Sega gubbar

Jag minns sommarloven på sextiotalet som tillbringades hos mormor och morfar i Älvdalen.
Sol, fiske, kattfot, höhässjor, bautamyrstackar, snickarbo, Austin A 35, hönsgård och inte minst ett överflöd av jordgubbar.
Världens godaste jordgubbar dessutom.
Inte för stora gubbar utan små och söta, perfekta till en barnamun.
Min morfar dog 1970 och efter det blev det inte så mycket bevänt med jordgubbslandet.
Landet växte igen och efter några år var det mest bara gräsmatta.
Inga fler jordgubbar.
Nada.

Min mor flyttade tillbaka till gården i början av 90-talet och bodde där fram tills sin död 1999.
Jag hälsade på ganska ofta under de åren och tillbringade många timmar på gården och i dess omgivningar för att insupa resterna av den bekymmerslösa tillvaro man har som liten planta.
Några jordgubbar blev det inte, däremot smultron, blåbär och understundom även hjortron.
Efter mammas bortgång blev besöken inte lika täta men jag hälsade på mormor och moster med ojämna mellanrum.
Nu är alla borta.

Under ett av mina sista besök såg jag de välbekanta trebladen i gräsmattan.
Kunde det vara?
Förmodligen inte.
Jag tog med mig några ynka plantor.
Väntan.....
Hopp...
Det visade sig vara smultron.
Skit och grusade förhoppningar.

Vid ett besök något år senare gick jag grundligt tillväga och med en dåres envishet, samt min tro på att det finns en mening med livet tog jag med mig en ny omgång ynkedomar.
Väntan.....
Hopp...
Det visade sig vara jordgubbar!
Kråkgårdens jordgubbar.
Och lika förbaskat goda som förr.

Undrar hur många generationer som ätit av dessa gubbar?Jag frågade min betydligt äldre (sorry broder) bror som växte upp på gården om de fanns på 40-talet?
Det gjorde dom och odlingen var tydligen gammal redan då.
Morfars mor Kråk-Lina hade också haft en liten täppa med samma jordgubbar vid ett av de andra husen på gården.

Det verkar vara en helt frisk gammal sort som smakar gudomligt och som har lätt för att sprida sig.
På bilden ser man att några revor glatt kastat sig ut i gräsmattan och att de blommar även där.
Dom generna ägs inte av något "Värsta-bolag"
HA!

Stånd, högre stånd och ännu högre stånd

Som vanligt har jag svårt för att hitta roliga saker på en klassisk auktion.
Uppväxt på landet som jag är, med en far som sköt kråkor utan att först öppna fönstret och med en mor bakade korvbröd och förfasade sig över kvinnor i byxor, fanns det inte många tillfällen att njuta av de sköna konsterna.
Men - jag hittade denna förtjusande teckning av Anders Zorn.
Pussi Pussi.
Lot 899, utropspris 30-40 000. Slutpris 134 750

Jag fastnade även för denna litografi, Madonna av Edvard Munch.
Jag tycker det är lite rockstjärna över bilden men mer likt Chrissie Hynde än Madonna.
Lot 954, Utropspiris mellan 1,5 till 2 mille. Slutpris 1 776 250

Okänd kvinna med formidabel kran målad av en likaledes okänd konstnär som signerat sitt verk A. Petroni.
Jag hoppas att målningen föreställer Big Nose Kate som hade sina påsar ihop med Doc Holiday. Lot 1020 utrop 20 - 25 000   Slutpris 39 200

En pilter. 
Trettiosex år senare yttrade han sina sista ord: Jag är så sömnig, och jag vill försöka vila mig litet grann.Lot 1024. Utrop 30 - 35 000 Såldes för 67 375

Man undrar vad som kom först?
Började smålänningen från Konga härad spela flöjt på grund av sitt utseende, eller fick han sin karaktär till följd utav ett idogt tutande i luren?
Fem gånger högre gage än Gustaf III ovan.
Lot 1038. Utropspris 100 - 150 000 Ingen kunde tänka sig att leva med smålänningen.

Empiren når nya höjder med livet strax under Mommas byst.
Omkring 1818 sjönk det tidigare högt skurna livet ned till midjan.
Man undrar hur det gick med resten?
Lot 1155. Utrop 4 - 5000
Inte heller Momma fick ett nytt hem.

Porfyr.
Bara namnet ger mig hemlängtan till byn Älvdalen, harrfiske på en otämjd Österdalälv, en morfar som visste allt om djur och natur, en handelsbod i Wäsa med en greve som bodknodd.
Lot 1289 har utgångsbud 15 - 20 000. Slutpris 26 950

Om man bara fick ha en tallrik i sitt liv skulle jag vilja ha denna i kolmårdsmarmor.
Lot 1307, 4 - 6000 Billigt! 3 430

Vårbruk över generationer

Som liten knort på 50- och 60-talet brukade jag tillbringa en del av sommaren hos mormor och morfar i Älvdalen.
Under de sommarveckorna fick jag outplånliga minnen.
Morfars snickarverkstad med doften av trä och linolja, verktygen jag inte fick röra.
Ibland kunde jag få följa med morfar till kallkällan.
Där hade morfar byggt ett litet hus, och istället för ett riktigt golv var det en spång.
Till vänster och höger stod rader av saftflaskor nedsänkta i det kalla källvattnet.
Överallt växte smultron, på myrarna växte hjortron, i skogen fanns blåbär och lingon i mängder.
Vi fiskade på den ännu inte uppdämda Österdalälven och metade abborre i skogssjöarna.
Och det fanns jordgubbar.
De godaste jordgubbar jag någonsin smakat.
Morfar dog ganska tidigt och jordgubbslanden växte igen.
För några år sedan såg jag jordgubbsblad i det som numera är gräsmatta framför snickarboden.
Kunde det vara möjligt att de överlevt i över 30 år?
Det visade sig vara smultron vid ett odlingsförsök.
Sommaren efter gick jag på jakt igen och grävde upp några små plantor och tog med söderut.
Visst var det jordgubbar av den bästa sorten.
Lycka!

