Retro-brott

Jag kan omöjligt undanhålla läsekretsen denna dramatiska händelse som utspelade sig en kall novemberdag under 1950-talets första år.
Jag kan lika omöjligt föreställa mig vad som ledde fram till detta nidingsdåd.
Var det noggrant planerat eller slumpens ingivelse?
Kände offret och förövaren varandra?
Var det textilbrist i november eller var det ett brott med erotiska förtecken?

REA 1970 REA

Året är 1970.
Postorderföretaget rear ut plagg som samlats på hyllorna och inte sålts i den takt som förväntats.
Idag tror jag att de hade gått åt som smör i solsken.

Eller kanske inte?
One-piecen till höger känns lite tveksam.
Den kanske passar utmärkt till fredagsmys?
De långa dragkedjorna mitt fram är väl ändå passé idag?

Det här gillar jag bättre.
Lägg märke till att modellerna ofta är Lill Lindforskt pigga och glada, eller Brigitte Bardotskt plutiga.
Bardotskt säger man inte med lätthet efter fredagsvinet.

I ett försök att intressera den yngre kundkretsen använder man sig av lite flower-power textning à la dåtidens konsertaffischer.

Om damerna är pigga, glada och plutiga, är männen av ett annat virke.
Kalsongmannen för tankarna till dåtidens terrorister.

Christer Pettersson-looken var populär.

Vad är det med män och armbandsur?
Jag läste någonstans att det första en man tittar på om han möter en annan man är dennes armbandsur.

Som nummer två kommer det kvinnliga sällskapet.
Verkligen?

Retrotextil säljes

Nu har jag startat min försäljning av textilier.

De har legat nerpackade i åratal.
Igår började jag lägga upp auktioner på Tradera, ni hittar dem hos Skaffaren.
Alla på denna sidan bör finnas där senast ikväll.

Jag låter bilderna tala för sig själva.

Matt

Idag har jag gått igenom mina trasmattor och plastmattor.
Jag kan inte låta bli att tänka på vilket arbete som ligger bakom alla dessa mattor.

En del är ganska anonyma medan andra är riktiga personligheter.
Jag undrar om man väver in en liten del av själen när man sitter vid vävstolen?

Längst till höger ligger plastmattorna.
Jag minns hur det var på 60-talet när plastbanden gjorde sin entré.
Helt plötsligt gick det snabbt och lätt att väva mattor, man behövde inte klippa mattrasor av gammal textil och gamla kläder.
I Älvdalen gick vävstolen i skift, mormor, moster Ingrid och mamma turades om.
Det pågick nästan dygnet runt
Jag låg på rygg ute i solskenet och tittade på svalornas flykt, uppe på andra våningen hördes ett rytmiskt: dunk-dunk! dunk-dunk! dunk-dunk!
Många plastmattor blev det.
Dom gamla trasmattorna byttes ut mot vackra färgsprakande plastmattor.
Alla var nöjda och glada.

Finess

I väntan på varmare och ljusare tider sitter jag på min kammare och förkovrar mig i den sinnliga konsten att bryta servetter.
En bruten servett i den rätta nyansen piggar upp matbordet och ger gästerna en känsla av omtanke.
Som alltid så är det de små detaljerna som gör det.

 Hur ofta bryter ni era servetter?

 Är kafferepet ett utdött begrepp?

 Vickning?

Den som sitter till vänster om draken.. oops! värdinnan ska hålla tacktalet.
Nå, säg mig, vilken dukning/brytning föredrar du?
Jag gillar solfjädern.
Kanske för att jag längtar till våren.

Tryffering

I väntan på bilder från dagens måleri lägger jag upp en bild på en 50-talstextil från Italien.
Inte vacker men sällsynt.
Blommorna är glada och pippin är respektlös.
Vi människor behöver fler såna.

Bloggutmaning Textil

Jaja.
Med ett ton textilier i det fjärran Magasinet verkade det omöjligt att få ihop ett inlägg till den här
utmaningen.
Men, i en garderob på näst översta hyllan fanns faktiskt ett par inte helt oävna textilier.
Först en för vuxna gossar.
Harley Panhead och Lincoln Mark II, båda klassiker.


Här en EVO-chopper och ett par Custom-byggen.

