Finnwebb Lena Rewell

Fördelen med att vissa saker inte går att bli av med, är att man använder dem själv.
Den här bordduken designad av Lena Rewell för Finnwebb är en typisk grej som bara flyttats runt, i obruten originalförpackning, från 70-talet, i all evighet. Amen.
Till slut tröttnar även jag och öppnar upp eländet.
Nu ligger den, lite lagom uppkäftigt, på barockbordet i salongen.
Äntligen!, ser den ut att tänka där den sträcker ut sig i vårljuset.
Den är avsedd för flergångsbruk så det finns förmodligen inte många kvar i livet.
Det är också anledningen till att strykjärnet inte kommit i bruk.
Finnwebb har inget med internet att göra, det var före nätets tid.
Företaget hette Suomen Vanutehdas eller Finnwad.
Det är numera nedlagt, bilder finns här.
Lena Rewell's hemsida finns här.
Jag tycker den är riktigt snygg och riktigt 70-talig.
Nu kan jag glatt duka upp med det nyinköpta Arabia Ruska.

Finland

Vän av ordning börjar förmodligen undra om det går att dra ut på en flytt i över ett halvår?
Svaret är tveklöst Ja.
Är man återbrukare så är man.
Alla flyttlass kanske inte är fyllda av antikt och retro, men icke desto mindre nödvändiga.

Finska lastpallar att lägga den nykluvna björkveden på.
För den som inte känner till det är finska lastpallar som finska ishockeyspelare.
Större, starkare och en vinnare i längden.
När andra pallar murknar och blir lösa och svajiga med tiden, då står finnen stadig.
Kort sagt en ständig källa till glädje.
Lagret under innehåller kalkstensskiffer som ska finna sin plats på egendomen.
Då skifferplattorna är tunga, den tyngsta väger 137 kilo, så blir det inte så många åt gången.
Det gäller också att spara på ryggen.
Se där, ytterligare ett skäl att såsa med flytten under lång tid.

Nåja, helt tomt på gamla saker blev det ju inte den här gången heller.
Brandspruta, Järnbolaget Eskilstuna No 3.

Jönköpings Läns Brandförsäkrings-bolag i just Jönköping.

Det känns trygg inför vinterns eldande.