (den eviga elden) vedpannan.
Den här pallen kan inte en ruinromantiker och allmogeälskare, som jag, värma sin sorgliga lekamen med.

I mitten tronar en smidd spik med ett huvud av en femkronas storlek.
Fasade hörn för högsta bekvämlighet.

Till pallen fanns turligt nog, i vedhögen, ett litet bord i allmogesnickeri.
Trevliga proportioner, snygg kant med skärning runt om.
Icke heller detta trevligt sammansatta vedpaket går att elda upp utan att riskera stor ånger och ruelse under nattens vargtimmar.

Se så trevligt det ser ut.

Träplugg, smäckra ben med skarpa kanter.
-Precis som dina egna, hör jag väna hustruns röst i mitt inre.
Med undantag för träpluggen möjligen, tänker jag, orolig för vad ett längre särboförhållande kommer att innebära för min själsliga hälsa.
Jag kommer fram till att det är OK med rösterna så länge de har humor.

I bakgrunden Grythyttan Model B20.
Serien tillverkades i början av 60-talet och heter Brissago.