Idag har jag planterat vinterns och senaste flyttens överlevare i en odlingsbädd.
Nu håller jag tummarna för att det ska gå vägen, och att jag kommer att njuta av de gamla gubbarna när jag själv blivit en gammal gubbe.
Då kan jag gå i barndom igen.

Matt

Idag har jag gått igenom mina trasmattor och plastmattor.
Jag kan inte låta bli att tänka på vilket arbete som ligger bakom alla dessa mattor.

En del är ganska anonyma medan andra är riktiga personligheter.
Jag undrar om man väver in en liten del av själen när man sitter vid vävstolen?

Längst till höger ligger plastmattorna.
Jag minns hur det var på 60-talet när plastbanden gjorde sin entré.
Helt plötsligt gick det snabbt och lätt att väva mattor, man behövde inte klippa mattrasor av gammal textil och gamla kläder.
I Älvdalen gick vävstolen i skift, mormor, moster Ingrid och mamma turades om.
Det pågick nästan dygnet runt
Jag låg på rygg ute i solskenet och tittade på svalornas flykt, uppe på andra våningen hördes ett rytmiskt: dunk-dunk! dunk-dunk! dunk-dunk!
Många plastmattor blev det.
Dom gamla trasmattorna byttes ut mot vackra färgsprakande plastmattor.
Alla var nöjda och glada.

Maleficium

Varje påsk brukar mina tankar gå till Älvdalen, byn Åsen, och så långt som 350 år tillbaka i tiden.
År 1668 blir min anmoder Gyris Marit Erichsdotter anklagad för trolldom och Blåkullafärder.
Oaktat sin höga ålder, hon är 80 år gammal, blir hon torterad.
Det är sondottern Gålichs Anna Ollsdotter som vid förhör säger att farmodern tagit henne till Blåkulla första gången.
Anna är 16 år gammal.
Anna berättar att farmodern används som ljusstake i Blåkulla, stående på bordet med huvudet ner och fötterna upp. Vart ljuset är placerat kan man med viss fantasi föreställa sig.
Gyris Marit nekar, men prästen Anders Nohr Moraeus får henne så småningom att erkänna med hjälp av ett tortyrinstrument kallat jungfrun. Detta används till att klämma sönder händerna.

Gyris Marit döms till dödsstraff den 13 september 1668.
Hon förs till stenhusen i Falun där hon så småningom avlider den 3 januari 1669.

Hon bränns på bål på galgplatsen men inte förrän den 29 januari.

Då har kroppen legat dhe andre fångarna till stoor förskräckelse.

Även Gyris Marits dotter, Marit Nilsdotter blir anklagad för Blåkullafärder. De tre äldsta av hennes fem barn kan under rannsakningen intyga att de blivit bortförda av modern till Blåkulla.
Tingsrätten dömer henne till dödsstraff. Hovrätten fastställer hennes dom till 2:do Classis,

vilket betyder att hon förs ut till avrättningsplatsen i tron att hon ska avrättas.
Om hon i detta läge erkänner får hon nattvarden, halshuggs och bränns.

Hon nekar dock och återförs till fängelset.

Hon blev inte avrättad utan återvänder så småningom till hembyn Åsen och dör en naturlig död, 76 år gammal.

Gålich Anna Ollsdotter har nu hunnit fylla 17 år vilket gör att hovrätten mer reservationslöst kan utdöma dödsstraff.

Den 19 maj 1669 halshuggs hon och bränns på avrättningsplatsen vid Mårbäcks gård i Mjågen tillsammans med fem andra.

En annan släkting, Matts Michelsson, också anklagad och dömt till döden i samma trolldomsprocess, dör även han i stenhusen i Falun. Detta i en ålder av 60 år.

Han kommer dock att begravas i Älvdalen.

Detta var mörka tider i svensk historia, och man undrar hur barn och äkta män kunde ange och vittna mot dessa kvinnor. I några fall har männen efter sorgeåret gift sig med pigan på gården.
Kloka kvinnor kunde råka illa ut för att de ägnade sig åt lövjeri, d.v.s. att bota med örter, signerier eller vad vi skulle kalla för vit magi. För andra kvinnor kunde det förmodligen räcka med att de var grälsjuka och svåra att komma överens med.

Från mitt bibliotek med svartkonsböcker kan jag bjuda på ett knep ur den norska

Hexeformularer og Magiske opskrifter, f. ö. en diger lunta på 760 sidor.
Detta för att ni ska kunna vinna kärleken i påsk.

Tag 3 russin, lägg dem i armhålan tills svetten trängt in ordentligt i dem.
Bjud russinen till föremålet för din kärlek.
Så blir han/hon dig hjertelig kjaer.

Lycka Till och Glad Påsk!