Till sist ett tyg från 50- eller 60-talet.
Det var vad jag kunde skrapa ihop med begränsade förutsättningar.

Ulla Scheuer

Vi hittade en stor väggbonad designad av Ulla Scheuer.
Hon signerade sina alster ULLAS.
Det finns mer att läsa om Ulla på bloggen re-dizain

Årets sötaste förkläde...

...måste vara detta.

En (om än motvillig) lokal mannekäng visar hur det kan se ut.
Förklädet slutar som sig bör, sedesamt vid knäna.
Topp och förkläde i samma färgskala gör modellen längre.

Teorin om att konjunktur och kjollängd hör ihop ser ut att kunna stämma, i det här fallet är det även till betraktarens fromma.
Inom EURO-samarbetet ser vi snart att medlemmarna inte har pengar kvar till kläder på kroppen.

Den som vill fördjupa sig i kjollängder kan med fördel göra det här.
Året i klippet är 1953.

Textil

Textil.
Inte mitt område.
Men.
När verksamheten nu utökats med tapetseri så har bortglömda, negligerade lådor och kartonger åter rotats fram och öppnats.
Vad står att finna i dessa skattgömmor?
Ovan ett sprudlande gardintyg.
Sprudlande är mäklarvokabulär när orden inte riktigt räcker till.

Ytterligare ett par gardinlängder, även dessa med lite stuns.

Gardinkappa från 70-talet. Förmodar jag.

En av de vackraste paradhanddukar jag sett.
Vem skulle inte vilja ha denna i sitt kök?

Vackert broderi, klänning och förkläde i applicerat tyg.

Ulla Scheuer naturligtvis.

En anonym och välblekt paradhandduk.

Riktigt gammalt tyg från sittdynan på en fållbänk, jag tycker att det är riktigt snyggt i sin enkelhet.

Som avslutning ett psykedeliskt glasögonfodral

Den kan komma väl till pass på stranden i Goa.
Nu vore det faktiskt skönt med en semester i varmare land.

Skåplös

Sedan några dagar är jag skåplös.
Men inte rådlös.
Om man har många bord fungerar det hjälpligt under en övergångsperiod.
På bordet finns bland annat glas från Iittala och Orrefors.
TT:s glasunderlägg skymtar nere till vänster, någonstans ska jag ha en stor bricka också.
På måndag ska jag hämta ett par skåp, förhoppningsvis lättar det lite då.
Möjligen dyker det upp något i helgen också?
Det kanske inte är något stort problem?

Finnwebb Lena Rewell

Fördelen med att vissa saker inte går att bli av med, är att man använder dem själv.
Den här bordduken designad av Lena Rewell för Finnwebb är en typisk grej som bara flyttats runt, i obruten originalförpackning, från 70-talet, i all evighet. Amen.
Till slut tröttnar även jag och öppnar upp eländet.
Nu ligger den, lite lagom uppkäftigt, på barockbordet i salongen.
Äntligen!, ser den ut att tänka där den sträcker ut sig i vårljuset.
Den är avsedd för flergångsbruk så det finns förmodligen inte många kvar i livet.
Det är också anledningen till att strykjärnet inte kommit i bruk.
Finnwebb har inget med internet att göra, det var före nätets tid.
Företaget hette Suomen Vanutehdas eller Finnwad.
Det är numera nedlagt, bilder finns här.
Lena Rewell's hemsida finns här.
Jag tycker den är riktigt snygg och riktigt 70-talig.
Nu kan jag glatt duka upp med det nyinköpta Arabia Ruska.

Hemmets Lag på 50-talet.

På svägerskans loppis i Tallberga hittade jag detta rättesnöre som kommer att påverka resten av mitt liv.

Den är förmodligen från 50-talet men lika aktuell idag.

§ 1
Mannen ska älska sin hustru lika mycket som sig själv.

§ 2
Mannen ska vara sin hustru behjälplig i förekommande hushållsgöromål.

§ 3
Mannen får endast i hustrus sällskap vistas ute efter mörkrets inbrott.

§ 4

Mannen får ej undanhålla någon del av sin lön utan överlämna denna ograverad.

§ 5
Bryter mannen mot någon av dessa regler eller i övrigt ej vet sin plats,
varder han därmed utlämnad åt hustruns godtyckliga behandling.

Huga!